Resurserna.
Det är nu när jag vaknar utvilad som jag märker hur mycket jag saknat ordentlig sömn utan avbrott. Visst har jag tidigare känt att jag varit trött och behöver sova, men det är när känslan av välbefinnande och styrka återkommer som det blir så uppenbart. Tidigare har jag bara snurrat på i ekorrhjulet som man lätt hamnar i, och sakta men säkert har jag vant mig vid det som är mindre bra.
Då jag bara köpte en liten flaska hostmedicin igår så var jag iväg idag igen för att inhandla det som behövs. Jag tar till allt jag kan nu för att bli frisk och bli något normal igen. Och, det är här resurserna finns:
Bye Bye!
MVC på koll.
Sedan kände barnmorskan efter hur vårt lilla knyte ligger i magen, och skakade bekymrat på huvudet när hon var klar. Hon var inte alls säker på vad som var upp eller vad som var ner. Samtidigt som hon säger att andra barnet kanske inte alls fixerar sig förrän det är dags för födsel, hade hon nog förväntat sig att huvudet skulle vara ner redan nu. Jag tycker att det sparkar nertill i magen, så knytet sitter nog i säte precis som storebror gjorde.
Jag ska tillbaka om två veckor för koll igen. Om barnmorskan fortfarande är osäker blir det ett andra ultraljud så att vi har koll på läget. Det som känns skönt är att jag, i dagsläget, inte alls är stressad över hur vårt knyte ligger. Blir det en vanlig förlossning, ja då blir det det. Blir det kejsarsnitt igen, ja då kommer det också att gå bra precis som förra gången. Den inställningen har vi, gubbsingen och jag, och vi tar det som det kommer helt enkelt. :)
Nu ska jag fortsätta kurera mig. Blir hemma även idag och ska åter bara vara. Inatt har jag nästan inte hostat alls, så hostmedicinen verkar fungera, och jag har fått sova ut. Önskar bara att tabletterna som rensar bihålorna sätter igång att verka då det åter dunkar i huvudet på mig. Känns som att jag åkt på en ordentlig omgång i boxning - och tokförlorat.
Ha en bra dag! Bye!
Rätt skönt att vara liten!
Åh, vad jag önskar att jag också kunde krypa ner i en vagn, dra skärmmössan för ögonen, gosa in mig så att det var varmt, sedan bara bli runtskjutsad, njuta av frisk luft och vaggas till sömns. Ibland är det rätt skönt att vara liten! Nu somnade inte Elias, men ändå - tänk så underbart! Jag var helt klart avundsjuk. ;)
Bye!
Vet inte vilket som är jobbigast?
Jag har i alla fall lyckats lura Elias till att dricka lite hostmedicin också. Då han alltid vill göra samma saker som gubbsingen och jag gör, var det inte svårt att fråga honom om han ville smaka lite av mammas medicin. Jag betonade även att han bara fick ta lite, och han ville absolut testa. Så, han har under dagen fått i sig två doser, och jag hoppas att det hjälper honom när han ska sova ikväll. Elias hostar inte i närheten så mycket som jag gör, men ändå tycker jag synd om honom när hostattackerna kommer. Borde vi inte få bli friska snart!?!?!?!
Ute skiner solen för övrigt, och jag är inte alls trött på att sitta inne och ha ont. Inte alls.... Så, slut på gnällinslaget för denna gången. ;)
Bye for now.
Hemma och kurerar mig.
Bye!
Mina praktikanter.
På eftermiddagen följde tjejerna med en annan lärare på hans lektioner, och jag hoppas att de fick ut någonting av sin APU. Jag är hur som jättenöjd med mina praktikanter: de var riktigt duktiga, gjorde ett jättebra jobb, och jag hade roligt. Tack tjejer!
Bye Bye!
Är ordentligt förkyld.
Elias blir hemma från dagis idag också, så gubbsingen och jag får försöka pussla ihop timmarna på något sätt.
Bye!
En lärare på skolan....
Det finns en lärare på skolan som är riktigt inspirerande, duktig och rolig, och som alltid lyckas fånga sin publik, oavsett om det är elever eller lärare det handlar om. Precis detta gjorde han idag när vi påbörjade arbetet kring värdegrunden som läroplanen vilar på, och han höll en riktigt bra presentation. Under tiden han pratade tittade jag mig omkring i aulan, där vi höll hus, och många satt och småskrattade och nickade instämmande. Jag är övertygad om att budskapet gick hem, och förhoppningsvis inspirerade presentationen en och annan i lokalen. Den inspirerade helt klart mig. Och, gav mig lite att tänka på.
Det som är så fascinerande med just denna lärare är att han verkligen lyckas inspirera alla sina elever, och jag tror att alla hans elever går ut med betyg i ämnena. Även de skoltröttaste eleverna vill gå på hans lektioner, och det säger ganska mycket. Jag tror att alla hans elever håller med om det jag har skrivit ovan. Tyvärr vet jag att jag aldrig kommer att bli så duktig, rolig, impulsiv och bra som han är, men han är helt klart en förebild. Och, det nyss skrivna är kanske dumt att säga högt i lönesamtalstider, men det är helt enkelt sanningen. Det är kul att ha en sådan duktig bra arbetskamrat, och jag önskar att alla mina elever skulle kunna ha honom i hans ämnen.
Nu är jag dock hemma från arbetet och spenderar eftermiddagen med Elias, men jag ska erkänna att det är lite tungt att VAB'a när man själv är krassligare än barnet. Elias leker själv just nu, och jag kämpar för att hålla mig vaken. Kanske vore idé att gå ut och få frisk luft igen....
