Idag går vi in i vecka29. Vårt tredje lilla knyte föds om 83dagar, och exakt 70,4% av graviditeten har redan passerat. (Det är bra med app på mobilen som håller koll åt en.)       ;)

Knytet vi väntar nu är väldigt lugn av sig, och jag har under våren hoppats på att den ska böka runt mer så att det inte bara är magen som växer utan att jag även kan känna den mer. Någon måste ha hört mina önskningar för idag har knytet faktiskt bökat runt lite mer, men jag antar att det beror på att det så smått börjar bli trångt där inne allt eftersom knytet växer.  

 

 

 

 

 

I förra veckan på kollen på MVC var allt precis som det ska med både knytet och mig. Mitt blodtryck ligger på 132/78, blodsockret låg på 4,9 klockan tio (trots att jag faktiskt bara äter kolhydrater till frukost), magen växer som den ska, och knytets hjärtslag var 131slag/min. Givetvis har jag, och P också då jag dragit in honom i mina funderingar, börjat spekulera i om det är en liten tjej eller en till liten kille vi väntar då både Elias och Simons hjärtslag låg på runt 150slag/min och knytets slag ligger på så mycket lägre. Hmmm...... Jag tror att jag, trots att vi inte vill veta vad vi väntar, kommer att försöka luska ut vad det egentligen är det vi ser på nästa ultraljud. Jag vill veta - men ändå inte.....  

 

Jag har verkligen inte varit bra på att varken ta kort eller skriva om väntan på vårt tredje knyte, så den tid som återstår får jag helt enkelt bättra mig. Tänk så oträttvist när knytet någon gång i framtiden frågar varför det inte finns så många kort på honom/henne i magen. Vad säger jag då? Men, på något sätt flyter allting på så mycket fortare denna gången om jag jämför med när vi väntade Simon, för att inte tala om när vi väntade Elias och allting var så jättenytt. I flera dagar nu har jag försökt påminna mig själv om att jag måste pausa och njuta av magen och knytet vi väntar så att jag inte i höst ångrar mig och längtar tillbaka till magen. Risk finns att jag kommer att göra det ändå då jag tycker att det är så otroligt mysigt att vara gravid, men jag vill inte känna att jag missat något. Så, jag ska pausa lite mer här och bara vara.

 

För övrigt har vi idag åkt från affär till affär och gått runt en hel del, och det känns nu ikväll. Ljumsken krånglar som vanligt och den smärtan är jag tyvärr van vid, men jag har även de senaste veckorna börjat känna av foglossning och just den biten skulle jag helst vilja slippa. För att inte tala om karpaltunnelsyndromet som gör så att jag domar bort i båda händerna både dagtid och nätter. Dessa två saker kommer jag inte att sakna. Inte alls. 

 

För att samla lite kraft och ork inför morgondagen är det dags att krypa i säng nu. Imorgon är en ny dag. 

Nighty-Night!