Finans och vice.....

Egentligen ska jag inte grubbla så mycket över politik nu utan bara se och vänta vad de kommande fyra åren för med sig. Men, jag kan inte låta bli att bli lite rädd ibland. Idag visade P mig klippen nedan, och jag stod tyst i flera minuter och visste inte vad jag skulle säga. Eller, det jag lyckades få fram var: "Skämtar de, eller?!". Jag hoppas att vår nya finansminister hellre prioriterade sin familj och åt en god middag igårkväll, än satte sig in i budgeten och Sveriges ekonomi och att det var därför hon inte hade någon koll alls. Men, jag blir rädd när vår vice statsminister har sagt som hon gjort. Menar hon allvar?! 
 
Har ni sett dessa klipp? 
 
 
 
 
 
Ja, klippen är tagna ur sitt sammanhang. Det som skrämmer mig mest är att vi under en period nu kanske inte kommer att ha en regering som får igenom sin budget och kan styra som de önskar. Blir det nyval, och alla röstar likadant som de nu gjorde, och samma sak upprepas om igen med budget och nyval igen, så kommer nog de enda vinnarna var SD som kommer att växa sig starkare och starkare. Skrämmande..... Men, jag ska vänta och se. Vem vet, kanske kommer det att bli bra och vi kommer att få en klar och tydlig budget? Kanske kommer även vår finansminister ha koll, hon också?!  
 
(Men, utifall inte, så planerar P och jag lite här och vi flyttar kanske till Thailand, eller USA, eller Australien som nog vore roligt att uppleva, och så bor vi där i fyra år för att sedan flytta hem igen. Alltid bra att killarna får lära sig engelska i tidig ålder.)            ;) 
 
Bye! 
 

Valdag idag 2014...

 
 
 
Det var slutspurt för partiledarna i fredags kväll, så P och jag körde fredagsmys framför TVn. Här hemma diskuterar vi politik lite då och då, även om det inte är valtider och vi tycker ganska lika, P och jag, vilket jag tycker är skönt då vi slipper bli allt för oense om den biten. Däremot kan jag inte låta bli att ryckas med och bli engagerad när vi diskuterar, och jag har en sådan god lust att bli politiskt aktiv. När jag börjar jobba ska jag engagera mig i facket har jag tänkt mig (har haft den tanken i tio år så det är inget nytt), och steget därifrån till politiken är väl inte så lång? P är redan inne med lilltån i ett av de lokala partierna här, och jag skulle inte bli förvånad om han så smått kommer att bli mer och mer aktiv där. Frågan är var han ska finna tiden bara. 
 
Varning för ett långt inlägg.... 
 
foton tagna med min iPhone 
 
 
Bara det här tre raderna ur centerns infotidning skulle kunna få mig att rösta på Centern det här valet. En fråga som står mig nära, och som jag är redo att strida för/har stridit för, är maten i förskolan/skolan då jag vill att Elias och Simon, samt Noel så småningom, alltid ska få äta bra mat. Att centern skriver, svart på vitt, att de vill satsa på riktig mjölk och riktig smör är jättestort. Och, vem vill inte att förskolorna ska vara giftfria, samt att lärare ska undervisa och ägna tid åt eleverna istället för att sitta med pappersarbete!? Det går alla partier ut i valet med. Eller? 
 
På RIXfm, mellan kl.12-13, tar Robert Aschberg varje dag upp ett aktuellt ämne till diskussion, och i förra veckan diskuterade de förslaget om att lagstifta föräldradagarna 50-50. Jag kunde inte låta bli att bli upprörd medan jag lyssnade på programmet så att jag faktiskt ringde in till Aschberg, vilket jag tidigare aldrig har gjort. Det kanske var tur att jag inte kom fram, det tutade upptaget hela tiden, och jag hade säkert varit svår att avbryta om jag hade kommit igång. Men, det jag inte förstår är hur man tänker när man vill lagstifta föräldradagarna? Måste staten in och bestämma hur P och jag ska dela upp föräldradagarna? Är inte det någonting som vi ska få göra vid middagsbordet, eller i soffan när vi krypit upp där på kvällen och planerar framtiden? Skulle vi bli tvingade att dela upp föräldradagarna 50-50 skulle P's företag gå i konkurs då han är egenföretagare, och han skulle bli utan jobb. Jag trodde att Sverige ska jobba för att småföretagen ska växa, att det ska bli enklare att anställa folk, att folk vågar satsa på företagande, att människor ska få jobb - inte för att folk ska tvingas bli arbetslösa? Jag missade just den delen av debatten på SVT i fredags, men jag antar att det fortfarande ligger som ett förslag. Eller? Det är tur att vi har hunnit få våra tre killar och slipper tänka på just denna biten om det blir ett regeringsskifte nu, men vi kan inte vara den enda familjen som har det så här? 
 
