Nej, inget knyte än, trots att jag faktiskt de senaste två dagarna har varit orolig för diverse då jag inte mått riktigt bra. Inte det att knytet har oroat mig, han/hon bökar på för fullt i magen, utan snarare huvudvärken som dök upp igår tillsammans med flimmer för ögonen samt allmänt konstig känsla. Men, troligtvis har även jag åkt på någon form av förkylning som killarna har, vilket har fått mig ur balans. Lägg därtill en stresskänsla då jag vill ha allting färdigt men inte hinner få till det, så var nog gårdagen resultatet.

 

I måndags var jag iväg till vårdcentralen för blodtryckskontroll och även protein, vilket förlossningen ordinerade för några veckor sedan, och dessa två resultat var ok. Blodtrycket har faktiskt gått ner sedan jag slutade jobba, och det är bra. Samtidigt vet jag att anledningen till att jag måste gå iväg och kolla blodtryck och äggvita två gånger/vecka är att eventuell havandeskapsförgiftning ska upptäckas i tid och att jag då ska åka in till förlossningen på en gång, så jag är ändå orolig varje gång jag ska iväg. Speciellt nu när båda barnmorskorna här på vårdcentralen varit sjuka/haft semester och jag istället har fått gå på vårdcentralen och böka med tider. Givetivs har jag även googlat på Havandeskapsförgiftning, samt vet vilka symptom jag ska hålla utkik efter, så när huvudvärken igår dök upp och det plötsligt började flimra för ögonen och delar av synfältet bara tonade bort blev jag riktigt oroligt. Jag stod och tittade och tittade på klockan i köket, fokuserade på 12:an, och kunde bara konstatera att jag inte såg siffrorna till höger, dvs 1 2 3 4 5, såvida jag inte vred huvudet och fokuserade på dem istället. När jag tittade rakt på Simon som stod vid fotpallen i vardagsrummet kunde jag heller ej se Elias i periferin där han satt till höger i soffan. Riktigt läskigt och jag antar att det stressade mig ännu mer. Inte det lättaste att hålla skenet uppe och fortsätta med lunch-sysslorna utan att oroa killarna för mycket. Samtidigt har jag upplevt detta tidigare, utan mage och knyte, och optikern har sagt att det är ögon-huvudvärk och att man helt enkelt kan uppleva det. Det enda man kan göra då är att låta ögonen vila, och sagt och gjort, jag tog av linserna, lade mig på soffan och gjorde det igår. 

 

Imorse var min plan att boka in en tid på MVC för att få till en ordentlig kontroll då barnmorskorna nu ska vara tillbaka, men försök att komma fram på telefonen under den halvtimman de har telefontid och då alla andra som missat sina tider under veckan de har varit borta också ringer. Det var upptaget i 30minuter. Nej, jag kom inte fram. (Och ja, jag var lite irriterad efter den halvtimman.) Det hade varit så mycket enklare att åka iväg på kontroll idag medan Elias och Simon var iväg till förskolan, men det blev inte så. Istället ringde jag faktiskt idag till förlossningen för att höra vad de ansåg om gårdagens huvudvärk och ögonflimmer, och då jag imorse inte på något sätt mådde sämre fick jag rådet att avvakta och bara vila upp mig idag. 

 

Jag hade nog behövt vila upp mig, precis som de på förlossningen sade i telefonen imorse, men då jag samtidigt behövde åka in till stan och shoppa prioriterade jag det idag. Jag vet att shoppande (hur konstigt det nu än kommer att låta) har legat som ett stressmoment över mig och det enda sättet för mig att bli av med den stress-känslan är att bocka av den punkten på listan, så shoppingdag blev det. Tyvärr hittade jag inte allting som jag önskat idag, men nu har jag gjort ett försök och får lösa det på annat sätt. (Ska imorgon bland annat klicka hem en beställning från H&M med diverse saker.) I och med brist på vila idag dök huvudvärken åter upp under eftermiddagen och ikväll har jag åter bara legat och tagit det lugnt. Tur nog har jag inte haft något flimmer för ögonen eller liknande. 

 

Det känns fortfarande som att jag har någonting i kroppen, och jag bara hoppas hoppas att det är en förkylning och ingenting annat som är värre. Oron ligger nog kvar tills jag får höra att allting är bra. Igår natt sov jag som en stock först fyra timmar, sedan ytterligare sex timmar, vilket faktiskt gav mig många timmars sömn, men ändå har jag inte varit hundra pigg idag. Igår kväl, när jag låg och oroade mig som mest under min vakna timme mitt i natten, tröstade jag mig till slut med att säga att jag imorgon kväll (alltså, nu) ska få se att jag kommer att ligga i min egna säng hemma och få vila upp mig ytterligare en natt, och att vårt knyte inte kommer att råka ut för något dramatiskt. Och, så blev det - jag ska alldels snart krypa ner och ta kvällen, hålla tummarna för att Elias och Simon vill sova så bra som de gjorde igårnatt, och låta knytet böka på bäst han/hon vill i magen. Jag vet inte riktigt vad han/hon är ute efter, men jag antar att det börjar bli riktigt trångt där inne nu. Riktigt kul att se är att till och med Elias skiner upp som en sol när han känner knytets knä/fot/hand dra iväg i magen. Oj, så han längtar efter knytet.        :)

 

 

 

Nu dags att krypa ner och hoppas på en bättre, en piggare, dag imorgon.  (Ovan, bökande mage i soffan.)    :) 

 

Nighty-Night!