Igår var det dags för säsongens allra sista fotbollsträning för mig och Elias. För två helger sedan var det avslutning för alla klubbens fotbollslag där alla barnen fick medaljer då de har varit så duktiga och deltagit på träningarna hela våren och hösten. Efter avslutningen hade vi två träningar till, och igår var den sista. Det blev lite skjuta på mål, passa, och sedan fick barnen spela match med halvlek och sidbyte. Så kul. Jag kan inte låta bli att vara stolt över Elias då han faktiskt har utvecklats en del sedan han gick på sin allra första fotbollsträning, och det är både kul och coolt att se honom spela nu.       :) 

 

foton tagna med min iPhone

 

Då det var ojämt antal barn på träningen igår fick även jag vara med och spela match, och det var en lätt svettig och trött ami efter träningen som somnade skönt i sängen efter duschen.        :) 

 

Nu ser vi fram emot våren och när fotbollsträningarna drar igång igen. Hoppas att Elias vill fortsätta träna och spela, då också. 

 

Bye! 

 

Det är ett stort steg han har tagit idag, Simon - han har börjat simskolan och gått på sin allra första simlektion. Är så stolt och imponerad av honom! Älskade killen! Då Simon har varit lite nervös inför simskolan bestämde vi igår kväll att P och jag idag skulle turas om att vara med honom i bassängen, och det gick jättebra. Duktiga älskade killen! Han kommer att lära sig så mycket och växa som person denna höst, och det är så coolt. Tänk så kul för honom att han blir van och trygg i vattnet, och får prova på det här med simning. 

 

Tillsammans med sin pappa på allra första simlektionen: 

 

bild tagen med min iPhone

 

Nu är Simon åldersmässigt precis på gränsen att klara av simskolan, men vi bestämde oss tillslut för att han också ska få gå på simskola precis som Elias. Vi har inga som helst krav på att han denna termin ska lära sig simma alls, utan vi vill bara att han ska bli vattenvan då det nästan är ett måste när vi har badviken uppe vid stugan. När Elias gick på sin allra första simlektion var han halvåret äldre än Simon, och även mer 'mogen' än Simon, men vi upplever ändå att det är viktigt för Simon att få komma iväg och simma då han badar på ett helt annat sätt tillsammans med Elias, kompisar, tremänningar etc jämfört med vad Elias gjorde när han var i Simons ålder. Simon vill hänga på och göra samma saker som sin storebror, så han måste bli vattenvan. Elias, han hade aldrig någon att hänga på och var dessutom lugnare när han var fyra år, vilket gjorde att vi inte hade någon brådska med simskola för hans del.

 

Ikväll har P och jag dessutom insett att det faktiskt kan bli riktigt mysigt och lyxigt hela hösten med simskola. Noel var lycklig, han också, över att få bada, plaska, åka vattenrutchkana och kommer nog älska våra fredagar framöver. (Simon har simskola i nybörjargruppen mellan kl.16-16.30, och Elias simmar i fortsättningsgruppen kl.16.30-17.) Både P och jag köpte idag kort på FjärranHöjder och ska passa på att avrunda fredagarna med att bubbla, simma, leka och bara ha det skönt, vilket känns väldigt lyxigt. Att jag dessutom fick mitt simkort till halva priset genom friskvårdskuponger från kommunen var perfekt.  

 

Nu dock är det dags att krypa ner i soffan intill P och somna där. (Ja, jag vet att jag sover bäst i sängen, men jag vill inte vara en allt för tråkig sambo och låta P sitta ensam hela kvällen, så jag gör honom sällskap i soffan och så får han bestämma film/serier och jag kan somna.) Det var lättlagda killar här ikväll, och även jag är jättemegatrött efter en intensiv vecka som toppades med bad och mys. Så, soffa it is. 

 

Hoppas ni har en bra fredagskväll! 

Nighty-Night!

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har även inskolningen på nygamla förskolan börjat för Simon och Noel. Klockan 9.30 var det dags att åka till Blå och P, som skolade in idag, sade att Simon lekte på som om han aldrig hade varit därifrån. Så härligt att höra. Tyvärr var inte hans kompisar K eller V där idag, så han längtar efter att de ska börja, men annars hade han roligt. Noel, han hade tagit för sig och gått iväg med fröken C utan problem och lekt på både ute och inne. Så kul att höra. 

