Sovtider.
Härom dagen när gubbsingen och jag satt i bilen, och killarna sov i baksätet, började vi diskutera barns sovtider. För, visst kan man, och ska, påverka när barnen sover så att det blir bästa möjliga som passar familjen. Eller???
När det gäller Simon så sover han fortfarande när han vill och ganska mycket, och det får han göra då han bara är en månad gammal. Elias däremot försöker vi ha bättre koll på, även om det ibland inte fungerar alls. En vanlig vardag vaknar han ungefär halv åtta, sover sedan 1 1/2-timma efter lunch, för att sedan gå och lägga sig vid åtta igen. Jag tror vi dock måste korta ner lunchsömnen till en timma när dagis åter sätter igång då Elias börjar ha lite för mycket krafter kvar när kvällen kommer, men det tar vi om några veckor.
Jag vet flera barn som vaknar med tuppen och har starka föräldrar som också går upp då. För gubbsingen och mig passar inte detta då vi inte alls orkar. I och för sig beror morgontröttheten på att gubbsingen och jag går och lägger oss alldeles för sent, men då Elias har lärt sig att sova länge på morgnarna har detta inte blivit något problem. Och, att säga att det inte passar kanske är väldigt själviskt? Hmmm.... Kan man lära barn att sova sent? Eller, har vi bara haft tur med Elias? Kommer vi kunna lära Simon att sova ordentligt på morgnarna eller är man helt enkelt olika som person? Jag förstår att detta blir annorlunda när mammaledigheten är över, jag börjar jobba och hela familjen måste komma iväg på sitt. Men, helgerna återstår, och alla loven.
Sedan vet jag inte om vi har 'lärt' Elias att sova länge på morgnarna. Det kanske helt enkelt handlar om att han är lite trött av sig och gärna drar sig och gosar kvar i sängen. Men, ända sedan han var liten och började vakna tidigt, sådär vid sex-halv sju, tog vi upp honom i vår säng, satte honom emellan oss och slog på Pingu på TV'n. Sedan försökte vi vakna till i cirka en halvtimma, gubbsingen och jag, medan stackars Elias tittade på TV. Efter ett tag upptäckte vi att Elias slagit omkull sig själv mellan oss och somnat om. Om det berodde på trötthet eller ren tristess vet jag inte, men vi fortsatte givetvis att sova vi också. Nu, som sagt, sover han längre - utan Pingu.
Varför ta upp detta här och nu? Jo, vi tog oss i alla fall en ordentlig sovmorgon idag och vaknade halv tio och jag antar att jag försöker rättfärdiga det. Även Elias vaknade halv tio. Ja, halva dagen är borta känns det som, det håller jag med om. Men, så sent som vi kom i säng så var det värt att få sova på morgonen. Jag hoppas att även Simon så småningom kommer att kunna sova lite längre på morgnarna istället för att stiga upp med tuppen. Eller, så kanske han är en kille som är hur morgonpigg som helst och kommer att få upp en trött trött mamma varje morgon..... Mycket längre än så här kom vi inte i våra diskussioner, gubbsingen och jag - så vi får se.....
Bye Bye!
När det gäller Simon så sover han fortfarande när han vill och ganska mycket, och det får han göra då han bara är en månad gammal. Elias däremot försöker vi ha bättre koll på, även om det ibland inte fungerar alls. En vanlig vardag vaknar han ungefär halv åtta, sover sedan 1 1/2-timma efter lunch, för att sedan gå och lägga sig vid åtta igen. Jag tror vi dock måste korta ner lunchsömnen till en timma när dagis åter sätter igång då Elias börjar ha lite för mycket krafter kvar när kvällen kommer, men det tar vi om några veckor.
Jag vet flera barn som vaknar med tuppen och har starka föräldrar som också går upp då. För gubbsingen och mig passar inte detta då vi inte alls orkar. I och för sig beror morgontröttheten på att gubbsingen och jag går och lägger oss alldeles för sent, men då Elias har lärt sig att sova länge på morgnarna har detta inte blivit något problem. Och, att säga att det inte passar kanske är väldigt själviskt? Hmmm.... Kan man lära barn att sova sent? Eller, har vi bara haft tur med Elias? Kommer vi kunna lära Simon att sova ordentligt på morgnarna eller är man helt enkelt olika som person? Jag förstår att detta blir annorlunda när mammaledigheten är över, jag börjar jobba och hela familjen måste komma iväg på sitt. Men, helgerna återstår, och alla loven.
Sedan vet jag inte om vi har 'lärt' Elias att sova länge på morgnarna. Det kanske helt enkelt handlar om att han är lite trött av sig och gärna drar sig och gosar kvar i sängen. Men, ända sedan han var liten och började vakna tidigt, sådär vid sex-halv sju, tog vi upp honom i vår säng, satte honom emellan oss och slog på Pingu på TV'n. Sedan försökte vi vakna till i cirka en halvtimma, gubbsingen och jag, medan stackars Elias tittade på TV. Efter ett tag upptäckte vi att Elias slagit omkull sig själv mellan oss och somnat om. Om det berodde på trötthet eller ren tristess vet jag inte, men vi fortsatte givetvis att sova vi också. Nu, som sagt, sover han längre - utan Pingu.
Varför ta upp detta här och nu? Jo, vi tog oss i alla fall en ordentlig sovmorgon idag och vaknade halv tio och jag antar att jag försöker rättfärdiga det. Även Elias vaknade halv tio. Ja, halva dagen är borta känns det som, det håller jag med om. Men, så sent som vi kom i säng så var det värt att få sova på morgonen. Jag hoppas att även Simon så småningom kommer att kunna sova lite längre på morgnarna istället för att stiga upp med tuppen. Eller, så kanske han är en kille som är hur morgonpigg som helst och kommer att få upp en trött trött mamma varje morgon..... Mycket längre än så här kom vi inte i våra diskussioner, gubbsingen och jag - så vi får se.....
Bye Bye!
Kommentarer
Trackback
