Idag ska bli en skönt avslappnad och, förhoppningsvis, inspirerande dag på jobbet. Jag har bara två lektioner på förmiddagen, sedan har eleverna på skolan fått ledigt då hela personalstyrkan ska åka på inspirationsföreläsning på Gasklockorna. Jag hoppas att det blir bra, och vi är värda lite inspiration allihopa.   :)

Så, nu ska jag bara hinna kika igenom mailen, fixa med lite papper, och sedan ta mig iväg.
Bye Bye!

Har äntligen kommit hem efter en lång dag på jobbet. Eller, egentligen kom jag hem för nästan en timma sedan, men har tagit igen mig lite i soffan en stund. Ska alldeles snart gå och lägga mig, men känner mig nästan lite speedad efter dagens utvecklingssamtal och övriga samtal och skulle kunna jobba en stund till. Hela dagen har gått bra och jag är jättenöjd.

Jag tycker det är så underbart skönt när man tillsammans med elevernas föräldrar under utvecklingssamtalen kommer fram till gemensamma mål och vill sträva åt samma håll. Det blir så mycket enklare att jobba då, och roligare. Givetvis är eleverna viktigast, men föräldrarna spelar ändå en jätteviktig roll och det är bra när samarbetet fungerar. Det har det gjort idag, och åter igen - jag är jättenöjd. Att arbetskamraterna är så underbart roliga gör det hela ännu bättre. (Det har inte undgått någon att jag är jättenöjd, va!?! Och, jag ska nu inte skriva det ordet något mer idag.)   ;)  

Gulligast idag var dock ursnälla Maddi som, efter att ha varit hem en stund under dagen, köpte med choklad till mig på jobbet ikväll. Det var precis det jag behövde när jag hade haft mina tre utvecklingssamtal och behövde ladda om till föräldramötet och samtalen där. Tack snälla gulliga du! (Och, jag hoppas att det inte var dina cholkadbitar som du nu offrade och gav mig istället.)   ;)

Nu måste det bli mys och sova med gubbsingen om jag ska orka upp imorgon. Så jag tackar för mig ikväll och säger,
Nighty-Night!

Jobb - Familj   1 - 0

Igår var jag en dålig mamma. När Elias och jag väl kommit hem åt vi lite, lade oss sedan båda i soffan och tittade på Teletubbies. Vi slumrade till och det var Elias som tillslut klev ur soffan och sade att han ville gå och lägga sig, så då gjorde vi det.  

Igår hade jag förlängt dagis till halv fem för att hinna med några utvecklingssamtal som ligger på schemat nu. Och, jag hade mina samtal, vilket var jättebra. Att jag sedan lät ett av samtalen dra ut på tiden var, ur familjeperspektiv, mindre bra. Några minuter innan jag skulle hämta Elias på dagis ringde jag farmor, som tur var var hemma, och undrade om hon kunde rycka in och hämta vår lille kille. Sedan ringde jag dagis och meddelade att det är farmor som kommer och hämtar, att jag fortfarande var kvar på jobbet. Den fantasktiska dagisfröken sade att det inte var några som helst problem och att jag inte skulle stressa. Så, då gjorde jag inte det mer. Jag orkade inte, utan gick tillbaka till mötet och lät den ta den tid den tog.  

Vad gör man? När man jobbar med människor går det inte att bara bryta och säga "Ja men vad bra, återkom efter två veckor så löser vi det då." Eller, kan man? Samtalet jag satt i ville jag ha, och tyckte att det var jätteviktigt att hinna ta upp allt som sades. Jag är jättenöjd, trots att det drog ut på tiden. Jag var trött också, men nöjd. Jag hoppas att någon, om jag och gubbsingen tillsammans med vår lille kille, någon gång hamnar i ett samtal som drar ut på tiden ger oss den tiden om den är viktig.

Så, strax innan halv sex åkte jag från jobbet igår. Jobbet drog som sagt ut på tiden ordentligt, men jag orkade heller inte stressa mer. Elias hade det jättebra med sin farmor, så det var ingen fara för den sakens skul. Men, ändå.... Ingen vidare mamma var jag.

