Barnmorskan.




Var till barnmorskan imorse för en koll, och allt är bra med både mig och vårt nya lilla knyte. I takt med att mina arbetskamrater går ner i vikt, går jag upp.  :)

Lite roligt idag var att barnmorskan under hela undersökningen refererade till knytet som 'hon'. "Oj, kände du hur hon sparkade till!" "Ja, hon ligger på snedden nu." Barnmorskan menade kanske inte någonting alls med det, men jag envisades med att säga "den" hela tiden när jag svarade henne. Gubbsingen är övertygad om att det är en liten tjej, och Elias pendlar mellan att det är en 'brosa' och en 'syrra'. Imorse var det en 'syrra'.

Ny koll om några veckor igen.
Bye Bye!

Var till barnmorskan på kontroll.

Jag och vårt andra lilla knyte mår bra. Var till barnmorskan på kontroll igår och tycker fortfarande att det är så häftigt att höra det lilla barnets hjärtljud. Myser varje gång.   :)

Knytets puls låg denna gång på 157slag/min, förra gången var det 159slag/min. Jag har samma blodvärde som när jag väntade Elias, magen växer som den ska och jag mår jättebra. Ja, förutom ljumsken då. Jag tror fortfarande att det mest är ljumsken som spökar och att det inte är foglossningar. Barnmorskan tryckte igår på två punkter och undrade om det gjorde ont, och jag kunde känna trycken men kan inte alls säga att det gjorde ont. Efter att ha gjort detta tror nu även barnmorskan att det faktiskt kanske är ljumsken i kombination med graviditeten som ställer till det, annars borde jag har känt av trycken mer igår.

Nu är det åter några veckor till nästa kontroll och jag hoppas allt fortsätter gå lika bra som det har gjort. Jag jobbar på som vanligt, och tar dagarna som de kommer. 
Bye Bye!

För första gången.

Igår träffade vi vår andra lilla knyte för första gången. Jättekul och jättespännande! Det var en livlig liten krabat som lekte titt-ut med oss. En livlig liten krabat som är jättelik sin storebror. (Kan vi säga så redan nu?????? Men, det såg verkligen ut som det.) Efter undersökning och beräkningar mår vårt knyte bra och beräknas komma runt den 19maj 2011. Hoppas hoppas hoppas bara att allting kommer att gå bra nu....

En sak som jag dock saknar är förväntningen och känslan vi hade när vi väntade Elias. När vi väntade vår lille kille visste vi ingenting om någonting. Inskrivningssamtalet var spännande, första ultraljudsbesöket var spännande då vi inte visste hur det skulle vara, hur det skulle gå, att höra hjärtat för första gången var spännande, ja allt var spännande. Det känns lite orättvist mot vårt andra lilla knyte att vi inte har riktigt samma känsla nu. Visst är vi jätteglada, förväntasfulla och så, men det är inte riktigt samma sak och det är synd.

Nu ser vi dock fram emot första sparkarna som jag ännu inte känt av än. Vi vet nu i alla fall att allt är bra och att vi inte behöver oroa oss - och det är perfekt.






Bye Bye!

Inte bara en....

hihihiii....  det är inte bara en pizza- och hamburgarmage längre. *myser*   :)



Bye!

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!