Idag har Elias haft skolavslutning med F1an. Nyklippt, med skjorta på och snyggshorts så var han redo imorse, och det tog emot så att lämna honom på skolan och veta att jag skulle missa avslutningen. Men, P var där som fick ta del av sång och avslut, och lika nöjd var Elias ändå. 

För att fira skolavslutningen ikväll hade vi tänkt att besöka Furuviksparken, men där hade Stolt&Nykter bokat kvällen för kommenens alla ungdomar så vi fick tänka om. Istället fick det bli finmiddag på FuruviksBrygga, lite jordgubbar på bryggan vid havet och lekparkshäng som avslut. Mysigt!       :) 

Vår avslutningskille: 

foton tagna med våra iPhones 

På fredag är det dags för Simon och Noels sista dag på förskolan inför sommaren, och då vi inte kom in på Furuvik idag har vi lovat att fira att sommarlovet börjar då istället. Bara tre dagar kvar. Yeay!!! 

För två veckor sedan anmälde jag Elias fotbollslag till ett Sammandrag i Valbo och idag var det äntligen dags för killarnas allra första match. Så coolt! Tre matcher väntade, ett mot GIF, ett mot Valbo IF och ett mot Huge IF, och det var så coolt att se dem kämpa. Nu vann killarna på WO den allra första matchen då motståndarlaget aldrig dök upp, men lika glada var killarna ändå då pappor och brorsor hoppade med och spelade mot dem. Sedan vet jag inte var kämparglädjen kom ifrån, men alla kämpade jättebra, spelade snyggt schysst spel, och vi tränare var så imponerande. Att vara mamma och tränare samtidigt tar på rösten, kan jag säga, för oj så jag har hejat och ropat på killarna. Och, det var så underbart att se glädjen och hur stolt Elias var när han gjorde sitt allra första mål. *stolt mamma här*       ;) 

 

Elias redo för match i lagets färger: 

 

foto taget med min iPhone

 

 

Jag ser verkligen fram emot fler sammandrag denna säsong och mellan matcherna i Valbo anmälde jag åter killarna till ett Sammandrag om två veckor. Hoppas Elias kan vara med då och att han fortsätter att tycka fotboll är kul. Detta är så coolt!        :) 

 

Ha en skön lördag! 

Bye for now! 

 

Igår var det änligen dags och åh så han har längtat efter sin födelsedag, Simon! Hela fem år har han nu blivit och han är så stolt. Älskade sötnöten. 

Bye! 

Bye! 

Sedan i höstas har Elias dragit iväg på längden i rasande fart och i och med det har han vuxit ur sin cykel som han har haft. Hela våren har han lånat kompisars cyklar när de har cyklat runt, eller så har han snällt cyklat på sin cykel, och varje gång har han påmint oss om att han vill ha en ny. Nu när cykelsäsongen har satt igång och alla reklamblad med cyklar poppat ner i brevlådan har han pratat och pratat, önskat och önskat sig en ny cykel. För tre helger sedan var vi iväg och kikade på cyklar, och idag hittade fick han en ny cykel. Leendet Elias hade i cykelaffären när vi hade betalat för cykeln och väntade på att de skulle installera lampor fram och bak var underbart att se. Gissa om vi har en mycket nöjd Elias här hemma!        :) 

 

 

foton tagna med iPhone

 

 

Efter att vi kom hem från stan tog Elias en cykeltur med sin pappa och cykeln är mycket väl godkänd. Kiitos Kiitos, mummu och ukki, för cykeln! 

 

Bye! 

Årets influensa ska vara väldigt utdragen och att ha hög feber i många dagar är inte alls ovanligt enligt sköterskorna på vårdcentralen. Nu är vi äntligen friska här, även om hostan hänger kvar lite, men jag gör ändå ett litet kort inlägg så att jag kan komma ihåg detta framöver.  

