Simon 2år!

 
 
 
 
Idag har vår älskade Simon fyllt två år. Vart tog tiden vägen och hur har han hunnit bli så stor? Det är ingen liten bebis vi har här längre, utan en liten kille i allra högsta grad. Igår kväll satt P och jag och pratade om att vi för exakt två år sedan kämpade på för fullt på förlossningen, och jag speciellt då jag vid halv tolv-slaget visste att jag hade cirka trekvart kvar innan spinalbedövningen skulle ge med sig och värkarna skulle komma tillbaka med kraft. Så, jag slogs med klockan där ett tag. Men, till slut kom han och tänk att vi inte visste att det var Simon - vilket känns så totalt självklart idag. Klart att det är Simon vi har.      :) 
 
Imorse när vi vaknade var det en glad Simon som, som vanligt, fick komma över i vår säng och busa för fullt. Han klättrade upp på sin pappas mage och "ramlade" ner på sidan, om och om och om igen. Imorse blev det ingen sång då jag var tvungen att ta mig iväg till jobbet, men redan då berättade vi för Simon att han fyller år idag och han sade 'Aaa' och tyckte nog att det lät bra. Inget mer med det. Förutom att farfar och hans Gun stannat till hos oss och lämnat en liten födelsedagspresent utanför dörren på väg till jobbet, som Simon fick öppna och blev glad för. Efter en dag på förskolan, där han också har firats lite med sång, verkar det dock som att Simon faktiskt har förstått att det är någonting speciellt med denna dag och att han fyller år då han flera gånger har sagt 'Ja fylle åå ida!'. Söte lille kille! Här hemma har vi sedan tagit en lugn eftermiddag och firat vår tvååring med glass och presenter. Visserligen hade Elias hela gårdagen på förskolan tjatat om att han skulle äta tårta på Simons födelsedag, men då varken Simon eller Elias är så mycket för tårta blev det glass. Det blev till och med glass före middagen, vilket uppskattades av alla tre killarna.     ;) 
 
Så, nu är vår Simon två år. Han är glad mest hela tiden, men har ett humör och en vilja så att när han blir arg blir han arg. Simon älskar att busa, samt att hänga på och göra precis som storebror gör (även om P och jag tycker att han inte riktigt kan det eller inte borde göra det). Att busa med Elias och pappa står nog fortfarande högst på listan. Just nu håller han även på att lära sig, eller håller på att bli säkrare på, att klättra och klättrar helst gärna hela tiden och överallt. (Till sin mammas stora fasa. Men, jag inser att det är någonting han måste göra så jag biter mig i läppen och håller mig tillbaka, men finns där lagom nära ifall han faller.) Att sitta i pappas bil, i förarsätet, och rocka loss till musik är också någonting som är jättekul och ska göras nästan varje gång vi ska åka bil. Eller, så sitter vi en liten stund på kvällen och lyssnar/tittar på musik på Apple-TVn och myser.   
 
Äter gör Simon fortfarande med god aptit även om vågen inte visar det och under/efter sommaren ska vi tillbaka till BVC för en extra koll. Simon pratar även för fullt och det kommer fyraords-meningar ur munnen på honom hela tiden. Några få gånger har han sagt en femords-mening, men annars är det fyraords-meningar på fyraords-meningar på fyraords-meningar. Simon pratar och det hela tiden, precis som storebror. 
 
Trots att det blev väldigt lugnt födelsedagsfirande här hemma idag var det skönt och Simon verkar nöjd - och det är det viktigaste.     :) 
 

 
 
Grattis Simon, på födelsedagen! Vi älskar dig! 
Bye! 
 

En eftermiddag med lek

Det var en glad Elias som tillsammans med kompisen G kom springande mot mig i eftermiddags när jag hämtade på förskolan. Simon är alltid glad och springer mot mig när jag kommer för att hämta, så att även Elias och kompisen G gjorde det idag var kul. Sedan var det tre busiga killar som satt i baksätet bredvid varandra i bilen, och de höll igång och lekte för fullt både på den nya lekparken, där vi stannade till en liten stund, och väl här hemma i eftermiddags. Sedan hade vi en trött Elias och en trött Simon här ikväll som för en gångs skull inte alls var svårlagda när det väl var dags för att sova. Perfekt!      :) 
 
 
foton tagna med min iPhone 
 
 
 
Ikväll, efter att Elias kompis G åkt hem och jag stoppat in kycklingen i ugnen, har jag dock legat i soffan med magont. Redan på jobbet idag började jag känna av magont i övre delen av magen, alltså inte knytet (hoppas jag), och nu äntligen tre timmar senare har värken släppt. Jag hoppas att det bara är växtvärk, eller bara ren utmattning, men det är obehagligt och jobbigt. Från det att P kom hem från jobbet har han tagit över här hemma och jag har bara vilat och sovit. Tyvärr kommer det att vara en fullspäckad dag även imorgon, och jag hoppas hoppas att jag slipper magont då..... 
 
Nu, lite Grey's innan det är dags att krypa ner i sängen. 
Ha en bra kväll! 
Bye! 
 

En onsdag med jobbtankar....

God morgon!

Det är dags för en ny arbetsdag och det är så härligt att veta att det endast är nio dagar kvar tills eleverna går på sommarlov. Vi lärare har max 12dagar kvar. Yeay! Jo, jag är precis som eleverna och har nedräkning, längtar tills vi kan ta lugna sköna morgnar samt vara ute och bara vara.