Idag har jag en heldag igen, bokstavligt talat. Lektionerna börjar klockan åtta, eftermiddagen är fylld med utvecklingssamtal, och sedan är det dags för ett gemensamt föräldramöte kl.18.30. Så, jag räknar med att komma hem vid nio-tiden. Det positiva är att Elias får en eftermiddag/kväll med sin pappa, som annars har haft fullt upp med jobb han också.

Så, just nu leder jobb-fronten. Nästa vecka är det dags för sportlov och då ska jag ta igen lite tid, och se till att Elias blir så trött av att leka med mig så att han längtar till dagis igen.  Det är min plan.   ;)

Ha en bra dag! Bye!

Är åter hemma efter en arbetsdag och känner att dagarna bara rinner iväg. Vart tar all tid vägen???????? Hade tänkt orka fortsätta jobba lite ikväll men börjar redan känna tröttheten närma sig och vet inte hur jag ska lyckas hålla mig pigg.

Hur som har det varit en bra dag på jobbet. Idag ställde min klass, trots tidigare protester, upp på vår FashionShow som vi filmade, och den blev riktigt lyckad. På engelskan har vi jobbat med kläder och vad passar då inte bättre än att ha en modevisning. Det är riktigt lyxigt att ha en musiklärare till klassföreståndarkollega, en som kan fixa med musik, ljus och annat kul. Tänk att det sedan finns några riktigt bra och roliga teaterapor i kassen - kombinationen kan inte bli bättre! På torsdag ska eleverna få se sin show, sedan ska filmen sparas tills de går i 9an och då ska eleverna få nostalgitrippa lite. Jag hoppas det blir bra.   ;)

Sedan är det jättebra att mina elever med jämna mellanrum påminner mig om vilka underbara elever de faktiskt är. Speciellt en elev påminde mig om det idag. Trots att jag har jättemycket att göra, och suckar över det kanske lite väl mycket ibland, vill jag absolut att mina elever stör och frågar mig om allt de behöver veta. Det är för deras skull jag är där, och just den biten är en av de roligaste delarna i mitt arbete. De härliga eleverna som hållit sig lite i bakgrunden och idag tagit för sig lite är jag jättetacksam för att de finns. Tack!  :)

Bye!

Idag har jag och min klassföreståndarkollega varit iväg tillsammans med klassen på konsert. Henrik Ståhl framförde Bland planeter och kometer, och jag var positivt glatt överaskad.

Jag ska erkänna att jag var riktigt skeptisk till konserten när jag läste om handlingen för några dagar sedan, men Henrik Ståhl är en riktigt duktig artist och handlingen var smått rolig. Gävle symfoniorkester var otroligt duktiga, och jag är glad att ha fått tillfälle att lyssna till dem också. Jag kan dock inte bestämma mig om konserten passar 12åringar, eller om den faktiskt är för lite äldre ändå då skämten kanske var svåra att förstå. Hur som var det roligt att få ett avbrott i vardagen på jobbet.  

Bye!

Här kommer några bilder tagna under Crazy Outfit-dagen på jobbet. Några elever har verkligen lyckats med sina Crazy Outfits, mina tjejer i rosa var härligt uppklädda, och två olika Darth Vader's hälsade på i klassrummet. Jag själv, ja jag kom inte på så mycket, men fick frisyren tillfixad av Maddi. Tack snälla för att du hjälpte till!   :)

Måste avsluta med att säga att det här med outfits är svårt. Något som jag tycker är lite galet kanske andra inte alls tycker är så tokigt. När jag hämtade Elias på dagis var det en dagisfröken, från en annan avdelning, som tyckte att jag hade snygga fräcka kläder, kläder som hon själv skulle ha på sig. Och, kläder som några på jobbet hade på sig skulle jag absolut själv kunna tänka mig att ha. Inte lätt det där.   :)

Jo, sedan var Elias helt fascinerad av att jag hade pennor i håret. Han har inte fått ihop det där alls då man i hans värld ska rita med pennor och ingenting annat. Söte kille. Konstiga mamma.

Bye Bye!

Idag är det Crazy Outfit-dagen på jobbet. Det är kamratstödjarna som driver det hela och det ska bli riktigt kul att se de elever som har klätt ut sig denna dag. Det gäller att klä sig hur galet som helst, och jag konstaterar att gubbsingen och jag inte har några gamla roliga kläder här hemma längre efter att ha rensat i garderoberna. Typiskt.