Bye!
Studiedag för hela skolområdet.
(Och, nej, jag är inte helt kry än. Visserligen har jag och Elias fått sova fyra sköna timmar inatt helt utan avbrott, men jag är inte frisk. Får se hur länge jag orkar med dagen, eller hur länge mina arbetskamrater orkar med min rethosta. Elias får stanna hemma med sin pappa för att vila upp sig idag också.)
Ha en bra måndag! Bye!
Bollhav.
En regnig dag, då Elias inte riktigt är nöjd med att leka hemma, ska vi faktiskt ta oss iväg till GävleBro igen: jag ska ta mig en god fika och Elias ska få passa på att leka i bollhavet en stund. Får man göra så??? Jag saknar bra fikaställen där även barnen kan leka och ha kul, utan att man själv behöver springa efter dem hela tiden. Och, bollhav är perfekta: Elias tränar balans när han tar sig fram, tränar kasta boll (och målet är att de ska framåt), sysselsätter sig själv, samt har jättekul. Vad mer kan man begära!?!?!
Bye Bye!
Frisk luft.
Jag tycker nog att Elias såg orättvist pigg och fräsch ut igår när vi var på promenad. Han gick och skuttade fram en bit, sedan gick det lite långsammare, för att sedan gå lite snabbare igen. Jag gick lika långsamt mest hela tiden. Det var ändå skönt att komma ut, även om det inte var någon värme att tala om. Hela gårdagen var fin med sol och blå himmel, men rackarns så kallt det var.
Både Elias och jag somnade efter sju igår kväll, och gubbsingen tog sig iväg till en kompis för att slippa sitta helt ensam ytterligare en kväll. Detta innebär att vi borde kunna ha släckt ner helt och hållet här hemma för EarthHour, men inte tänkte vi på det när vi tog kvällen. Så, här hemma lös fönsterlamporna som de alltid gör.
Inatt har både Elias och jag sovit dåligt, mest jag då jag har hostat så och sedan tagit hand om Elias när han vaknat och varit ledsen, hostat, varit orolig, inte velat sova själv, varit törstig och jag vet inte allt. Jag kan inte bli arg på Elias när han inte kan, eller försöker, sova själv när han är sjuk, men det tar på krafterna.
Nu på förmiddagen har gubbsingen och jag tagit oss vår förmiddagskaffe i solen på altanen, vilket var jätteskönt. Det är smidigt nu när snön i stor sett smält undan just på altanen, för då kan Elias vara där och leka och jag sitta med och njuta av våren utan att behöva springa efter honom när han drar iväg. Då Elias fortfarande älskar att skotta snö så kan han också få hålla på bäst han vill på altanen, det är inhägnat och han kan pyssla bäst han vill. Vi måste se till att få dit hans uteleksaker bara så att han har saker att sysselsätta sig med. Riktigt skönt var det med frisk luft, speciellt när man fortfarande är lite krasslig.
Vi får se vad eftermiddagen bjuder på. Bye for now!
Update.
Nu har både Elias och jag fått i oss Alvedon och ska nog ta oss en promenad till affären så att vi får lite frisk luft idag i alla fall.
Bye!
Krassligare och krassligare.
Söndagmorgon, känns det som. Men, visst är det lördag idag? Är helt vilse i dagarna då Elias och jag var hemma igår, och det då faktiskt bara var fredag. Det innebär dock att jag/vi har ytterligare en dag att bara vara hemma på, och förhoppningsvis bli friska på.
Igår gick stora delar av dagen åt att sova. Elias somnade strax efter tio på förmiddagen, och jag kanske en halvtimma senare, sedan sov vi till klockan tre på eftermiddagen! Var jätteskönt att få sova, och Elias piggnade på sig ordentligt. Han hostar fortfarande, Elias, och näsan rinner, men ändå har han kraft att springa runt, leka och hoppa. På bättringsväg konstaterar jag. Jag däremot blev krassligare och krassligare, så nu har jag samma hosta som gubbsingen har haft i en vecka, näsan har börjat rinna, och på huvudkontoret har de dragit ner på bemanningen så det är nog bara en stackare där uppe som sliter för att få någonting över huvudtaget att fungera. Med andra ord kommer jag att ta dagen som den kommer idag, och ser redan fram emot att sova efter lunch.
Nu blir det sen frukost, a lá smörgåstårta - det är så det blir här hemma när vi tycker synd om oss själva. ;)
Bye!
Feber.
Idag blir Elias och jag med andra ord hemma, och kommer bara att ta det lugn. Elias är i och för sig mycket piggare redan, men jag räknar med att han kommer att bli trött här snart. Just nu bygger han torn som han sedan 'pangar' med foten så att allt rasar samman, samt kikar på Bamse på TV.
Det är många barn och familjer som just nu är sjuka, tycker jag. Även på jobbet har ett antal arbetskamrater VAB'at, och nu är det som sagt min tur. Gubbsingen och jag har i och för sig haft tur då Elias inte har varit sjuk så ofta, samtidigt är det bra att han med jämna mellanrum blir lite krasslig så att immunförsvaret får jobba och stärkas upp ännu mer.
Bye Bye for now!
Axis of Awesome.
Bye Bye!
serien V.
We are of peace. Always.
Bye!
Nu är vi hemma....