 

Simon och Noel på väg till förskolan: 

 

foto taget av P

 

Imorgon har jag äran att få vara med och på inskolningen. Det blir första gången för mig då P alltid har tagit den biten och jag alltid har jobbat vid terminsstart. Ska bli jättespännand och kul! (Risk är dock att jag inte kommer att få vara med så mycket utan prova på att vinka hej då och sitta i personalrummet på förskolan och jobba.) 

 

Bye! 

 

Idag har Elias börjat på Fritids. Åh, så spännande och kul! (Tyckte både han och vi!) P lämnade av honom på Fritids runt nio-tiden och pratade kort med mottagande fritidspedagog, och de bestämde att Elias skulle få vara kvar fram till två på eftermiddagen. Gissa om Elias blev glad då det innebar att han även fick äta lunch där idag.  (Jag hade tänkt mig en kortare dag med bara två timmar på Fritids medan P skolade in Simon och Noel på förskolan, men då nästan alla kompisarna finns där vill såklart Elias gå där mest hela tiden.)  

 

Vår fina stora kille som börjat på Fritids: 

 

 

foto taget av P 

 

 

Första dagen på Fritids gick jättebra och Elias ser fram emot nästa dag. Och, nästa, Och, nästa. Och, nästa. Älskade store killen.       :) 

 

Bye for now! 

 

Idag har Elias, Simon och Noel ridigt på en liten häst, Romeo, för allra första gången. Tremänning J bor tillsammans med sina föräldrar på sin gård med jättemånga traktorer, fyrhjulingar, snöskotrar, en hökulle och tre hästar, så att hälsa på dem är alltid spännande. Idag fick killarna rida, och alla tre tyckte att det var kul och spännande. Även Noel, sötnöten, som skrek rakt ut när han inte fick rida mer.          :) 

 

Killarna på sin allra första tur: 

 

 

 

 

Nu ska vi packa det sista och sedan åka iväg hemåt. Räknar med att killarna däckar i bilen efter denna dag. 

Bye! 

 

Nu är kortet nedan en vecka gammal, men jag vill ändå publicera den. Simon har kommit på det här med att kättra i träd och hur roligt det är. Jag måste säga att han faktiskt är ganska duktig på att ta sig upp, men behöver helt klart öva mer på att ta sig ned. I samband med att kortet nedan togs pratade vi om att han måste komma ihåg att han faktiskt behöver klättra ner om han klättrar upp, och att om han inte klarar av att klättra ner så kanske han inte riktigt är redo för att klättra i träd. Samtidigt önskar jag att han fortsätter att utmana sig själv då det är så härligt att se så glad han blir när han lyckas. Söte killen. 

 

foto taget med min iPhone

Det kommer helt klart bli mer klättra i träd när vi kommer hem igen. Just nu är det mest fyrhjuling som gäller här uppe i stugan.        :) 

 

Bye for now! 

 

 

 

 

Idag har vi firat min födelsedag här lite smått, precis som jag önskade. Vid frukosten fick jag blommor, ett Grattis-kort som får mig att le, och min födelsedagspresent (min iPhone6 som jag redan har använt ett tag då det var en kombinerad mordag- och födeseldagspresent). Istället för tårta gjorde jag till kvällen jordgubbspannacotta, vilket var alldels lagom. Jag har kommit fram till att jag inte egentligen vill fira min födelsedag med ståhej, utan är allra nöjdast med att få fira med mina killar eller träffa släkt och vänner under avslappnade former. Inte det att jag inte gillar fester, men jag gillar nog inte att all fokus ligger på mig. Att få Grattis-hälsningar räcker så gott så gott.      :) 

 

kort tagna med min iPhone

 

Nu är det dags att lägga killar och när P kommer tillbaka från mötet med stugföreningen (=alla kusiner, fastrar och sin pappa och syster) ska vi unna oss ett glas rosé och skåla för dagen. 

 

Hoppas ni har haft en bra dag! 
Och, TACK alla som har gratulerat och kommit ihåg mig idag, på min födelsedag!!! 

Bye! 