Får se vad jag hittar på, men räknar med att inte vinna något pris i alla fall. Jo, och det går inte att chocka för mycket som lärare - det vore bra att få behålla jobbet efter en dag som denna.    ;)
Bye!

Idag har det varit intensivt på jobbet. Mest för att jag försov mig imorse och därmed inte fick någon bra start. Sedan har vi idag även haft besök av lärare och lärarstuderande från olika Europeiska länder, vilket varit lite spännande. I vårt klassrum hälsade lärare och elever från Irland, Holland, Belgien, Nordirland och Spanien på och fick se en vanlig svensklektion med högläsning, genomgång och arbete på schemat. Huvudpunkten med besöket var att se exempel på hur den svenska skolan inkluderar elever i behov av särskilt stöd i undervisningen, och det hade varit intressant att hinna prata med besökarna och få ta del av deras erfarenheter och tankar. Tyvärr hanns inte det med alls idag.

Nu är vi hemma hela lilla familjen och ska äta middag. Sedan får vi se vad vi hittar på ikväll.
Bye!

På jobbet är det Öppet Hus idag. Det innebär att föräldrar, bekanta och nya nyfikna elever med sina föräldrar är välkomna att hälsa på oss, kika in under lektioner under dagen samt hälsa på ikväll och se hur vi har det.  

För min del innebär det en lång arbetsdag. Ska åka till jobbet nu och räknar med att komma hem iväll vid halv nio-tiden. Men, ska försöka utnyttja tiden så gott det går på jobbet och försöka hinna med att städa och jobba undan så mycket det jag bara kan. 

Ha en bra dag! Bye!

Måste få beklaga mig lite....

Hela helgen har min ljumske skött sig, precis som om den vetat om att det varit viktigt för mig att vara med på bröllop och inte ställa till med en scen. Idag orkade den inte hålla sig längre, och åter har jag mot slutet av dagen haltat på jobbet, haft jätteont i bilen på väg hem, samt varit tvungen att vila här hemma. Det är konstigt det där.... 

Jag har hela tiden hävdat att det är ljumsken som är problemet, att det är den gamla fotbollsskadan sedan 15år tillbaka som spökar, och att det inte har med foglossning alls att göra. Men, jag antar att det är allting som påverkar och frågan är nu hur jag ska fixa våren med denna smärta. För att avlasta och inte ha så ont i ljumsken går jag och spänner mig så att ischias har tagit stryk, och detta har sedan resulterat i ryggont. Lägg därtill eventuell foglossning så är det inte alls roligt. (Vet dock inte om jag har/har haft foglossning, men jag antar att det blir värre med det.) 

Så nu undrar jag följande: om det är så illa att jag inte kan åka bil till jobbet, ska jag sjukskriva mig då? Det kan jag väl inte göra? Jag har inga svårigheter att utföra mitt jobb, det vill säga undervisa, utan det är transportsträckorna till och från jobbet som är problemet. Eller, måste jag fixa privat chaufför som kör mig till jobbet? Eller, har man rätt till någon form av taxi/sjuktransport? Jag har ingen att samåka med, och att åka buss, med byten och tider, kommer heller inte att fungera, så vad ska jag göra? Det känns jättekonstigt att bli hemma från jobbet, men om det blir värre med ljumsken så fixar jag inte att köra bil. Egentligen är jag nog lite av en trafikfara redan.   :( 

Jag kan dock konstatera att vila är bra, trots att det gör ont att vända sig i sängen. När jag har fått sova en hel natt, och ljumsken fått vila, ja då orkar vi med en stund, ljumsken och jag. Jag önskar bara att det gick bra att vila på eftermiddagen, innan jag hämtar Elias på dagis, så att bilturen hem inte är så smärtsam. Jag kanske ska börja plocka med mig mitt skrivbordsarbete, gå ner i vilorummet och ligga där och jobba efter lektionerna? Kan man göra det? Eller, så får jag inta liggläge i soffan i personalrummet??? Som det är nu är det bara jobbigt, så någonting måste jag göra - frågan är vad....

Nu får det bli sängen så att vi orkar med morgonen och förmiddagen imorgon i alla fall, ljumsken och jag.
Nighty-Night! 
  

Igår var jag trött. Ojojoj så trött jag var. Jobbet gick bra, eftermiddagen gick bra, men så snart vi kom hem däckade jag i sängen. Nu har jag sovit i över tolv timmar. Så jätteskönt.

