Baiyoke Sky Hotel Bangkok

Hotellet vi har bott på i Bangkok är Baiyoke Sky Hotel, Bangkoks högsta byggnad. 


Ett bildregn:
(Mer info om hotellet kommer när vi landar hemma igen.) 



Simon kan simma!

Yeay!!! Simon kan simma!  


Det är inte så att Simon simmar utan att kämpa, och inte så allt simtagen sitter 100%igt än, men han kan simma. Om han hoppar i en pool utan simpuffar kan han simma tillbaka till kanen, och om han vill kan han simma till någon som står en bit ifrån honom. Så coolt och kul!!! Och, det är så kul att se honom så nöjd och stolt när han har simmat en sträcka! Tänk att även Simon knäckte det här med simningen i Thailand, precis som Elias gjorde.       :) 

Det ska bli kul att se vad fröknarna på simskolan säger på onsdag. (Eller, kanske inte nu på onsdag utan veckan därpå. Risk för att Simon går på Thai-tid på onsdag och är jättetrött på kvällen och behöver sova.)  


Imorgon är det dags för oss att åka hem till Sverige igen och planet går kl.09.20. Tidig väckning med andra ord. Dags att säga, 
Nighty-Night!


Ocean World Bangkok

Om man har lite tid över och vill hitta på något i Bangkok kan man absolut besöka Ocean World. Vi blev tipsade om detta på flygplatsen när vi anlände, och då både vi och killarna skulle gilla att titta på fiskar nappade vi på idén. En cool upplevelse! 


Lite roligt var att både Elias och Simon gick runt med sina mobiler och tog kort samt filmade, vilket syns på vissa kort.     :) 

Bye! 


Bangkok

I fredags eftermiddag, eller snarare kväll när vi väl kom ut från flygplatsen, kom vi till vårt hotell här i Bangkok. (Ett inlägg om hotellet och det som finns här kommer.) 


Igår spenderade vi vår första dag här i Bangkok med att åka Tuk-Tuk (vilket verkligen är en upplevelse i sig då trafiken här i Bangkok inte följer några regler som helst känns det som), äta lunch ute på en liten Thai-restaurang, besöka en skräddare, åka lite mer Tuk-Tuk, bada på hotellet, besöka ett köpcentrum där vi också åt middag, och slutligen shoppa på matknaden utanför hotellet. Elias och Simon var mest nöjda med att åka Tuk-Tuk då de kunde ta en massa poké-stops då. 

Ett bildregn från vår första dag: 

Bye! 


En tur till Ao Nang

Igår tog vi oss en liten tur till AoNang. När vi bokade vår resa trodde jag att vi hade bokat vårt boende i AoNang, men det visade sig att vi är ca.20-25min utanför staden. 


Hursom, Elias har varit i behov av en ny keps och solglasögon sedan vi kom hit, så shopping och lunch i AoNang stod på listan. Nu hittade vi inga solglasögon till barn, men Elias hittade en keps som han gillar och även Simon och Noel fick en varsin. Noel, som har vuxit ur sina foppatofflor, fick ett par nya också. 

Vi blev avsläppta av taxin framför en stor fisk i AoNang och även om jag inte vet vad det var för en staty så knäppte jag kort.    :) 

Bye! 


The Pelican Suit

Tidigare har vi alltid bott på Sunwing-hotell när vi har varit till Thailand, och det har passat oss perfekt. Denna resa bokade vi flygbiljetterna först och var sedan inne på att hyra ett hus, men det blev en lägenhet istället. Och åh, så nöjda vi är med vårt boende! Lägenheten har tre sovrum med tillhörande badrum, ett litet enkelt kök, ett vardagsrum och en stoor balkong. Lyxigare rum har vi nog aldrig haft förut. Frukosten är mycket enklare här än på Sunwing och det är det enda jag saknar här, annars är det en underbar plats att pausa på. 


Några bilder härifrån: 




Bye! 


Sportlov i Thailand!