Igår eftermiddag lyssnade jag och mina kollegor på en, faktiskt, bra föreläsning om Betyg och Bedömning, och jag blev åter påmind om att jag saknar att undervisa "min egen" klass samt ha klassansvar. Den här terminen har varit som den varit, och då jag ska gå hem på mammaledighet i september igen finns det inte mycket att göra åt saken. Men, jag längtar tillbaka till klassundervisning och speciellt efter gårdagens föreläsning, helt klart. Sedan konstaterade jag även att jag måste prata med min chef om att jag i alla fall vill bli inbjuden till alla fortbildningsdagar kommande läsår. Jag vet att jag har hamnat efter mycket i arbetet på skolan, sedan den nya läroplanen och betygskriterierna kom, och jag kommer hamna efter ännu mer om jag inte får ta del i arbetet som mina kollegor gör. Vilket, så klart, kommer att märkas i lönekuvertet. Om jag sedan, av olika skäl, inte kan vara med på allt på jobbet, då får det vara så. Men, jag vill räknas med och få möjligheten.

Eftersom det blev långdag på jobbet igår får vi sluta tidigare idag, och idag ska Elias ta med sig en kompis hem. Hoppas vädret är fint bara så vi kan vara ute.      :)

foto taget med min iPhone  

En fin bukett liljekonvaljer som P fick av sin mamma härom dagen. 

 

 

Ha en bra onsdag, alla! 
Bye!

 


Gympa med avslutning

Under denna vårtermin har Elias haft gympa på förskolan varje måndag, och oj så han har tyckt om det. Han har glatt berättat vad de har gjort varje måndagseftermiddag när vi kommit hem, och ofta har de haft dansstopp till uppvärmning, sedan lekt, hängt i ringar, lekt med ärtpåsar, hoppat, lekt, haft avslappning och sedan avslutat med dusch och bastu efter det. Idag var det sista gången barnen hade gympa den här terminen och på avslutningen fick de medalj och ett diplom. Givetvis kunde jag inte låta bli att knäppa ett kort på en nöjd Elias. Söte duktige kille!     :)  

 

foto taget med min iPhone 

 

Bye! 

 


Morsdag idag

 

 

 

 

Det är morsdag idag och jag kan bara konstatera att jag är mamma till två underbara små killar, som visserligen driver mig till vansinne ibland - men som är helt fantastiska på alla sätt och vis. Vad skulle jag göra utan er!?! Älskar er!

 

Bye! 

 


Vi har det bra.....

 
foton tagna med min iPhone 
 
 
 
Vi är hos mina kära föräldrar och har det gott den här helgen. Elias och Simon håller igång gör fullt med kusin Oskar, samt sysselsätter sin mummu och ukki med diverse. Elias tjatade till sig att få prova att klippa gräset med ukkis gräsklippare i förmiddags och är jättenöjd. Söte kille. 
 
Hoppas ni har en skön lördag! 
Bye! 
 

Tomatkärnor blir till tomatskott....

Det är ingen hemlighet alls att jag, och P för den delen, är jättenöjd med förskolan som Elias och Simon går på, och även fröknarna. Riktigt bra är att de snappar upp barnens intressen, frågor och funderingar och spinner vidare på dem, precis som de gjorde när några av barnen undrade vad som händer när man planterar tomat- och paprikakärnor i jord.Då det inte fanns krukor till övers när det skulle planteras kärnor gjorde fröknarna i ordning krukor av tidningspapper för att lösa situationen.

För ungefär tre veckor sedan fick Elias och Simon ta med sig sina små tomatplantor, eller tomatskott, hem från förskolan då de också varit med och sått små kärnor. Och, jag måste erkänna att jag blev smått stressad över att de små tomatskottens liv lades i mina händer. För att ge de små liven en chans (tomatskotten alltså), googlade jag lite och har lärt mig att tomatskotten ska, så snart de vuxit till sig lite, planteras om i större kruka en och en. När de har vuxit till sig så pass att de ska flytta ut eller ut i växthus ska de långsamt vänjas vid sin nya plats. Tomatplantor trivs i sol, men inte nödvändigtvis i värme.

I tre veckor har i alla fall nu tomatskotten fått stå till sig på köksbänken här hemma och nästan varje morgon har jag vattnat dem för att göra vad jag kan. Idag har Elias och jag (mest jag då Elias ganska snabbt kom på att han ville köra trimmer istället) planterat om tomatskotten i lite större krukor, och nu får vi se om de klarar sig. Egentligen ska varje enskilt skott planteras i egen kruka, som jag skrev ovan, men då det var så många skott och jag har så svårt för att slänga saker, testar vi att plantera tre tomatskott tillsammans och så får vi se om de överlever flytten. Min tanke är att de nu ska få växa till sig ytterligare i sina nya krukor innan nästa omplantering. Ska bli riktigt spännande att se hur det går.      :)

Elias och Simons små tomatskott då och nu:  

 

foton tagna med min iPhone

 

 

Bye!

 


Äntligen helg!

Det är äntligen helg! Eftersom P också unnade sig en kort(are) arbetsdag idag passade jag efter jobbet idag på att shoppa lite innan jag åkte hem, och väl här hemma var det jätteskönt att sträcka ut benen och fötterna på altantrappen i solen. Nu är det visserligen varmare inne i stan, men jag är nöjd så länge solen skiner.      :) 

 

bild via Instagram - iamisvarld 

 

 

Nu blir det middag och sedan ska vi packa in det sista i bilen för att bege oss mot mina kära föräldrar. Hoppas att bilresan flyter på smidigt bara då jag redan nu börjar känna mig ordentligt trött.... 

 

Ha en skön fredagskväll! 

Bye! 

 


En överraskning som piggade upp och en gladare mamma....