Måste berätta att Julekul-dagen på jobbet var jättemysig, och trots att det är fria aktiviteter för eleverna så fixar alla det otroligt bra utan att stöka och förstöra. Jag fick äntligen mitt konto på Skola24 (nytt program för att föra in frånvaro på eleverna) att fungera, och så hann jag pyssla lite själv också. Inte det att jag blev färdig, men jag fick en liten stund till eget.

Full kreativitet i bildsalen på jobbet.

Efter lunch spenderade jag en liten stund på stan och köpte några nödvändigheter och några småklappar, så nu är även det gjort. Men, som sagt, krafterna tog slut till slut.

Ska också nämna att gubbsingen inte hade någon vidare dag igår. När han skulle köra Elias till dagis gick bilen sönder och de kom ingen vart alls. Så, det var bara att först ringa taxi och ta den till dagis, sedan åka ner och låna bil av svärmor, sedan in till stan och hyra hyrbil med släp, hem igen och hämta bilen, och till slut in till stan och lämna in bilen på verkstaden. Stackarn. Så, nästan hela gårdagen gick i bilens tecken. Elias yttrade hela kvällen orden: 'pappa åka annan bil' och 'pappas bil sönder'. Han förstår han också.   :)

Bye!

Igår fick Elias en helkväll med sin pappa, och jag en helkväll med mina arbetskamrater.

Det är verkligen kul att träffa sina arbetskamrater under helt andra former än skolan ibland, och igår kväll var ett sådant tillfälle. I team lagades förrätt, varmrätt och efterrätt och ojojoj så gott det var. Verkligen lyckat alltihop. Vårt team, After Dark, ansvarade för efterrätt och kaffe och alltid glada Madde R och jag fixade kexen, kaffe med lite gotta till och mys i personalrummet (inte så svåra uppgifter till vår lycka). Måste testa recepten här hemma någon gång.

Några bilder från kvällen.

Bye Bye!

Det är mest jobb som snurrar i huvudet just nu. Inte så mycket vad jag ska hitta på att göra de sista dagarna innan jul, utan snarare hur det blir till våren och om 1 1/2 - 2 år. I förrgår tyckte jag att chefen kom med ett jättebra förslag när det gäller vikarie för mig när jag går hem, och allt kändes bra. Nu, när jag har funderat mer på det, är jag inte så glad längre och istället känns det som om luften gått ur mig.

Nu vet jag att ingenting är spikat än, inga beslut har tagits. Men, det lutar åt att jag åter kommer att förlora en klass, en klass som jag kämpat med och som jag verkligen såg fram emot att fortsätta med i år8 och 9. Jag vet att jag är självisk när jag tänker så, och att det faktiskt inte är jag som lärare som är viktigast. För elevernas del kan det inte bli bättre än att få den vikarie som är tänkt att hoppa in efter mig, en utbildad lärare med erfarenhet itsället för en helt ny människa utan erfarenhet. Med människa menar jag givetvis en nyutxaminerad lärare. 

Det känns dock jättetråkigt att förlora en bra klass, en klass som jag trivs med, och framför allt att förlora en jättebra klassföreståndarkollega. Jag har haft oturen att ha klassföreståndarkollegor som inte alls strävat åt samma håll som jag, kollegor som lämnat över allt ansvar och jobb åt mig. Det är inte alls kul. Jag har haft turen att jobba med två riktigt bra kollegor, varav jag 'förlorade' den ena när jag gick hem och fick Elias. Nu verkar det bli samma sak ingen.....

En kollega sade igår "Som man bäddar får man ligga", när vi talade om detta på jobbet. Jag förstår tanken, men tycker samtidigt att det är ett enkelt sätt att se på det. Det finns aldrig ett bra tillfälle att gå hem och föda barn när man jobbar med människor, och ska man då låta jobbet styra privatlivet? Tyvärr har jobb redan allt för stort inflytande i våra liv här hemma - så nej, inte mer än vad det styr redan. Och, förutom att se till elevernas bästa handlar det även om min arbetsmiljö och trivsel, eller gör det inte det?

Vi får se var det hela slutar. Jag ska försöka att inte tänka mer på detta och hoppas på att allting ordnar sig, men oron finns ändå där. Suck....

Bye!

