Simon kan simma!

Yeay!!! Simon kan simma!  


Det är inte så att Simon simmar utan att kämpa, och inte så allt simtagen sitter 100%igt än, men han kan simma. Om han hoppar i en pool utan simpuffar kan han simma tillbaka till kanen, och om han vill kan han simma till någon som står en bit ifrån honom. Så coolt och kul!!! Och, det är så kul att se honom så nöjd och stolt när han har simmat en sträcka! Tänk att även Simon knäckte det här med simningen i Thailand, precis som Elias gjorde.       :) 

Det ska bli kul att se vad fröknarna på simskolan säger på onsdag. (Eller, kanske inte nu på onsdag utan veckan därpå. Risk för att Simon går på Thai-tid på onsdag och är jättetrött på kvällen och behöver sova.)  


Imorgon är det dags för oss att åka hem till Sverige igen och planet går kl.09.20. Tidig väckning med andra ord. Dags att säga, 
Nighty-Night!


Du o ja, tjejen!

 

 
 
 
Jag vet inte var han får allting ifrån, sötnöten. Men, idag tittade Noel på mig och utbrast: 
 
- Du o ja, tjejen! 
 
 
Jag blev så full i skratt och var tvungen att svara "Du och jag, Noel". Det kan ha varit från filmen som han tittade på som han fick uttrycket, eller så har han hört det någon annanstans ifrån, men roligt var det. Det är tur att killarna får en att le när tankarna annars bara vandrar iväg och livet känns jättetungt. 
 
Vi konstaterade nog ikväll, P och jag, att det här med min elev har berört mig myket mer än jag först trodde. Och, konstigt vore det kanske annars om det inte hade gjort det. Rent kasst, om jag använder ärliga brutala hårda ord, så blev en av mina elever mördad för fyra dagar sedan. Det måste få beröra? Det kommer att ta tid att få rätsida på alla tankar och känslor? Hursom känns det jättebra att få åka till jobbet imorgon. Det känns som att det är där jag vill vara, det är där jag kan hjälpa mina elever genom att lyssna och bara finnas till, och det är där jag också kan få hjälp. Jag är tacksam för att P lyssnar och pratar med mig, men då han inte kände min elev har han ingen relation eller samma känsla som jag har. Det känns enklare att prata med de som delar sorgen, förvivlan och ovissheten. 
 
Jag är i alla fall glad att våra killar finns. Om de bara visste hur mycket de ger just nu. Sötnötterna. 
 
 
 
kort tagna med min iPhone 
 
 
 
Nu är det dags att krypa ner, klockan är alldeles för mycket. 
Hoppas ni har haft en bra söndag! 
(Och förrseten, Elias kom precis in efter att ha lekt ute med kompisen E, drog av sig mössan och ville vara med på groupie - därav frisyr-plattfall.)  
 
Nighty-Night! 
 

8årskalas på Andy's Lekland

Om tre dagar fyller Elias 8år, men redan idag hade han sitt 8årskalas med kompisarna på Andy's Lekland i Valbo. Med lek först i en timma, sedan paus med hamburgare och saft, paketöppning med chips till tilltugg, och slutligen lek i ytterligare 1 1/2timma, så var det nöjda, trötta och svettiga barn som åkte hem. Det var en mycket nöjd Elias som kröp ner i sängen ikväll.       :)

 
Ett bildregn från dagens kalas: 
(Dock var Elias iväg och klättrade och lekte med sina kompisar mest hela tiden, så det var Simon och Noel som fasnade på bild lite mer.) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
bilder tagna med min iPhone 
 
 
 
Kan ha varit så att jag blandade ihop några paket. Ja, det gjorde jag nog. Men, Elias var i alla fall jättenöjd med allting och både Simon och Noel vill ha sina kalas på Andy's när de fyller år. Jag var också jättenöjd då personalen var jättetillmötesgående och fixade allt som vi önskade. (Till och med så att våra killar fick en varsin chipspåse med sig hem istället för godispåse när kalaset var slut.) Tummen upp!       :) 
 
Nighty-Night!
 

Elias har börjat första klass!

