Inte nudda marken!

Hela denna sportlovs-vecka har jag varit inställd på att vi en dag ska åka till Hemlingby och leka på Inte nudda marken-banan tillsammans med Elias och Simon medan Noel sover. Elias har varit dit iväg en gång tidigare då han följde med kompisen G och hans föräldrar, men då var det mörkt och vinter. Efter lunchen idag åkte vi dit och det blev en timma med lek, klättring, väldigt enkel fika och nöjda killar. Jag tycker det är så kul att se framför allt Simon lära sig klättra, hålla balansen och finna lösningar när han utsätts för små hinder. Elias, han klättrade fram och tillbaka på banan i rasande fart och gjorde av med en massa energi. 
 
 
 
 
Trots att det inte var så soligt i Hemlingby som här hemma i förmiddags (banan ligger i skogen och skuggades så klart av träden) så var det skönt att vara ute en stund. Det är nästan så at vi måste ta oss iväg till Inte nudda marken-banan fler gånger i vår, eller Storskogen med alla djuren. Jag gillar Hemlingby.        :)
Väl hemma kom sedan Elias kompis E, som nästan bor granne med oss, över och killarna har lekt en stund här. Nu väntar middag och ikväll sedan Melodifestival. 
 
Jo, våra killar var de enda som hade hjälm på sig när de klättrade runt på banan (eller, Elias hade hjälmen på sig en stund men sedan åkte den av tyvärr) och jag tycker det är så bra att de har och accepterar hjälm. (Måste jobba lite på Elias bara.) Hade jag inte varit med Simon nästan hela tiden hade han garanterat farit i backen och slagit sig några gånger om, och hjälmen hade skyddat. Så, jag tycker hjälm är bra även om andra säkert tycker att det är overkill. Elias fick sin hjälm av farmor i 6årspresent, apropå bra födelsedagspresenter, och han gillar den skarpt. Så, Tack snälla farmor för den jättebra presenten!        :) 
 
Hoppas ni har en bra lördag! 
Bye! 
 

Nya inlines!

Sedan Elias fyllde 6år har han fått jättefina födelsedagspresenter av alla som har firat honom. Han har varit jättenöjd. När vi i helgen var hemma hos mummu och ukki frågade de vad Elias önskade sig ytterligare, och han svarade då att han vill ha skridskor som man kan åka på nu när isen har smällt undan. Sagt och gjort, ukki klickade hem en beställning och paketet hämtade jag ut nu i veckan här hemma. Gissa om Elias var glad då han fick öppna paketet imorse och såg sina nya röda snygga tuffa inlines! De åkte på direkt, tillsammans med skydden, och sedan har han åkt inlines på altanen och på uppfarten. 
 
 
 
 
När killarna ändå var ute passade P idag på att spola rent uppfarten på grus och annan smuts, så nu kan Elias åka inlines så mycket han vill. Granntjejen M var också över en stund på förmiddagen och åkte på sina inlines. Simon, han tycker det är lite orättvist att bara Elias får åka inlines och längtar tills han ska fylla sex år. Noel, han var nöjd då han fick sitta på trehjulingen för första gången och ta sig fram på den.        :) 
 
 
 
 
Tack, mummu och ukki! Det blev en jättebra present! 
Bye! 
 

Home is where the heart is, eller?

Sedan i måndags kväll har jag haft en massa tankar som snurrar runt runt i huvudet, och om vartannat blir jag glad och om vartannat ledsen. Vi kikade på hus i måndags eftermiddag, och trots att det behövs en total ytrust så är det ett hus som faktiskt kanske är ett alternativ för oss då den är så pass stor som vi önskar, skulle efter ytrusten bli ett jättefint hus, har en härlig tomt, ligger i slutet av en gata intill skogen (perfekt för killarna att leka i), och den kostar en bråkdel av hus vi tidigare har kikat på. Nu har vi varit inställda på att köpa ett relativt nytt hus för att just undvika att bo i ett gammalt hus som kräver rust, men i det här fallet väger priset över.
 