 

Det är inte lätt när man plötsligt saknar någon. Elias och Simon sade idag: 

 

- Mamma, jag saknar kusin O. (Elias) 

- Jag med. (Simon) 

- Ja, ni har hängt ihop i en och en halv vecka så jag förstår det. (jag) 

- Ja, och plötsligt är han borta... (Elias) 

 

 

Sötnötter. Men, jag förstår dem. När man bor så långt ifrån varandra och inte hinner träffas så ofta så blir saknaden stor när man väl åker hem igen efter att ha tillbringat all vaken tid ihop flera dagar i rad. Det är bra att man kan prata och minnas det man har gjort i alla fall och titta på kort. Så, det får vi göra tills vi ses nästa gång igen. 

 

Kortet nedan togs för två helger sedan när jag och Noel åkte iväg för att lämna Elias och Simon hos mummu och ukki och killarna skulle iväg på sin efterlängtade husbilssemester. Hoppas nu att vi får till fler tillfällen att ses under hösten, men tyvärr brukar tiden rinna iväg alldels för fort med jobb och vardag. Tills vi ses får vi helt enkelt sakna kusin O.        :) 

 

 

bild via Instagram- iamisvarld

 

Nighty-Night! 

 

 

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Det är så underbart skönt att ha killarna runt om sig igen. (Även om det pratas, kivas, trotsas och småbråkas om vartannat.) Som vi har myst ihop både idag och igår. Älskade killar. (Det är bara P, som är hemma och jobbar, som saknas nu.) Nästan roligast dessa dagar har nog varit de fotbollsmatcher vi har spelat tillsammans här på mummu och ukkis gräsmatta; jag, Elias, Simon, Noel ibland (han har sprunigt med oss, suttit målvakt, eller hängt med i min famn och spelat match), morbror T, kusin O, moster K, samt mummu och ukki. Elias har skrattat av förtjusning och sprungit sig svettig varje gång. Jag, ja jag har också spelat fotboll, sprungit, försökt dribbla (men misslyckats nästan varje gång då jag är urusel på det), busat och skrattat. Idag när vi spelade slog det mig att det var precis det här som jag satte upp som mål tillsammans med min sjukgymnast för över ett år sedan: att kunna få leka, springa och spela fotboll tillsammans med killarna. Så underbart härligt att jag inte har, eller fick, ont i ljusken. Så underbart härligt att kunna springa runt med killarna precis som jag alltid tidigare har drömt om.       :) 

 

Nu dags att krypa ner, imorgon väntar en ny dag med fler fotbollsmatcher och massa lek. 

Nighty-Night! 

 

 

foto taget med min iPhone

 

 

Bjuder på en selfie (eller, är det en groupie?) såhär på en fredag. Allt bra med vår, just nu, lilla familj. Tiden går så fort och i övermorgon får vi hem Elias och Simon. Vi längtar allihopa, till och med Noel som igår fick se ett mms på storebröderna som mummu skickat och han kunde/ville inte sluta titta på det. Sötnöten. 

 

Hoppas ni har en bra fredag! 

Bye! 

 

Just dagar som dessa älskar jag att vi har Furuviks-kort. Medan P jobbade denna förmiddag åkte Noel och jag iväg till Furuviksparken en stund och det var jättemysigt; vi kikade på apor (Noel var dock mer intresserad av blommorna och vattnet runtom istället), vi kikade på små tamarin-apor, fiskar, får, en gigantisk gris, samt strosade runt. Att träffa getter för första gången var nog mest spännande idag, tyckte Noel, och var inte alls rädd för dem utan ville klappa och krama dem så mycket han kunde. Sötnöten. 

 

Några kort från vår tur idag: 

 

 

 

 

 

foton tagna med min iPhone

 

 

Efter att Noel hade ätit en korv med bröd-lunch och somnat unnade jag och P oss en lyxlunch på Furuviksbrygga. Inte bara lyxlunch då de serverar verkligen jättegod mat där, utan även för att priset lätt drar iväg och det kostar att äta där. Men, vi unnade oss en stund helt själva, och stunder som idag är något jag bär med mig hela sommaren och hösten. Mer än någonsin tycker jag att det är viktigt att P och jag hittar stunder för bara oss två då vi i vardagen inte hinner med det, speciellt inte med tre pratglada killar som hela tiden vill ha vår uppmärksamhet. Så, Furuviksbrygga fick det bli idag. (Lite orättvist mot Noel att han bara fick korv med bröd, men han var jättenöjd och skulle nog inte ha uppskattat maten på Furuviksbrygga mer ändå.) 

 

 

foton tagna med min iPhone

 

Hoppas att ni har en bra torsdag! 

Bye for now! 

 

Då är Elias och Simon på plats hos mummu och ukki och en efterlängtad semester med husbilen väntar. Om jag redan längtar efter dem? Ja. Om det blir enklare att lämna dem för varje år som går? Nej. Om jag vet att de kommer att ha en jättebra och jätterolig vecka? Åhja! Älskade fina sötnötterna.      :) 

Bye! 

 

 

 

foto taget med min iPhone

 

 

Idag, midsommarafton, blev det premiär för oss i Furuviksparken. Som killarna har längtat, och jag också för den delen. Medan Noel sov lunch passade Elias och Simon på att åka lite karusell, och när det blev dags för glasspaus vaknade även Noel till och fick vara med. Dagens tur avslutades med lite midsommarkänsla i kroppen då vi såg midsommarstången hissas innan vi for hem. Elias blev alldeles genomblöt då han utmanade ödet vid det hoppande vattnet vid brunnarna, men lika glad var han för det. Där hann killarna även leka några minuter med kompisarna T och K som vi sprang på, och alla var nöjda och glada.

 

Kvällen har vi sedan tillbringat tillsammans med faster K, kusinerna J och L, samt J som kom på spontanbesök. Glass och jordgubbar i stora lass fick sedan avsluta kvällen och det var nöjda killar som somnade lite här och där här hemma.        ;) 

 

Glad midsommar önskar vi er alla! 

Bye! 

 

 

 

 

Fina glada killar och minst lika glad mamma här idag. Nu är det äntligen sommarlov!!!! Yeay!!!!     :) 

 

Dock var det en lite snopen mamma som, för en gångs skull, knäppte fina kort på killarna med systemkameran men som sedan upptäckte att minneskortet saknades när allt var klart. (Vem har tagit ur den!?!?!?) Killarna skötte sig jättebra och hade blivit lovade glass om mamma fick fotografera, så glass blev det men inga kort på killarna. Nytt försök imorgon igen, med andra ord. 

 

Hoppas ni har det bra!      ;) 

Bye! 

 

Igår, söndag, var det äntligen den sista maj och som Simon har längtat efter den dagen. Sin 4årsdag. På morgonen tassade vi in till Simon och väckte honom med sång och födelsedagspresenter, och oj så glad han blev. Tre paket fick han öppna, sedan lektes det polis och tjuv med poliskepsarna och vattengevären (presenterna som han fick) hela förmiddagen. Han börjar verkligen bli stor, Simon, och att äntligen fylla fyra år var stort för honom. Och, för oss. 

 

 

 

Sedan spenderade Simon hela förmiddagen med att fråga när kalaset skulle börja och när kompisarna skulle komma. Han hade önskat sig ett Poliskalas, och ett Poliskalas blev det. När kvällen kom och det var dags att sova kröp Simon ner i sin pappas famn, tackade och berättade att han var jättenöjd med hela dagen och sitt 4årskalas. Så underbart härligt att höra, och det är det som gör allt planerande, donande, alla förberedelser och stress värt att göra. 

 

Några bilder från Simons Poliskalas: 

 (kommer imorgon)

 

 

Bye! 

 

Idag var det dags för Simon att göra 4årskontrollen på BVC, och han skötte sig jättebra! Jag är så stolt över Simon (för med honom vet man aldrig riktigt hur det kan gå)! Då vi varit med om en 4årskontroll tidigare med Elias visste vi nu vad som väntade, och igår kväll förberedde vi Simon lite inför vad som skulle komma; inför hörseltestet han skulle få göra, pinnarna som han skulle få plocka med, att han skulle få titta på bilder och prata med en doktor. 

