Det var inte det lättaste att fotografera killarna idag. Eller, det är det aldrig. Alltid är det någon som tittar åt ett annat håll, viftar med händerna, hittar på något, eller så är det jag som siktar helt fel med kameran. Som sagt, inte lätt. Bjuder hursom på en Dagens killar i alla fall. Älskade sötnötter. 

 

 

 

För övrigt har Noel idag haft på sig tröja och byxor för första gången, och inte body, vilket var stort. För mig. Plötsligt blev han så stor. Lille killen, som inte är så liten längre.        :) 

 

Bye! 

 

Ibland slås jag av vilka fina killar vi har, P och jag. Visst, jag är nästan dagligen toktrött på dem, deras tjat, deras bråk, deras (speciellt Elias) trotsande etc etc. Men, så kommer det stunder ibland och då slår det mig. Fina fina killar. Älskar er så otroligt jättemycket! 

 

Kort knäppta då Elias och Simon stod där på balkongen hos vanhamummu och tittade ut på världen:

 

 

 

Och, så Noel, sötnöten, som till slut slocknade efter att ha varit vaken länge för att leka med storebröderna och vanhamummu: 

 

 

 

Jag är förövrigt en tjatig mamma. Jag vill inte alls vara det, och jag ser fram emot den dagen då Elias och Simon börjar lyssna på mig så att jag slipper upprepa mig två-tre-fyra-fem-sjuttioelva gånger. Men, jag antar att de vill lära sig den hårda vägen. Väl här hemma hos mummu och ukki, efter besöket hos vanhamummu, har Simon klättrat upp och ned på den lilla bänken som står på altanen. Jag har sagt åt honom att man inte får klättra på den, att man sitter ner på bänken och ska man stå upp får man göra det på golvet. Om Simon lyssnade? Nej. Däremot ramlade han tillslut ner från bänken när han stod där och stora tårar föll nedför hans kind. Tänk om det räckte att jag bara säger till en gång och killarna lyssnar. Som sagt, det kanske kommer en sådan dag? Tills dess får jag vara en tjatig mamma till våra killar. Våra fina fina killar.         :) 

 

Bye! 

 

 

 

Den sista maj fyllde vår Simon äntligen 3år. Som han har väntat. Och, vi också för den delen. Det känns som att han har nått en liten gräns och håller på att bli en kille nu, inte bara en liten kille utan en kille. Bara nu under våren har han blivit torr både dag- och nattetid, vilket vi har mummu och ukki att tacka en del för då moroten har varit att han får följa med på husbilssemestern tillsammans med Elias och kusin O om han inte har blöja. Det har fungerat. Duktige kille! 

 

Samtidigt som Simon håller på att växa upp finns det små detaljer som jag försöker hålla kvar som 'gör' honom liten fortfarande. Simon älskar att prata, och han gör det från det att han vaknar på morgon tills det att han somnar på kvällen. Vissa ljud sitter inte helt än utan kommer nog senare, men sedan finns det hela ord som Simon fortfarande säger 'fel' och jag/vi har så svårt att rätta honom för när vi väl gör det, rättar honom, kommer han att börja säga rätt och därmed är det söta borta för evigt. Då kommer han verkligen bli stor. Jag tror att vi måste filma honom med videokameran när han säger just dessa ord, och på så sätt föreviga hans tal. 

 

Några av Simons ord som är så söta: 

 

putan = flygplan 

kåsså = också 

Ias = Elias 

kässa = väska 

 

 

På födelsedagsmorgonen firade vi Simon med sång och födelsedagspaketer, även om det tog några minuter för Simon att vakna till och sluta gråta. Stackarn, inte lätt att bli väckt till sång. När han hade hämtat sig öppnade Simon dock glatt sina paketer och när eftermiddagen kom fixade vi ihop ett spontant födelsedagskalas och bjöd in tremänningarna E, A och J med föräldrar. Simon önskade sig en massa jordgubbar, och han älskar glass, så det fick bli en väldigt enkel glasstårta med jordgubbar på som födelsedagstårta. Simon blev jättenöjd.         :) 

 

Spontant treårskalas: 

 

 

 

Uppe i stugan lyckades Simon ramla i både ett dike och bli genomsur, bränna sig på brännässlor, samt ramla in i öppna spisen med huvudet före under vår vistelse. Inte lätt att bli stor samtidigt som man är liten. Nu har han en fint grön och gul jättebula på huvudet. Älskade kille. 