 

 
 
 
Idag, måndagen den 22augusti, är en stor dag - Elias har börjat 1an!!! I helgen berättade jag för Elias att jag tycker att tiden har gått alldeles för fort och att det inte alls var länge sedan han var en liten bebis som vi hade på axeln, höll ena handen bakom huvudet och klappade rumpan med den andre. Men, det är sju år sedan, vår Elias har vuxit upp och nu är det skola som gäller. Älskade kille. 
 
På fritids, redan förra veckan, hade Elias faktiskt varit in i sitt nya klassrum och suttit och pärlat, så idag visste han precis var han skulle sitta. När jag hämtat Elias efter skolan och fritids berättade han att roligast idag var matematiken och klassen hade fått börja jobba i en mattebok. Sedan hade fröken på svenskan börjat läsa en Pelle Svanslös-bok, men de hade bara hunnit två sidor i boken. I klassen är de nu 18st elever och både P och jag tycker att det verkar vara en bra grupp. Elias har fått med sig sin bästa kompis N, och några andra bra kompisar, vilket känns riktigt bra. Förutom fröken J och fröken K, som kommer att dela på undervisningen i de båda 1orna, kommer klassen även att ha fritidspedagogen M i klassen större delen av dagarna och det var riktigt nöjda barn när de fick höra det. M är jätteomtyckt, så det kommer att bli jättebra. 
 
Vår skolkille vid sin bänk: 
 
foton tagna med min iPhone 
 
 
 
Förutom skolan satte vi igång med fotbollsträningarna idag igen efter sommaruppehållet. Träningarna började visserligen för två veckor sedan, men då vi har varit bortresta och sedan haft annat för oss så har vi inte kunnat träna förrän idag. Men, nu så. Det var en trött kille som kröp ner i sängen ikväll - och imorgon väntar en ny dag. 
 
Nighty-Night! 
 

Skolavslutning med F1an




Idag har Elias haft skolavslutning med F1an. Nyklippt, med skjorta på och snyggshorts så var han redo imorse, och det tog emot så att lämna honom på skolan och veta att jag skulle missa avslutningen. Men, P var där som fick ta del av sång och avslut, och lika nöjd var Elias ändå. 

För att fira skolavslutningen ikväll hade vi tänkt att besöka Furuviksparken, men där hade Stolt&Nykter bokat kvällen för kommenens alla ungdomar så vi fick tänka om. Istället fick det bli finmiddag på FuruviksBrygga, lite jordgubbar på bryggan vid havet och lekparkshäng som avslut. Mysigt!       :) 

Vår avslutningskille: 


foton tagna med våra iPhones 


På fredag är det dags för Simon och Noels sista dag på förskolan inför sommaren, och då vi inte kom in på Furuvik idag har vi lovat att fira att sommarlovet börjar då istället. Bara tre dagar kvar. Yeay!!! 

Bye! 


Elias allra första fotbollsmatch!

För två veckor sedan anmälde jag Elias fotbollslag till ett Sammandrag i Valbo och idag var det äntligen dags för killarnas allra första match. Så coolt! Tre matcher väntade, ett mot GIF, ett mot Valbo IF och ett mot Huge IF, och det var så coolt att se dem kämpa. Nu vann killarna på WO den allra första matchen då motståndarlaget aldrig dök upp, men lika glada var killarna ändå då pappor och brorsor hoppade med och spelade mot dem. Sedan vet jag inte var kämparglädjen kom ifrån, men alla kämpade jättebra, spelade snyggt schysst spel, och vi tränare var så imponerande. Att vara mamma och tränare samtidigt tar på rösten, kan jag säga, för oj så jag har hejat och ropat på killarna. Och, det var så underbart att se glädjen och hur stolt Elias var när han gjorde sitt allra första mål. *stolt mamma här*       ;) 
 
Elias redo för match i lagets färger: 
 
foto taget med min iPhone
 
 
Jag ser verkligen fram emot fler sammandrag denna säsong och mellan matcherna i Valbo anmälde jag åter killarna till ett Sammandrag om två veckor. Hoppas Elias kan vara med då och att han fortsätter att tycka fotboll är kul. Detta är så coolt!        :) 
 
Ha en skön lördag! 
Bye for now! 
 