Det är snart dags att gå och lägga sig och jag kan konstatera att vi har haft en skön torsdag, och att gårdagen inte på något sätt blev känslomässigt lugnare som jag önskade härom kvällen. Jag vet inte om det är det att jag har haft alldeles för mycket på jobbet (och jag tycker verkligen inte om att klaga, men det har varit mycket för oss alla en period nu), eller om det är det att jag är mer trött just nu och inte orkar, eller om det är hormonerna som spökar (kan de göra det i femte månaden?), eller en kombination av allt. Men, jag har varit ett känslomässigt vrak och att inte känna sig behövd eller önskad här hemma, som jag gjorde härom kvällen, blev nog till slut för mycket. Efter att ha fått gråta ut igår kväll (vilket nog var det jag behövde), och på jobbet imorse upptäckta en liten påse på mitt skrivbord gjorde mig jätteglad. Tänk att jag har så härliga och omtänksamma arbetskamrater. Tack snälla, E!       :)   

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Hursom, idag har vi haft en bra dag och jag och småkillarna har hunnit mysa ihop, vilket är jätteskönt. Jag känner mig gladare nu, även om jag fortfarande är trött. Nu är det läggdags och vi har packat en väska för att imorgon, såvida inget kommer emellan, åka ner till mina kära föräldrar och störa dem över helgen. Tänk att det redan är fredag imorgon och sedan helg och ledigt. Så skönt. Både Elias och Simon ser fram emot att åka iväg till mummu och ukki imorgon kväll och jag tror att husbilen är en av orsakerna.     ;)  

 

Hoppas ni mår bra och har en skön torsdagskväll! 

Bye! 

 


En skärrad mamma - och ledsen mamma.....

Det har varit en alldeles för känslosam dag idag och jag klarar mig gärna utan sådana ett tag framöver. Egentligen borde jag kanske bara gå och lägga mig, men samtidigt har jag ett behov av att skriva av mig. Fy, för ett hjärta som slår hårt hårt av rädsla och fy för ett hjärta som gråter.....  

 

En skärrad mamma: När jag hämtat småkillarna på förskolan i eftermiddags och vi var på väg mot bilen kom en av Elias förskolekompisar springande förbi oss på gångvägen på väg mot bilparkeringen han också. Jag har aldrig tidigare låtit Elias springa till bilen, och jag kommer aldrig heller låta Elias springa, utan vi går och pratar om dagen som varit eller annat smått och gott. Elias tycker visserligen inte alls om att behöva gå med mig och Simon, men han får snällt göra det. Simon håller jag också i handen så att inte han springer iväg. Hursom, förskolekompisen sprang förbi oss där vi gick och när mamman ropade på honom och sprang efter ökade han farten. Efter kom även lillebror springande. Förskolekompisen fortsatte springa rakt ut på parkeringen och samtidigt backade en bil ut och det enda jag hann tänka var att bilföraren inte på något sätt skulle se att det kom någon springande vid vänster bak på bilen. På något sätt kastade sig förskolekompisen åt vänster, eller om han ramlade, precis när bilen stannade och han klarade sig bara några decimeter från att bli påkörd. Fy, så hemskt att se! Även jag blev jätterädd. Jag gav Elias order om att stå still nära intill bilen medan jag satte Simon i baksätet, och sedan stod jag på huk framför Elias länge för att först förklara varför det är så farligt att springa (ut) på en parkering och för att sedan krama om honom tills jag lugnat ner mig själv. Hjärtat slog jättehårt och jättefort. Det är verkligen min stora rädsla, att Elias eller Simon själva går/springer ut på en parkering och blir påkörda av en bil som inte ser dem. Fy, hemska hemska tanke. I bilen på väg hem fortsatte vi att prata om det som hänt och även Simon upprepade:

-A!A! Pinga pakeing. Hålla handen!  

 

 

En ledsen mamma: Ikväll, lagom efter att jag smått hämtat mig från eftermiddagens händelse, blev jag istället jätteledsen och tårarna har runnit. Jag vet att våra småkillar är pappas killar, och jag har snällt funnit mig i att det är pappa som gäller så snart han kommer hem från jobbet, så snart något ska göras osv osv osv. Ikväll har jag dock undrat om det är så att jag är en hemsk mamma, för det känns verkligen så. Att varannan kväll få höra att Elias inte alls vill att jag ska lägga honom, att höra hur han först börjar gnälla och att sedan höra gnället övergå till gråt, det gör så jätteont i mammahjärtat. Jag vill så gärna få den mysstunden på kvällen med Elias, där vi viskar om dagen som gått och vad vi har att se fram emot nästa dag, utan att känna att jag tränger mig på. Men, Elias vill inte. Istället vänder han sig till sin pappa och övertalar P att lägga honom, såvida inte jag kommer och avbryter, vilket leder till ännu mer gråt och protester. Hur har det blivit så??? Varför??? Behövs inte jag längre??? Skulle jag ens vara saknad här hemma om jag bara jobbade eller reste bort??? (Ja, ni hör. Jag låter inte alls vettig och borde gå och lägga mig.) Jättetungt är det i alla fall att varannan kväll höra att jag inte är önskad. Jättetungt....

Nu ska jag faktiskt ta och sova. Nu har jag skrivit av mig. Jag hoppas på en mindre känslosam dag imorgon. Jag jobbar långdag, Elias ska följa med en kompis hem efter förskolan, och det är P's tur att lägga Elias imorgon kväll, för tredje kvällen i rad, så det kommer att vara en nöjd Elias här hemma. Jag, ja jag kommer att sakna vår store lille kille.... och den lille killen förstås.  

 

Nighty-Night! 

 


En ny erfarenhet rikare och Elias håller på att växa upp

Måndagkvällen är här och jag tror att vi har haft en bra dag. Det har varit en intensiv dag på jobbet, som vanligt känns det som, och trots att det inte blev någon gympa för Elias på förskolan idag (har inte riktigt förstått varför den inte blev av), så är han nöjd med dagen, han också. Ingen som har knuffats så att han blivit ledsen, som jag förstått, vilket är jättebra.      :) 
 
Idag efter lunch fick jag ett mess från kompisen S's pappa som skrev att Elias hade följt med dem hem från förskolan, vilket vi pratat om igår på Fixardagen. Dock hann jag inte skriva någon lapp om detta till fröknarna imorse, så det var bra att det ordnade sig ändå. Hursom, när jag och Simon efter klockan fyra kom hem till S för att hämta hem Elias ville han inte alls följa med. Istället bestämde vi att att Elias skulle få vara kvar en stund till, rulla chokladbollar (vilket de precis skulle börja med när vi dök upp och det passade så klart inte att gå hem då), samt äta middag där. Så, Simon och jag åkte själva hem och det kändes jättekonstigt. När Elias kom hem frågade P honom om han hade ätit eller var hungrig, och P konstaterade att det var första gången han frågade det och att det kändes jättekonstigt. Vår Elias håller verkligen på att växa upp! Vi hinner inte med!
 
