Idag, när Elias och jag var på ÖppnaFörskolan, berättade en av mammorna där att hon hade gått 15dagar över tiden med sitt andra barn. 15 dagar!!! Det är jättemycket. För gubbsingen och mig skulle det innebära att vårt lilla knyte kommer i början av juni. Jösses!

Jag börjar inse att vi högst troligen kommer att få vänta ett antal dagar innan vi kommer att få träffa vårt knyte, nu när den har vänt sig och ligger rätt. Jag har hela tiden varit inställd på att vi kommer att bli fyra i vår lilla familj idag eller senast imorgon, men så blir nog inte fallet. Gubbsingen är inställd på att vi får tillökning i helgen, men inte heller det kanske stämmer. Det känns jättekonstigt att bara gå och vänta på att värkarna ska sätta igång, och inte ha någon alls susning om när det kommer att ske. Snart? Imorgon? Om två dagar? Om en vecka? Om 15 dagar?????  

Åh, vad jag vill att värkar och allt ska sätta igång - samtidigt som jag är jätterädd för det. Eller, jag vill egentligen uppleva känslan av att komma hem med ett knyte, vara utmattad men lycklig för att allting gått bra och för att vårt knyte mår bra och är så perfekt som bara knytet kan vara. Det hade varit enkelt med ett kejsarsnitt, då hade vi vetat precis när och hur allting skulle gå. Nu, ja.... nu vet vi ingenting..... vi bara väntar......

Bye Bye and Nighty-Night!