Kikar som hastigast in här och inser att jag inte har hunnit blogga på nästan en vecka. Tiden går alldeles för fort. I helgen fick killarna leka med kusin O hos mummu och ukki, och när vi satte oss i bilen för att åka hemåt på söndagskvällen sade Elias att han redan saknade sin kusin. Sötnöt. Inte lätt när vi bor så långt ifrån varandra. Vi hann även fira vanhamummu som fyllde år, och det var kul att det var fullt hus hos henne. Efter helgen har det sedan varit förskola och dagarna har gått i ett. P och jag tänker, funderar, försöker klura ut vad som är det bästa alternativet, tänker lite till, har besökt uteförskolan på friskolan, vi funderar vidare, har några gånger pratat med kommunen om förskoleplacering - och då vi inte har blivit kloka och kunnat ta något beslut kommer nog tankarna snurra runt i huvudet på oss i några dagar till. Tänk om vi visste vad som är rätt? För oss alla? Att inte veta stressar mig jättemycket. (Mer om våra tankar kommer nog senare i veckan.)

 

Hur hindrar man för övrigt en ettåring från att klättra och leva farligt? Jag antar att vi får lägga ner stolarna så att han inte kommer upp och kan ställa sig upp, Noel. Men, hur hindrar vi honom i soffan? Klättrar gör han gärna, men att släppa taget och gå vägrar han. Sötnöten. 

 

foto taget med min iPhone 

 

 

Hoppas allt är bra med er. Ha en bra onsdag! 

Bye!