Ikväll ska vi åter plocka lite här hemma, har inte riktigt hunnit eller orkat med det den senaste veckan, och sedan hoppas jag att gubbsingen och jag orkar vara uppe tillsammans och sitta och slöa i soffan när Elias har somnat. De senaste kvällarna har jag varit så toktrött så att jag somnat tillsammans med Elias klockan åtta redan. Det har i och för sig varit jätteskönt att sova, men jag saknar tid med gubbsingen. Maddi, på jobbet, undrade om jag orkar med att jobba fortfarande, eller om det börjar bli tungt. Jag svarade hurtigt att det går jättebra att jobba, men att jag (som sagt) är helt slut på kvällarna istället. Och, det kanske inte är helt rätt, att jobbet tar all kraft och familjen inte får någon...??? Det var det här med omprioriteringar......
Så, nu ska jag mysa och busa med mina killar. Mysa med gubbsingen och busa med Elias. :)
Bye!
Egentid.
Lite roligt var att både Liza och jag tog fram våra kameror och fotade lite. Folk lär tycka att vi var konstiga (speciellt när vi gestikulerade så när vi pratade), men det bjöd vi på. ;)
Bye!
Poker Face
Tur att de spelade just denna på radion det sista de gjorde. Poker Face får mig alltid på bra humör. :)
Bye Bye!
Funderingar....
Härom veckan pratade jag med en kollega om arbetsbördan vi har, och vad vi ska göra när vi inte längre orkar med den (då på grund av olika saker; exempelvis själva arbetsbördan, privatlivet, ekonomin, förluster eller vad det nu är som kan ställa till det). Det jag kom fram till var att man måste strunta i jobbet och koncentrera sig på sig själv istället, för det måste vara det man ska göra när man inte orkar längre. Eller? Det är ingen som egentligen tackar en för att man sliter ut sig på jobbet, och i slutändan inte orkar med alls längre. Inte är det eleverna som tackar en om man jobbar trots att man är nästintill slutkörd och inte orkar längre, nej de vill har rast eller håltimma istället för lektioner. Inte heller är det chefen som tackar en för att man jobbar trots att man egentligen inte orkar, det är det chefen förväntar sig att man ska göra: att utföra sina arbetsuppgifter.
Missförstå mig inte nu när det gäller min chef. Jag är jättenöjd med min nuvarande chef och hon är en av de bästa cheferna jag har haft sedan jag började jobba. Visst har hon för mycket att göra ibland så att man knappt hinner träffa henne, men hon är ruskigt duktig på att ta elever, ta tag i samt följa upp situationer som uppstår i vardagen. Riktigt bra. Däremot är det nog vanligt att chefer glömmer bort att berömma och ge feeback, då de själva har fullt upp med sin vardag.
Det som fått mig att fundera kring detta på sistone, förutom samtalet med min kollega, är att en person jag känner har fått en stroke. Personen är en helt underbar person; snäll, omtänksam, frisk, lycklig och harmonisk, en person som älskar friluftsliv, att resa och hjälper andra människor. En person som gick i förtidspension för att kunna njuta av livet och som verkligen förtjänar det allra bästa. Trots detta har världen plötsligt helt förändrats för denna person, vilket är helt orättvist. Om det plötsligt, bara så där, kan hända denna person - vad är det då som säger att det inte kan hända mig????
Jag måste börja omprioritera i mitt liv, och jag tror att det är många andra med mig som också borde göra det. Nu har jag bara fyra veckor kvar att jobba, sedan ska jag vara hemma i minst ett år och pyssla om det som är det viktigaste här i livet; mina barn (tänkt att de snart är två! jösses!!!), gubbsingen, huset, familjen, mina vänner och mig själv. Återigen borde jag kanske omprioritera även här då jag själv alltid hamnar sist på listan, men det är så mycket enklare sagt än gjort. Samtidigt, det är något som jag måste göra för att orka med allting - för i slutändan påverkar vi varandra och är jag trött, mår dåligt och inte orkar, ja då mår hela familjen inte heller bra....
Lite djupa funderingar så här på morgonkvisten. Ute skiner dock solen, det är blått på himlen och jag ska bara sitta och njuta på vägen in till jobbet. Njuta av våren och försöka komma på hur jag ska finna mer egentid i vardagen.
Bye Bye!
Elias första utvecklingssamtal.
Jag hade ett utvecklingssamtal kvar, och det har jag och gubbsingen varit iväg på ikväll: Elias första utvecklingssamtal. Det var spännande att sitta på 'andra sidan' och inte göra jobbet utan att bara lyssna, ta in, och ställa frågor. Elias satt med hela tiden han också och höll med om saker och ting som dagisfröken berättade. Sedan höll han på att somna, vilket kanske inte var helt bra, men vad gör man inte efter en hel dag på dagis och sedan tråkigt vuxensamtal!?!
Han var ändå duktig, vår lille kille, och nu ska vi fortsätta öva på att gå på pottan, öva på färger och räkna här hemma, samt låta Elias klä på sig lite mer då de har börjat med detta på dagis.
Bye!
Grillfest hos ett par nya bekanta.
"Kanske är det just i mötet mellan människor som delar en måltid som livet är mest påtagligt."
(sagt av Tareq Taylor, kock)
Till värdparet, samt de andra som var där:
Nu står ett pass vid strykjärnet på schemat, sedan får vi se vad vi hittar på, gubbsingen och jag, när vår lille kille har somnat.
Bye Bye!
Det är lunchdags.....
Bye!
24-timmars kryss med Cinderella.