Simon - 5år!




Igår var det änligen dags och åh så han har längtat efter sin födelsedag, Simon! Hela fem år har han nu blivit och han är så stolt. Älskade sötnöten. 






Bye! 


Kläder - check!




Imorse tog Noel med sig sin T-shirt och sina jeans för att försvinna bakom ett hörn en stund. När han sedan kom fram igen hade vår sötnöt klätt av sig pyjamas och tagit på dagens kläder helt själv! Så coolt! Och, stort! Han börjar verkligen bli en kille nu, och att kunna klä på sig själv är ett stort steg. Både P och jag konstaterade att vi kommer att sakna det här med att klä på och dona om Noel, men samtidigt är det jättebra att han håller på att bli självständig och klara sig själv. Duktige sötnöten!      




Bye! 


Elias nya cykel

Sedan i höstas har Elias dragit iväg på längden i rasande fart och i och med det har han vuxit ur sin cykel som han har haft. Hela våren har han lånat kompisars cyklar när de har cyklat runt, eller så har han snällt cyklat på sin cykel, och varje gång har han påmint oss om att han vill ha en ny. Nu när cykelsäsongen har satt igång och alla reklamblad med cyklar poppat ner i brevlådan har han pratat och pratat, önskat och önskat sig en ny cykel. För tre helger sedan var vi iväg och kikade på cyklar, och idag hittade fick han en ny cykel. Leendet Elias hade i cykelaffären när vi hade betalat för cykeln och väntade på att de skulle installera lampor fram och bak var underbart att se. Gissa om vi har en mycket nöjd Elias här hemma!        :) 
 
 

foton tagna med iPhone

 
 
Efter att vi kom hem från stan tog Elias en cykeltur med sin pappa och cykeln är mycket väl godkänd. Kiitos Kiitos, mummu och ukki, för cykeln! 
 
Bye! 


Långvarig influensa med hög feber

Årets influensa ska vara väldigt utdragen och att ha hög feber i många dagar är inte alls ovanligt enligt sköterskorna på vårdcentralen. Nu är vi äntligen friska här, även om hostan hänger kvar lite, men jag gör ändå ett litet kort inlägg så att jag kan komma ihåg detta framöver.  
 
Då Elias vaknade med 39graders feber förra fredagen tänkte vi inte mer på det utan räknade med ungefär fem dagars influensa och att han sedan skulle bli frisk. När han hade haft, näst intill, konstanta 39graders feber i sex dagar, dvs vaknat med 39graders feber, fått Alvedon dagtid, somnat med 39graders feber, och haft 39graders feber mitt i natten då han också fick en dos Alvedon, började vi bli oroliga. Efter ett samtal till vårdcentralen på torsdag eftermiddag bestämde de att vi skulle avvkta ytterligare en natt och komma in nästa morgon om febern kvarstod, men om Elias drastiskt skulle bli sämre skulle vi åka in till akuten. Gissa om jag fick panik då Elias på kvällen, när det var dags för att bortsta tänder, nästan började kräkas. Jag ringde 1177 och pratade med en sköterska där som tyckte att jag borde ha kontaktat vårdcentralen redan några dagar tidigare, men hon sade att jag skulle avvakta över natten (Elias hade vi det laget somnat i soffan) och ta mig till vårdcentralen direkt nästa morgon. Vi drog slutsatsen att Elias nästan kräktes då han var helt slut i kroppen och helt enkelt inte orkade med tandborstning eller annan ansträngning.
 