Så, vad är det som får mig att tveka? P är helt såld på huset och skulle kunna köpa det så snart vi får vårt hus sålt. Jag däremot har nog rotat mig där jag bor nu, har jag upptäckt. För sju år sedan flyttade jag hit helt och hållet efter att först ha bott med P i vårt hus, sedan jobbat i Karlskoga i ett år, för att sedan veckopendla i ett år. När jag flyttade hit till slut gjorde jag nog det med inställningen att jag inte kommer att flytta tillbaka hem igen, och därmed började jag rota mig här. (Kan man säga så?) Jag älskar huset som vi bor i (trots att det verkligen är för litet för oss), och jag tycker att det är lite charmigt att killarnas farmors pappa har byggt huset (samtidigt som både P oh jag har längat efter att hitta ett hus som är 'vårt' från början). Sedan tror jag att huset har blivit viktigt för mig då det faktiskt är här Elias, Simon och Noel har bott ända sedan de föddes. Det är här minnena finns. Det här är huset de hittills har vuxit upp i. Det är även här Elias och Simon har sina kompisar, kompisar som även jag tycker så mycket om. Att jag sedan älskar min arbetsplats, älskar mina arbetskollegor och älskar mina vänner här gör att en flytt känns svårt. Jag som sett fram emot att verkligen börja jobba nu efter all mammaledighet, engagera mig i projekt, plugga vidare (specialpedagogik), och sätta mig in i allt fackligt då jag blev vald till platsombud för Lärarförbundet på min arbetsplats i januari. 
 
Men, och det finns så klart ett Men. En flytt skulle å andra sidan innebära att vi hamnar ett stenkast från mina älskade föräldrar, och hur många gånger har vi, både P och jag, inte längtat efter att kunna be dem om hjälp med olika saker!? En flytt skulle inte innebära att vi kommer att hänga hos mina föräldrar varje dag: med vardag, jobb, skola, fritidsaktiviteter, kompisar, middag, varva ner tillsammans i soffan varje kväll etc, innebär det att vi kan ses oftare men framför allt innebär det att vi kommer att ses enklare. Vi skulle slippa de där fyra timmarna i bilen, för att inte glömma all tid för packning, som vi nu lägger ner när vi ska åka iväg till mummu och ukki. Vi skulle även få närmare till killarnas kusiner, och när kusin O kommer och hälsar på mummu och ukki skulle vi alltid vara där. Han skulle till och med kunna komma och hälsa på oss om det var så. En flytt skulle även innebära att vi/killarna faktiskt skulle kunna träffa sin vanhamummu så mycket oftare och det skulle vara värt så mycket. Inte minst för henne. Jag har de senaste åren saknat att kunna åka iväg till min kära mormor och morfar i några timmar för att bara sitta och prata en stund, och då morfar gick bort för ett år sedan känns det ännu viktigare att få tid med mormor nu. Vänder man dock på steken blir avståndet till killarnas farmor istället mycket längre, det blir till att packa och åka flera timmar åt andra hållet, vilket såklart blir fel. Så, det vi vinner å ena sidan förlorar vi å andra. 
 
Till en början kände jag ingen större press när vi pratade om huset, P och jag, då huset vi har kikat på har varit ute till försäljning i över ett år och blir troligtvis kvar ett tag till. Vi skulle lätt kunna fundera i ett år och se vad vi känner. Men, det slog oss här i tisdags-onsdags, att vi egentligen borde ta ett beslut om husköp/husförsäljning nu under våren och helst flytta in i juli-augusti då Elias ska börja För-ettan till hösten och det allra bästa vore att låta honom börja i den klassen som han sedan ska gå i i x antal år. Att låta honom börja i För-ettan här, få kompisar, börja med fritidsaktiviteter, rota sig ännu mer, och sedan rycka upp honom efter ett år - visst går det men det är inte det bästa för Elias. Simon och Noel är så pass små, i jämförelse med sin storebror, så de accepterar en flytt enklare även om det så klart blir en omställning även för dem. Men, Elias.... Så, med det i åtanke känner jag mig pressad. 
 
Det är mycket som snurrar runt runt nu. Får vi sova på saken kanske vi känner att huset vi tittat på inte alls är ett alternativ för oss. Eller, så är det vårt hus vi har hittat. Det kanske är fel att skriva ner tankarna här, men samtidigt är bloggen ett ställe där jag just kan försöka sortera mina tankar, att få ner dem skriftligt och få lite översikt, och nu är de här. Just nu snurrar säkert en massa tankar även på annat håll och mina kära föräldrar, som säkert är i chocktillstånd just nu, håller nog på att processa och tänka över det här, de också. Vi har i alla fall talat med banken och satt bollen i rullning, så får vi se vart det slutar. 
 