Jag kan heller inte förstå varför man ska göra det svårt/dyrare för egenföretagare att anställa mer folk. Om inte möjligheten att anställa finns, om företag inte går med jättemycket vinst, kan man då inte ha kvar lärlingsplatser etc? Det kan inte vara bra att höja arbetsgivaravgifter för småföretagare, hur företagarvänlig är man då? Hur många företag kommer att kunna utöka sin verksamhet om de inte kan nyanställa? Och, om man sliter 15timmar varje dag, sliter sitt hår för att finna lösningar, satsar och jobbar för sitt företag, är man då inte värd en belöning den dagen då företaget börjar gå bra? Varför ska man då betala högre skatt? 
 
Sedan kan jag inte låta bli att tycka att debatten om skolan inte kommer någon vart. Visst ska det absolut satsas pengar på skolan, på mindre förskolegrupper/klasser, på kompetensutbildning etc etc etc, och det vill de olika partierna göra på olika sätt. Och, visst har skolresultaten gått nedåt de senaste åren, så någonting måste göras. Dock är inte förslagen, som partierna har gett, tillräckligt för att "förändra elevernas kunskapsutveckling och lyfta resultaten" enligt forskare runt om i världen som istället menar att det handlar om undervisningen, samt samspelen mellan lärare-elev, och att det är där förändringarna måste till. Jag tycker absolut att det ska satsas på förskola/skola, men jag hoppas att det kommer att ske på ett bra sätt och att lärarna ges möjlighet och mer tid till eleverna istället för allt pappersarbete etc. 
 
Jag läste även i VillaÄgarna härom veckan om partiernas satsningar och tankar inom bostadsområdet. Återigen, jag kan inte låta bli att tycka att det är onödigt att införa fler regler och begränsningar som gör det svårare för personer/familjer/släkt att bygga ut eller bygga nytt. Visst, man kan ansöka samt få dispens när man bygger exempelvis en stuga nära en sjö (som vi vill göra så småningom uppe i Saltsjön), och jag tycker att det är jättebra att det finns en lag som säger att man inte kan bygga strandnära hur som helst. Men, istället för att göra allting mycket svårare, skärpa reglerna, ge färre dispens, så tycker jag personligen att man ska gå åt det andra hållet. Visst ska vi vara mån om vår natur, men det får inte gå för långt.  
 
En ytterligare sak jag har tänkt på är hur insatta folk är i kärnkraftsfrågan och om de vet om att de nya reaktorerna som nu byggs tar hand om sitt avfall? Har Miljöpartiet nämnt detta när de tar upp frågan i debatten, eller har de glömt att informera om detta? (P kan det här mycket bättre än jag då han har sett en dokumentär om just detta.) Det är lätt att säga att vi ska finna andra alternativa energikällor och få dem i bruk, att kärnkraften är till ondo, men jag kan tycka att man då ska informera om allting och sedan låta varje person få ta beslutet efter det. Det finns kanske en anledning till att några partier vill fortsätta med kärnkraften ett tag framöver, men bygga nytt och förnya då de vet att utvecklingen kommit en bit redan jämfört med tjugo år sedan. Eller, har informationen kommit fram? Jag kan mycket väl ha missat den.... 
 