Hursom, på fredag morgon (en vecka efter att febern börjat) med 38,8graders feber åkte jag och Elias iväg till vårdcentralen för att kolla honom. Enligt blod- och halsprov, samt koll i öra och svalg, visade provresultaten ingenting förutom lätt rodnad i höger öra och lite svullna halsmandlar. Avvakta, sade även läkaren som först var på väg att skriva ut penicilinkur men ångrade sig. Ok, sade vi och gick hem. 
 
foto taget med min iPhone

 
Under dagen började faktiskt febern ge med sig och vi fick en piggare och piggare Elias allt eftersom kvällen närmade sig. Så jätteskönt att se. (Att jag under förmiddagens besök på vårdcentralen totalt glömt bort mitt jobb och att jag borde ha anmält att jag inte kunde komma in och jobba, är en annan femma. Jag kom på det när lektionen redan hade börjat! Hemskt att glömma, men jag hade verligen full fokus på Elias.) 
 
Nu är vi alla äntligen igenom influensan och jag hoppas hoppas hoppas att vi får vara friska nu ett tag. Det är så skönt att se killarna springa och leka ute, istället för att sitta utslagna av feber i soffan. Hostan får vi som sagt dras med ett tag till då den tydligen kan hålla i sig i några veckor efter att influensan är över, men det tar vi. Bara vi får vara friska nu. 
 
Hoppas ni har fått hålla er friska och slipper influensan! 
Bye for now! 
 

5årsvaccination i torsdags

 
 
foto taget med min iPhone
 
 
 
I tordags morse åkte Simon och jag iväg till BVC då det är dags för 5årsvaccination snart. Eller, vi trodde att det skulle bli till sommaren, men då det finns endast ett fåtal doser kvar vars Bäst-före-datum går ut snart så fick det bli vaccionation redan nu i mars. (Sedan ska det vara slut i hela landet enligt BVC-sköterskan som vi besökte.)
 
På onsdagkvällen talade vi om för Simon att vi skulle iväg till doktorn nästa morgon eftersom han snart fyller fem år, men eftersom han tidigare har varit så jätterädd för sprutor och skrikit rakt ut sade vi ingenting om vad besöket egentligen skulle gå ut på. På torsdagsmorgonen åkte vi efter frukost och lite morgonmys iväg till vårdcentralen och då jag var totalt inställd på att det skulle bli ett jättejobbigt besök frågade jag BVC-sköterskan om vi kunde börja med att väga och mäta Simon så att vi hemma skulle ha någonting positivt att prata om. Det var en pratglad Simon som pratade sig igenom mätningen (han är nu 101,5cm lång), samt vägningen (och väger nu 14kg), och han märkte knappt av att han fick en spruta av sköterskan utan fortsatte bubbla på som bara han gör. Så härligt att se! Gissa om jag var stolt! Och, förvånad! Till och med sköterskan observerade att jag var förvånad. När det var dags att lämna vårdcentralen för att åka och äta glass, vilket vi tillsammans hade bestämt att vi skulle göra, ville Simon istället till förskolan och leka istället - och istället bad han mig köpa med glass hem så att han kunde bjuda sina bröder på glass på kvällen istället. Sötnöt! Om han bara visste så stolt jag var över honom! Simon, han var mest nöjd med tatueringarna han fick.         :) 
 
 
 
Kvällen innan det var dags för sprutan diskuterade P och jag hurvida vi skulle säga något om sprutan till Simon eller ej. Då förra sprutan var så hemsk så hemsk att ta, bestämde vi oss för att inte säga något förrän det var dags, och den här gången tror jag att det var helt rätt beslut vi tog. Samtidigt diskuterade vi att vi inte vill att Simon slutar lita på oss och att det egentligen kanske är mer rätt att berätta och förbereda honom på vad som komma skall. Tanken på att han denna gången skulle ha fått ont i magen, börjat gråta och oroa sig redan kvällen innan, sova oroligt, vakna orolig, vara ledsen vid frukosten och sedan inte vilja gå till vårdcentralen, lockade inte alls och därav vårt beslut. Nu när det gick så bra som det gick får vi kanske tänka om nästa gång - men det är svårt att i förväg veta vad man ska göra!  
 
Nu får vi bara hålla koll på Simons arm där han fick sprutan: redan på torsdagskvällen började han klia och klia där och han har fått någon form av allergisk reaktion då han har lite utslag där nu. Idag, söndag, har han inte kliat sig mycket alls och jag hoppas att det har lagt sig och att det inte blossar upp igen. Nu när han var så duktig ska han inte behöva åka på några komplikationer! Håller tummarna. 
 