Oavsett var vi hamnar, eller om vi blir kvar i vårt hus och bygger ut, så är det viktigaste så klart att vi får bo tillsammans. Det stämmer, det där ordspråket - Home is where the heart is. 
 
 
 
Slut på tankar för den här gången. 
Nighty-Night! 
 

Lekparken på Rullsands camping

Ibland tar det lång tid att hitta en ny lekpark. Idag gjorde det det, cirka 30min åkte vi runt runt med bil tills vi kom fram till en lekpark. (Eller, så beror det på att jag inte känner till min hemort med omnejd så bra. Kan vara det.) 
 
Hursom, en lekpark hittade vi och i den lekte Elias och Simon en stund medan Noel sov. Att vi var på en camping, som var vinterstängd och lite insnöad, är en helt annan sak. Roligt var det i alla fall, och lekparken fick godkänt. Jag börjar tro att alla lekparker vi hittar och leker i får godkänt.         ;) 
 
Klätterställningen tyckte både Elias och Simon att den påminde om Pippis hus, så givetvis lekte de Pippi och Pippis pappa i huset. Sötnötterna.      :) 
 
 
 
 
Elias och Simon älskar verkligen att klättra och jag bara väntar på att någon utav dem en dag kommer att ramla ner då de leker/klättrar och bryta en arm eller ett ben. Helst skulle jag vilja se dem leka på marken, men jag får snällt bita ihop och låta dem upptäcka, testa och lära sig det här med att klättra, hålla balansen och avstånd. Elias, han är jättenöjd desto högre upp han kommer i klätterställningar och träd.        :) 
 
Nu blir det soffhäng och Let's dance.
Bye! 
 

Lek på altanen för första gången!

 
 
 
 
Idag är första gången som Noel har fått vara ute själv på altanen tillsammans med sina storebröder och dona. (Jag stod i fönstret och höll koll hela tiden.) Och, gissa om han var glad! Med jämna mellanrum vinkade han glatt åt mig där jag stod, och sedan gav han ifrån sig glädjetjut. Sötnöten. Nu längtar vi bara tills allt snö smälter undan och det blir vår. Sportlovet är snart slut, så nu får våren gärna komma.
 
Nu lite enkel strofanoff-lunch till killarna innan vi far in till stan för lite lek igen. Måste hinna med att handla på ICA Maxi också då det är slut på nästintill allt (känns det som) i både skafferi och kylskåp. 
 
 
Hoppas ni har en bra fredag! 
Bye! 
 

Lekparken i Stenebergsparken

Vi hittade till slut en ny lekpark, jag och killarna, efter lite letande idag. Och, trots lite moln var det skönt att vara ute en timma, bara leka och njuta av solen när den väl tittade fram. Elias och Simon gillade lekparken så pass att jag har lovat dem att vi ska åka tillbaka någon gång i vår när snön har smält undan och marken torkat upp. Men, visst går det bra att leka bara man drar på sig galonisar på vinterkläderna. Elias ville springa runt på kullarna som finns bakom (eller, framför?) lekparken, men med is och stora vattenpölar lite här och var fick han inte det idag. Noel, han sov lunch gott i vagnen.          :) 
 
 
 
 
 
 
foton tagna med min iPhone
 
 
Vi får se vad morgondagen bjuder på. Jag är lite sugen på att åka till Hemlingby och leka där, men jag undrar om vi inte ska spara det till helgen så att P kan vara med. 
 
Nu, dags att lägga Noel. Elias och Simon sover redan. Jag vill också sova. Killarna har haft en alldeles för trött mamma idag, så sova behövs. 
 
Hoppas ni har haft en bra onsdag! 
Bye!
 

En liten promenad....

Även om vi i princip bara tog en promenad runt huset/husen runtom vårt så var det verkligen jätteskönt att komma ut i förmiddags med solen skinande på nästan klarblå himmel. Med Noel med kan man inte göra annat än strosa fram i hans takt. Visserligen är det blött och isigt på många ställen, och framför allt Noel måste hållas koll på när vi går, men annars var det jätteskönt. 
 
Våra killar i vårsolen. 
 
 
 
 
 
Igår åkte vi faktiskt till en ny lekpark innan vi först åkte till vanhamummu för att äta lunch, och sedan satte oss i bilen för att åka hem. Lekparken fick klart godkänt av Elias och Simon, och framför allt Elias hade jättekul då han åkte jättefort i rutschkanan med sina galonisar och schvungades ut i snön. Även Simon och Noel hade kul där de lekte, så det var bara P och jag som inte var klädda för det snöblandade som kom ner från himlen och huttrade lite. 
 
