Jag var tvungen att ringa gubbsingen och försäkra mig om att han inte är en medelåldersman, och det är han inte utan han jobbar på för fullt. Skönt. Men, fy så otäckt. Lite då och då sker det olyckor på väg56 och jag blir mer och mer rädd för att åka på den vägen. Sedan jag och gubbsingen träffades har jag dundrat fram på den vägen hur många gånger som helst utan att egentligen se den som alls farlig. Inte har jag dundrat fram helt laglydigt heller. Visst har jag tänkt på alla lastbilar som åker där, men aldrig varit orolig för att det ska hända något. Nu drar jag mig för att ta 56an om jag ska åka söderut, jag tar hellre vägen via Uppsala. Jag vet inte om det är för att jag blivit klokare och mer försiktig, eller om det är lasten, som är det viktigaste vi har, som gör att jag tänker om. Hursom, jag är glad att det inte har hänt gubbsingen något. Ledsen för det åter skett en olycka på väg56 - en ganska farlig väg.....

Bye!

Hade jag missat totalt:  

Kan inte låta bli att tycka att det är lite synd att julbocken brann ner redan nu, bara en vecka gammal. Hade gärna sett den när jag varit in till stan. 

Bye!

Läser Aftonbladet och ser att julbocken åter står på sin plats och att den i år ska skyddas genom att bli ett isblock. Stackarn. Men, å andra sidan är det bra att de försöker skydda den. Flammedlet de har skyddat bocken med tidigare år framställs inte längre, om jag har förstått det rätt, då företaget har gått i konkurs. Lite synd tycker jag då det var en bra produkt och idé. Så, nu blir bocken is istället. Jag kan inte låta bli att tycka att bocken är fin, och varje gång jag passerar den myser jag. Hoppas den klarar sig i år.   :)

Måste dock hålla med om att bocken aldrig hade blivit känd om den inte hade brunnit ner varje år. Så, om den ska brinna ner kan den väl göra det på juldagen!?!

Bye!

Läste en notis i Lärarförbundets tidning om en ny app som ska släppas nu i november. Jag har inte riktigt förstått det här med Iphone utan är jättenöjd med min Nokia som jag kan ringa och messa med, och gubbsingen suckar och suckar och väntar på dagen då jag ska inse att en Iphone är bra. (Till och med Elias har fått en Iphone före mig.) Samtidigt vet jag att fler och fler ungdomar idag skaffar sig en Iphone då man tydligen kan göra allt med en Iphone, och gissa om jag blev glad när jag läste om den nya appen. Jag behöver inte en Iphone, men nu när denna app kommer tycker jag att det är jättebra att ungdomarna får nytta av sin Iphone - för vad ska man annars göra med sin Iphone än använda den till att traggla glosor samt använda SAOL!   ;)

Bye Bye!

Jag kan inte låta bli att tycka att det är skrämmande när man läser artiklar som ovan i tidningarna. Hundratusentals unga tjejer tvingas vänta på att få bli vaccinerade, och under tiden riskerar de att drabbas av livmoderhalscancer. En ung tjej som nämns i artikeln har dock hunnit vaccinera sig och hon har tur, hon behöver inte oroa sig. Artikeln kan du läsa här.

Det som skrämmer mig är att vaccinet framställs som den enda lösningen, att det inte någonstans står om biverkningarna, och det faktum att det faktiskt inte finns bevis för att det finns ett direkt samband mellan vaccinet HPV och livmoderhalscancer. Det finns inget direkt samband! Bara där reagerar jag. Varför ska man då vaccinera sig????????? Om man fortsätter ta reda på lite mer om vaccinet visar det sig att vaccinet i själva verket ökar risken för ett förstadium till cancer hos vissa kvinnor med hela 40,6%. Jag förstår att det alltid finns en risk med vacciner, men är inte siffran ganska hög????

Tydligen finns det hundra olika virus som kan orsaka livmoderhalscancer. Vaccinet som ska rädda alla tjejer skyddar mot fyra av dessa virus. Av de två virus som är mest ansvariga för livmoderhalscancer läks tydligen också 90% av dem ut. Däremot kan vaccinet ge en hel del biverkningar, det kan rent av vara farligt. 9000 biverkningar har rapporterats, även förlamningar, fosterskador, spontana aborter, samt dödsfall. Siffror visar bland annat att: 

- man måste vaccinera 1.000.000 tjejer i åldrarna 9-26år för att förebygga 4 cancerfall

Det jag önskar är att alla, innan de vaccinerar sig bara sådär, faktiskt kollar upp informationen som finns kring vaccinet så att de utifrån det sedan kan ta beslutet. Jag kan tänka mig att det finns tjejer, som efter att ha tagit del av all information, ändå väljer att vaccinera sig. Då är det så. Det är deras val. Men, att i media framställa detta vaccin som den enda lösningen, och att det nu är jättesynd om alla unga tjejer som inte kan vaccineras, är skrämmande. Det finns en hel del tjejer som vaccinerar sig som inte har en aning om riskerna, och faktiskt får biverkningar som de får leva med.   