Nu är det alldeles snart nattning av småkillar och sedan ska även P och jag krypa ner snart. Vi har varit uppe alldeles för sent de senaste kvällarna nu och det tar på krafterna. Det kanske inte endast är Elias (och Simon) som håller på att växa upp - vi kanske gör det vi också? Eller, blir vi äldre? Nej.... kan inte vara det.     ;) 
 
Hoppas ni har haft en bra måndag. 
Bye! 
 

Hur får man någon att sluta knuffas och buttas?

Söndagkväll. Imorgon är det måndag igen och åter dags för jobb och förskola. Mer än tidigare längtar jag till sommarlovet, och en stor anledning är att jag inte har koll på hur Elias har det på förskolan. Eller jo, han har det jättebra och stormtrivs med både fröknar och kompisar. Men, det finns en kompis (eller, kompis och kompis, ordvalet kan diskuteras) som buttas, knuffas och har tagit stryptag på honom. Anledningen till att jag reagerar är att det alltid är samma namn som dyker upp när Elias berättar vad som har hänt, och det har pågått en längre tid. Om Elias hade berättat att flera av kompisarna på förskolan knuffas och är på honom hade jag varit lugnare då jag hade tolkat det som att det är en del av leken och att Elias själv är lika delaktig, buttas, knuffas och tar strypgrepp på skoj. Nu dock vet jag inte. Det känns som att det är Elias som blir utsatt, som är utpekad. Idag har jag pratat med en av fröknarna om detta och jag känner mig lite lugnare, fröknarna är medvetna om problemet, men samtidigt önskar jag att allt slutar och det snart. 
 
P och jag har i omgångar diskuterat detta, att Elias upplever att han blir knuffad, och nu en tid framöver får vi här hemma fortsätta diskutera med Elias hur man ska vara en bra kompis. Om jag har förstått det rätt brukar Elias förskolekompis som knuffas vilja vara med och leka med Elias och de andra kompisarna, men att de alltid säger nej, och detta kan så klart leda till att förskolekompisen blir ledsen, tröttnar och ger igen. Eller? Jag har tidigare pratat med Elias om hur han själv känner sig när han inte får vara med och leka med de äldre killarna som han ser upp till så mycket, och Elias har sagt att han blir ledsen. Precis samma känsla (nästan i alla fall) måste väl alla få när de inte får vara med? Det gäller bara att få Elias att förstå det. Om man leker tillsammans bidrar det till mindre bråk. Eller? Hur får man någon att sluta knuffas och buttas? Samtidigt måste Elias även förstå att det inte är ok att ge sig på någon annan, knuffas och buttas, och att man måste sluta. Förskolekompisen måste sluta, och Elias själv måste sluta (för han knuffas säkert han också ibland och jag är inte,vill inte vara, en mamma som tror att våra småkillar är helt oskyldiga till allt). Sedan måste vi på allvar prata om att man aldrig får ta strypgrepp om någon, inte ens om man skojar, då det kan vara rent av livsfarligt. Jag har försökt, lite då och då, tala om för Elias att huvudet och halsen inte är några leksaker och att man aldrig aldrig får ta ett skärp eller snöre runt halsen, eller en påse över huvudet. Men, mitt i leken glöms det säkert bort och vi får fortsätta påminna och prata om det.
 
Imorse, när jag hade klivit ur duschen och skulle göra mig redo för Fixardagen, kom Elias upp till mig och sade att han nästan önskade att förskolekopisen inte skulle komma till Fixardagen så att han inte skulle behöva bli knuffad. Bara det känns tungt för mig. Värre blev det när jag fick veta att han även till mummu tidigare på morgonen hade sagt:
 
- X kanske inte vill att jag ska gå på dagis, men.... det måste jag ju..... 
 
 
Det värker i mammahjärtat. Det är kväll och problem och känslor känns större nu än de gör dagtid. Jag bara önskar att morgondagen blir bra. Jag önskar att Elias slipper bli knuffad och jag önskar att Elias själv är snäll och inte ger sig på någon annan. Jag önskar att vi får en bra morgondag och en bra vecka.  
 
Nighty-Night! 
 

Fixardagen 2013

Idag har vi haft Fixardag på förskolan. Tyvärr hade vi inte riktigt vädret med oss då det är molning och lite småkallt, men rätt så mycket har vi ändå fått gjort och fröken som var där var nöjd. Det har sopats, krattats, sopats, kastats leksaker som är sönder, sopats, sopats, fixats båt (då några bottenplankor var sönder), krattats, sopats och lekts. Precis som Fixardagen 2012 hade inte Älvkarlebyhus skänkt oss varken färg, olja eller penslar, så tyvärr blev det ingen ytrust ute även om det behövdes lite här och där. Men, kompisen S's pappa hade snickrat ihop efterlängtade lådor till förrådet och nu är det verkligen ordning och reda där inne. Sedan var vi, för första gången, endast sex familjer representerade från vår avdelning, vilket är väldigt ovanligt. Men, det gick. Elias har hållit igång hela förmiddagen, Simon har varvat fix med lek, och även mummu har varit med och fixat och lekt. Till och med jag hann med att åka cykel.      ;) 

 

Ett bildregn från vår förmiddag: 

 

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Nu, sen lunch. Tidigare år har vi alltid grillat korv och fortsatt dona en liten stund efter lunch på förskolan, men då vädret inte är vidare roligt och då mina kära föräldrar snart ska åka hem tar vi lunch hemma idag. 

 

Hoppas ni har en skön söndag! 

Bye! 

 


Vi har haft en.....