 

Bye! 

 

 

 

 

Det har varit en, faktiskt, bitvis jobbig månad. Det känns som att det har hänt mycket utvecklingsmässigt, men egentligen håller Noel på att gå igenom en fas då han blir jätteledsen nästan varje gång jag eller P lämnar rummet (vilket är väldigt jobbigt). Pappa har för övrigt blivit favoriten här och så snart han kommer in i rummet vill Noel upp till honom och mysa. Noel vill gärna vara nära mest hela tiden, och även nattetid vilket gjort att vi sovit mindre bra den senaste månaden. Mat är han fortfarande heller inte så intresserad av utan vill allra helst amma, och vi ser fram emot den dagen då mat och sömn börjar flyta på bättre. 

 

Dagen innan sin 8månadersdag vägde Noel 8970g och var 68,5cm lång. Han följer sin kurva och det känns skönt att han har gått upp i vikt trots att han inte har ätit så bra. Då har vi kommande månad på oss att få igång maten, känns det som. Två tänder har också tittat upp under månaden som gått, den första i mitten av månaden och den andra två dagar innan 8månadersdagen, och förhoppningsvis kommer Noel på att han kan använda tänderna när han äter. De är rackarns vassa, de där små tänderna..... 

 

Annars springer Noel omkring i sin gåstol om dagarna, eller sitter och leker med sina leksaker eller Duplo. Att ligga på mage är fortfarande inte roligt, även om han ligger kvar längre och längre stunder för varje gång. Roligt är att Noel har börjat 'leka' med sina storebröder: han står intill dem när de busar och skrattar med dem, eller åt dem. Så sött. 

 

Något Noel inte tycker om, till skillnad från sina bröder, är att åka bil längre sträckor. (Elias och Simon har i regel somnat när de har suttit i bilen, och att åka till stugan eller mina föräldrar har inte varit något problem.) Nu gäller det verkligen att passa in bilfärden i Noels sovstunder, och att åka bil kvällstid är nog det bästa. 

 

Slutligen, jag kikade tillbaka i bloggen och hittade kortet på Simon 8månader gammal. Så lika men ändå så olika. Jag är så glad att jag har bloggen att titta tillbaka i. Sötnötter.           :) 

 

Bye! 

 

När jag i tisdags var iväg till sjukgymnasten fick jag med mig ett träningsprogram hem. Min sjukgymnast tror, som sagt, att det är ryggen jag har ont i men att smärtan känns i ljumsken, och att tre graviditeter och bärande på killar har gjort att jag överbelastat/felbelastat ryggen. När jag i tisdags påminde honom om att jag faktiskt haft smärtan sedan jag var 17-18år och fick den i samband med att jag sträckte ljumsken då jag spelade fotboll, sade han att det inte är helt omöjligt att även ryggen fick sig en känga i samband med sträckningen i ljumsken och sedan dess har varit svag. Intressant, tycker jag. Tänk om jag har gått med denna smärta i 20år (jösses! 20år!) och så kan det ha berott på ryggen och ingenting annat. 

 

Jag hoppas att jag orkar hålla i träningen nu och energin som jag går in med. De övningar jag har fått och som jag ska göra varje dag är egentligen rena core-övningar och det blir verkligen ett träningspass varje morgon eller kväll. Jag glömde fråga hur många repetitioner jag ska köra på varje övning, så just nu kör jag 3*10  bara för att jag är van med det. Har jag ont om tid blir det 'bara' 2*10 rep. Jag hoppas att det räcker, i alla fall som en start. 