 

Då Elias vaknade med 39graders feber förra fredagen tänkte vi inte mer på det utan räknade med ungefär fem dagars influensa och att han sedan skulle bli frisk. När han hade haft, näst intill, konstanta 39graders feber i sex dagar, dvs vaknat med 39graders feber, fått Alvedon dagtid, somnat med 39graders feber, och haft 39graders feber mitt i natten då han också fick en dos Alvedon, började vi bli oroliga. Efter ett samtal till vårdcentralen på torsdag eftermiddag bestämde de att vi skulle avvkta ytterligare en natt och komma in nästa morgon om febern kvarstod, men om Elias drastiskt skulle bli sämre skulle vi åka in till akuten. Gissa om jag fick panik då Elias på kvällen, när det var dags för att bortsta tänder, nästan började kräkas. Jag ringde 1177 och pratade med en sköterska där som tyckte att jag borde ha kontaktat vårdcentralen redan några dagar tidigare, men hon sade att jag skulle avvakta över natten (Elias hade vi det laget somnat i soffan) och ta mig till vårdcentralen direkt nästa morgon. Vi drog slutsatsen att Elias nästan kräktes då han var helt slut i kroppen och helt enkelt inte orkade med tandborstning eller annan ansträngning.

 

Hursom, på fredag morgon (en vecka efter att febern börjat) med 38,8graders feber åkte jag och Elias iväg till vårdcentralen för att kolla honom. Enligt blod- och halsprov, samt koll i öra och svalg, visade provresultaten ingenting förutom lätt rodnad i höger öra och lite svullna halsmandlar. Avvakta, sade även läkaren som först var på väg att skriva ut penicilinkur men ångrade sig. Ok, sade vi och gick hem. 

 

foto taget med min iPhone

 

Under dagen började faktiskt febern ge med sig och vi fick en piggare och piggare Elias allt eftersom kvällen närmade sig. Så jätteskönt att se. (Att jag under förmiddagens besök på vårdcentralen totalt glömt bort mitt jobb och att jag borde ha anmält att jag inte kunde komma in och jobba, är en annan femma. Jag kom på det när lektionen redan hade börjat! Hemskt att glömma, men jag hade verligen full fokus på Elias.) 

 

Nu är vi alla äntligen igenom influensan och jag hoppas hoppas hoppas att vi får vara friska nu ett tag. Det är så skönt att se killarna springa och leka ute, istället för att sitta utslagna av feber i soffan. Hostan får vi som sagt dras med ett tag till då den tydligen kan hålla i sig i några veckor efter att influensan är över, men det tar vi. Bara vi får vara friska nu. 

 

Hoppas ni har fått hålla er friska och slipper influensan! 

Bye for now! 

 

 

 

foto taget med min iPhone

 

 

 

I tordags morse åkte Simon och jag iväg till BVC då det är dags för 5årsvaccination snart. Eller, vi trodde att det skulle bli till sommaren, men då det finns endast ett fåtal doser kvar vars Bäst-före-datum går ut snart så fick det bli vaccionation redan nu i mars. (Sedan ska det vara slut i hela landet enligt BVC-sköterskan som vi besökte.)

 

På onsdagkvällen talade vi om för Simon att vi skulle iväg till doktorn nästa morgon eftersom han snart fyller fem år, men eftersom han tidigare har varit så jätterädd för sprutor och skrikit rakt ut sade vi ingenting om vad besöket egentligen skulle gå ut på. På torsdagsmorgonen åkte vi efter frukost och lite morgonmys iväg till vårdcentralen och då jag var totalt inställd på att det skulle bli ett jättejobbigt besök frågade jag BVC-sköterskan om vi kunde börja med att väga och mäta Simon så att vi hemma skulle ha någonting positivt att prata om. Det var en pratglad Simon som pratade sig igenom mätningen (han är nu 101,5cm lång), samt vägningen (och väger nu 14kg), och han märkte knappt av att han fick en spruta av sköterskan utan fortsatte bubbla på som bara han gör. Så härligt att se! Gissa om jag var stolt! Och, förvånad! Till och med sköterskan observerade att jag var förvånad. När det var dags att lämna vårdcentralen för att åka och äta glass, vilket vi tillsammans hade bestämt att vi skulle göra, ville Simon istället till förskolan och leka istället - och istället bad han mig köpa med glass hem så att han kunde bjuda sina bröder på glass på kvällen istället. Sötnöt! Om han bara visste så stolt jag var över honom! Simon, han var mest nöjd med tatueringarna han fick.         :) 

