För allra första gången har jag inte haft dåligt samvete för att jag varit hemma med vår lille kille idag. Jag har faktiskt varit hemma av en enda anledning: vår lille kille har behövt sin mamma idag då han har varit sjuk. Jag hoppas att detta lugn kommer att hålla i sig framöver då jag antar att vi kommer att få VABba ett antal gånger till innan han blir tolv. Eller, när är det han kommer att få vara hemma själv när han blir sjuk??? När han flyttat hemifrån????

Samtidigt tycker jag att det ändå är bra orättvist i läraryrket eftersom man måste planera för vikarier när man är borta. Planerad ledighet, till exempel när vi åkte iväg till Thailand, säger jag ingenting om för då har man ändå själv valt ledigheten, samt troligen haft tid på sig att förbereda. Om ens barn dock insjuknar under natten, eller om man själv blir sjuk, då är det inte alltid lätt att planera upp för en vikarie huxflux. Jag har kollegor som har fått samtal från vikarierna när de har legat i svininfluensan med 39graders feber, yrat och varit allmänt borta. Hur lätt är det då att komma på vad klassen ska göra!?! Om man åker på magsjuka är det heller inte lätt att sätta sig och planera vad klasserna ska göra mellan toabesöken. Man orkar helt enkelt inte.

Nu är det jättebra med vikarier som verkligen vill göra ett bra jobb och därav hör av sig. Jag hade turen att få en bra vikarie när jag var borta, och för första gången behövde jag inte ägna en halv vecka åt att 'städa upp' efter vikarien utan kunde istället fortsätta med det jag skulle göra. Jag tycker även, så klart, att det för mina elevers skull är mycket bättre om det finns en planering som vikarien kan följa, istället för att eleverna ska sitta av lektionerna och inte göra någonting vettigt alls. Det är snarare fel på systemet. Det borde finnas en annan lösning för vikarier när man är sjuk. Och, som lärare borde man ha rätt av vara sjuk utan att behöva oroa sig för jobbet. Eller?  

Detta har vi, jag och några kollegor, diskuterat på jobbet och kanske är det vi som måste bli tuffare och ställa krav på vår arbetsgivare för att inte stressa ihäl oss. För, det är stressigt att vara hemma och vara sjuk, eller VABba. Det är konstigt (eller, inte alls egentligen....) att perspektiven ändras totalt beroende på var i livet man befinner sig. Jag har sällan varit sjuk från jobbet under mina snart elva år som lärare, vilket är jättetur. Jag har då heller aldrig tidigare reflekterat över det här med vikarieplaneringar då det inte har gällt mig. Nu däremot är det jätteviktigt för mig och högaktuellt. Om det finns en skola i vår avlånga land där detta fungerar, att lärare får vara hemma och sjuka utan att oroa sig för jobbet, skulle jag gärna vilja veta hur de har löst situationen. För, hos oss fungerar det inte.

Nu som sagt har jag inte brytt mig alls idag, och det är ett stort framsteg. Imorgon blir det troligtvis jobb igen då Elias har varit mycket piggare under eftermiddagen, och knappt hade någon feber ikväll. Gubbsingen blir hemma imorgon. Men, det kanske är ett tecken på stress det, att ta sig tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt trots att Elias behöver en feberfri dag hemma? Jag menar, varför kan inte egentligen jag vara hemma imorgon också och låta gubbsingen jobba? Jo, för att jag inte har planerat för vikarie imorgon......... suck......

Det var kvällens röriga tankar. Nu sova för att ordna upp tankarna, samt orka med morgondagen.
Nighty-Night!