Bye for now! 
 

Mamma sova soffan!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men Noel har klart bestämda åsikter om var vi ska sova, han, pappa och jag. Visserligen är det kul att han tycker att vår nya säng är skön då både P och jag har lite svårt att vänja oss vid den (och ibland har funderat på om vi har köpt en säng som inte passar oss helt enkelt). Mindre kul är att Noel har fått för sig att det finns spöken i hans säng. Var kommer den tanken från? Kommer han ihåg att han för länge sedan har sett filmen Monsters Inc? Eller, har de läst böcker på förskolan? 

Hursom, Noel och P pratade innan läggning ikväll och vi fick klart och tydligt veta vad han tycker, Noel. 

- Var ska Noel sova? 
- Sova pappas säng. 
- Men, var ska pappa sova?
- Pappa sova mammas säng. 
- Var ska mamma sova då? 
- Mamma sova soffan! 


Jaha ja. Ja, Tack för den.      ;) 
Sötnöten som försöker inta vår säng: 


foton tagna med min iPhone


Men, jag kryper ner i min säng ändå nu. Någon helg framöver är det dags att köpa en egen växasäng till Noel så att han får flytta in i sitt krypin, precis som storebröderna har gjort. Eller, så blir det av på sportlovet. Han börjar bli stor, Noel, och spjälsängen har gjort sitt nu. Älskade sötnöten.      :) 

Nighty-Night! 


Elias 7år!

 
 
Det var nog en förväntansfull Elias som vi imorse väckte med sång och presenter. Han har räknat ner dagarna till sin födelsedag i några veckor nu och nu äntligen är han 7år. 7år! (Jag vet att jag säger det jämt, men vart tar tiden vägen!?!?!?) 
 
Efter lite Alla Hjärtans Dag-frukost imorse har vi idag firat Elias lite smått med förmiddagsfika tillsammans med farmor, och sedan haft ett lekkalas på Leklandet Delfinen inne i stan. Elias har, hur lycklig som helst, sprungit runt hela eftermiddagen och lekt tillsammans med sina allra bästa kompisar. Till Simons stora lycka var kompisen V där, så även han har sprungit runt runt och lekt jättemycket. Jag, ja jag har fått springa och klättra efter Noel som inte är rädd det minsta, så även jag har haft fullt upp.       :) 
 
Några kort från firandet idag:
 
 
 
 
foton tagna med min iPhone
 
 
 
Dert var en mycket nöjd 7åring som gick och kröp ner i sängen ikväll och somnade gott. Det gjorde även den här mamman, även om hon slockande i soffan av ren utmattning. Hela 7år.....       :)
 
Tack alla som på något sätt har firat Elias idag! Han är jättenöjd med allt! 
Bye!
 

Allra första vinterfriluftsdagen


foto taget med min iPhone

Det är den 4e februari och Elias allra första vinterfriluftsdag idag. Så kul! Egentligen hade Elias velat åka längdskidor, men då det bara var två elever som hade valt det fick det bli skridskor istället. Imorse packade jag ner fika, sittunderlag och lite extrakläder i hans väska och nu är han iväg. En vinterfriluftsdag är i sig ingenting speciellt egentligen, men det är ett roligt avbrott i skolvardagen - och ett tecken på att Elias snart är en skolkille på riktigt. 

Bloggat i farten. 
Bye for now!



Färgkodat och tvättkorgar

Jag fick en fråga av en kollega innan lunch om hur jag orkar med alla projekt och uppdrag jag har hemma och på jobbet, och det jag känner är att roliga projekt/att få göra det jag vill föder energi. Så, efter att ha ätit snabb lunch har jag nu varit iväg och köpt tre tvättkorgar samt nya handdukar till killarna, och för att hålla rätt på vilken handduk som hör till vem blev det färgkodat. (Ps smarta idé, som tyckte att det annars blir omöjlig att hålla koll på allt.) Och, det var inte med stress jag åkte iväg på lunchrasten utan med iver då det är så kul att fixa i ordning hemma.      :)
 
Dagens inköp: tvättkorgar på Rusta och handdukar på Jysk.
 
 
foton tagna med min iPhone
 

Nu, är jag tillbaka till jobbet och ytterligare en föreläsning om stress. Hihii.... Passande en dag som denna, men hittills känner jag mig inte alls stressad. Hoppas ni har en bra måndag!