När vi för två helger sedan bokade flygbiljetter och sedan även lägenhet här i Thailand kändes det så rätt och jätteskönt att komma iväg. Efter några tuffa veckor på jobbet så är det ingenstans jag hellre vill vara just nu än här. Vi sover till kl.9-10 på morgonen, går ner till restaurangen och äter frukost, badar, badar, äter lunch, badar, och badar lite till, och äter sedan gott på kvällen. Precis som det ska vara på en semester - det går verkligen ingen nöd på oss här. (Förutom på Elias när han får slut på pokébollar, alla pokéstops ligger långt bort, och det finns många nya pokémons att fånga - då är det eländigt. Men, annars är det lugnt!).      :) 


Ska försöka hinna med fler inlägg. Börjar med våra första kort från resan hit. 




Nighty-Night! 


Du o ja, tjejen!

 

 
 
 
Jag vet inte var han får allting ifrån, sötnöten. Men, idag tittade Noel på mig och utbrast: 
 
- Du o ja, tjejen! 
 
 
Jag blev så full i skratt och var tvungen att svara "Du och jag, Noel". Det kan ha varit från filmen som han tittade på som han fick uttrycket, eller så har han hört det någon annanstans ifrån, men roligt var det. Det är tur att killarna får en att le när tankarna annars bara vandrar iväg och livet känns jättetungt. 
 
Vi konstaterade nog ikväll, P och jag, att det här med min elev har berört mig myket mer än jag först trodde. Och, konstigt vore det kanske annars om det inte hade gjort det. Rent kasst, om jag använder ärliga brutala hårda ord, så blev en av mina elever mördad för fyra dagar sedan. Det måste få beröra? Det kommer att ta tid att få rätsida på alla tankar och känslor? Hursom känns det jättebra att få åka till jobbet imorgon. Det känns som att det är där jag vill vara, det är där jag kan hjälpa mina elever genom att lyssna och bara finnas till, och det är där jag också kan få hjälp. Jag är tacksam för att P lyssnar och pratar med mig, men då han inte kände min elev har han ingen relation eller samma känsla som jag har. Det känns enklare att prata med de som delar sorgen, förvivlan och ovissheten. 
 
Jag är i alla fall glad att våra killar finns. Om de bara visste hur mycket de ger just nu. Sötnötterna. 
 
 
 
kort tagna med min iPhone 
 
 
 
Nu är det dags att krypa ner, klockan är alldeles för mycket. 
Hoppas ni har haft en bra söndag! 
(Och förrseten, Elias kom precis in efter att ha lekt ute med kompisen E, drog av sig mössan och ville vara med på groupie - därav frisyr-plattfall.)  
 
Nighty-Night! 
 

8årskalas på Andy's Lekland

Om tre dagar fyller Elias 8år, men redan idag hade han sitt 8årskalas med kompisarna på Andy's Lekland i Valbo. Med lek först i en timma, sedan paus med hamburgare och saft, paketöppning med chips till tilltugg, och slutligen lek i ytterligare 1 1/2timma, så var det nöjda, trötta och svettiga barn som åkte hem. Det var en mycket nöjd Elias som kröp ner i sängen ikväll.       :)

 
Ett bildregn från dagens kalas: 
(Dock var Elias iväg och klättrade och lekte med sina kompisar mest hela tiden, så det var Simon och Noel som fasnade på bild lite mer.) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
bilder tagna med min iPhone 
 
 
 
Kan ha varit så att jag blandade ihop några paket. Ja, det gjorde jag nog. Men, Elias var i alla fall jättenöjd med allting och både Simon och Noel vill ha sina kalas på Andy's när de fyller år. Jag var också jättenöjd då personalen var jättetillmötesgående och fixade allt som vi önskade. (Till och med så att våra killar fick en varsin chipspåse med sig hem istället för godispåse när kalaset var slut.) Tummen upp!       :) 
 
Nighty-Night!
 

Sådant man bara läser om...

Dagen idag har varit den jobbigaste dagen jag någonsin har varit med om på jobbet. Någonting har hänt, något som jag aldrig vill ska hända någon annan. Det är så ofattbart, det som har hänt, men ändå ska vi acceptera och ta in det. Jag har idag gråtit tillsammans med mina kollegor och tillsammans med mina elever. Igår förlorade vi en så snäll elev, mina elever förlorade en så omtyckt klasskamrat, och kompisarna förlorade en vän som stod dem väldigt väldigt nära och som betydde nästan allt. Varför då?!? Frågorna är så många och ovissheten är jättejobbig. Hur går man vidare? Idag har klassen fått en dag tillsammans för att bara vara, för att tända ljus, att prata, att minnas, att sakna. Jag har flera gånger tittat ut över klassen idag och börjat gråta, inte endast för att vi förlorat någon, utan för att alla i klassen är så fina. De finns där för varandra, håller om varandra, är så fantastiska och står enade i sorgen. De förtjänar inte det som har hänt. Ingen förtjänar något sådant här. 