 

Lite charmigt att en del träningsprogram fortfarande skrivs/ritas för hand:         :)

 

 

 

Nästa träff med sjukgymnasten är torsdag nästa vecka, och det ska bli intressant att se vad han säger då. Kanske ska han kolla upp att jag gör övningarna rätt och inte felbelastar ryggen när jag tränar? Just nu känns det som att jag egentligen borde köra på med detta träningsprogram i en månad och sedan gå iväg till sjukgymnasten för att se om det har hjälpt. Men, han bestämmer. Svårast har jag i alla fall med att ändra min gåstil helt och hållet: jag är så van vid att gå på hälarna och rulla fram (tydligen) och det jag ska göra nu är att gå på hela foten. Och, dra in svansen, som min sjukgymnast har skrivit. Jag vet inte alls hur man gör det och just nu känner jag mig som en grottmänniska när jag försöker sätta ner hela foten och trampa fram, det hela blir alldeles för överdrivet. Nåja, jag kanske ger andra som ser mig ett gott skratt där jag går och försöker lära mig!?         :)  

 

Nu, ryggövningar innan det är dags att krypa ner i soffan och se på film. 

Bye! 

 

Varje år brukar vi ha en Fixardag på Elias och Simons förskola. I år bestämde dock fröknarna att det skulle bli en Fixarkväll i samband med FörskolansDag, och den har vi varit iväg på idag. Jag måste erkänna att det faktiskt tog emot att ta sig iväg i eftermiddags, efter kl.17 åkte vi iväg, då krafterna efter dagens bravader höll på att ta slut. Att åka iväg på en Fixardag kl.10 en lördag, som tidigare år, har däremot bara varit någonting som vi sett fram emot och haft bra med kraft till.

 

Hursom, vi tog oss iväg och det blev en kväll med fix, en del sopning, köttbullegrillning och lek. Elias undrade snällt om jag verkligen kan grilla (och jag tror att jag lyckades värma på köttbullarna helt ok), och Simon tog nog på sig den allra största uppgiften av oss alla när han satte igång och sopade rent i sandlådan. Älskade sötnötter.       ;) 

 

 

Nu är vi helt slut här och ska ta kvällen. Eventuellt knäpper vi på en film som vi kan somna till. 

ByeBye! 

 

Studsmatta! Och ojojoj, som Elias och Simon tycker om att hoppa och studsa omkring på den. Helt klart en lyckad investering. Oavsett väder, även i regn, går de ut och studsar, leker och hoppar i sin studsmatta, och gör av med energi. För Simon blir det även ofrivillig balansträning då han inte riktigt än kan stå upp/hoppa när Elias studsar på som mest. Och, han är så söt när han balanserar med händerna och försöker hålla sig uppe. Perfekt med studsmatta!         ;)  

 

 

 

Jag hoppas att de fortsätter att leka och studsa runt i studsmattan i många år framöver. Dock måste vi jobba in regler; som att INTE gå på den blå kanten på utsidan av studsmattan, inte slänga sig mot nätet för skojs skull, INTE göra volter eller kullerbyttor när man hoppar. Har jag glömt något tro? Hursom, jag är jätteglad att Elias och Simon har en studsmatta att leka, hoppa och studsa i i sommar!        :) 

 

Bye! 

 

 

- Jag önskar att vi kunde köpa en liten sån här..... 

 

 

 

Ja, Elias har i flera år velat ha en egen mopp och skurhink. Jag som är rädd för att ha en skurhink som vält och vatten rinnande över hela golvet säger bara varje gång att han inte kommer att få en. Stackarn. Men, han får alltid, om han vill, hjälpa till att torka golven och han tycker att det är jättekul. Å andra sidan, i och med att Elias alltid får hjälpa till att torka golven förstår jag inte riktigt varför han ska ha en liten skurhink då han fixar att hantera vår jättebra? Älskade killen.       :) 

 

Så, idag har vi städdag här hemma och förbereder oss för besök i helgen. Om några timmar ska vi åka in till stan och shoppa, och vi får se vad vi kommer hem med. Nu ska jag och Elias fortsätta röja här hemma. 

 

Hoppas ni har en bra torsdag! 

Bye! 

 

Det blir lite lätt Duplo-kaos när Elias, eller Simon för den delen, häller ut allt lego på golvet för att leta rätt på en bit eller sätta igång och bygga. Igår byggde de lite med lego igen medan jag förberedde middagen och skickade in kycklingen i ugnen. (Borde även ha förberett den grekiska salladen, som jag hade planerat som tillbehör, redan då men istället hann vi inte få till den. Lärdom: förbered så mycket som möjligt medan killarna leker.) Hursom, Noel fick vara med och leka med Duplo han också, och jag tycker att det är så sött att se dem sitta och leka ihop, alla tre. Älskade killar! 