Bloggat i farten. 
Bye for now! 
 

En söndag med killhäng

Nu har vi flyttat in! Det tog tid för killarna att komma till ro igår kväll när det var dags att sova, men natten gick bra och killar har sovit i sina krypin för första gången inatt. Så coolt! P och jag har också äntligen fått sova i vårt nya sovrum, även om vi sov mer oroligt än killarna då vi lyssnade till varje ljud de gav ifrån sig ifall någon skulle drömma mardrömmar, eller bli magsjuk då Elias hade klagat på magont och Noel blivit hemskickad från förskolan på grund av dålig mage i fredags.
 
Idag har det sedan varit killhäng för hela slanten. För att överraska killarna packade vi efter frukost in oss i bilen och for in till stan då killarna ville köpa en liten leksak på BR. Under tiden passade P på att tillsammans med vår målare tapetsera de två väggarna som var kvar i killarnas lekrum, och gissa om killarna blev glatt överraskade när vi kom hem. Jättebra blev det. Jag, jag var mest nöjd över att det gick bra att åka iväg och shoppa med fem killar.      :) 
 
foto taget med min iPhone
 
 
Under eftermiddagen passade Elias, M och grannen M (många M nu för tiden) på att åka skridskor här utanför på ängen. Jättesnöhögar har smält och fusit till bra skridskois, så varför åka iväg för att åka skridskor när man kan göra det på hemmaplan!? Sedan har vi fortsatt hänga med killarna. De kommande dagarna ska vi försöka hitta plats för allt här hemma, packa upp det som varit på vinden, och inreda våra nya sovrum som vi vill ha dem. Det är så skönt att det änligen är klart uppe! Att vi äntligen har fått flytta in. (Dock ska saccosäckar köpas, matta och gardiner är beställda och annat smått och gott hitta sin plats innan jag visar före och efter-bilder.)       :) 
 
Nu är det dags att ta natten och imorgon väntar en ny dag och nya rutiner. 
Hoppas ni har haft en bra helg! 
Nighty-Night!
 

Första övernattningen

Varken Elias eller Simon har tidigare haft en kompis som har sovit över hos dem. Efter att grannkillen M har hängt med Elias och Elias klasskompis N under eftermiddagen, och sedan varit inne hos oss hela kvällen, ville han sova över här ikväll. När han nämnde det för sin lillebror M ville han också göra det, så ikväll kör vi killhäng i källaren. Spännande! Och, mysigt! 
 
bild via Instagram - iamisvarld 
 
 
Nu hoppas vi att natten går bra och att inga killar drömmer mardrömmar eller liknande, men vi har en plan ifall någon drömmer något läskigt. 
 
Hoppas ni har haft en bra lördag, alla!
Nighty-Night!
 

Teknikgruppen med HSS

När vi innan jul anmälde Elias till Teknikgruppen, som är nästa steg efter Fortsättningsgruppen på simskolan, var vi lite osäkra på om det var rätt grupp att fortsätta i nu i vår. Samtidigt tänkte vi att det inte skadar att bara testa på och se vad Teknikgruppen innebär, och om det är för svårt tar vi bara en termin till i Fortsättningsgruppen som han har gått i tidigare. Idag var det dags för prova-på-omgången för att se om Teknikgruppen passar, och det var en förväntansfull Elias som packade sin väska och åkte iväg till simskolan med sin pappa. 
 
Tillbaka hem kom en jättenöjd kille som hade klarat av övningarna och som absolut vill fortsätta simma på söndagar i Teknikgruppen. Elias klarade av att simma 25m utan större svårigheter, och gjorde det några gånger till under träningspasset. När sedan simtränaren sade åt barnen att simma 25m på rygg hade Elias hoppat i och gjort det också. Crawl får Elias fortsätta öva på så att det kommer att sitta så småningom, samma sak med andningen, och det är precis det som Teknikgruppen kommer att göra - att öva upp tekniken så att simsätten sitter. Med en pappa som har tävlat i simning kommer nog även spontana tips och pepp komma. 
 