Efter lunchen ska vi ta oss iväg till en lekpark igen och njuta av det härliga vädret ännu mer. Får se vart vi åker. 
 
Hoppas ni har en bra onsdag! 
Bye for now! 
 

Ingen lekpark, bara lek

Första dagen på sportlovet är slut och till både min och Elias besvikelse tog vi oss aldrig iväg till en ny lekpark idag som vi hade tänkt oss. (Vi hade tänkt köra "ny dag - ny lekpark" även detta sportlov då det har börjat bli lite av en tradition.) Men, med tung blötsnö som föll ner och lite ont om tid idag, hann vi helt enkelt inte. Vi passerade en ny lekpark på vägen till vanhamummu, men den får vi leka på en annan gång. 

Ute hann vi dock vara en stund under förmiddagen och det var tre glada killar som skottade mummu och ukkis uppfart, för att sedan leka lite bland kullar och gran vid skogskanten. Det är så kul att se att Noel älskar att vara ute. Hur vi vet att han älskar det? Han tar på sig sina skor själv, och traskar sedan fram med stövlarna inne för att ge oss sin fleecejacka så att vi kan hjälpa honom att få på sig den. Jo, sedan skriker han rakt ut när han måste gå in. Sötnöten.       :) 



foton tagna med min iPhone

Bye! 



En lugn slapparlördag

En skön slapparlördag har vi haft här idag, hos mina kära föräldrar. Så skönt. P och jag har tagit en liten promenad och kikat på hus, mest för att vi är nyfikna och förundrade över prisskillnaden här och hemma. Noel har lekt inne, men Elias och Simon har lekt ute en stund på eftermiddagen och grävt en grotta i snöhögen på gården. 

foto taget med min iPhone


Killarna sover nu och vi sitter framför Melodifestivalen och diskuterar lite politik. En skön lugn lördagskväll, med andra ord.       ;) 

Hoppas ni har haft en bra lördag! 
Bye! 


Kärleksveckan 2015

Då är Kärleksveckan på jobbet slut för det här året, och både elever och lärare har kärleks-boostats i massor under veckan. I måndags drog vi i personalen en hemlig kompis och jag lyckades under veckan lista ut vem min hemliga kompis var, lite kul. Annars har veckan verkligen gått i ett och allt jag hade tänkt hinna göra denna vecka får snällt ligga på skrivbordet och vänta. Idag har vi i alla fall haft avslutning i aulan med sång, prisutdelning, tal och avtackning, massor med applåder, samt uppträdande av Idol-Petter (som jag inte hade koll på vem han är då vi inte har följt Idol hemma hos oss). Det var glada och nöjda elever och lärare som gick hem och tog sportlov i eftermiddags. 

På jobbet denna vecka: 


bilder via Instagram - iamisvarld


Nu har jag, Elias, Simon och Noel sportlov och vi börjar med att åka till mina kära föräldrar i några dagar. Jag tror inte vi har hunnit ses sedan i julas, så det är dags nu. Det är stor skillnad nu när vi jobbar/går på förskolan och bara kan åka iväg över helgen, jämfört med när jag var mammaledig och vi i princip kunde bestämma över all tid och åka som vi ville. 

Hoppas ni har haft en bra fredag och får en skön fredagskväll! 

Bye! 


Gårdagens söte medhjälpare


foto taget med min iPhone 


Igår hade jag en söt medhjälpare med mig på jobbet. När P på morgonen precis skulle skjutsa iväg killarna till förskolan, alla satt i bilen, sprang jag ut till Simon med örontempen för att dubbelkolla att han inte var sjuk då han hade gråtit i princip från det att han vaknade tills det var dags att åka. Jag tyckte att han kändes varm när jag väckte honom på morgonen, men tänkte att det berodde på att han legat under täcket på morgonkvisten och blivit varm av det. Termometern visade i alla fall 37,9graders feber, så Simon fick snällt kliva ur bilen och sedan följa med mig till jobbet. 