Då är vi hemma igen efter en 24-timmars kryss med Cinderella. Det var jätteskönt att komma iväg, och allting gick jättebra. Igår kväll åt vi en god trerätters middag på FoodGarden, och idag har Elias och jag sysselsatt oss medan gubbsingen har suttit på möte med Svenska Sjöflyföreningen om flysäkerhet. Elias tyckte att bollhavet var bäst, medan jag nog tyckte bäst om tuppluren efter lunch och om att bara vara.
Några bilder från vår lilla tur. Och, det tog bara sex försök att få till det sista kortet.... Elias ville inte alls ställa upp på kort, lille envise kille, men till slut gick det. ;)
Jo, en sak kanske jag ska morra lite åt. Jag tycker att man absolut kan lämna sina barn i ett lekrum om det är så att man har barn som sköter sig. Och, om det är så att man vet att ens barn blir väldigt vild så är det en bra idé att hålla sig i närheten så att man kan ingripa om det så behövs. Jag tycker även att det är min uppgift att uppfostra Elias och tala om vad han ska tänka på och hur han ska bete sig när han är i lekrum med andra barn, då barn behöver känna till spelregler och lära sig ta hänsyn till varandra. I lekrummet på Cinderella var det bara jag som förälder som sade till mitt eget barn, och jag var den enda som sade till de andras barn att akta sig så att alla kunde åka rutschkana. Jag försökte även lära Elias att vänta tills det att personen som åkt rutschkana innan hunnit undan, och om det behövdes skulle han säga "Akta!" till barnen som inte gick undan. Det som irriterade mig enormt var att det fanns några barn som trots tillsägelser, från barn som ville åka rutschkana samt från mig som vuxen, inte alls flyttade sig utan demonstrativt stod i vägen. Var fanns deras föräldrar??????!!!! Och, då hade jag försökt att säga till på både svenska och finska. När Elias inte lyssnade, inte löd mig, ja då gick vi därifrån. Han skrek, men slutade sedan när han höll med om att han inte hade lyssnat. Hur ska Elias annars lära sig vad som är rätt eller fel om det inte blir konsekvenser av tillsägelser? Jag kan tänka mig att de andra föräldrarna i lekrummet (för det fanns andra där) tyckte att jag var en jätte-elak mamma, men jag tror (hoppas) att vår lille Elias i alla fall kommer att bli en väluppfostrad kille som vet hur man ska bete sig. Eller, är jag helt fel ute?????
Bye Bye!
På en liten tur.
Då drar vi iväg på en liten tur med Svenska Sjöflygföreningen som gubbsingen behöver vara med på. Väskorna är packade!
Bye!
Helgens planering.
Innan vi kan ta helgen ska jag dock iväg och köra mina två lektioner svenska idag, Elias ska iväg så att han får leka på dagis, och gubbsingen ska jobba han med. Men sedan så. Nu hoppas jag att det inte händer någonting helt oväntat som rubbar allting. Jag håller tummarna.
Ha en bra fredag!
Bye!
Servopumpen.
Härom dagen lämnade jag in min lilla Citroën på verkstan så att de skulle byta spolarvätskepumpen. Det visade sig att just den delen som var sönder hade de inte på lager, så bilen blev kvar över natten och vi fick pussla ihop transport till och från jobbet. Igår hämtade jag sedan bilen och allt var åter som det skulle. Förutom hålet i min plånbok som bara växer, men inte så mycket att göra åt den saken.
Hur som, imorse när jag skulle åka iväg till jobbet kämpade jag hur mycket som helst och det tog på krafterna att ratta sig ut från uppfarten. Jag ringde gubbsingen och frågade om bilen/ratten kunde vara så trög på grund av kylan, men då det inte var någon kyla att tala om alls idag uteslöt vi det ganska snabbt. Jag vände hem igen så att även gubbsingen fick försöka ratta, ifall det var så att det var jag som plötsligt blivit svag under natten. Och nej, det var inte jag som förlorat krafterna totalt. Servon hade helt enkelt slutat fungera. Suck, säger jag bara!
Så, det var inte så mycket mer att göra än att åka tillbaka till verkstan och hälsa på igen. Stackars Thomas, som sitter vid disken på Bilservicehuset, hälsade glatt när dörren öppnades (innan han såg vem det var som kom in) och föll sedan ihop och frågade hur det går. Jag kunde bara skaka på huvudet och svara att det inte alls går bra, och förklarade sedan morgonens bekymmer. Snälle Thomas kikade snabbt igenom bilen själv, konstaterade att det var servon som inte fungerade, och tog sedan in bilen direkt för en lite mer grundligare koll. Tillslut hade de fått göra en "norsk reset" där de kopplat ur servopumpen ur batteriet, låtit den stå en liten stund, sedan kopplat i den igen för att nollställa allt. Och vips, så fungerade servopumpen igen. Den hade med andra ord hängt sig av någon konstig anledning. Jag är övertygad om att bilen gör allt detta för att den är sur över något.
Nu är planen den att vi ska försöka hitta en ny bil så snart som möjligt och sälja min lilla Citroën innan den hittar på nya dumheter. Det är inte alls kul att lägga pengar på bilreparationer när man har en bil som bara är fem år gammal, den ska hålla längre än så. Guldkillarna på Bilservicehuset bjöd dock på dagen minutrar och det är jag jättetacksam för, antar att de tyckte lite synd om mig som verkligen sprungit där jättemycket nu på sistone.
För att göra om textraden som de sjunger i Hannas hjälplinje "Mu bä, dubbelkvack dubbelkvack, när du fått en svacka" - "Ring Bilservicehuset, när bilen fått en svacka!" För, de är hur bra som helst killarna där! (Och ja.... jag tittar alldeles för mycket på barnprogram nu för tiden.....) ;)
Bye!