Idag var det luciatåg på jobbet. Brukar alltid mysa under sådana stunder då stämningen, sången, ljusen och allt runtomkring är så härligt. Men, idag vet jag inte riktigt varför myskänslan inte infann sig. Hur som var det ändå kul att se ett luciatåg, och jag beundrar min kollega som orkar fixa och dona så att allting klaffar vid sådana här tillfällen. Jag antar att landets alla musiklärare kommer dra en suck av lättnad när jullovet kommer och de lyckats dra luciatåg och julavslutningar iland.  

Bye Bye!

För allra första gången har jag inte haft dåligt samvete för att jag varit hemma med vår lille kille idag. Jag har faktiskt varit hemma av en enda anledning: vår lille kille har behövt sin mamma idag då han har varit sjuk. Jag hoppas att detta lugn kommer att hålla i sig framöver då jag antar att vi kommer att få VABba ett antal gånger till innan han blir tolv. Eller, när är det han kommer att få vara hemma själv när han blir sjuk??? När han flyttat hemifrån????

Samtidigt tycker jag att det ändå är bra orättvist i läraryrket eftersom man måste planera för vikarier när man är borta. Planerad ledighet, till exempel när vi åkte iväg till Thailand, säger jag ingenting om för då har man ändå själv valt ledigheten, samt troligen haft tid på sig att förbereda. Om ens barn dock insjuknar under natten, eller om man själv blir sjuk, då är det inte alltid lätt att planera upp för en vikarie huxflux. Jag har kollegor som har fått samtal från vikarierna när de har legat i svininfluensan med 39graders feber, yrat och varit allmänt borta. Hur lätt är det då att komma på vad klassen ska göra!?! Om man åker på magsjuka är det heller inte lätt att sätta sig och planera vad klasserna ska göra mellan toabesöken. Man orkar helt enkelt inte.

Nu är det jättebra med vikarier som verkligen vill göra ett bra jobb och därav hör av sig. Jag hade turen att få en bra vikarie när jag var borta, och för första gången behövde jag inte ägna en halv vecka åt att 'städa upp' efter vikarien utan kunde istället fortsätta med det jag skulle göra. Jag tycker även, så klart, att det för mina elevers skull är mycket bättre om det finns en planering som vikarien kan följa, istället för att eleverna ska sitta av lektionerna och inte göra någonting vettigt alls. Det är snarare fel på systemet. Det borde finnas en annan lösning för vikarier när man är sjuk. Och, som lärare borde man ha rätt av vara sjuk utan att behöva oroa sig för jobbet. Eller?  

Detta har vi, jag och några kollegor, diskuterat på jobbet och kanske är det vi som måste bli tuffare och ställa krav på vår arbetsgivare för att inte stressa ihäl oss. För, det är stressigt att vara hemma och vara sjuk, eller VABba. Det är konstigt (eller, inte alls egentligen....) att perspektiven ändras totalt beroende på var i livet man befinner sig. Jag har sällan varit sjuk från jobbet under mina snart elva år som lärare, vilket är jättetur. Jag har då heller aldrig tidigare reflekterat över det här med vikarieplaneringar då det inte har gällt mig. Nu däremot är det jätteviktigt för mig och högaktuellt. Om det finns en skola i vår avlånga land där detta fungerar, att lärare får vara hemma och sjuka utan att oroa sig för jobbet, skulle jag gärna vilja veta hur de har löst situationen. För, hos oss fungerar det inte.

Nu som sagt har jag inte brytt mig alls idag, och det är ett stort framsteg. Imorgon blir det troligtvis jobb igen då Elias har varit mycket piggare under eftermiddagen, och knappt hade någon feber ikväll. Gubbsingen blir hemma imorgon. Men, det kanske är ett tecken på stress det, att ta sig tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt trots att Elias behöver en feberfri dag hemma? Jag menar, varför kan inte egentligen jag vara hemma imorgon också och låta gubbsingen jobba? Jo, för att jag inte har planerat för vikarie imorgon......... suck......

Det var kvällens röriga tankar. Nu sova för att ordna upp tankarna, samt orka med morgondagen.
Nighty-Night!