 

 

 

 

Igår följde Elias med sin kompis I efter förskolan och lekte hemma hos henne. Jag blir så glad när han kommer iväg och leker med sina kompisar, samtidigt som det plötsligt blir väldigt tyst i huset här hemma. På något sätt känns det som att Simon kommer att följa med kompisar hem och leka tidigare än Elias gjorde, och det ska bli spännande att se när den dagen kommer.        :)

 

Jag, ja jag var igår iväg till sjukgymnasten för första gången här och det ska bli spännande att se om vi kan få bukt på mitt problem med ljusken. Sjukgymnasten var till en början helt inställd på att det inte är ljumsken som är problemet, utan att jag har ryggproblem och att det är det som påverkar ljumsken. Efter att ha böjt, vridit, funderat, testat igen, dragit, böjt lite till, testat och funderat, så var han dock inte helt säker på att det endast är ryggen som är felet då jag är jättestel i höften. Så, fortsättning följer. Det känns skönt att ändå ha satt igång hela processen och det vore så underbart om jag i framtiden slipper ha ont och istället kan springa runt och leka med Elias, Simon och Noel. Det var det målet jag och sjukgymnasten satte upp. 

 

Idag är det en ny dag. (Texten ovan skrev jag faktiskt igår, men hann aldrig publicera inlägget då kvällen försvann.) Elias och Simon är iväg på förskolan och leker, och tyvärr fick de ta av sig alla regnkläder när de kom dit då de ska leka inne först. Killarna som hade sett fram emot att plaska i vattenpölar och leka ute i regnet.        ;) 

Noel och jag bara ska vara hemma idag. Jag borde allvarligt klura ut vad jag ska ha på mig på 40årsfesten som vi ska på på lördag, samt fundera kring piratkläder till Elias och Simon då de har blivit bjudna på ett piratkalas. Så coolt och spännande! Jo, så behöver jag röja lite då mina kära föräldrar kommer upp till helgen.       :) 

 

Hoppas ni får en bra onsdag! 

Bye!

 

 

 

Vi hann inte väga och mäta Noel idag som det var tänkt. Jag kom in till BVC under barnvägningstid, men under tiden jag väntade på vår tur passade jag på att prata med en av sköterskorna på vårdcentralen om mig då de även har drop-in på förmiddagarna och där någonstans missade jag vår BVC-sköterska istället. Typiskt. Vi får väga Noel imorgon istället. Däremot har jag äntligen tagit tag i mitt problem med ljumsken och fått tid nästa vecka hos en sjukgymnast. Fortsättning följer på den. 

 

Hoppas ni har en bra tisdag! 

Bye! 

 

 

 

 

Vår Noel är sju månader gammal nu. Sötnöten. Det känns som att han är inne i en utvecklingsfas nu och håller på att lära sig det ena och det andra. Bara de senaste dagarna har han blivit säker på att sitta själv och nu kan man säga att han sitter. Visst tippar han bakåt, åt höger, eller åt vänster någon gång ibland, men han kan sitta. Hittills har jag burit bilbarnstolen med Noel i när jag har lämnat och hämtat Elias och Simon på förskolan, men nu kan jag faktiskt bara ta med Noel och låta honom sitta själv på golvet i kapprummet. Så coolt.

 

Man kan ana två tänder som är på väg upp, och de kommer nog att titta fram vilken dag som helst. Jag har kommit över den här panikkänslan över att Noel kommer att sluta amma snart, och då Noel redan nu har börjat nypas när han äter är risken stor att han börjar bitas när tänderna kommer fram, så att sluta amma börjar kännas ok. Däremot är det amning som fortfarande gäller till största delen, Noel är inte alls nyfiken på mat och oftast får man kämpa med att få i honom lunch och middag. 