Den här veckan har vi Kärleksvecka på jobbet, och Simon skötte sig jättebra hela dagen. Under de tre passen med gästföreläsare satt han tyst och spelade eller tittade på film på iPaden. När klassen sedan jobbade mer fritt passade Simon också på att måla, och roligast var nog att måla på whiteboarden. Sötnöten. Så duktig och charmade många. 


foton tagna med min iPhone


Idag är Simon hos farmor och leker då han fortfarande har feber. Elias och Noel är på förskolan. Jag har långdag på jobbet till klockan sju-åtta ikväll, men åker hem några timmar på eftermiddagen med killarna tills P kommer hem från sitt möte för att sedan åka till jobbet igen. Vardagspussel idag med andra ord. 

Hoppas ni får en bra torsdag! 
Bye! 


Såhär på en söndag.....

Även om jag inte är så förtjust i att det trummas runt matbordet när vi ska äta, eller tidigt på morgonen. Men, jag älskar att vi har trummor hemma. Elias kan flera komp och blir duktigare och duktigare destomer han trummar. (P sitter då och då och lär sig nya komp via youtube och lär sedan Elias samma, så jättekul.) Simon, han har också taktkänsla så om han så småningom vill lära sig kommer han säkert också att lära sig komp. Noel, ja han kan trumma han också. Älskade sötnötter.        :) 
 

bilder via Instagram - iamisvarld

 
Bye! 
 

Vi har planerat 6årskalas.....

Det har varit Elias och jag som till största del har planerat hans 6årskalas de senaste veckorna, vilket har varit jätteroligt för oss båda två. Eller, kanske mest för mig. Okej då.         ;)
 
Tidigare har jag beställt kalasartiklar från barnkalaset.se och varit jättenöjd med servicen, men då de inte hade artiklar som passade Elias disco-kalas (eller, artiklar som vi har tänkt oss) klickade vi denna gången hem prylar från partytajm.se och buttericks.se istället. Måste säga att alla nätbutiker med inriktning kalas verkar ha jättebra service, i alla fall dessa som vi har provat. Bara efter tre dagar har vi fått hem det vi har beställt. Rekommenderas när man vill köpa något som inte finns i de vanliga butikerna. 
 
Inbjudningskorten till Elias disco-kalas blev så klart hemgjorda disco-kulor och som vanligt fick han vara med på ett hörn så att kompisarna visste vems kalas de blev bjudna till. Silverpapper och silverpenna köpte jag på bokhandeln.      :) 
 
 
 
 
Ska bli spännande att se hur vi i maj får till Simons 4årskalas då han har beställt ett Polis-och-Tjuv-kalas. Tankarna har redan börjat snurra i huvudet (och i samband med beställningen från Buttericks klickade jag faktiskt hem två polishattar och en tjuvhatt lite sådär i förbifarten). Men, å andra sidan hinner Simon säkert ändra sig några gånger till innan det är dags för kalas, så det är lika bra att avvakta och se vad det tillslut blir.        ;) 
 
Bye! 
 

Elias 6år!

 
 
 
- Mamma vet du, jag vaknade klockan fyra och var alldeles upprörd i natt. 
- Upprörd? Menar du upprymd? (orden förklaras)
- Ja, upprymd! 
- Och, när du hörde oss komma och sjunga på morgonen? (jag visste att han var vaken där han låg i sängen och väntade)  
- Då log jag!  
 
 
 
 
Då har Elias äntligen fyllt 6år! Som han har längtat. Store älskade killen. Efter att på morgonen ha firats i sängen med sång och födelsedagspresenter, sedan haft disco-kalas tillsammas med sina kompisar med massa musik, dans, studs, spring och lek, samt dörrvakt som har hållit koll, för att avsluta kvällen med att firas av farmor och hennes C med middag och ytterligare presentöppning, var det en jättetrött men åh så nöjd kille som somnade i soffan framför Melodifestivalen ikväll. Älskade älskade Elias. Tänk att du har blivit så stor. Tiden går alldeles för fort..... 
 
Disco-kalaset i bilder: 
 
 
 
 
Ska avsluta med att erkänna att jag igår var så ledsen på Elias så att jag allvarligt funderade på att hoppa över att fixa inför kalaset. Under hela året som gått har Elias gnällt och nästintill gråtit vid minsta lilla motgång, och speciellt när jag har varit med: ingenting har passat och det har varit gnäll gnäll gnäll gnäll. Igår tröttnade jag då han återigen gnällde och inte ville alls. Så otacksamt med tanke på att det är för hans skull som vi har tokröjt i källaren efter vår pellets-miss, och lagt ner många timmar för att hinna få klart allting till idag. Idag, efter kalaset, kröp Elias upp i min famn i soffan och sade 'Tack mamma, för att du orkade fixa med kalaset även om jag gnällde igår.'. Sötnöten. Bara det gjorde det värt det hela. Det, och att se hur lycklig och nöjd han varit idag.       :)
 
Om P och jag hamnade utmattade i soffan efter denna dagen. Japp. Men, det var det värt.        ;)
Nighty-Night! 
 