 

Jag förstod igår att jag snart kommer att se hans bild i tidningen. Lika väl som jag förstod det, lika oförberedd var jag ändå idag när den dök upp. Det känns overkligt, för detta är sådant man bara läser om i tidningen, något som händer långt bort, något som händer andra. Trodde jag.... 

 

foto taget med min iPhone 
 
 
 
Nu ska jag bara gå och sova. Huvudet har dunkat hela dagen och krafterna tog slut när sista eleven lämnade skolan vid tre. Tills på måndag måste jag ha samlat nya krafter. På måndag ska vardagen fortsätta, men en bänk kommer att stå tom.... 
 
Ta hand om er. 
NightyNight. 
 

Frisk luft!

Vi har varit inne sedan i fredags, Noel, Simon och jag. Visserligen tog jag en snabbtur till ICA Maxi i söndags, men annars har vi varit hemma och oj så det tar på krafterna. Så, för att inte vi ska säcka ihop totalt här hemma tog vi i förmiddags en promenad ute (48timmar i karantän - check!) vilket var underbart skönt. Både Simon och Noel ville egentligen ta dubbelvagnen, men då jag inte har koll på status på den och även ville att de skulle få röra på sig så tog vi en promenad. Mycket nöjda killar som fick leka av sig i en smutsig snöhög, nöjd mamma som fick svänga in på vårdcentralen för att få hjälp med ett inflammerat nagelband, och mycket nöjda killar som fick köpå med kyckling-nudlar till lunch. Alla nöjda och glada.        :)

 
 
 
 
foton tagna med min iPhone 
 
 
 
Nu väntar en eftermiddag med soffhäng till Sune på bilsemester, och sedan bara vara. 
Ha en bra tisdag! 
Bye! 
 

En kräkig historia......

Vinterkräksjukan, fy så jag avskyr dig.... 
(För er som inte alls vill läsa är det helt ok att hoppa över detta inlägg.) 
 
Då Noel var ok igår, inte sitt vanliga jag, men ok och åt ungefär som han brukar, så hoppades vi på att han var på bättringsväg. Inatt vaknade han av att han behövde kissa, och där i samma veva sade han att han mådde illa igen. Älskade stackars sötnöten. Vi satt en liten stund på toaletten med kräkhinken i famnen, sedan ville han gå och lägga sig i sin säng då han var så trött, så jag plockade undan matta och saccosäck i hans kryp in och ställde in kräkhinken bredvid sängen. Det är aldrig en höjdare att börja ha koll på magsjuka/vinterkräksjuka mitt i natten. Hursom, jag satt och höll koll på Noel en stund medan han sov, men blev sedan själv så trött och gick och lade mig. Jag brukar vakna till så snart någon gnyr i sömnen, så jag tänkte att jag kommer att hinna hjälpa honom något om han blir dålig inatt. Efter två timmar vaknade jag av att Noel kräktes. Duktiga duktiga Noel. Där satt han på sin sängkant med hinken i famnen och kräktes i den! Älskade sötnöt. 
 
Nu har Noel inte kräkts något mer och även fått behålla vatten och gröt som han har fått i sig. Jag hoppas han är klar med sitt nu. (Just nu ligger han och sover.) Istället är det nu Simons tur. Simon kräktes för en timma sedan och vi räknar med en kräk-dag idag, sedan kommer han nog vila imorgon, för att ta sin andra omgång på tidag. Stackarn. 
 
foto taget med min iPhone 
 
 
 
