5årsvaccination i torsdags

 
 
foto taget med min iPhone
 
 
 
I tordags morse åkte Simon och jag iväg till BVC då det är dags för 5årsvaccination snart. Eller, vi trodde att det skulle bli till sommaren, men då det finns endast ett fåtal doser kvar vars Bäst-före-datum går ut snart så fick det bli vaccionation redan nu i mars. (Sedan ska det vara slut i hela landet enligt BVC-sköterskan som vi besökte.)
 
På onsdagkvällen talade vi om för Simon att vi skulle iväg till doktorn nästa morgon eftersom han snart fyller fem år, men eftersom han tidigare har varit så jätterädd för sprutor och skrikit rakt ut sade vi ingenting om vad besöket egentligen skulle gå ut på. På torsdagsmorgonen åkte vi efter frukost och lite morgonmys iväg till vårdcentralen och då jag var totalt inställd på att det skulle bli ett jättejobbigt besök frågade jag BVC-sköterskan om vi kunde börja med att väga och mäta Simon så att vi hemma skulle ha någonting positivt att prata om. Det var en pratglad Simon som pratade sig igenom mätningen (han är nu 101,5cm lång), samt vägningen (och väger nu 14kg), och han märkte knappt av att han fick en spruta av sköterskan utan fortsatte bubbla på som bara han gör. Så härligt att se! Gissa om jag var stolt! Och, förvånad! Till och med sköterskan observerade att jag var förvånad. När det var dags att lämna vårdcentralen för att åka och äta glass, vilket vi tillsammans hade bestämt att vi skulle göra, ville Simon istället till förskolan och leka istället - och istället bad han mig köpa med glass hem så att han kunde bjuda sina bröder på glass på kvällen istället. Sötnöt! Om han bara visste så stolt jag var över honom! Simon, han var mest nöjd med tatueringarna han fick.         :) 
 
 
 
Kvällen innan det var dags för sprutan diskuterade P och jag hurvida vi skulle säga något om sprutan till Simon eller ej. Då förra sprutan var så hemsk så hemsk att ta, bestämde vi oss för att inte säga något förrän det var dags, och den här gången tror jag att det var helt rätt beslut vi tog. Samtidigt diskuterade vi att vi inte vill att Simon slutar lita på oss och att det egentligen kanske är mer rätt att berätta och förbereda honom på vad som komma skall. Tanken på att han denna gången skulle ha fått ont i magen, börjat gråta och oroa sig redan kvällen innan, sova oroligt, vakna orolig, vara ledsen vid frukosten och sedan inte vilja gå till vårdcentralen, lockade inte alls och därav vårt beslut. Nu när det gick så bra som det gick får vi kanske tänka om nästa gång - men det är svårt att i förväg veta vad man ska göra!  
 
Nu får vi bara hålla koll på Simons arm där han fick sprutan: redan på torsdagskvällen började han klia och klia där och han har fått någon form av allergisk reaktion då han har lite utslag där nu. Idag, söndag, har han inte kliat sig mycket alls och jag hoppas att det har lagt sig och att det inte blossar upp igen. Nu när han var så duktig ska han inte behöva åka på några komplikationer! Håller tummarna. 
 
Bye for now! 
 

Kommentarer

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com

Bilder i headern frÂn weheartit.com


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!