Storstäd på gång.....

Redan fredag och hela veckan har rusat förbi i en rasande fart. Så pass fort har det gått att vi inte har haft huvudet med oss helt, varken P eller jag, så att vi i onsdags missade att pelletsbilen skulle komma förbi och fylla på pelletsförrådet och därmed glömde bort att stänga både luckan till förrådet och dörren in till gillestugan. Så, mitt i födelsedagsplanering, fix och andra vardagssysslor har vi fått skotta undan pellets samt börja grundstäda hela källaren (och, då menar jag hela källaren från golv, väggar, soffor, bänkar och hyllor till att tvätta om all tvätt som hängde på tork) då allting var fullt med damm. Känns lite sådär att vi imorgon ska ha discokalas där för Elias.... 
 
Så, nu är det AmigoGrande på Barnkanalen som gäller och när killarna har somnat är det P och jag som ska blåsa ballonger och fixa inför morgondagen. Tur att farfar tänkte på det och Elias fick en massa ballonger i födelsedagspresent.         ;) 
 
Hoppas ni har haft en bra vecka och att ni får en lugn skön fredagskväll. 
Jag städar och donar så det räcker och blir över för er också. 
 
Bye for now! 
 

Skridskoåk och lek i snön

Idag tog vi en promenad till stora lekparken för att låta Elias och Simon leka i snön, åka skridskor och pulka, samt fika en stund. Då Elias kompis G mötte upp oss var det fulll fart på killarna hela tiden, förutom på Noel som sov gott i vagnen. Så skönt att få vara ute och leka i friska luften och solen! 
 
Några kort knäppta mitt i leken: 
 
 
 
 
Nu har P åkt iväg till jobbet en stund och jag ska fixa (lite sent) mellanmål till Noel och Simon. Elias följde med kompisen G hem till honom för lite lek, så han kommer hem senare. Först måste jag dock ut och väcka Simon som somnade gott i dubbelvagnen under vår promenad hem. Det tar på krafterna att vara ute och leka!         ;) 
 
Hoppas ni har en bra lördag! 
Bye! 
 

Kläder, arbetsmiljö och frustrerad mamma

Jag vaknade till, började tänka, blir mer och mer frustrerad, och nu kan jag inte sova. Suck. 

När killarna fick byta förskola nu efter jul önskade P och jag så innerligt att vi hade gjort rätt val och att allting skulle bli bra. Jag är rädd att vi har gjort fel, för det känns inte alls bra i magen. Det är små saker, som vi egentligen inte kan sätta fingret på, som gör att det inte alls känns bra, samtidigt som vi bara har gått en månad på nya förskolan och mycket kanske kommer att kännas bättre sedan. Men oavsett, vi har inte fått den bästa starten. Tyvärr. 

Idag när P hämtade hem Noel på förskolan, och när jag kom hem efter min långa arbetsdag, hade Noel sin body på sig som han har haft idag - men oknäppt och hängande över byxorna (istället för knäppt och nedstoppad i byxorna som den ska vara). Han har gått så hela dagen på förskolan då han hade spår av dagens lunch på hela bodyn ända ner till knapparna. Varför klär man inte på barnen de kläder de har??? Varför bara lämnar man bodyn hängande sådär??? Jag vill att Noel ska ha body på sig av främst två anledningar; för det första har vi två kalla månader framför oss och med en body på kan Noel inte frysa/bli kall om magen och ryggen då han inte hela tiden kan gå och dra upp sin tröja som han annars gör, och för det andra kan han heller ej med body på dra av sig byxorna och därefter försöka dra av blöjan som han också gärna gör. Därför body. 

Nu är jag en sådan där jättejobbig mamma som fröknarna suckar över, jag vet precis hur jobbig jag är, men jag tycker att det handlar om att som personal kunna vara flexibel och tillgodo se barnens (i det här fallet mammans) olika behov. Jag gör det på mitt jobb. Och, gör man det utan att göra en grej av det så blir det heller inget problem. Jag vet nämligen att personalen på nya förskolan inte vill att barnen ska ha bodys då det tar tid och kraft för dem när de ska byta blöja. Barnen får heller ej ha Up&Go-blöjor då personalen vill kunna byta blöja när barnen står upp och slippa ta av byxorna. Ok. Då vet jag, jag hör vad de säger. (El, de har egentligen inte informerat oss om det utan det var P som snubblade över en gammal artikel i lokaltidningen och läste det där.) Men, jag håller inte med. När försvann föräldrarnas rätt att klä sina barn i vilka kläder de vill? När började förskolan styra klädvalet? Valet av blöja? Om det bara är jag av småbarnsföräldrarna som inte håller med är det bara ett barn, en mamma, som personalen behöver ta hänsyn till och knäppa en body på i några månader till. Är det verkligen så jobbigt? Om det är det, då måste det tas upp som en arbetsmiljöfråga på förskolan och sedan måste beslut tas utifrån det. Den informationen, att barnen inte får ha vilka kläder de vill, eller blöjor för den delen, är i sådana fall något som förskolan behöver informera om gärna redan när man funderar på att välja förskola. På förra förskolan var detta aldrig något problem och både Elias och Simon hade både bodys, samt Up&Go-blöjor då de inte tyckte om de andra efter ett tag. 

Att sedan Elias, som inte har haft vila efter lunchen på två år på förskolan, nu åter måste vila med de andra barnen som är yngre (han är enda -09an) är också jättekonstigt. Han är fem år. Sex år nästa helg! Jag har frågat Elias om han inte istället kan hjälpa till att duka av borden eller göra något annat, och han har i sin tur frågat fröknarna (som då säkert tycker att jag är en jobbig mamma som kommer med sådana frågor/krav), men de har sagt att det är vila som gäller. Vad hände med läroplanen, att utgå från barnens behov och förkunskaper, och låta barnen utvecklas från sin nivå??? Det måste gå att lösa. Personalen måste kunna vara lite mer flexibla nu när de har fått en -09a på avdelningen. Om inte personalen på vår avdelning får till det och kan anpassa för Elias hoppas jag att Elias får gå över till intilliggande avdelning och vara med på uppevilan med de barnen. 

Så, här ligger jag och är frustrerad och kan inte sova. Hur ska jag ta upp detta med personalen? Det känns nästan enklare att gå och prata med rektorn då jag inte har någon koppling till henne och därmed inte behöver komma på kant mer än nödvändigt med killarnas fröknar. Och, om jag pratar med dem, kommer det gå ut över Elias, Simon och Noel då på något sätt? Det vill jag inte alls och jag hoppas att fröknarna är så pass professionella så att de kan vara bra med killarna oavsett vad de tycker om deras jobbiga mamma.  

Nej, nu har jag fått skriva av mig, nu måste jag försöka sova. Hoppas att frustrationen lägger sig, och huvudvärken. Imorgon klär vi på Noel en body igen. Jag har förstått budskapet. Förstår de mitt tro? 

Nighty-Night! 



Lite öroninflammation också....

Sjukstugan bara forstätter här hemma. Stackars Elias har åkt på öroninflammation och har så ont så att han gråter emellanåt. Älskade killen. Tydligen är öroninflammation en följdsjukdom till influensan, så jag antar att det är därifrån den kommit. Just nu är det Alvedon och stillasittande/liggande som gäller så att han inte rör på huvudet och känner smärtan. Gissa om det är jobbigt för Elias som helst av allt vill ut och bygga snögubbar, eller leka med kompisar. Simon är iväg och leker hos sin söta kompis M idag, och att Elias inte får åka iväg är jättejobbigt för honom (samtidigt om han känner att han egentligen inte heller orkar leka med någon). Jag hoppas hoppas att Noel slipper öroninflammation nu när han äntligen är pigg och kry igen. 
 
Elias plats i soffan idag: 
 
 
 
 
 
Så, vi håller oss hemma idag och hoppas på att öroninflammationen inte blir långvarig eller jobbig så att Elias måste äta penicillin. Alvedonen har i alla fall kickat in och just nu mår han bra. Älskade killen. 
 
Hoppas ni får en bra söndag! Och, krya på er, ni som är krassliga! 
Bye for now! 
 

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!