 

Annars är storebröderna fortfarande storfavoriter, samt gåstolen. Noel springer nästan i gåstolen. Så snart han hör att man håller på med disken i köket kommer han farande i en rasande fart och vill vara med. Sedan har han även börjat med ett nytt ljud och istället för att brumma som en bil låter det som att han stönar och är besvärad nu för tiden (vilket han inte alls är, han bara testar det här ljudet nu). När han ligger på golvet ligger han inte alls kvar länge på rygg utan rullar runt på mage. För att ta sig någonstans rullar han sedan runt runt tills han är någon annanstans, exempelvis halvt under skänken eller under ett bord. 

 

 

 

 

Tyvärr fick jag inte till fokus med kameran när jag tog 7månaders-korten, men förevigad är han i alla fall och nu börjar en ny månad då det säkert kommer att hända mycket. Älskade Noel! 

 

Bye! 

 

 

bild via Instagram - iamisvarld 

 

 

Jag saknar vår lille lille kille som följde med oss hem från förlossningen. Jag vet att jag har sagt det många gånger förut, men jag har inte hunnit med i Noels utveckling och dessutom har jag inte utmanat honom tillräckligt så att han utvecklas som han ska. Men nu så, nu övar vi på diverse här hemma och det här med att sitta fixar Noel nog snart helt och hållet. Han kan sitta själv en bra stund, men sedan kan han tippa åt sidan. Idag fick han sitta tillsammans med sina storebröder när de lekte med Duplo. Perfekt! Tycker jag. Elias och Simon är dock inte lika övertygade då Noel vill ta deras leksaker hela tiden. 'Noooeeeel!' låter det från dem titt som tätt. Sötnötter. Behöver jag säga att Noel var nöjd!      ;) 

 

Nu är det sovdags för Noel och vi ska ut på gården och leka. Tänk om det slutar blåsa så att det blir så där fint väder som det var i helgen. Håller tummarna! 

 

Hoppas ni har en bra torsdag! 

Bye! 

 

Igår var det påskafton. De senaste dagarna har jag varit nere på botten på grund av trötthet (jag har kraschat totalt) och jag har inte orkat med nästan någonting alls, och vid minsta lilla motgång har tårarna kommit. Igår firade vi i alla fall lite påsk och killarna fick ge sig ut på påskäggsjakt efter att ha fått en varsin karta. Nu var inte kartan som jag ritade den enklaste att tyda, men killarna fann sina påskägg och gissa om de var nöjda när de såg att det fanns popcorn, russin och ett flygplan (vet inte vad flygplanen heter, men de finns med i filmen Planes) i påskäggen. Till kvällen grillade P sedan kött och andra godsaker i röken, och till efterrätt hade jag gjort den där jättegoda efterrätten. Allting var jättegott! En ganska så skön påskafton med tanke på att jag inte var den roligaste personen att ha att göra med. 

 

Några kort hann vi knäppa igår, och som får sammanfatta påsken 2014: 

 

 

 

 

I natt har Noel faktiskt äntligen sovit helt ok, varken Elias eller Simon har drömt mardrömmar, och sedan fick jag en sovmorgon på det - vilket var välbehövligt. Idag har vi blivit bjudna på påsklunch hos killarnas farmor, och i eftermiddag ska vi pyssla här hemma på gården. Det är många som pysslar hemma och ute under påskledigheten, tycker jag, och vart man än vänder huvudet när man är ute och går ser man någon som krattar, gräver, städar eller donar. Våren är verkligen på väg och det kommer att bli grönt här inom några veckor om solen får vara framme. Så underbart!  

 

Hoppas ni har haft en härlig påsk! 

Bye! 

 

Det är inte lätt att, nästan, hela tiden hamna på mage när man håller på att leka, tycker Noel. Sötnöten. När han hamnar på mage börjar han faktiskt inte skrika direkt, utan försöker ta sig någonstans, vilar en stund, försöker ingen, vilar, försöker igen, men ger efter ett tag upp. Kan inte låta bli att tycka att han är söt. Speciellt när han tittar upp och ler så glatt. Älskade lille kille! 

 

Kort tagna på vår sötnöt häromdagen:

 

 

 

Det är tisdag och idag städar Noel och jag här hemma, och när Elias och Simon hämtas på förskolan idag ska kompisen S följa med hem hit och leka. Det är även påskvecka, så att påskpynta lite står också på listan idag. Nu, laga morotspuré till Noel.  

