Jag känner mig misslyckad. Är alldels för trött för att känna och tycka någonting egentligen, då tröttheten gör känslorna ännu starkare, men misslyckad är ordet. I stort sett hela dagen har jag haft en dust med Simon varje gång han ska äta, och det tar på krafterna. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag skulle jättegärna amma ett antal månader till för jag tycker om att amma. Men, ska det vara så här så är det inte alls mysigt och jag håller på att ge upp. Simon vägrar höger bröst fortfarande av någon anledning, förutom när man lurar honom liggandes på hans högra sida, eller har honom på en kudde bredvid sig till höger så att han äter från höger bröst. Jag orkar dock inte hålla på att lura honom mer, det kan inte vara meningen att man ska hålla på så, så idag har han fått ta flaskan istället. Det har dock tagit ett tag det också, men tillslut accepterade han det något sånär och åt i alla fall en halv portion. Stackarn måste vara jättehungrig. Så, planen är att introducera flaskan nu på allvar och smakportioner. Sedan får amningen bli en bonus ett litet tag till, såvida han inte fortsätter krångla för gör han det så slutar jag amma helt och hållet. Som sagt, misslyckad.

Nu ska jag sova och imorgon när jag vaknar räknar jag med att jag inte alls kommer att ha dessa känslor. Imorgon är en ny dag.

Nighty-Night!