Utvecklingssamtalen avklarade.
Idag har även Elias varit med mig på jobbet en sväng, och han har nog charmat en och annan elev och kollega under dagen. Nu vet jag att det inte är riktigt bra, och heller inte meningen, att ha med sig sitt barn till jobbet, men när man inte finner någon annan lösning så är det inte så mycket att göra åt saken. För tro mig, det är mycket enkare att jobba själv utan att ha en liten kille att samtidigt hålla koll på när man undervisar. Den som tror något annat tror fel.
Elias såg i alla fall ut att sova riktigt skönt i sin vagn medan jag satt vid skrivbordet och rättade prov. Söte lille kille!
Nu snart ska vi grilla och sedan blir det nog mys ikväll.
Bye!
Jobb - Familj 2 - 0
Efter gårdagen var jag helt toltalt slut. Och inte var det egentligen någon bra dag på jobbet heller, så inte heller det piggade upp. Nej, allt jag orkade göra igår när vi väl kom hem var att gå och lägga mig och sedan sova. Hade helst av allt krypit upp med Elias i soffan och gosat med honom då stackarn ramlat och slagit i huvudet så att han blödde på dagis. (Gubbsingen fick åka hem från jobbet och hämta honom.)
Det som stressade mig hela dagen var det att jag inte hinner med allt pappersarbete, samt för- och efterarbete. Har redan konstaterat detta tidigare, men jag tycker att det borde komma någon dag då jag hinner ta igen lite i alla fall. Hur som är så inte fallet nu, och igår fick jag lösa allting i sista minuten och det tar på krafterna. Det är heller inte alls roligt.
Sedan tycker jag att, oavsett hur mycket jobb jag har eller hur stressad jag är, så är det mitt jobb att vara proffsig när jag möter elever och föräldrar. Jag hade, förutom lektioner och situationer som skulle lösas, även tre utvecklingssamtal igår eftermiddag som faktiskt gick bra. Jag är glad att jag hann träffa eleverna tillsammans med sina föräldrar, och samtalen var givande. Att jag sedan var helt slut efter dagen och samtalen är en sak, men det kändes ändå skönt att ha dessa gjorda.
Så, åter igen: jag har hur mycket som helst att göra på jobbet. Det är bra att Maddi finns och kan hjälpa till. Och, det är bara fem veckor kvar - så jag ska inte klaga så mycket egentligen. Nu är det åter jobbet som gäller och jag hoppas att denna dag blir något lugnare än igår. Håller tummarna.
Ha en bra dag! Bye!
Åter till verkstan.
- Hej, det här är Ami. Jag har en Citroën C3'a, regnr XXXXXX.
- Ja, hej. Jo, jag vet vem du är.
- Oj, det kan inte vara bra va?
- Näää... det är nog inte det egentligen va!?!
Jag kunde inte låta bli att skratta, jag har verkligen haft otur med bilen nu under några månader. Jag vet inte om Citran har hört att jag funderar på att byta bil, och att det är därför den protesterar genom att gå sönder. Eller, så protesterar den och går sönder för att den har tröttnat på mig och vill säljas.
Hur som, nu är tanken till spolarvätskan sönder då allting rinner rakt igenom när vi försöker fylla på den. Gubbsingen har kikat för att se vad det kan vara, om det är någon slang eller något som åkt ur, men kan inte se något alls. Som väglaget är nu så behövs verkligen spolarvätska och jag har haft jättetur som klarat att ta mig till jobbet i några dagar. Igår regnade det på morgonen, då kunde jag torka vindrutan ren på så sätt, och på eftermiddagen var vägarna sedan torra så vindrutan blev aldrig smutsig. Men, hur länge kommer jag ha en sådan tur? Nej, det blir till att fixa bilen igen.
Så, det blir verkstan och om en timma ska bilen in. Gubbsingen ska skjutsa in mig. Ser inte alls fram emot denna kostnad. Suck.....
Bye!
Tomt på jobbet.
Nu ikväll har jag en del jobb kvar att ta tag i, frågan är om jag orkar. Både gubbsingen och jag är trötta, och den enda som orkar hålla igång just nu är Elias. Så, det blir nog till att ta en tidig kväll och försöka jobba mer imorgon istället. Jo, så får det nog bli.
Bye Bye!
God morgon!
Somnade tidigt igår kväll, vaknade till och kom på att jag hade hur mycket som hels att förbereda inför dagen, så det blev sent arbete igår kväll/natt. På något konstigt sätt är jag ändå relativt pigg och hoppas att jag kommer att orka med dagen ändå. Antar att tröttheten slår till ikväll istället.
Har ett samtal att göra nu på morgon och drar mig lite för det. Börjar känna mig lite smått tjatig, men vad ska man göra när saker och ting inte fungerar? Vet att det i och för sig inte kommer att vara några problem alls, men kan inte låta bli att känna mig jobbig. Tur att någon tjänar pengar på mig. ;)
På jobbet står ämneskonferens först på schemat och vi ska träffa personal från biblioteket och diskutera läsning. Hoppas att mötet blir givande. Sedan har jag som vanligt lektioner hela dagen, och en himla massa pappersarbete att göra. Tur att jag kom på att omdömen ska vara skrivna och har det gjort tills idag.
Ha en bra dag! Bye!
På eftermiddagen var....
Ska också tillägga att Elias var varmt och skönt klädd med galonisar och allvädersstövlar, och frös inte alls när vi gick in. Jag å andra sidan var inte alls bra klädd utan hade genomblöta skor och strumpor och frös, det var därför vi gick in till slut. Inte alls rutinerat och måste ändras på nästa gång. ;)
Bye!