Här ska jag kanske även nämna att varken jag eller gubbsingen vaccinerade oss när svininfluensan härjade som mest för några år sedan. Vi vaccinerade heller ej Elias. Vaccinet mot svininfluensan uppkom hastigt och lustigt, och skulle skydda och rädda oss. Nu i efterhand berättar fler och fler ungdomar att de lider av narkolepsi, och tvingas äta medicin mot detta redan i ung ålder. Hur blir det för dessa ungdomar resten av livet? Om de redan nu behöver medicin kommer de att vara beroende av medicin. Eller? Nu har jag familj, vänner och bekanta som faktiskt har vaccinerat sig mot svininfluensan och jag är så jättetacksam för att de mår bra och inte har drabbats av några biverkningar. Det kanske är jag och gubbsingen som i slutändan kommer att ångra oss för att vi inte vaccinerade oss. Eller, så kommer vi att vaccinera oss när vi ser att tester och studier visar resultat som är positiva. Hursom, så har vi läst på om vaccinet, diskuterat, vridit och vänt på för- och nackdelar och utifrån det sedan tagit beslutet. Det är det man ska göra, anser jag.  

Kika gärna på nedanstående länkar. Det är där jag har hittat informationen som jag skrivit ovan. Det är det som har påverkat mig. Jag skulle aldrig i dagsläget, innan vaccinet har genomgått fler tester under flera år, vaccinera mig mot livmoderhalscancer. Inte utifrån det jag vet idag. Om tio år kanske tester och resultat visar att vaccinet faktiskt är riktigt bra, att det fungerar, ja då får jag ta ställning till det då och kanske ändra uppfattning. Riktigt skrämmande är att politiker funderar på att låta vaccinet ingå i vaccinationsprogrammet. Aldrig att jag, i dagsläget, vill att Elias och Simon ska vaccineras med detta vaccin. Som en mamma skriver: "Genom att låta Gardasil/Cervarix ingå i vaccinationsprogrammet har också våra politiker gett sitt samtycke att låta en halv generation vara testpiloter åt läkemedelsbolaget". Är unga tjejers liv så lite värda att de helt enkelt kan vara testpiloter åt läkemedelsföretag? För, då det inte finns studier och resultat att luta sig tillbaka mot nu, ja då blir dessa tjejer som vaccinerar sig testpiloter. Något att tänka på.


http://www.kostdemokrati.se/margareta/2011/10/10/vaccin-mot-hpv/ 

http://www.mammormotgardasil.nu/


Jag är ledsen för att detta blev ett sådant långt inlägg. Men, om jag har fått dig att bli lite intresserad, om jag har fått dig att fundera på hurvida du ska vaccinera dig eller ej, eller om du har bestämt dig för att diskutera detta med någon annan - ja, då är jag nöjd. Beslutet om vaccination är helt upp till dig, men ta reda på så mycket du kan kring vaccinet, det är allt jag ber om.

 

Jo, nu har jag inte använt mig av citattecken när jag har skrivit texten ovan, och jag vet att man ska göra det när man återger text. Men, för att undvika missförstånd, att jag missförstår det som står i texten, har jag verkligen hållit mig till texten som den är. Om någon klagar får jag fixa till det. Som sagt, kika på länkarna ovan.  

Bye!

Får det gå till så här???? Läser nyheter på Aftonbladet.se och huvudnyheten handlar om en liten tvåårig flicka som blivit hemskickad från vårdcentral och akuten sammanlagt sex gånger utan att få hjälp, och tillsut dött på grund av tarmvred som ingen läkare upptäckte. 

Att som förälder behöva söka hjälp när ett barn är sjukt, så många gånger, på olika ställen, och ändå inte få hjälp - det är skrämmade. Jag tycker att jag läser om detta varje månad, i någon form, och varje gång beklagar chefsläkaren det som hänt, gör en lex Maria-anmälan, men lik för benat händer samma sak åter igen, på någon annan ort i vår land. Är det verkligen stress och för stor arbetsbörda som ligger bakom? Eller, är det någonting annat??? Jag vet inte vad det skulle kunna vara, men jag kan heller inte låta bli att undra.

Om vår lille kille skulle bli sjuk skulle vi givetvis kontakta sjukvården med det samma, och räkna med att få hjälp. Men, vad gör man om ingen lyssnar? Om man blir hemskickad om och om och om igen? Jag vet att det finns personer i min omgivning som fått kämpa och kämpa för att få hjälp, och jag beundrar dem att de orkar. Men, som föräldrarna som förlorat sin dotter, de kämpade de också, ändå slutade det hela jättetragiskt. Vad ska man som förälder göra???

Vår lille kille ligger och sover nu, och jag är tacksam för att det endast är förkylningar som han har drabbats av. Åh, vad jag hoppas att det aldrig blir värre än så...

Bye!