Idag tog vi oss sovmorgon hela bunten. Jag lite ofrivilligt, men inte så att det blev någon panik. Var faktiskt lite skönt att få sova ut och vakna halv åtta till Elias som började böka, buffa, skratta och småbusa. Det märks så tydligt när han är utvilad, lille killen.   :)

På jobbet har det åter gått i ett. Både igår och idag var bra dagar då det var kul att jobba. Jag älskar att undervisa, när jag verkligen får göra det. Ofta handlar det om att vara en polis och styra upp lektioner och elever som inte riktigt orkar med det de ska göra, och det är mindre kul. Men, ibland så blir det riktigt bra lektioner och man märker att eleverna faktiskt lär sig något.  

Nu har vi jobbat med klassiker på svenskan och det som är jättekul är när eleverna inser att Disneyfilmerna som de sett, exempelvis Ringaren i Notre dame och Skattkammarön, faktiskt bygger på skönlitterära böcker som funnits med ett antal hundra år. Att idén till filmen Cast Away är hämtad från boken Robinson Crusoe, och att tävlingsprogrammet på kanal4 heter Robinson av en anledning. Riktigt kul att höra "aha!" i ett klassrum.   :)

Så, dagarna på jobbet skiljer sig åt. Det är bara att konstatera. Jag hoppas att de sista veckorna innan jul nu blir mer bra än dåliga. Vore så skönt att gå på jullov glad, än stressad över något. Nu återstår en arbetsdag denna vecka och det är dags att ladda batterierna så att jag orkar med den imorgon.

Nighty-night!

Åh, så skönt det är med bra dagar på jobbet! Idag var en sådan dag. Igår var det verkligen INTE en sådan dag. Trots att jag försöker att inte ta med mig jobbet hem allt för ofta så påverkar det mig ändå, och igår orkade jag åter inte med någonting alls. Jag bara satt i fåtöljen hela kvällen. Jo, och så försökte jag få Elias att lova mig att han aldrig ska hitta på massa dum- och tokigheter i skolan när han blir stor. Det gick nog så där..... 

Det sista jag fick göra, igår eftermiddag, var att gå emellan ett bråk mellan två elever. Bokstavligen, gå emellan. Att det blev bråk var inte den stora grejen, det blir det ibland, på alla skolor kan jag tänka mig. Och, allting brukar reda ut sig på ett eller annat sätt. Det jag reagerade starkas på var att jag för första gången faktiskt var riktigt rädd när jag gick emellan. Jag har gått emellan bråk förut och endast blivit arg och kunnat hantera det bra. Men, inte denna gång.....

Nu var jag inte helt själv när jag gick emellan utan hade hjälp av två andra elever (tack och lov!), men trots det var jag jätterädd för att åka in i skåpen eller få slag och sparkar på mig. När vi väl kommit undan och in i ett tomt klassrum kunde jag inte hejda tårarna. Jag grät inte, men var tårögd, hade en puls på säkert flera hundra och fick magont. Ändå hade jag inte råkat ut för någonting alls. Givetvis hade jag inte alls någon lust att visa eleverna hur jag mådde, men hur skulle jag ha kunnat dölja det när vi satt där? Så, vi pratade. Om det som hade hänt. Om hur vi (även jag) mådde. Om att starta bråk. Om konsekvenser. Om att vara arg. Om att vara rädd. Jag tror, och jag hoppas, att eleverna jag satt med fick sig några tankeställare under samtalet.

Det som oroar mig mest, det som jag funderade mycket på under gårdagskvällen, är att vissa människor verkligen hamnar i dum- och tokigheter med jämna mellanrum. Hur ska man som förälder lyckas uppfostra sina barn till bra människor? För, visst gör man i regel allt man kan för att barnet ska få en så bra uppväxt som möjligt? Ha så bra värderingar som möjligt? Var blir det fel?????? Hur ska vi göra för att vår lille kille ska bli en så harmoniska och bra människa som möjligt???? Jag kom inte fram till några sensationellla lösningar igår kväll, och jag har inte kommit fram till några nu heller. Jag bara hoppas att allt kommer att bli bra.

Under en period framöver hoppas jag att jag slipper det här med bråk. Om jag ska gå emellan två elever vill jag inte vara rädd. Så enkelt är det. Frågan är bara vad jag gör om det blir bråk igen.........

Bye!

Har varit in till jobbet nu på förmiddagen och känner äntligen att jag kan åka iväg på semester i lugn och ro. Så jätteskönt. Hade ett riktigt stökigt skrivbord imorse, allt syns inte ens på bilden,

och nu så - Tada! Rent, prydligt och plats för vikarien att sitta och jobba med sitt.