 

Hoppas ni har en bra tisdag!  

Bye! 

 

Lika mysig som förmiddagen igår var, lika jobbig var kvällen igår och denna dag. Idag får jag dock skylla mig själv att jag inte hade ork till att avleda, ta trotsiga killar och vara glad då jag vaknade med huvudvärk (och det på grund av att jag inte vågade sova utan linser ifall någon skulle dyka upp i vårt hus mitt i natten, för i sådana fall måste jag kunna se personen direkt när han/hon står där i dörröppningen och inte börja famla efter mina glasögon). Ja, ni hör. Jag är hur nojig som helst från början, och nu när P är borta är det en pina att gå och lägga sig själv. Igår hjälpte det inte ens att Elias sov i sängen. Elias, sötnöten, bar jag tillbaka till hans egen säng när det var dags att amma Noel. När jag vaknade till efter en stund hade Elias krypit ner hos mig igen, vilket i och för sig var mysigt, men där någonstans fick jag MA Numminens låt i huvudet men med några omkastade ord - "som en, gummiboll kommer du tillbaks till mig". Så, den trallade jag på tyst en stund innan jag somnade om igen. Med huvudvärk, ingen ork och killar som har trotsat en del har det som sagt inte varit veckans bästa dag. 

 

Under förmiddagen höll sig solen borta, men efter lunch hittade den fram och det var skönt att få lite frisk luft och sol. Jag blir alltid piggare av solsken. Elias och Simon har varit ute en del idag, och medan Simon sov lunch passade Elias på att klättra i träd ute, vilket han älskar. Jag passade, givetvis, på att knäppa kort på vår store kille. (Även om jag hela tiden är orolig för att han ska ramla ner och skada sig ordentligt.) 

 

Stolt kille uppe i ett av våra träd på gården: 

 

 

 

Nu blir det Let's dance en stund och sedan ska även jag krypa ner och sova, utan linser denna natt, och hoppas på att jag kommer till ro. Hoppas på en mysig dag imorgon, med lekparkshäng, mys, vid lunchtid ska karrébiten in i ugnen och sedan kommer P hem till kvällen. Yeay! 

 

Hoppas ni har haft en bra fredag! 

Nighty-Night! 

 

 

foto taget med min iPhone 

 

 

Då har Elias varit iväg på 5årskontrollen, som gick jättebra men som avslutsades med tårar. Utvecklingsmässigt har vi nog aldrig varit oroliga för Elias då han är så otroligt snabb på att snappa upp saker och lära sig, vilket vi blir fascinerade av nästan dagligen. Idag tog vi även längd och vikt på vår 5åring och han följer sin kurva bra, så det behöver vi heller ej oroa oss för. Vi pratade om mat, om förskolan, om sömn, om undersökningen som vi deltog i, och annat, och Elias berättade glatt om det ena och det andra. Sedan berättade vår BVC-sköterska att detta är vårt sista besök hos henne, och att skolhälsovården kommer att ta över när han väl börjar i skolan. Oj! Tänk att han har blivit så stor att det är skolhälsovården härnäst, även om det är ett tag kvar till nästa besök. Han är inte liten längre, vår Elias. 

 

Dock hade jag missat att Elias idag även skulle vaccineras, samt förbereda Elias på det, vilket var både på gott och ont. Hade jag förberett Elias på att han skulle få en spruta hade han säkert varit orolig under hela BVC-besöket och inte kunnat prata så avslappnat som han gjorde, men han hade i alla fall vetat om det. Men, att jag inte hade förberett honom bidrog givetvis till att jag fick förbereda honom jättekort, vi fick prata om sprutor, att det är bra att ta dem så att man inte blir sjuk, att han har fått många sprutor redan som liten, att man måste få sprutor om man exempelvis ska åka till Thailand, etc etc, på bara några minuter och Elias kände sig nog överrumplad. Allt gick så jättesnabbt. När Elias väl fick sprutan var det en jätteledsen kille som kämpade tappert men som ärligt började gråta. Åh, så jag tyckte så synd om honom. Älskade kille. När jag ikväll frågade honom om det hade varit bättre om han visste om att han skulle få en spruta, eller om det var bra att han inte visste och inte behövde orora sig, fick jag svaret att han helst inte hade velat få någon spruta alls. Stackarn. Men, nu är det gjort och det dröjer till nästa spruta. Nu återstår att se om han får feber av denna cocktail som han fick idag, och om han kommer iväg på kompisen Ss kalas på lördag som han har sett jättemycket fram emot. Älskade kille. 