Idag....
Idag, söndag, har vi hälsat på Elias farmor och tagit förmiddagskaffe hos henne. Var skönt att bara sitta och slappa en stund medan Elias åkte lite traktor, och pysslade med annat. Dock var vi där precis innan lunch så Elias blev trött och hungrig ganska snabbt, så det blev en kort visit.
Nu är det snart dags för mellanmål här hemma, sedan ska vi nog ta en promenad Elias och jag, medan gubbsingen åker iväg en sväng till stan för lite jobb och annat. Det är verkligen en lugn söndag då vi inte gör alls många knop någon utav oss. Skönt. :)
Bye for now!
Grillsäsongen 2011 är nu inledd.
Bye Bye!
Skottar.
Mina killar håller på att skotta sig fram till grillen där ute, och om de orkar med en liten stund till så får vi grillat ikväll till (sen) middag, vilket är hur efterlängtat som helst. Gubbsingen skottar på som vanligt. Denna gång ville Elias med ut och han skottar på han med, men har inte alls koll var han kastar snön. Givetvis hamnar den på gubbsingen och det ser jättekul ut. Men, Elias är glad och då är vi glada. :)
Smutsiga fönster (som inte går att undvika att se på dessa kort) får jag ta tag i så småningom.....
Bye!
Håller oss hemma denna helg.
Nu strax somnar Elias och jag ska få mig lite egen tid. Får se vad jag hittar på, eller om det är vila för mig också som gäller.
Bye!
Promenad.
Hur som, så har det varit en bra dag. Gubbsingen har fått pappersarbete gjort, samt fått drömma om både flygplan och nytt hus med stora ytor. Elias har fått köra bil, och då är han hur nöjd som helst. Och jag, ja jag har också haft en bra dag på jobbet, hunnit få se vårsolen och fått frisk luft, samt fått njuta av lite familjetid. Perfekt! :)
Bye!
Att läsa mellan raderna.
Det är nämligen inte så lätt att läsa mellan raderna. På skolan har vi det som ett mål redan i år6 i svenska, och det är kanske egentligen någonting som vi behöver se över då det kan vara svårt för 12åringar att läsa och förstå det som inte sägs direkt i noveller, romaner och texter. Hursom så är läget som det är just nu, och då gäller det att öva läsförståelse och förklara hur man ska göra när man läser mellan raderna. Men, hur förklarar man det på ett enkelt sätt???
Idag läste jag tillsammans med den ena klassen en kort novell och gav dem sedan nio frågor att svara på. Den andra frågan som jag ställde var "Hur gammal är huvudpersonen?". En elev kommenterade direkt att det inte stod i texten, och undrade hur man skulle kunna veta det. Jag var då tvungen att säga att det är det "att läsa mellan raderna" handlar om, att man måste försöka förstå det även om det inte står ordagrant i texten. Då sade en annan elev plötsligt att huvudpersonen måste vara kring 15år då han kör moped. Gissa om jag blev lycklig. Jag var tvungen att tillägga att huvudpersonen visserligen kunde vara lite yngre om det var så att han körde moped olagligt, men att han absolut var kring 15års-åldern. Då sade en annan elev att huvudpersonen troligen också var under 18år då han annars skulle ha flyttat hemifrån utifrån det man fick veta om hemförhållandena. Åh, så nöjd jag var med deras slutsater. När lektionen sedan slutade var det annan elev som kom fram och var jättenöjd med att äntligen ha förstått vad "läsa mellan raderna" handlar om, och lovade att öva på detta nu på lektionerna.
Jag tror, och jag hoppas, att eleverna så smått kommer på att böcker, och olika typer av texter, ibland har budskap som ligger dolt och att de kan upptäcka dessa. Det finns nog ingenting som säger att 12åringar inte kan läsa mellan raderna, utan det handlar om att börja öva och öva på detta i tid. I och för sig spelar ens egna erfarenheter och kunskaper en roll när det gäller att tolka och förstå, men visst kan man ändå börja öva och diskutera texter tidigt. Så, nu ska vi göra det under våren och det gäller bara för mig att finna bra, roliga, intressanta texter att läsa. Idag var det en bra dag på jobbet. :)
Bye Bye!
Han pratar, vår lille kille.
Hur som vaknade vår lille kille själv i vår säng imorse då jag hunnit smyga in i duschen, och gubbsingen gått ner och satt sig i soffan nere. Elias måste ha tyckt att det var jättekonstigt att vakna själv då det inte händer alls ofta, för det mesta är det han som väcker oss. Han vaknade i alla fall upp, knackade försiktigt på badrumsdörren, väntade till jag öppnade, och frågade 'va ä pappa???'. Jag svarade honom, stal mig en morgonpuss, och sade åt honom att gå ner om det var så att han ville ner till pappa. Elias stängde badrumsdörren, och jag fortsatte med mitt. Efter bara en kort liten stund öppnades badrumsdörren och Elias sade 'den ä stängd'. Och, det hade han rätt i. Grinden uppe i trappan drar vi igen varje natt ifall det skulle vara så att Elias vaknar upp mitt i natten och sömning får för sig att gå ner. Så, jag öppnade grinden och Elias satte av ner. På vägen ner kom han på att han hade sin flygplanspyjamas på sig, och att den omtyckta Bamse-pyjamasen låg i tvätten, att det var många trappor, och att dörren ner var stängd och så vidare och så vidare.
Jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket han pratar, vår lille kille. Från det att han stiger upp på morgonen tills det att han somnar. Mest hela tiden. Visserligen är inte frågan 'va ä pappa?' så svår då Elias har hört den del av den frågan hur länge som helst i samband med att vi har tränat ord här kring matbordet: då vi har frågat 'var är klockan?' och Elias har pekat etc. Men, det är jättekul att han pratar som han gör och det underlättar så otroligt mycket när han kan säga vad han vill, och vi faktiskt förstår. Några få gånger har det kommit fem-ords-meningar, och jag bara längtar tills han börjar berätta och prata ännu mer innehållsrikt. Det kommer när det kommer, men det är himla spännande att följa Elias utveckling.
Bjuder på en liten Elias, bara en månad gammal, och kan inte låta bli att sakna den tiden också lite grand. :)
Bye!
Det är redan kväll......
Bye!
Jobbat ikväll.
Hittade på något sätt kraft att sitta och jobba ikväll, och har äntligen fått saker gjorda som legat över mig hur länge som helst. Så himla skönt. Mina kollegor kommer säkert tycka att jag är knasig som jobbar och mailar så sent som jag gör, men jag vet inte hur annars jag ska fixa allt. Kan man på något sätt lura till sig, säg två-tre extra timmar per dag på något sätt tro? Någon som vet hur man gör???
Gubbsingen och jag tar i alla fall kvällen nu och är välförtjänta av det.
Nighty-Night and sleep tight!
Äntligen är vi hemma....
Bye Bye!
Igår kväll checkade....
Snart blir det att åka iväg till jobbet något tidigare än vanligt, och sedan står fyra lektioner, planering, samtal, och diverse annat som brukar dyka upp, på schemat. Killarna får sova så länge de sover där uppe och sedan åka iväg på sitt. Ikväll hoppas jag att vi alla är hemma så att vi hinner få lite tid ihop igen. (Var så länge sedan menar jag.) ;)
Ha en bra dag! Bye!
Sagostund i klassrummet.
Är hemma igen efter en heldag på jobbet. Hade tänkt att sluta lite tidigare idag, men inte blev det av inte. Typiskt mig att bli sittande med diverse saker istället för att ta mig iväg som jag har tänkt mig. Men, så blev det idag och jag får försöka planera in en tidig dag någon annan dag istället. På dagis undrade en av fröknarna på en annan avdelning om jag fortfarande jobbar heltid och hur det går, och jag tror inte jag ens hinner reflektera över det under dagarna då det är fullt upp med olika saker hela tiden.
Sista lektionen, eller rättare sagt de tio sista minutrarna av den sista lektionen på jobbet, var dock sådana minutrar som jag kan leva länge på. Jag kunde inte låta bli att sitta och le. Mina elever har nämligen denna vecka börjat jobba med sagor och idag föll det sig så att det blev spontan högläsning av en saga, och nästintill hela klassen satt och lyssnade. Det som var så roligt var att det inte var jag som läste högt, utan en elev som varit iväg till biblioteket och lånat på sig några sagor. Det hela började nog lite på skoj då eleven skulle underhålla sin kompis som satt bredvid: eleven läste högt, med härlig inlevelse, och frågade sedan (precis som man frågar småbarn) var saker och ting fanns på bilderna i sagoboken. Kompisen hängde på, pekade och sade "Där!". Allt eftersom eleven läste sin saga började fler och fler av de andra eleverna att lyssna, och tillslut var det en jättehärlig sagostund i klassrummet. Åh, så härligt det var att se! :)
Jag gillar verkligen elever som bjuder på sig själva och tar för sig i klassrummet. På rätt sätt givetvis. Jag hoppas att dessa elever verkligen förstår hur duktiga och modiga de är när de vågar stå för det de gör, och bjuder till. Det som känns lite tråkigt, nu när jag ska gå hem, är att jag inte kan följa min klass längre och inte heller försöka bygga upp eleverna så att alla blir så självsäkra och trygga som de kan vara. Givetvis kommer den lärare som tar över efter mig göra jobbet jättebra (och dessutom har klassen kvar min klassföreståndarkollega vilket är riktigt bra för dem), men det hade varit så kul att få följa eleverna under deras utveckling, att träffa dem igen efter sommarlovet och se hur det går. Nu får jag istället njuta av de veckor och lektioner som är kvar, och hoppas på fler stunder som denna som var idag. Det var verkligen jättekul.
Sagan som engagerade eleverna idag var:
Nu till vardagen här hemma.
Bye Bye!
Hemma efter en hel arbetsdag.
Nu ska vi däremot laga köttfärssås här hemma, och sedan har Elias beställt druvor till efterrätt. Kvällen avslutas nog med gos och sedan bad då vi inte hann med det igår. Gubbsingen jobbar sent idag, och ska dessutom åka till Falun och lämna tillbaka husvagnen, så han kommer nog hem när Elias och jag har lagt oss. Blir lugnt ikväll med andra ord.
Bye!
Igår kväll flyttade vi.....
Men, nu är vi tillbaka i verkligheten och vardagen. Alldeles straxt bär det av till jobbet för min del, och när killarna vaknar till så blir det dagis och jobb för dem också. En helt vanlig måndag med andra ord.
Ha en bra dag! Bye!
Kustcamp Ekön.