 

 

 

Kvällen innan det var dags för sprutan diskuterade P och jag hurvida vi skulle säga något om sprutan till Simon eller ej. Då förra sprutan var så hemsk så hemsk att ta, bestämde vi oss för att inte säga något förrän det var dags, och den här gången tror jag att det var helt rätt beslut vi tog. Samtidigt diskuterade vi att vi inte vill att Simon slutar lita på oss och att det egentligen kanske är mer rätt att berätta och förbereda honom på vad som komma skall. Tanken på att han denna gången skulle ha fått ont i magen, börjat gråta och oroa sig redan kvällen innan, sova oroligt, vakna orolig, vara ledsen vid frukosten och sedan inte vilja gå till vårdcentralen, lockade inte alls och därav vårt beslut. Nu när det gick så bra som det gick får vi kanske tänka om nästa gång - men det är svårt att i förväg veta vad man ska göra!  

 

Nu får vi bara hålla koll på Simons arm där han fick sprutan: redan på torsdagskvällen började han klia och klia där och han har fått någon form av allergisk reaktion då han har lite utslag där nu. Idag, söndag, har han inte kliat sig mycket alls och jag hoppas att det har lagt sig och att det inte blossar upp igen. Nu när han var så duktig ska han inte behöva åka på några komplikationer! Håller tummarna. 

 

Bye for now! 

 

Hursom, Noel och P pratade innan läggning ikväll och vi fick klart och tydligt veta vad han tycker, Noel. 

 

 

Det var nog en förväntansfull Elias som vi imorse väckte med sång och presenter. Han har räknat ner dagarna till sin födelsedag i några veckor nu och nu äntligen är han 7år. 7år! (Jag vet att jag säger det jämt, men vart tar tiden vägen!?!?!?) 

 

Efter lite Alla Hjärtans Dag-frukost imorse har vi idag firat Elias lite smått med förmiddagsfika tillsammans med farmor, och sedan haft ett lekkalas på Leklandet Delfinen inne i stan. Elias har, hur lycklig som helst, sprungit runt hela eftermiddagen och lekt tillsammans med sina allra bästa kompisar. Till Simons stora lycka var kompisen V där, så även han har sprungit runt runt och lekt jättemycket. Jag, ja jag har fått springa och klättra efter Noel som inte är rädd det minsta, så även jag har haft fullt upp.       :) 

 

Några kort från firandet idag:

 

 

 

 

foton tagna med min iPhone

 

 

 

Dert var en mycket nöjd 7åring som gick och kröp ner i sängen ikväll och somnade gott. Det gjorde även den här mamman, även om hon slockande i soffan av ren utmattning. Hela 7år.....       :)

 

Tack alla som på något sätt har firat Elias idag! Han är jättenöjd med allt! 

Bye!

 

foto taget med min iPhone

Det är den 4e februari och Elias allra första vinterfriluftsdag idag. Så kul! Egentligen hade Elias velat åka längdskidor, men då det bara var två elever som hade valt det fick det bli skridskor istället. Imorse packade jag ner fika, sittunderlag och lite extrakläder i hans väska och nu är han iväg. En vinterfriluftsdag är i sig ingenting speciellt egentligen, men det är ett roligt avbrott i skolvardagen - och ett tecken på att Elias snart är en skolkille på riktigt. 

Bloggat i farten. 

Bye for now!

Jag fick en fråga av en kollega innan lunch om hur jag orkar med alla projekt och uppdrag jag har hemma och på jobbet, och det jag känner är att roliga projekt/att få göra det jag vill föder energi. Så, efter att ha ätit snabb lunch har jag nu varit iväg och köpt tre tvättkorgar samt nya handdukar till killarna, och för att hålla rätt på vilken handduk som hör till vem blev det färgkodat. (Ps smarta idé, som tyckte att det annars blir omöjlig att hålla koll på allt.) Och, det var inte med stress jag åkte iväg på lunchrasten utan med iver då det är så kul att fixa i ordning hemma.      :)

 

Dagens inköp: tvättkorgar på Rusta och handdukar på Jysk.