Nu kan jag äntligen släppa jobbet och börja packa.    :)
Bye!

Jag är så glad över att ha Elias. Vad skulle jag göra utan honom???? Att komma hem, mötas av utsträckta armar, bli pussad på, bli kramad och sedan sitta och mysa ihop är nog det härligaste som finns. Idag var det verkligen det jag behövde efter jobbet.

För första gången, som jag kan minnas, började jag idag efter konferensen tvivla på mitt yrkesval. Så knäckt som jag var efter jobbet idag har jag nog aldrig varit förut. Bilresan hem var jättejobbig och jag har aldrig känt mig så misslyckad som idag. Visst har jag varit trött tidigare. Visst har jag varit så arg så att jag därav varit ledsen. Men, jag har aldrig varit så ledsen för att jag känt mig som en dålig lärare. Usch vilken hemsk känsla. Om man är en dålig lärare, då tycker jag nog att man ska byta yrke till någonting annat som passar bättre. Det gäller nog alla yrken. Om man är en dålig läkare, ja då bör man nog tänka på att sadla om då också. Tidigare har jag varit övertygad om att jag är en riktigt bra lärare, men det är kanske inte alls så egentligen....

På konferensen idag togs punkten "en bra lektion" upp. Jag konstaterade, allt eftersom kriterier för en bra lektion skrevs upp, att jag verkligen aldrig har bra lektioner. Och, om jag får använda elevernas ord, så suger det! Jag når aldrig upp till kriterierna för en bra lektion, och kommer nog aldrig göra det. Inte det att jag inte håller med mina kollegor om; att komma i tid, ha mål med lektionen, ha med material, se alla elever, vara lugn och harmonisk, ha en reservplan, och att ha ett bra avslut är viktiga kriterier. Men, om man aldrig når upp till dessa kriter, vad innebär det? Jag har oftast tio minuter mellan mina lektioner, och om en elev stannar kvar och vill fråga något efter lektionen, eller en annan elev på vägen till eller från en lektion haffar mig, ja då kommer jag sent. Då vissa elever missköter sig både på mina och andra lärares lektioner, trots hemsamtal och diskussioner, och då bråk och andra situationer inträffar, ja då är jag knappast lugn och harmonisk på lektionerna. Jag sliter och gör extramaterial och uppgifter till mina elever så att de får utmaningar och övningar på det de behöver öva på. Att jag glömmer, eller bara springer ifrån materialet som ligger på mitt skrivbord, händer ofta och jag måste springa ifrån lektionerna för att hämta det jag glömt. (Och, ja, jag springer. Är inte det tecken på stress?) Jag har mål med mina lektioner, men beroende på eleverna, vad de har för behov just den dagen, så kan lektionen gå åt till diskussioner, samtal med enstaka elever, eller så blir jag tvungen att sadla om till en helt ny uppgift. Om vi läser en novell och adjektiv kommer på tal, inte säger jag då att vi ska vänta till januari för då ska vi minsann läsa om ordklasser, istället för att ta det direkt då intresse finns. Eller, så är det precis det jag måste lära mig göra. Det kanske bara är en himla massa ursäkter jag har för att jag inte klarar av mitt jobb?

Det kan vara så att det är veckan som tagit ut sin rätt och att det var därför jag reagerade så starkt idag. Gubbsingen har varit bortrest på mässa och jag har haft tidiga morgnar med Elias, långa dagar, har fått sköta allt praktiskt här hemma och är därmed toktrött. Men, samtidigt är jag den jag är, och på något sätt tror jag att jag aldrig kommer att ändra mig som lärare. Jag kommer aldrig nå upp till kriterierna för "en bra lektion". Så, innebär det att jag ska sadla om? Bli florist kanske? Jag har alltid älskat blommor, så varför inte...?

Nu har gubbsingen äntligen kommit hem så nu ska jag krypa upp i soffan och bli ompysslad och tröstad. Egentligen har jag inte alls någon lust att jobba imorgon, men så plikttrogen som jag är så kommer jag att vara på jobbet. Det är så jättejobbigt att redan nu veta att jag kommer att misslyckas med morgondagens lektioner, så varför ska jag ens försöka????

Bye for now!