Vi har haft en, nästintill, heldag ute idag. Solen hittade fram lagom till eftermiddagen, vilket var jätteskönt även om det inte var någon jättevärme att tala om. Min bil är skinande ren nu, och givetvis har även Simon varit med och tvättat den idag. Efter att han vaknade upp efter lunchvilan fick han med sig en hink och svamp ut och min tanke var att han skulle tvätta sina egna bilar och sin cykel. Men, nej. Varför tvätta leksaker när man kan vara med och tvätta mammas bil!?!     ;) 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Nu sover småkillarna, och Elias ska faktiskt sova i husbilen tillsammans med mummu och ukki inatt. För oss gäller EurovisionSongContest ikväll.

 

Ha en skön lördagskväll! 

Bye! 

 


Biltvätt på G!

Just nu pågår tvätt av min bil här hemma. Elias hjälper ukki och alla är nöjda och glada. Inte minst jag. Tack!    :)

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Bye! 

 


Helg och besök

Arbetsveckan som gick var verkligen intensiv, och jag har varit så trött på eftermiddagarna och om kvällarna så att jag inte har orkat blogga på fyra dagar. Och, med en förkylning i kroppen som lutar åt att övergå till bihåleinflammation (det gör ont under vänster öga) har det känts extra tungt. För att inte glömma att vi nu är i vecka22 och att det, med magen som nu vuxit till sig lite, smått tar på krafterna att gå hela dagen på jobbet. Eleverna har nu 16dagar kvar i skolan innan sommarlovet och jag måste erkänna att jag också längtar och har nedräkning precis som de har.      ;)   

 

Igår kväll kom mina kära föräldrar upp ska stanna över helgen. Elias vaknade redan innan klockan sex imorse och ville gå till husbilen för att väcka sin mummu och ukki, men på något sätt orkade han vänta i alla fall en timma till innan han knallade ut. Även Simon har varit inne i husbilen och kikat och är jätteimponerad och glad över att ha fått sitta i förarstolen och "köra". 

 

Nu är Elias iväg med mummu och ukki in till stan en sväng, P är iväg till hangaren, och Simon ska få äta lite innan det är dags att sova lunch. Jag ska fortsätta plocka här hemma och idag blir det mest inomhus då det är grått och dimmigt väder ute. Vart tog solen och värmen vägen? 

 

foto taget med min iPhone 

 

 

Hoppas att allt är bra med er och att ni får en skön lördag! 

Bye! 

 


Hemma efter en intensiv dag.....

Idag har det varit en lång och intensiv dag på jobbet. Det har visserligen varit kul, och bland annat har jag hållit i två pass med lekar i idrottssalen med 8orna och endast pratat finska med eleverna. Men, jag har hållit igång precis hela dagen utan pauser vilket gör att jag nu är toktrött och inte orkar någonting alls vettigt. Dessutom jobbar P sent, så jag har ingen möjlighet att komma undan förrän det är läggdags. Antar att jag och småkillarna kommer att stupa i säng, alla tre, ikväll.

När jag hämtar på förskolan efter arbetsdagens slut kommer Simon alltid springande emot mig och det är härligt att få det mottagandet. Idag fick jag även maskrosor av Elias som han hade plockat bakom kullen med rutschkanan och jag blev jätteglad! Blommor som blommor. Eller? Får jag maskrosor på morsdag kommer jag också bli jätteglad .      ;)    

 

foto taget med min iPhone 

 

 

 

Igår var jag och småkillarna hemma hos Madde med -e och tjejerna och hälsade på. Jätteskönt var det att få sitta och bara prata då det var länge sedan vi sågs. Dessutom tog äldsta tjejen L hand om Simon och lekte med honom, medan Elias lekte med Meja och kusinen, så jag kunde verkligen sitta i lugn och ro och prata. Vi fick även träffa deras kattunge för första gången och både Simon och Elias var fascinerade (trots att han har hunnit växa till sig ganska mycket de senaste veckorna).      :)  

 

Hoppas att ni har haft en bra måndag. Nu, stillsam lek med småkillarna. Eller, gos. Något väldigt lugnt får det bli.

 

Bye! 

 


Söndag och sol

Det är söndag men jag måste erkänna att jag redan (nästan i alla fall) tagit sommarlov även om det är sex veckors jobb kvar. Bara på fyra dagars ledighet från jobbet hinner jag koppla av totalt och ställa in mig på att det är skönt att vara hemma, speciellt när det är sol och härligt väder ute som idag.

Jag kan bara konstatera att även Elias och Simon älskar att vara ute i solen. Två glada småkillar i gungorna har vi haft idag:

foton tagna med min iPhone 

 

 

Hoppas ni har en skön söndag! 

Bye! 

 


På 7årskalas

I förmiddags blev Elias lite spontant inbjuden på 7årskalas hos granntjejen M. Då M tidigare berättat att hennes rum är rosa, och då Elias idag berättade att han hjälpt till att sätta upp fina rosa ballonger, fick den spontant inhandlade födelsedagspresenten också gå i rosa. Det var en stolt och fin kille som gick iväg kalas.      :)  

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Annars har det inte hänt alls mycket här denna lördag. P har även idag varit iväg en sväng till hangaren och jobbat med planet, så jag och småkillarna har hängt här hemma. Elias var som sagt över till granntjejen M en sväng i förmiddags och under tiden passade jag och Simon gå iväg till affären och handla lite mat. Nu är det utelek som gäller en stund och sedan får vi se vad kvällen bjuder på. 

 

Hoppas ni har en skön lördag! 

Bye! 

 


Sallad med melon i

Jag har verkligen fastnat för melon i sallad och ikväll blev det det som tillbehör till grillat. På Coop hade de på frukt-avdelningen en lagom stor burk med melon-mix och en burk fick följa med hem idag som test. Resultat: vi kommer garanterat köpa den oftare. Idag blev det en enkel sallad på körsbärstomat, gruka, rödlök och melon, och även om det är enkelt är det jättegott. Ett tips så där på eftermiddagen. Verkligen en smak av sommar.       :) 

 

foto taget med min iPhone 

 

Bye! 