 

 

foton tagna med min iPhone

 

Nu, är jag tillbaka till jobbet och ytterligare en föreläsning om stress. Hihii.... Passande en dag som denna, men hittills känner jag mig inte alls stressad. Hoppas ni har en bra måndag!

Nu har vi flyttat in! Det tog tid för killarna att komma till ro igår kväll när det var dags att sova, men natten gick bra och killar har sovit i sina krypin för första gången inatt. Så coolt! P och jag har också äntligen fått sova i vårt nya sovrum, även om vi sov mer oroligt än killarna då vi lyssnade till varje ljud de gav ifrån sig ifall någon skulle drömma mardrömmar, eller bli magsjuk då Elias hade klagat på magont och Noel blivit hemskickad från förskolan på grund av dålig mage i fredags.

 

Idag har det sedan varit killhäng för hela slanten. För att överraska killarna packade vi efter frukost in oss i bilen och for in till stan då killarna ville köpa en liten leksak på BR. Under tiden passade P på att tillsammans med vår målare tapetsera de två väggarna som var kvar i killarnas lekrum, och gissa om killarna blev glatt överraskade när vi kom hem. Jättebra blev det. Jag, jag var mest nöjd över att det gick bra att åka iväg och shoppa med fem killar.      :) 

 

foto taget med min iPhone

 

 

Under eftermiddagen passade Elias, M och grannen M (många M nu för tiden) på att åka skridskor här utanför på ängen. Jättesnöhögar har smält och fusit till bra skridskois, så varför åka iväg för att åka skridskor när man kan göra det på hemmaplan!? Sedan har vi fortsatt hänga med killarna. De kommande dagarna ska vi försöka hitta plats för allt här hemma, packa upp det som varit på vinden, och inreda våra nya sovrum som vi vill ha dem. Det är så skönt att det änligen är klart uppe! Att vi äntligen har fått flytta in. (Dock ska saccosäckar köpas, matta och gardiner är beställda och annat smått och gott hitta sin plats innan jag visar före och efter-bilder.)       :) 

 

Nu är det dags att ta natten och imorgon väntar en ny dag och nya rutiner. 

Hoppas ni har haft en bra helg! 

Nighty-Night!

 

Varken Elias eller Simon har tidigare haft en kompis som har sovit över hos dem. Efter att grannkillen M har hängt med Elias och Elias klasskompis N under eftermiddagen, och sedan varit inne hos oss hela kvällen, ville han sova över här ikväll. När han nämnde det för sin lillebror M ville han också göra det, så ikväll kör vi killhäng i källaren. Spännande! Och, mysigt! 

 

bild via Instagram - iamisvarld 

 

 

Nu hoppas vi att natten går bra och att inga killar drömmer mardrömmar eller liknande, men vi har en plan ifall någon drömmer något läskigt. 

 

Hoppas ni har haft en bra lördag, alla!

Nighty-Night!

 

När vi innan jul anmälde Elias till Teknikgruppen, som är nästa steg efter Fortsättningsgruppen på simskolan, var vi lite osäkra på om det var rätt grupp att fortsätta i nu i vår. Samtidigt tänkte vi att det inte skadar att bara testa på och se vad Teknikgruppen innebär, och om det är för svårt tar vi bara en termin till i Fortsättningsgruppen som han har gått i tidigare. Idag var det dags för prova-på-omgången för att se om Teknikgruppen passar, och det var en förväntansfull Elias som packade sin väska och åkte iväg till simskolan med sin pappa. 

 

Tillbaka hem kom en jättenöjd kille som hade klarat av övningarna och som absolut vill fortsätta simma på söndagar i Teknikgruppen. Elias klarade av att simma 25m utan större svårigheter, och gjorde det några gånger till under träningspasset. När sedan simtränaren sade åt barnen att simma 25m på rygg hade Elias hoppat i och gjort det också. Crawl får Elias fortsätta öva på så att det kommer att sitta så småningom, samma sak med andningen, och det är precis det som Teknikgruppen kommer att göra - att öva upp tekniken så att simsätten sitter. Med en pappa som har tävlat i simning kommer nog även spontana tips och pepp komma. 