Nu försöker jag komma på bästa lösningen inför veckan. Det är gånger som dessa det är extra tungt att ha fem killar hemma. Ska vi få slut på detta elände så måste alla killar hålla sig hemma från skolan tills vinterkräksjukan hos oss är över. Det skulle jag önska att andra familjer gjorde för sin omgivning. Jag tror att det är vinterkräksjukan då den återkommer. Förra året var det samma sak, bara det att då återkom den efter fem dagar ungefär. (Med 'vanlig' magsjuka, skolplikt och den sjuke isolerad, då resonerar jag lite lite annorlunda - men inte med vinterkräksjukan som är så smittsam.) Helst hade jag sett att de friska killarna nästa vecka kunde få hänga på lekparken eller i skogen och leka fram tills lunch, och sedan göra samma sak efter lunch i några timmar varje dag nästa vecka. Så länge killarna inte är inomhus, inte är nära sjuklingarna, så har vi en liten minimal chans att lyckas bryta smittspridningen. Dessutom behöver killarna aktiveras, annars klättrar de på väggarna om de bara ska vara hemma en hel vecka utan att kunna göra något. Frågan är bara vem som vill hoppa in och ha killkoll? Det är inte många som gärna närmar sig en familj som har vinterkräksjukan i huset.... Som sagt, jag ska fortsätta klura på den nöten.... 
 
Så, vi fortsätter hålla oss i karantän här. Det blir inte roligare än så, tyvärr. Just nu sover som sagt var Noel, och Simon tittar på TV. Elias, som hittills har lyckats hålla sig ifrån sina småbröder, är med sin pappa en sväng till jobbet. Jag, ja jag passar på att skriva av mig och ska återgå till soffan där jag annars sitter mellan Simon och Noel. Det är så vår dag kommer att se ut. 
 
Hoppas att ni håller er friska och slipper detta elände! Detta är ingenting jag önskar någon! 
Bye! 
 
 
 

Sjukstuga

I nästan fem veckor har vi klarat oss, men idag var det dock dags igen och nu sitter vi i karantän. Noel mådde inte alls bra imorse, trots att han åt frukost och var med vid frukostbordet. Då han var trött, frågade efter kräkshinken och inte alls var sitt glada spralliga jag, stannade vi hemma och efter en timma satte magsjukan igång. Nu verkar det som en mild variant, och jag hoppas hoppas att han piggnar till och mår bra till eftermiddagen. Och, att vi andra klarar oss. 

 
foto taget med min iPhone 
 
 
Så, sjukstuga här hos oss. Hoppas att helgen blir bra ändå och att vi andra i familjen som sagt får hålla oss friska.
Ha en bra fredag! 
Bye! 
 

Tjugondag Knut

Nu var det redan i fredags, fredagen den 13januari, som det var Tjugondag Knut. men igår hann vi också städa undan julen och Simon var den som hjälpte till mest. Även om jag tycker om julen känns det ganska skönt att ha städat undan alla små tomtenissar så att man kan vänta in våren nu. Dessutom hade vår fina gran gjort sitt och var alldeles trött, så det kändes bra att få kasta ut den. 

 

foto taget med min iPhone 
 
 
 
Annars är det en helg på hemmaplan vi har denna helg, vllket är ganska skönt så att man kan pausa nu när vardagen har dragit igång. P tog med några killar till jobbet en sväng igår, och sedan lekte killarna ute medan det var ljust. Idag väntar kompislek och fortsatt hemmahäng. 
 
Hoppas ni får en bra söndag! 
Bye! 
 

Lördag...

 
Foto taget med min iPhone
 
 
Det är lördag och ute skiner solen. Så skönt! (Även om det fortfarande är rackarns kallt.) Halsont och ont i örat hänger fortfarande med smått, men jag känner att jag måste orka göra något ute idag då både Simon och Noel smått börjar bli uttråkade och klättrar på väggarna. (Framför allt på kvällarna är det ett jätteliv här.) Nyss nämnde Noel att han vill till en stooor lekpark och leka, så vi får se om det blir det eller om killarna äntligen ska få prova sina nya skridskor. Nu väntar dock lunch, och jag tror att framför allt Elias är hungrig då han fortfarande inte har hunnit äta frukost då han började bygga tekniklego med sin pappa och fastnade där.       ;)
 
Ha en skön lördag!
Bye!  
 

Ami

Är en vanlig tjej som försöker bolla livet som trebarnsmamma med kärleken, familj & vänner, jobb och allt där emellan.

Följ med i min värld i good times and tough ones.


RSS 2.0