Jag har inte riktigt riktigt bestämt mig för hur jag ska rösta idag, men rösta ska jag och det är dags att ta sig iväg snart. Spännande att ikväll se vilka som leder Sverige framåt de kommande åren. Och, vore det inte lite coolt om vi fick en kvinnlig statsminister!?! 
 
Ha en bra söndag! 
Bye! 
 

Nu blir det politik.

Nu kan jag inte hålla tyst. Nu blir det politik. F'låt! Sitter och tittar på partiledardebatten på kanal 4 och måste få säga följande om ett av de två ämnen som står mig närmast: skolan.

Om det är så att en elev fått Godkänt betyg i ett ämne efter gymnasiet, menar de rödgröna att personen ska ha möjlighet att läsa upp betyget på Komvux. Det är givetvis jättebra. Det håller jag med om. Sedan säger de att personen ska kunna läsa samma kurs om och om och om och om och om och om igen för att kunna höja sitt betyg och få chansen att få en akademisk utbildning. Där någonstans blir det fel i mitt huvud.

Alliansen menar, även de, att personer som vill ska kunna läsa upp sina betyg på Komvux. Den stora skillnaden är att Alliansen vill att det ska finnas en chans att läsa upp betyget, inte att personer ska läsa en och samma kurs om och om och om och om igen om personen redan har ett Godkänt betyg. Självklart ska det vara så.

Jag tror nämligen att alla människor har olika starka sidor och kunskaper. Det är så det ska vara. Det är så det måste vara. Hur ska samhället annars gå runt? Jag har i skolan haft Godkänt betyg (3a som det så fint hette när jag gick i skolan) i nästan alla ämnen. De ämnen jag hade betyget 4a eller 5a i var språken, svenska, engelska, tyska och franska. Det är där mitt intresse ligger, det var det jag hade lätt för och det är därför jag blev språklärare. De personer som får Godkänt betyg när de läst en kurs på Komvux besitter just kunskaper som når ett Godkänt betyg. När de läser kursen igen, och trots detta får betyget Godkänt, besitter de fortfarande kunskaper som når det betyget. Varken mer, varken mindre. Jag tror inte alls på att tvinga fram kunskap, och ännu mindre under omständigheter som stressar kunskapsinlärningen. Det kan inte vara kul att läsa en kurs för fjärde gången och känna att man fortfarande inte utvecklas, att läsa samma kurs om och om och om igen. Eller?

Nej, istället tror jag på att man ska försöka stärka de starka sidor och kunskaper varje människa besitter. Jag tror på att man måste finna andra alternativ som passar bättre, andra möjligheter. När jag träffar elever som avskyr läsning i skolan, har jättesvårt för det, då sätter jag inte Strindbergs Röda rummet i händerna på dem i fyra år och säger: "Försök igen! Du klarar det snart ska du se." Stackars elever! Nej, istället försöker jag se till vilka intressen och styrkor de faktiskt har, och peppar eleverna att satsa på dem instället, och ta läsningen i den takt den kommer. Visst är det väl bra att få satsa på det man kan och tycker om? Visst vore det väl skönt att slippa känna pressen att inte behöva vara duktig på allt? Speciellt det man har svårt för? Visst vore det väl skönt att kunna söka ett jobb som man faktiskt vill ha? Som ligger inom ens intresseområde?

Alliansens förslag att personer som, trots Godkänt betyg, vill läsa upp betyget på Komvux istället ska få tenta upp betyget är mycket bättre. Man besitter de kunskaper man besitter, och har man kunskaper för ett MVG-betyg (men på grund av olika anledningar nått Godkänt betyg på gymnasiet), ja då är det relativt enkelt att tenta upp ämnet och nå betyget. Eller hur?

Så, jag anser att stor del av de rödgrönas skolpolitik är helt åt skogen. Ännu mer irriterande är det att de kör med pajkastning istället för att lyfta fram sina åsikter lugnt och tydligt. I mina ögon förlorar de mycket på det. Nu har jag fått säga mitt för denna gången. Nu är jag lugn igen. Ska fortsätta lyssna på partiledardebatten nu, och försöka låta bli att bli så irriterad.



bilden är hämtad från www.ur.se



Bye!


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!