 

Nighty-Night! 

 

 

 

 

 

Igår fick Noel smaka morotspuré för första gången, och oj som han mumsade i sig den. Kokt och mosad morot, blandad med osaltat smör, är tydligen smaskens. Och, det var inte så att Noel fick i sig lite smakis och körde ut hälften av maten med tungan (som han annars brukar göra), nej P gav honom lagom mycket på skeden och Noel smaskade i sig allting. Så kul! Sedan fick Noel även smaka vatten ur flaska för första gången också, för att skölja ner maten, och även det gick hem. Elias var stolt storebror som fick ge honom flaskan.        :) 

 

Till lunch idag fick Noel åter äta morotspuré och smakisen gick ner idag också. Dock fick jag showa lite (Hjulen på bussen är en tacksam sång att sjunga och vifta med händerna till) för att få i Noel allt. Jag undrar om detta beror på att Noel förknippar mig med att amma och inte vanlig mat? Eller, så har jag helt enkelt inte fått in rätta snitsen än? Hursom, Noel åt och Elias var även idag med med vattenflaskan. Älskade killar!  

 

 

Bye! 

 

 

 

Idag blir Noel sex månader. Han är ett halvt år gammal! F'låt, men vart tar tiden vägen?!?!?! Under mars-månad har jag mer och mer känt att jag saknar den lille bebis som vi fick med oss hem från förlossningen, han finns inte alls kvar. Tiden går så fort så fort, Noel växer och jag hinner inte med, och omedvetet har jag inte utmanat Noel alls lika mycket som jag utmanade Elias och Simon när de var lika små (exempelvis sitta med honom på golvet, ligga på mage etc). Det måste, det ska, bli ändring på det nu, jag förstår det, men det är så svårt... jag vill ha kvar vår lille bebis..... (som, som sagt, inte är bebis längre)  

 

Under den senaste månaden har det faktiskt utvecklingsmässigt inte hänt så mycket, och det på grund av mig. (F'låt Noel!) Noel växer och väger nu 8135g, är 66,5cm lång och har nu stl74 på sina kläder. Förra torsdagen vände han sig för första gången från rygg till mage två gånger, men sedan dess har det inte blivit fler vändningar. Noel ligger gärna i babygymmet en stund lite då och då, tycker inte om att ligga på mage alls, utan allra helst går han runt i sin gåstol från rum till rum och upptäcker världen/vårt hem. Just nu är favoritplatserna att stanna till vid trummorna och hallbänken med korgarna och alla kläder däri. När Elias och Simon leker med Lego eller bygger tågbana vill han så klart också vara med, till storebrödernas förtvivlan då han river allting i sin väg med gåstolen.   

 

Medan Noel växer blir jag mer och mer känslomässigt stressad och ledsen. Just nu vill jag inte alls sluta amma då det är så jättemysigt att vara nära Noel: jag kommer att sakna ammandet, och då Noel är vår siste lille kille kommer jag aldrig mer amma när jag väl har slutat. Jag vill inte vara gravid, jag vill inte föda, men jag vill amma. Jag hade aldrig dessa känslor när Simon var liten, men då hade vi redan tänkt tanken att vi skulle bli en till i familjen. Så, varje gång jag ammar myser jag för fullt och hoppas att när dagen kommer och Noel slutar amma så är även jag redo. Mina känslor kanske ändras när Noel får tänder.... vi får se.... 

 

Någonting som Noel nästan alltid är, det är glad. Och tungan, den är ute ofta sedan han lärde sig lipa. Sötnöten.      :) 

 

 

Bye! 

 

När Elias fyllde år fick han en OneCoolCat-tröja i present av släktingar uppe i norr. Jag som tycker om att matcha blev väldigt glad när även Simon fick en likadan, och dessa tröjor har killarna haft på sig idag. Noel kör med Bamse. Det var länge sedan, men här är dagens killar: