Tankar och skuldkänslor så här på kvällskvisten

Det är tungt att börja jobba igen efter mammaledigheten. Inte endast tungt fysiskt, eller mentalt, utan tungt känslomässigt. Varje dag, både morgon och kväll, kämpar jag med samvetskval och det faktum att jag nu endast träffar våra älskade småkillar tre-fyra timmar per dag (förutom helgerna). Fy, så jobbigt det är! 
 
Förra veckan sade en arbetskollega att hon inte alls förstod hur man kan välja att jobba 100% när man har små barn hemma, och just den kommentaren har hängt med mig ända sedan jag fick den slängd i ansiktet. Ja, hur kan man välja att jobba heltid istället för att vara mer hemma med sina barn? Om jag/vi fick välja hade jag gärna jobbat 75-80% och spenderat eftermiddagarna hemma med Elias och Simon, eller haft en arbetsvecka på fyra dagar istället, eller varit mammaledig ytterligare ett år, men det går inte nu. Jag/vi har inte ekonomi för det. När vi diskuterade detta på jobbet fick jag svaret att man helt enkelt måste anpassa sin ekonomi, samt att ekonomi inte kan gå före tid med de egna barnen. Eller, kan det det? För oss gör det det. Jag tror dessutom att vi inte är unika på något sätt utan att verkligheten ser ut så för de flesta familjer. Eller? 
 
Att jag inte har kunnat släppa kommentaren beror så klart på att den tog jättehårt då jag redan innan jag började jobba har kämpat med det faktum att jag inte kommer att träffa småkillarna lika mycket mer. På Elias och Simon går det ingen nöd, de trivs jättebra på förskolan. Det är mig det går nöd på. Tilläggas måste att jag trivs jättebra på min arbetsplats och att det är jättekul att sitta uppe i språkrummet med språkarna, så det är inte jobbet det är fel på heller. Det är bara jag som just nu inte vant mig vid vår nya tillvaro och att vara ifrån småkillarna. Det är jag, och det är jättejobbigt. Så otroligt otroligt jättejobbigt...... 
  
Ikväll när Elias kröp ner för att sova viskade han fem små ord och det gjorde så ont i hjärtat att höra dem: 
 
- Mamma, vi ses imorgon kväll. 
 
 
Ja, Elias, vi ses imorgon kväll igen. Jag längtar! 
 
Bye.... 
 

Kommentarer
Postat av: Johanna

Hemskt onödig kommentar. Varje familj gör väl som man själv vill och kan! 1,5 år hemma är mer än vad många andra ens har ekonomi till. Du ska inte alls ha dåligt samvete! Dina barn mår hur bra som helst ändå :) kram

2013-01-15 @ 07:40:26
Postat av: Maddi

Håller med, onödig kommentar! Men tänk att hon/han är en onödig människa ;) jag brukar tänka att folk som medvetet säger sådana saker för att såra måste må väldigt dåligt själv över något! Kanske är hon bitter på att hennes liv inte blev som hon önskat eller avundsjuk för att hennes liv snart är slut :)
Att Elias ord gjorde ont förstår jag! Gjorde ont i mitt hjärta att läsa det! Men snart är det helg igen och se till att tanka massa Elias och Simon-energi då! Massa kramar

2013-01-16 @ 15:04:35
URL: http://Hokori-fallenangel.blogspot.com

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com

Bilder i headern frÂn weheartit.com


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!