 

En nöjd Elias på simträningen idag: 

 

 

 

foton tagna av P

 

 

 

På onsdag är det dags för Simon att gå på simskola i nybörjargruppen. Denna vår kommer det att bli mer skjutsande då Elias och Simon kommer att ha simskola och simträning på olika dagar, och vi får se hur vi får ihop vardagspusslet. Det kommer att bli en spännande vår på många olika sätt. 

Bye! 

Idag var det sista gången på skidskolan för Elias och Simon. Innan det var dags för dagens lektion hann Elias och jag åka några åk i två backar, medan Simon och Noel åkte snow-racer med P. Efter en McD-lunch var det sedan dags för sista skidskolelektionen och det var så kul att se Simon våga åka ner för hela skidskolebacken mot slutet. Tänk så mycket han har utvecklats sedan han ställde sig på ett par skidor för första gången förra söndagen. Elias, han blir mer och mer säker för varje åk och älskar slalom. 

 

Så, nu är skidskolan avklarad, Elias och Simon har fått ett varsitt diplom och för att fira det hela åkte killarna två åk till i en annan grön backe tillsammans med sin pappa. Det var så coolt att se dem komma åkande ner för backen. Tänk att de åker utan större hinder ner för gröna backar nu, Elias och Simon. Så coolt! *stolt mamma här*       :) 

 

 

 

 

 

 

 

foton tagna med min iPhone

 

 

 

Nu när Elias och Simon har lärt sig åka lite slalom ser vi fram emot sportlovet och ett besök till Kungsberget. Spännande!       :) 

 

Bye Bye! 

 

Det har varit ett 2015 som har gått i ett nästan hela året. När januari började, började även jobb och förskola för mig och killarna, vilket blev en stor omställning. Medan P tog inskolningen av killarna på den nya förskolan började jag jobba, och nu i efterhand är jag tacksam för att jag fick ett lugnt schema utan mentorsskap så att vi alla hann vänja oss vid omställningen och vårt nya liv. Dock kantades våren av magsjuka i allt för många omgångar, många vab-dagar, öroninflammation och då Noel inte alls trivdes på sin förskola (och vi heller inte var nöjda med den) var det en tung vår. (Varje gång jag åkte och hämtade på förskolan på eftermiddagarna hade jag ont i magen, vilket var jättetunt och jobbigt.)  Ljusglimtar var dock tillfällen då Elias och Simon exempelvis åkte skridskor för första gången i Hemlingby, Elias fyllde 6år och hade discokalas, Elias tappade sin första tand, alla gånger vi hängde på olika lekparker med killarna, och första gången då vi gick på bio med Elias och Simon.        :) 

 

Gott Nytt År!  

 

När vi i söndags kom hit upp till Sälen, hade varken Elias eller Simon stått på några slalomskidor tidigare. Då de fick en 5dagars-slalomkurs i julklapp av mummu och ukki denna julen, var det bara att hyra utrustning och bege sig ut i backen i söndags - och det var lätt förväntansfyllda och spända killar som ställde sig på skidorna där i backen utan att veta vad de skulle göra. Sötnötterna var jätteduktiga där de kämpade med att finna balansen och lära sig glida ner. 

I måndags var det äntligen dags för skidskola och då Elias och Simon är nybörjare fick de börja i gruppen Snögubbarna. 75minuters skidskola/dag i fem dagar är det som gäller och både Elias och Simon kämpar jättebra. Jag är så stolt över Simon som nu börjar få koll på knappliften och på att ploga ner och svänga när han åker. Elias har gjort jätteframsteg och fick idag byta grupp till Snöstjärnorna och åka i de större backarna, vilket han har fullkomligt älskar. (Speciellt då han nu får åka med kusin O hela tiden.) 

Kort tagna de senaste dagarna:   

foton tagna med min samt Ps iPhone 

Det ska bli spännande att se om killarna kommer att fasta för det här med slalom. I bilen på väg tillbaka till stugan efter skidskolan idag frågade Elias om det finns backar nära oss hemma så att vi kan åka fler gånger i vinter, och det är så härligt att höra hur ivrig han är när det gäller att åka. Men, framför allt är det mysigt att åka slalom med honom ner för backarna. Ett helt nytt steg i föräldrarollen, och jag älskar det!      :)

Nighty-Night!

 

 

Äntligen har han lärt sig skriva sitt namn, Simon! Duktige killen! Trots att vi gav honom en första bokstav som är lite klurig att få till. Förra lördagen, den 24okt, skrev Simon plötsligt sitt namn för första gången och nu skriver han Simon Simon Simon Simon Simon Simon över allt på listor och papper som han får tag på. Sötnöten. Idag har han även övat på att skriva MAMMA och PAPPA, och det är så kul att se honom så intresserad av bokstäver. Nu har han inte kommit att bokstav och ljud hänger ihop, utan han memorerar hur man skriver orden, men det kommer. Det ska bli kul att följa hans utveckling nu.

foton tagna med min iPhone

 

*stolt mamma här*

Bye for now!

 

Vi har gruvat oss för den här dagen, P och jag, men nu är den här. Trött kille, röda utslag och 38,2graders feber i förrgår kväll, en intensiv natt med en massa kliande - nu har Simon vattkoppor. Just nu är det endast röda utslag han har på kroppen, och främst ansiktet, men det kliar redan och han ser lite eländig ut. Stackarn. Noel börjar också smått få röda utslag på armar, rygg och i nacken, så check på vattkoppor även där. 

 

 

Samtidigt som det känns skönt att vattkopporna äntligen kommer (-för de måste komma, det är ingenting man kommer ifrån) känns det som att de kommer vid en lite illa vald tidpunkt. Eller, kan de någonsin komma vid en bra vald tidpunkt? När jag berättade för min chef igår att Simon har vattkoppor tittade hon på mig och konstaterade helt enkelt att vi får försöka lösa de kommande veckorna på bästa sätt vi kan. Jag har redan missat en hel del lektioner då jag har vabbat, varit på ombudsutbildning, begravning, samt varit på samråd, och mer kommer det alltså att bli då P och jag får pussla ihop dagarna så gott vi kan fram tills killarna är friska. Tur i oturen är att Simon och Noel verkar få vattkopporna ungefär samtidigt, vilket innebär att vi inte behöver vänta ytterligare två veckor innan den andre av dem insjuknar. Hoppas bara att Elias får vattkopporna snart, han också, så att han har det gjort. Och, att alla tre får en relativt mild variant av vattkoppor! 

 

Ett plus ändå till BVC idag där jag stack in huvudet som hastigast medan jag väntade på min tur i kön på apoteket (apotek och BVC ligger i lokalerna precis intill varandra). Jag skulle hämta ut starkare kortison på Apoteket till Noel som har böjveckseksem, och frågade på BVC om jag ska återkomma imorgon under telefontid för att fråga om någonting mot kliandet vid vattkoppor eller om jag kunde fråga där och då. Svaret var "Vi behöver inte göra det krångligare än det är", och fick Aerius utskrivet till Simon direkt (och Noel som ska ta samma mängd när det blir aktuellt för honom). Så, när det sedan var min tur att hämta ut kortison på apoteket, kunde jag även hämta ut medicin till Simon också på en och samma gång. Så skönt. 

