Elias vill så gärna bara gå över till granntjejerna och leka med dem. Jag förstår honom. Jag däremot är inte riktigt förtjust i idén att släppa över Elias och sedan inte ha koll på honom. Jag tycker att det är skillnad på barn som leker för sig själva och är mellan fem-tio år gamla, och Elias som är tre år gammal. Elias skulle säkert hänga på tjejerna i allt de gör, men varken han eller tjejerna har koll på vad Elias som treåring klarar av eller inte, och där ligger en fara. Eller, är det jag som är överbeskyddande? Ja, jag är det. Dum fråga. Men, jag vill att någon kastar ett öga på honom med jämna mellanrum, samt gärna påminner honom om att han ute exempelvis inte ska studsa längst ut på studsmattan då han kan flyga av. (Han höll på att göra det förra gången och det var ren tur att han fick tag i ställningen innan han föll i marken.) 

 

Hursom, jag förstår Elias längtan och han har räknat på fingrarna och kommit fram till att han faktiskt så småningom kan gå över till granntjejerna själv. För några dagar sedan kom han in till mig i köket och sade: 

 

- Mamma, sen när jag är 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18 och 92år, då kan jag gå över till grannarna själv! 

 

- Jaaa.... det kan du, Elias!  

 

 

Detta inlägg började jag skriva för fyra dagar sedan, och jag har fortsatt grubbla vidare. Nu får jag snällt inse att jag inte kan ha koll på allting, att jag inte kan överbeskydda våra småkillar, och att jag måste släppa taget. Och, det har jag smått gjort nu, men jag måste erkänna att det känns jobbigt. Igår bestämde nämligen Elias och en dagiskompis att de ska leka idag efter dagis, och nu har kompisen och mamman hämtat upp Elias för att leka hemma hos dem. Utan mig! Jag har noll koll just nu. Jag vet att det kommer att gå bra, och vid middagsbordet kommer Elias få berätta för oss hur det var att leka med kompisen hemma hos henne. Men, det känns ändå jobbigt. Samtidigt är det kul, och egentligen coolt, att Elias är så stor så att han kan följa med en kompis hem efter dagis och leka där utan oss. Det är bara jag som inte hinner med........  

 

Bye!