 

Idag gick allt som sagt jättebra, även om han var lite väl uppspelt och satt och småskrattade under hörseltestet när pipen kom. När det var dags för syntestet pekade han på samma bokstäver på plattan framför sig, som doktorn pekade på skärmen med bokstäver. Inte för att vi har varit oroliga för syn eller hörsel, men det är alltid skönt att få saker och ting kollat. (Dock slog det mig att Elias faktiskt kunde bokstäverna som doktorn pekade på när han var på sin 4årskontroll, och det är intressant hur olika det är bland barn. Inte det att jag vill jämföra, utan bara konstatera att de är olika killarna och är intresserade av olika saker.) 

 

Efter hörsel- och synkontroll pratade Simon sedan på med doktorn (sköterskan) som kunde checka av det ena efter det andra på sin lista. Simon föjer sin vikt- och längdkurva vilket också känns skönt, och han har vuxit under våren då han nu har fått gå upp i storlek på främst jeans och byxor till stl.98-104. (Och jo, jag vet att han är liten jämfört med andra, men vi har små killar och det viktigaste är att han håller sin kurva.) Någonting som vi dock ska återkomma till, och jag tror att vi väljer det när det är dags för 5årskontroll, är Simons uttal. Jag fick frågan om sköterskan ska skicka en remiss till logopeden då vissa ljus inte sitter riktigt hos Simon, men varken P eller jag, nu när vi har diskuterat det, känner att det är aktuellt i dagsläget. Jag tar gärna emot hjälp när vi behöver det, det är inte det. Men, varken P eller jag är oroliga för Simons uttal och det är vanligt att sådant mognar med tiden och vips kan bli bra. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på alla långa köer till logopeder i vår och andra kommuner, och då är det bättre att skolbarn i alla åldrar som står i kö får tiderna i första hand medan vi kan vänta lite. Jag vet inte om det är rätt eller inte, men så känns det just nu. 

 

Efter vårt BVC-besök firade vi det hela med att köpa glass. Eftersom Simon är en känslomänniska och tidigare har tyckt att besök på vårdcentralen är läskiga, tyckte jag att det passade bra att fira med glass och stärka den positiva känslan vi hade med oss efter vårt besök idag. Allt gick verkligen jättebra och vi kan stämla Simon i rumpan med ett ok.         :) 

 

Vår snart 4årige fina kille, bus-Simon:

 

 

 

De närmaste dagarna nu är det kalasförberedelser som gäller och gissa om Simon längtar till sista maj!       :) 

Bye! 

 

Vet inte riktigt vad som är fel, vad det är som stressar mig (förutom allt det vanliga med enorm tvätthög, tvätt som ska sorteras, hus i kaos, killar som retar varandra och inte lyssnar etc etc), men oavsett vad det är har det fått mig låg. Jag har inte alls lust till något, samtidigt som jag gärna skulle vilja dona och göra saker för mig själv. Det kanske är just där felet ligger, att jag inte kommer undan och får tid för mig själv? 

 

Idag har vi haft en vanlig söndag här hemma och både Elias och Simon har lekt med kompisen E stor del av dagen. Jag tycker det är kul när killarna har kompisar här hemma, det vill jag inte alls ändra på. Däremot önskar jag att Elias och Simon, mellan varven (exempelvis när vi äter mellanmål och middag), faktiskt varvar ner och talar i vanlig samtalston och hastighet. Det händer aldrig. Jo, om jag ber, påminner en gång till, säger till igen, tjatar, tjatar och tjatar. Men, då har även min samtalston och hastighet blivit allt annat än lugn, den också, och så är middagen inte alls rolig längre. Allting är så intensivt och.... intensivt. Hur ska man göra? Är det inte möjligt längre att ha lugna middagar där man kan småprata lagom tyst och bara njuta av maten och av att bara vara? Eller, gäller det bara att acceptera läget och hoppas på att de lugna middagarna återkommer om en sådär 18år när killarna börjar flytta hemifrån? Funderar på om jag ska kidnappa P och rymma iväg någonstans i några timmar så att vi kan äta middag ihop, bara han och jag, någon gång.... 

 

Elias har för övrigt idag cyklat utan hjälm, vilket han vet att han absolut inte får göra. Han var duktig och ärlig som berättade det själv för oss, och sedan kom han med förslaget att han inte får cykla på en vecka som konsekvens. Då kör vi på det. Men, jag vill veta hur man får honom att förstå att han inte ska glömma/strunta i hjälmen? Hur ska han förstå hur illa det kan gå om han inte har hjälm? 