 


Det börjar bli grönt

Igår när vi var ute, jag och småkillarna, kikade Elias och jag lite på vinbärsbusken och konstaterade då att löven så smått börjat kika fram. Härligt! Förra våren följde vi vinbärsbusken från det att löven kikade fram tills det att bären mognat och det var riktigt kul att göra det. Kul även för mig. Och, samma sak blir det även i vår och här är första bilden.     :) 

 

bild via Instagram - iamisvarld 

 

 

Denna morgon har det varit blött ute och då vi glömt Elias gummistövlar på förskolan har vi inte varit ute så mycket. Eller, Elias har varit ute och fortsatt rensa i rabatten, och blött ner tre olika par skor. Nu ska vi ta en tur förbi den närliggande mataffären och sedan förbi förskolan så att vi har gummistövlarna hemma över helgen. Måste på allvar köpa ett par stövlar till så att vi har ett par hemma också. 

 

Hoppas ni får en skön söndag, alla ni som är lediga! Eller, fredag! (Till mitt försvar känns det som söndag idag.)     ;)

Bye for now! 

 


Trädgårdshjälp

 

foto via Instagram - iamisvarld 

 

 

 

Idag hjälper Elias och granntjejen M till för fullt i trädgården. De har krattat och nu gett sig på ogräset i rabatten. (Eller, det som ska bli en fin rabatt med några gröna små buskar, bark och lampor som lyser upp.) Simon är med på ett hörn han också. Härliga kids!       :) 

 

Bloggat i farten. 

Bye! 

 


En väldigt lugn förmiddag.....

Idag har vi ledigt och har bara tagit det jättelugnt här hemma. Då det är smått grått och trist väder ute lockade det till varken lek eller donande ute på morgonen, men ändå har vi fått oss lite frisk luft när vi äntligen tog oss ut efter många om-och-men. Elias upptäckte att det på uppfarten finns en hel del maskar, och dessa har vi studerat. Även Simon tyckte att maskarna var väldigt spännande och sprang runt från den ena till den andra och tittade på dem. Dock kunde jag inte svara på Elias frågor som han ställde medan vi studerade de små liven. Har maskar tänder? Och myror, har de tänder? Jag vet inte. De kanske har minimini tänder? Eller, nej?  

 

Några kort knäppta under förmiddagen: 

                                                                     

foton tagna med min iPhone 

 

 

Hoppas ni får en skön ledig dag idag. Nu är det lunchdags och sedan vila. 

Bye! 

 


VAB-dag med grillkväll

Idag fick vi ta en VAB-dag med Simon. Bara en tjugo minuter efter att P lämnat Simon på förskolan ringde de och meddelade att Simon såg blek ut och inte alls var sig själv, så det var bara för P att vända om och hämta hem honom igen. Vi hade inte alls märkt något på morgonen här hemma. För att få dagen att gå ihop tog vi halv VAB-dag var och Simon har mestadels sovit idag. På förmiddagen mådde han illa, men kräktes endast lite en enda gång och har fått behålla det han har stoppat i sig under dagen. Konstigt. Eller, kan magsjukan komma i sådan variant också? Eller, är det någonting annat? Givetvis började jag känna efter hur jag mådde när P ringde mig på jobbet och då det sista jag gjorde innan jag åkte hemifrån var att pussa alla killarna HejDå kände jag mig också illamående. Efter att jag fått sova två timmar med Simon, som sedan fortsatte att sova ytterligare en timma efter att jag vaknat, har jag känt mig piggare och det har varit fart på Simon och ingenting mer har brutit ut. Hoppas hoppas att detta inte är magsjuka utan någonting annat.    

 

Hursom, då det är långledigt nu i hela fyra dagar firar vi detta ikväll med att grilla och även majs och bacon-inlindad banan har fått slinka med. Vi unnar oss det ikväll.      ;) 

 

 

foto taget med min iPhone 

 

 

Hoppas ni får en skön onsdagskväll! 

Bye! 

 


Utvecklingssamtal på förskolan idag

Det har varit en intensiv dag idag. Efter jobb och förskola åkte vi hem en sväng, åt middag och åkte sedan iväg igen då det var dags för utvecklingssamtal på förskolan. Medan Elias och Simon lekte tillsammans med farmor ute på förskolans gård satt P och jag och pratade med en av fröknarna och vi kan konstatera att det är två duktiga småkillar vi har. Tycker vi såklart.     ;)  
 
Det var Simons allra första utvecklingssamtal idag och han håller just nu på att lära sig allt möjligt och det för fullt på förskolan. Vid matbordet är han redo när det är dags att ramsa och tycker att det är kul, även om han sedan inte äter så mycket av maten. Simon är väldigt väldigt envis (tyvärr?) och att försöka övertala honom att äta mer, eller smaka mat, fungerar inte alls och då får han vara. Han vet vad han vill. När det är dags att byta blöja springer han iväg till skötbordet för att själv få klättra upp för stegen då han tycker att klättra är jättekul och då måste fröknarna vara med direkt så att en kan passa honom så att han inte ramlar ner, och skulle det hända något bland de andra barnen så att fröken inte hinner, ja då klättrar Simon ändå glatt upp på skötbordet (om grinden dit in är öppen) och sitter sedan där och väntar på att bli bytt på. Han älskar verkligen allt som har med klättra att göra. Simon har även börjat visa intresse för att klä på sig själv och detta får han testa på då det finns tid på förskolan. (Här hemma kan han försöka få på sig en tröja eller byxor hur länge som helst, och är det helg är det lugnt och då får han hållas, men vardagsmorgnar har vi tyvärr inte tid för det och det brukar sluta med en Simon som är väldigt arg och ledsen.) Sedan älskar Simon utelek på förskolan och upptäcker mer och mer på gården, och ger sig mer och mer ut på egen hand och upptäcker, vilket är jättebra. Allt som allt är det en väldigt nöjd och glad Simon på förskolan, och då är vi nöjda och glada. Han har fått en jättebra start.    
 