En nöjd Elias på simträningen idag: 
 
 
 
foton tagna av P
 
 
 
På onsdag är det dags för Simon att gå på simskola i nybörjargruppen. Denna vår kommer det att bli mer skjutsande då Elias och Simon kommer att ha simskola och simträning på olika dagar, och vi får se hur vi får ihop vardagspusslet. Det kommer att bli en spännande vår på många olika sätt. 

Bye! 


Sista skidskoledagen och diplom

Idag var det sista gången på skidskolan för Elias och Simon. Innan det var dags för dagens lektion hann Elias och jag åka några åk i två backar, medan Simon och Noel åkte snow-racer med P. Efter en McD-lunch var det sedan dags för sista skidskolelektionen och det var så kul att se Simon våga åka ner för hela skidskolebacken mot slutet. Tänk så mycket han har utvecklats sedan han ställde sig på ett par skidor för första gången förra söndagen. Elias, han blir mer och mer säker för varje åk och älskar slalom. 
 
Så, nu är skidskolan avklarad, Elias och Simon har fått ett varsitt diplom och för att fira det hela åkte killarna två åk till i en annan grön backe tillsammans med sin pappa. Det var så coolt att se dem komma åkande ner för backen. Tänk att de åker utan större hinder ner för gröna backar nu, Elias och Simon. Så coolt! *stolt mamma här*       :) 
 
 
 
 
 
 
 
foton tagna med min iPhone
 
 
 
Nu när Elias och Simon har lärt sig åka lite slalom ser vi fram emot sportlovet och ett besök till Kungsberget. Spännande!       :) 
 
Bye Bye! 
 

Tillbakablick på året 2015

Det har varit ett 2015 som har gått i ett nästan hela året. När januari började, började även jobb och förskola för mig och killarna, vilket blev en stor omställning. Medan P tog inskolningen av killarna på den nya förskolan började jag jobba, och nu i efterhand är jag tacksam för att jag fick ett lugnt schema utan mentorsskap så att vi alla hann vänja oss vid omställningen och vårt nya liv. Dock kantades våren av magsjuka i allt för många omgångar, många vab-dagar, öroninflammation och då Noel inte alls trivdes på sin förskola (och vi heller inte var nöjda med den) var det en tung vår. (Varje gång jag åkte och hämtade på förskolan på eftermiddagarna hade jag ont i magen, vilket var jättetunt och jobbigt.)  Ljusglimtar var dock tillfällen då Elias och Simon exempelvis åkte skridskor för första gången i Hemlingby, Elias fyllde 6år och hade discokalas, Elias tappade sin första tand, alla gånger vi hängde på olika lekparker med killarna, och första gången då vi gick på bio med Elias och Simon.        :) 
 
 
 
 
Våren bjöd på påskfirande hos mummu och ukki, och sedan en tur till Karlskrona där vi hälsade på killarnas faster K, kusiner J och L, samt J. Det var skönt att möta upp våren lite där hos dem, och flera gånger under vår vecka tog Elias av sig jacka och mössa då det blev så varmt när han sprang runt ute och lekte med sina kusiner. I slutet av april började Elias träna fotboll, vilket visade sig vara jättekul för både honom och mig, och efter första träningen hoppade jag med som tränare i Elias lag. Så kul! Valborg spenderade vi hemma, men på kvällen tog sig Elias och P iväg och tittade på en majkase vilket var stort för Elias då han aldrig tidigare har sett en. Och, i maj deltog jag tillsammans med några härliga arbetskamrater i Vårruset vilket också var härligt. Måste säga att april och maj månad inte alls var dumma. Speciellt nöjda var vi när vi tog beslutet och fick möjlighet att byta förskola igen då det inte blev bättre för vare sig Noel eller oss. Det var en otroligt tung sten som lättade när beslutet väl var taget.        :) 
 