 

Sedan har Elias valt att inte klä på sig kläder efter väder idag, utan istället trotsat och därmed blivit blöt och kall ute, är en helt annan sak och jag bara hoppas att han inte åker på en ytterligare förkylning och får ännu mer ont i örat än han har. Får man säga att man inte vill vara hemma och vabba, och speciellt inte då Elias (för, det är mest han som trotsar) struntar i tillsägelser och som följd blir sjuk? Jag säger ingenting om att man blir sjuk och smittad av andra ibland, det hör till. Men, att exempelvis inte klä på sig ordentligt så att man blir kall, ännu mer mottaglig för elaka basiluskler och tillslut sjuk (i onödan) är inte kul. Jag vet att vissa föräldrar ser lediga dagar, även vab-dagar, tillsammans med sina barn som bonusdagar då de får spendera tid tillsammans. Jag gör inte det. Inte just idag. Jag är inte alls sugen på fler dagar med killar som trotsar, bråkar, retas och inte lyssnar. Då vill jag hellre vara på jobbet, och jag trivs så fantastiskt bra på jobbet. Imorgon missar jag tyvärr ett språkmöte där kartläggning av läsförståelse och läsutveckling står på dagordningen, och då det är någonting som jag verkligen vill vara med och jobba med känns det tråkigt att vara hemma. Jag hoppas hoppas som sagt att Elias inte blir ännu sämre nu och att vi måste vara hemma fler dagar kommande vecka, speciellt inte då Elias egentligen har sig själv att skylla. Elakt att säga så, jag vet. Men, just nu känner jag mig verkligen låg..... 

 

Nej, det är dags att krypa ner i soffan och kika på film. Imorgon är en ny dag. Vem vet, då kanske det kommer en sommarvisa och lyckliga tillrop här istället?! 

 

Hoppas ni har det bra! 

Bye! 

 

foto taget med P's iPhone6

Det är inte lätt när man är lite liten men ändå vill låna storebrödernas kläder. Sötnöten. 

Vi säger välkommen onsdag, jobb, förskola och fotbollsträning till kvällen! 

Ha en bra dag, alla! 

Bye! 

I flera dagar har Elias sett fram emot denna tisdag, och desto närmare dagen har kommit desto pirrigare har han känt sig. Idag har han nämligen träffat förskoleklassen han ska gå i för första gången. Oj, så stort! Det är stort även för P och mig, och jag är så glad att Elias ville ha med oss idag (även om han sedan skickade hem oss när halva tiden hade gått).         :) 

 

Klockan 10.00 i förmiddags var det samling på skolgården vid flaggstången, och där träffade vi förskolefröknarna och de andra barnen för att sedan gå in i det blivande klassrummet. I klassrummet sjöng vi sedan om barnens namn, vi sjöng lite MoraTräsk, för att sedan kika på vad man kan göra/leka med och sedan fick barnen leka med det de ville och lära känna varandra lite. Elias började leka med blivande klasskompisen E och det var kul att se honom så lätt ta kontakt och komma överens med helt nya personer. Två av hans blivande klasskompisar bor/kommer att bo här på gatan/ett stenkast bort, vilket också är jättekul då han får fler kompisar att leka med på fritiden. Jag gick runt lite och småpratade med några av barnen och konstaterade att en handfull av dem går på fotbollsträningen på onsdagar, vilket innebär att Elias kommer att lära känna dem utanför skolan om de alla fortsätter spela. Barnen kände igen mig, lite kul. 

 

 

 

 

Nu var bara hälften av den blivande förskoleklassen och hälsade på då fröknarna vill ha det så och få möjligheten att träffa barnen, lära sig namnen och lära känna dem smått under lite mindre och lugnare former. Till hösten kommer det att vara 28barn i förskoleklassen, och personalen har bestämt sig för att inte dela upp gruppen utan låta den vara stor så att man kan jobba med mindre grupper utifrån behov/nivå/intresse allt eftersom. Jag tycker det låter bra och ser fram emot starten i höst. Det ska bli så spännande att få följa Elias in i någonting helt nytt för oss! P och jag känner oss jättenöjda och är lika förväntansfulla som Elias!          :)

 

En spännande dag idag, med andra ord! 

Bye!