Elias utvecklas för fullt han också och både P och jag är tacksamma för att han får vara med på saker som de äldra barnen gör som utvecklar honom. Elias älskar gymnastiken på måndagar och han gör alltid sitt bästa och hänger på. Han är med på drama på torsdagar och älskar det också, även om han ibland hänger på de äldre barnen som han ser upp till och gör tvärt emot vad fröken säger. Han älskar att pyssla, att leka ute, han leker med sina kompisar på förskolan, han leker själv ibland, samt hjälper glatt sina fröknar ibland när de behöver hjälp med något litet. Just nu är han i ett mellanläge när det gäller vila efter lunchen och då han de dagar när han inte har vilat är så toktrött här hemma på eftermiddagarna och vill somna vid fem-tiden, så tycker jag att han i alla fall ska försöka vila än så länge. Men, samtidigt missar han då (vilket vi fick veta idag) lek med siffror och tal som de äldre barnen ägnar sig åt och det hade jag så klart gärna sett att han får vara med på då han tycker att det är kul och snappar upp väldigt mycket på det området just nu. Å andra sidan, då han har två år kvar på förskolan kommer han att hinna med den biten också så det är ingen panik, och vi håller kvar det här med vila efter lunch just nu då det behövs. Slutligen är Elias en omtyckt kompis, även om han också hittar på hyss ibland. Det som är så bra med honom är att man verkligen kan prata med honom om hur man ska vara en snäll kompis, förklara hur andra reagerar om man gör någonting som inte är snällt, och jag hoppas att denna biten håller i sig. Att han förstår och strävar efter att vara snäll. Vi har en väldigt nöjd och glad Elias på förskolan, och då är vi åter nöjda och glada. 
 
P och jag är verkligen nöjda med Elias och Simons fröknar och tycker att de är toppen. Nu hoppas vi att allt fortsätter vara så bra som det är resterande del av denna vår. Snart är det sommarlov.     ;)
 
Bye! 
 

I Knew You Were Trouble - Walk Off The Earth

Nu var det länge sedan P och jag lyssnade på dem, men ikväll har vi tagit igen lite lite och jag fortsätter att fascineras av Walk Off The Earth och tycker att de så otroligt jätteduktiga. Av ingenting, förutom sina röster, får de ihop så jättebra låtar. Har ni hört denna? Är de inte bra!?! Den nye killen (ny för mig, har kanske varit med ett tag?) till vänster sköter sig riktigt bra.     ;) 
 
 
 
 
 
Bye! 
 

Hangarbesök, golfbil och glass!

Lite mörk bild, men lycka är att få hälsa på pappa i hangaren när han är där och donar med flygplanet, och att då få åka golfbil, för att inte tala om glassen man får i klubbstugan! Gissa om vi har nöjda småkillar här denna kväll!     ;)

foto taget med min iPhone 

 

 

Nu blir det kvällsdusch och sedan läggning av småkillar. 

Hoppas ni har haft en skön söndag. 

Bye! 

 


Projekt Tvätta fönster

Igår började jag och Elias projekt Tvätta fönster, och idag har vi fortsatt lite smått då vi inte blev färdiga igår. Inte det att vi har en himla massa fönster, men mellan fönstertvätt ska det lekas, bytas blöja, lekas, ätas och annat, och då jag inte orkar stressa med något får det ta den tid det tar. Idag hängde dock Simon på fönstertvättandet och var väldigt nöjd över att få vara med på ett litet hörn. Snälla småkillar vi har!     :) 
 
Givetvis var jag tvungen att ta bildbevis och korten nedan ska jag visa för både Elias och Simon någon gång i framtiden om de protesterar och inte vill hjälpa till att städa här hemma. Nu räknar jag med hjälp varje gång så klart.     ;) 
 
 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Annars får vi se vad denna söndag bjuder på. Förmiddagen har vi spenderat ute i trädgården men trots sol blåser det kallt och det är nästan så att vi föredrar att vara inne och leka, men med altandörren öppen så att vi får frisk luft. P är i hangaren och jobbar på med flygplanet även idag, så det är jag och småkillarna som får hålla oss sysselsatta. Nu först blir det dock lunch, och därpå lunchvila. Lagom ansträning.      :) 

 

Hoppas ni har en skön söndag! 

Bye! 

 


Morgon med målarverkstad

God morgon! 
 
Här har vi inlett denna lördag med målarverkstad. När Elias vaknade ville han måla med vattenfärger och Simon som noga studerade honom kom på att han också ville göra det. Tidigare har jag varit feg och inte riktigt litat på att Simon klarar av att måla med vattenfärger, jag har varit rädd att han kladdar ner precis allt som kommer i hans väg, så han och jag har alltid hittat på något annat medan Elias har målat, men idag testade vi och Simon fixade det galant. Visserligen skötte Elias (eller jag) vatten och färg, men att måla fixade Simon och han var jättenöjd. Förklädet som jag förra året beställde från Libero-klubben (mot poäng som vi samlat ihop här hemma) passar Simon perfekt och kommer nog att användas mycket framöver.      :) 
 
 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Idag ska småkillarna och jag spendera dagen ihop då P är iväg till hangaren och fixar med flygplanet. Det finns en himla massa att dona med här hemma, men jag undrar om vi inte i alla fall denna förmiddag ska ta oss iväg till lekparken. 

 

Hoppas ni får en skön lördag! 

Bye! 

 


När verkligheten kommer för nära inpå.....