 
 
 
 
Under våren brukar Simon flera gånger fråga när sommaren börjar, och P och jag svarar alltid att sommaren börjar när han har fyllt år. Den sista maj firade vi äntligen Simon som fyllde 4år och han var jättenöjd med sitt poliskalas som vi ordnade. Midsommar firade vi i Furuviksparken och trots ett ganska regnigt sommarlov blev det en del badhäng på altanen, några veckor uppe i stugan (med magsjuka som hälsade på även där), samt bara-varande tillsammans med killarna. Killarna provade på att rida för första gången hos sin tremänning J och alla tre tyckte att det var fantastiskt kul och spännande. En vecka var Elias och Simon, som vanligt, iväg på husbilssemester med mummu, ukki och kusin O, och det gick jättebra som vanligt. En härlig sommar!  
 
 
 
 
 
I augusti var det dags att återgå till vardagen med jobb och förskola, och för Elias var det stort då han började för1an på skolan. Det var stort för mamma och pappa också. Dessutom trivs han jättebra på sina nya skola och i sin nya klass vilket är jättebra. Att få skola in Simon och Noel på vår gamla förskola, Blå-avdelning, kändes också helt underbart och vi har hela hösten varit så nöjda igen. För att inte tala om Noel som varit en helt annan lycklig kille varje gång vi har lämnat och hämtat honom på förskolan.        :)
 
Här någonstans ändrade jag även storlek på bilderna på bloggen, vilket det nu i tillbakablicken ser konstigt ut.
 
Förutom att jobbet drog igång i rasande fart passade vi i augusti på att njuta av de sista dagarna i Furuviksparken, jag och killarna. Fotbollsträningarna drog igång i några veckor för att sedan avslutas inför hösten. Med hösten kom även vattkopporna med prickiga killar, och det blev en hel del vabbade. P var iväg till Polen, och jag är tacksam för att mummu kunde komma upp och hjälpa oss att pussla ihop dagarna och veckorna när sjukstugan fortsatte. Simskolan började i september, och denna gången började även Simon på simskolan vilket var stort för honom. Noel, vår store lille Noel, fyllde också 2år!
 
 
 
 
I september förlorade vi plötsligt vår älskade farfar och svärfar, vilket har fått oss ur balans en del i vår familj. Detta är även den del av anledningen till att bloggandet har kommit av sig. Fortfarande, tre månader senare, är det jättesvårt att greppa det som har hänt, och det är många Tänk om- som vi har tänkt. Jag kan inte låta bli att le tacksamt när killarna pekar på månen och vinkar till farfar, och vanhaukki, då de håller fast vid hans minne fortfarande på ett fint sätt. Vi till och med glömde bort en del av Noels 2års-firande, på grund av detta. F'låt Noel!!!
 
Efter höstlovet har jag tyvärr ej hunnit blogga alls, och heller ej egentligen kunnat blogga även om jag velat då mycket som vi ej kunnat prata om har varit på G. Nu kan jag i alla fall berätta att jag sökt och blivit erbjuden en Förstelärartjänst, vilket känns jättekul även om det kommer att innebära en hel del mer jobb framöver. År 2016 kommer även att innebära ännu större förändringar för vår familj, och både P och jag hade trott och önskat att allting hade varit klart nu, men det är det tyvärr ej. Samtidigt som vi ser fram emot allting som år2016 kommer att föra med sig, vet vi att vi framöver kommer att ha mycket mycket mycket jobb framför oss. 
 
Sista veckan detta år har vi i alla fall spenderat uppe i Sälen och det roligaste har varit att se Elias och Simon i skidskola och lära sig åka slalom. Båda har varit så jätteduktiga. Noel, han har mest åkt snow-racer och haft roligt. Nyårsafton bjöd på trerättersmiddag, fina killar och sällskap. En perfekt avslutning på detta år.  
 
 
 
 
En fullspäckad 2015 och vi ser fram emot 2016 och allt det nya året för med sig. 
Gott Nytt År!  
 

Tidigare inl‰gg
RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!