Äntligen! Utvecklingssamtalen är avklarade och de har gått bra allihop, så underbart härligt det känns. Föräldrarna till mina elever är faktiskt bra och det är kul att träffa dem, men samtidigt tar det på krafterna. Jag känner mig så otroligt lättad nu så att jag till och med skrattade till av lycka (konstigt nog) när jag kom hem och såg en soppåse på yttertrappen som skulle slängas. (Vi brukar ställa soppåsarna där om vi inte kan slänga dem direkt.) Att solen fortfarande är uppe, trots att klockan hann bli halv fem innan jag kom hem, bidrar nog också till den härliga känsla jag har.

Idag har även Elias varit med mig på jobbet en sväng, och han har nog charmat en och annan elev och kollega under dagen. Nu vet jag att det inte är riktigt bra, och heller inte meningen, att ha med sig sitt barn till jobbet, men när man inte finner någon annan lösning så är det inte så mycket att göra åt saken. För tro mig, det är mycket enkare att jobba själv utan att ha en liten kille att samtidigt hålla koll på när man undervisar. Den som tror något annat tror fel.

Elias såg i alla fall ut att sova riktigt skönt i sin vagn medan jag satt vid skrivbordet och rättade prov. Söte lille kille! 

Nu snart ska vi grilla och sedan blir det nog mys ikväll.
Bye!