Nu i veckan har P och jag pratat mycket om hur det kommer sig att människor här i livet hamnar i svåra situationer och blir kriminella. Växer barn upp i den miljön redan, omgivna av vuxna som är missbrukare och/eller kriminella, eller får de i skolåldern kompisar som har hamnat snett som de sedan hänger på för att till en början göra livet lite mer spännande? Jag förstår att alla har sin egen historia och de som hamnar på den kriminella banan givetvis inte alla följer en och samma mall. Men, om man nu väljer att grovt bryta mot lagen en gång (och nu skriver jag grovt för jag räknar inte att ta en toarulle eller pennor från jobbet som något väldigt allvarligt även om det är ett brott i sig), varför gör man det då om och om igen och inte slutar? Om man dessutom har barn som man vill ta hand om, som man inte vill att socialen ska placera om dem, varför slutar man inte? Varför försöker man inte bryta upp från sitt destruktiva liv och börja om någon annastans på ny kula? Jag har kommit fram till att är man återfallsförbrytare anser jag att man ska ha ett hårt straff. Då har man om och om igen visat att man inte håller sig inom lagens gränser, och då ska man inte komma undan om och om igen. Och åter igen, jag förstår att det inte alltid är så lätt att sluta, men i mitt huvud kommer tanken ändå upp? Frågan hur jag ska skydda Elias och Simon så att de inte hamnar fel i livet har också dykt upp? 
 
Jag konstaterade igår att jag lever i en liten bubbla och att jag trivs i den. Jag älskar min (nu ville jag skriva lilla, men så liten familj har vi inte längre) familj, mina vänner, nära och kära, mitt jobb och mina kollegor, platsen där jag bor och vardagslivet, våra resor som vi åker på och saker vi hittar på. Den lilla bubblan vill jag gärna ha kvar. Jag älskar den.
 
Jag vill inte gå in alldels för mycket på detaljer, men de senaste dagarna har jag och P stött på människor som är kriminella och som skrämmer mig. Skrämmer mig alldeles förfärligt mycket. Detta har ruckat min lilla bubbla och fått mig ur balans. En del av verkligheten har kommit alldeles för nära inpå mig och det känns.... ja.... jag hittar inte ens ordet för det. Det sista jag vill är att någonting ska hända Elias och Simon, och att skydda dem är helt klart det viktigaste. Nu låter det som att någonting alldels förfärligt ska hända, och så är det nog inte, men jag har ändå tänkt igenom diverse tankar i mitt huvud för att vara beredd. Det allra bästa vore om jag får bekräftat att människorna jag tänker på inte har något som helst intresse av oss och redan har glömt oss. För, vilka är egentligen vi att lägga så mycket vikt och fokus på? 
 
Härom natten sov vi dåligt, både P och jag. Vi tänkte och grubblade alldeles för mycket. Igår efter jobbet kom P hem med en kasse och hade köpt hemlarm som han sedan under kvällen installerade. Och ja, de fungerar för det var ett himla tjutande här hemma. Det är ett under att varken Elias eller Simon faktiskt vaknade. Om det är så att någon (nu tänker jag på er, vänner och familj) hade tänkt överraska oss någon dag, tidig morgon, kväll eller liknande - gör inte det för nu tjuter det ordentligt här i huset om någon oinbjuden kommer in. Inatt däremot, med larm och diverse inkopplade, har vi sovit gott. Jätteskönt faktiskt. Nu gäller det dock för mig, som oftast är först upp om morgnarna, att komma ihåg att knäppa av larmen, annars kommer stackars killarna inte få en så skön och harmonisk väckning. 
 
Nu är det dags att ta sig iväg till jobb och förskola för veckans sista arbetsdag. Jag hoppas jag får vara tillbaka i min lilla bubbla snart. Jag vill tänka och grubbla över saker som är vikiga här i livet; såsom vad vi ska ha för middag ikväll, var vi kan tänkas hitta nya coola stövlar till Elias då han behöver ett extrapar, hur många nya par jeans jag ska köpa till Simon då han snart växt ur sina stl.86, vilka uteleksaker vi ska köpa dubbelt av så att Elias och Simon kan leka tillsammans ute utan att bli oense, om jag ska köpa nya lite vida tunikor till mig själv eller om jag ska köpa mamma-kläder snart. Ni vet, sådana där viktiga livsfrågor.      ;) 
 
Hoppas att ni får en bra fredag. 
Bye for now! 
 

Lek-dag

Idag blev det en lekdag här. Igår lekte Elias tillsammans med granntjejen här hemma i några timmar, och idag har de fortsatt leka. De har hjälpt mig att kratta gräsmattan (och jag är jätteglad för hjälpen), de har gungat, fikat, lekt i sandlådan, hjälpt mig att plantera om några tulpaner, lekt inne och burit nästintill alla leksaker inifrån ut på altanen. Fullt upp har de haft. Även Simon har försökt hänga på och han har varit nöjd han också.    :) 

Nu återstår städning efter dagens lek, sedan blir det lite kvällsTV, kvällsmål och slutligen sovdags. 

 

bild via Instagram - iamisvarld 

 

 

Hoppas ni har haft en bra ledig onsdag. 

Bye! 

 


1a maj

Det är första maj idag, vilket känns jättekonstigt. Det är endast en månad kvar, kan man väl säga, tills det att Simon fyller två år. Det är en och en halv månad kvar av vårterminen och sedan är det sommarlov. Då snön låg kvar så länge känns det som att jag inte har hunnit med att förstå att det är vår nu, men det är det. Det är dags att börja plantera lite blommor nu, och börja ta tag i alla våra projekt som vi borde ta tag i sommar. 
 
Både Elias eller Simon är pigga och ingen av dem åkte på någon feber härom dagen som jag var rädd för. Skönt. Istället är det jag som är förkyld med rinnande näsa, igentäppta bihålor (hur nu den kombinationen går ihop?) och har minimalt med ork. Skönt då att ha en ledig dag mitt i veckan då man kan ta igen sig. Idag har vi inga planer alls utan tar dagen som den kommer, och just nu är det lek på altanen som gäller. 
 

 
 
Hoppas ni får en skön första maj. 
Bye for now! 
 

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!