 

Slutligen, jag har varit (och, är!) helt inställd på att vi ska vara hemma med killarna under nästan hela tiden de har vattkoppor då de smittar otroligt lätt. Idag när jag pratade med en av fröknarna på förskolan sade hon att barnen får vara på förskolan om de orkar, trots att de har fullt med vattkoppor, men att man måste vara medveten om att de kan bli smittade av streptokockor som i sin tur kan förvärra tillståndet ganska kraftigt. Även på BVC sade sköterkskan att det är allmäntillståndet man går på, och att det inte finns några krav på att man som förälder måste vara hemma med barn med vattkoppor. Det kan till och med vara bra att barn ibland är på förskolan så att andra barn blir smittade då det bästa är att barnen har sjukdomen innan de blir allt för gamla, speciellt med tanke på att vattkoppor smittar som mest innan de ens dyker upp. (Just nu är det åtta barn i Simon och Noels förskolegrupp som är hemma med vattkoppor.) För mig känns det nog bäst att killarna är hemma tills blåsorna börjar torka ut smått, och sedan får vi se. Men, det kommer att bli ett pusslande för mig och P. Jag har i alla fall lämnat in Simon och Noels tider på förskolan för vecka 44, höstlovsveckan, och vi får se om de är tillbaka tills dess. 

 

Idag, onsdag, jobbar jag heldag och killarna får ha en pappa-dag. Jag ska försöka passa på att planera upp för vikarien inför nästa vecka så att jag kan vara hemma en del och byta av P då. 

 

Ha en bra onsdag! 

Bye Bye! 

 

 

 

 

Måndagen den 28september fyllde Noel två år. Med sång och presenter firade vi honom på morgonen i sängen och det var en stolt kille som till och med sjöng en egen version av Ja må han leva för sig själv medan han öppnade sina födelsedagspresenter. Sötnöten. Efter förskola, skola och jobb avslutade vi dagen med lite födelsedagsfirande igen, men denna gången med farmor, grannkillarna M & M, samt grannen C. Det blev åter presentöppning och sedan fika och glass i stora lass för killarna som var mer än nöjda. Nöjdast var Noel som fick en stoor polisbil i tvåårspresent! (Dock tog det honom en dag innan han upptäckte att han faktiskt kan köra sin polisbil själv.)        :) 

 

 

 

Annars har vi en väldigt envis tvååring här som håller på att utvecklas enormt just nu. Storebröderna är förebilderna och allt de gör vill även Noel prova på att göra, allt från att klättra i staket, hänga i stång, pärla, måla, leka med samma leksaker, duka bordet etc. Att åka bil, dvs sitta i framsätet i pappas bil och låtsas köra, är favoritleken medan att följa med pappa och åka lastbil är det bästa som finns. När det är dags att kliva ut bilarna blir det skrik varje gång. När vi pausar i leken och tittar på film är Pippi och Alvin (i Alvin och gänget) favoriterna. 

 

Precis som sina storebröder är Noel en liten kille och just nu är han även väldigt liten i maten. (Så pass att BVC är oroliga och vi måste föja upp längd och vikt.) Noel äter lite tills han tycker att han är mätt, sedan är han nöjd. Han älskar dock chips, cashewnötter och glass, och det skulle han kunna äta hur mycket som helst utav.  

 

Det är coolt att se hur mycket Noel förstår när man ber honom göra saker, exempelvis fixar han lätt att stoppa ner sin fleecetröja och mössa i sin korg i hallen när vi kommer hem och man säger åt honom att göra det. Han kan hämta saker när man ber honom, och när man frågar honom var han har lagt någonting går han ofta iväg och hämtar det man har frågat efter och har full koll även där. Just nu kommer det mest två ords-meningar ur munnen på Noel, men ibland slinker det in en tre ords-mening lite här och där. 

 

En liten ordlista typiskt Noel just nu: 

bat = vatten 

kööt = gröt 

gummi = tuggummi (= men han menar vitamin då han inte får tugga tuggummi) 

kopper = helikopter 

 

 

Det känns som om det var igår vi höll en liten bebis i famnen och klappade på rumpan och ryggen så att han skulle rapa. Nu är han två år, vår älskade älskade Noel. Tiden går alldeles för fort.... 

 

 

 

Till Noel.

Det har gått flera veckor sedan du fyllde två år och jag är så ledsen att jag inte hann eller orkade få ut ett inlägg om din födelsedag på dagen, som jag alltid annars försöker få till. Det här året hamnade din födelsedag lite i skymundan då farfar gick bort, och både pappa och jag är ledsna för det. Nästa år ska vi ha full fokus på dig och din dag - vi lovar! 

 

Nighty-Night!