Kustcamp Ekön ligger jättefint till längs kusten och är säkert hur fint som helst sommartid. Vi vill tillbaka dit. Nu var det bara gubbsingen, jag och Elias på campingen. Bara vi. Och, en massa övervintrande husvagnar, och en massa snö. Men, det var ändå mysigt att campa där och allt var verkligen jättefräscht, servicehuset, toaletter, lekplatsen, allt. Allt är nyrenoverat. Sedan kunde vi välja en bra plats vid sjön, nästintill havet, att övernatta på, även om det bara var snö och is vi såg från husvagnen när vi satt och åt frukost.
Idag, på förmiddagen, var vi ute och inspekterade omgivningen. Bilder kommer här:
Bye Bye!
Lek både inne och ute.
Bye for now!
Då är vi tillbaka.....
Sedan har vi blivit bjudna på jättegod middag, så Tack Katja för att du lagat och fixat. Nu blir det säng för mig och Elias, så får gubbsingen sitta uppe med sin syster och mamma ikväll.
Bye Bye!
Diskat.
Och, det här med att disk är avkopplande under camping...... Jag kanske ska rätta mig själv lite där: det är avkopplande om man inte behöver göra det allt för ofta under en och samma dag. ;)
Nu far vi vidare. Bye!
........ jag har sagt F'låt...
Nu ska vi fortsätta med frukost här i vagnen innan avfärd vid lunch.
Bye!
Jägersbo camping i Höör.
Jägersbo camping i Höör, det är här vi bor. Mitt i Skåne. Vi i vår lilla familj och sex glada pensionärer. Det kan nog finnas några till på denna camping då vi sett bilar intill andra husvagnar, men vi är inte många inte. Det å andra sidan har inte stört oss alls, utan vi har njutit av lugnet för fullt och bara varit hela dagen idag.
Jägersbo camping är en fin, ren och fräsh camping som ligger intill Ringsjön, och sommartid är det nog jättefint här. När vi var ute innan lunch fick Elias leka av sig i den lilla lekparken som finns här, och han var hur nöjd som helst. Jag passade på att kika ut över sjön där jag såg en som åkte skridskor. Nästa vecka ska det tydligen hållas någon tävling här, en tävling som vanligtvis hålls i Tyskland men som på grund av dåligt is där flyttas hit. Vilken tur för campingen, att få hit en massa folk så här års, tycker jag. Sedan berättade en av de glada pensionärerna för gubbsingen att de håller på att flytta hit från en annan camping på andra sidan sjön då den campingen har höjt priserna för året-runt-boende. 16 andra husvagnar kommer att flytta till denna camping, vilket också måste vara riktigt bra. När vi gick runt och såg oss omkring under dagen såg vi att många har det riktigt ombonat kring sina husvagnar, vissa har till och med två-tre förtält. Ett förtält blev jag riktigt imponerad av: nu när det är igenbommat ser det ut som en liten stuga. Coolt. :)
Sedan har vi blivit bjudna på både Internet och duschkort här på campingen, vilket också känns jättetrevligt. Så, gubbsingen och jag har kunnat kika igenom mailen och imorgon ska jag åter njuta av en varm dusch på morgonen. Det är konstigt det här med camping...... Hemma är det inte alls roligt att ta tag i disken, oavsett om det gäller handdisk eller diskmaskin. Men här, ja här är det avkopping att packa med sig disken, gå iväg till servicehuset och tillbringa en stund med disken där för att sedan återvända till vagnen med rena tallrikar, muggar och allt vad det nu kan vara. Eller, så är det bara jag som är knäpp..... ;)
Nu dags att sova. Nighty-Night!
Vi har bra otur ibland.....
Vi har bra otur ibland, gubbsingen och jag, när vi planerar in resor till södra Sverige. Igår morse, efter att ha övernattat på uppfarten, knackade vi nämligen på hos gubbsingens syster med familj och tänkte överraska dem med ett besök. Katja blev jätteglad när hon såg oss, men sade i nästa mening att det är synd att vi 'alltid' kommer och hälsar på när jag är höggravid och de har magsjuka i huset. För så var det, Johan hade blivit dålig under natten och låg i sängen när vi kom. Stackarn. Och jag i min tur blev något nojig och orolig då jag inte alls vill åka på någon magsjuka nu. När vi väntade Elias och åkte ner för att fira nyår var det samma sak, även då hade de magsjuka i huset och vi vände om och åkte hem igen.
Så, igår åt vi frukost tillsammans med Katja, kusinerna och farmor som också är där. Sedan blev det lunch och tupplur i vagnen innan vi planerade om vår vecka och åkte vidare. Nu på morgonen har vi ätit frukost, och Elias och jag varit iväg och tagit oss en efterlängtad morgondusch. På vägen till servicehuset träffade vi på en man som hälsade på oss, samt sa någonting annat. Jag förstod ingenting. Jag svarade i och för sig något, men han måste ha tyckt att jag var konstig. Jag skyller på att vi är i Skåne, och här talar en hel del mycket bred skånska som inte alls går att förstå. ;)
Så, nu ska vi ut och kika på campingen vi bor på, samt handla lite mat, innan det är dags för lunch och sedan tupplur för Elias igen. Men, vi trivs i vagnen. Vi trivs jättebra. Vi sover som kungar, äter god mat, softar och Elias leker med sina leksaker som han har packat med. Nu på morgonen har traktorn och grävskopan fått full service.
Bye for now!
De som känner.....
De som känner gubbsingen och mig vet att vi kan vara lite impulsiva. Får vi för oss att vi ska göra något roligt, ja då gör vi det. Igår eftermiddag och kväll passade vi på att hämta, packa och förbereda, och nu på morgonen har vi flyttat in. Så, nu drar vi på en veckas husvagnstur! :)
Bye Bye!
