Ja, han bara växer vår lilla Simon. Idag blir han tio månader gammal, och han ser verkligen ut som en liten kille nu för tiden och inte bara en bebis. Tänk så tiden går fort. Jag vet att jag skriver det varje gång, men jag slås av det varje gång jag tar ett månads-kort. Denna tiomånadersdag har vi spenderat här hos småkillarnas mummu och ukki, så det fick bli en annan fåtölj denna gång.    ;)   

Simon har i alla fall vuxit den senaste månaden och nästa vecka ska det bli spännande att höra vad de säger på BVC. Inte för att Simon är stor i maten, men han äter ordentligt för att vara Simon och håller nu för fullt på att vänja sig vid nya konsistenser. Att plocka med majs och stoppa i munnen går jättebra (även om 95% fortfarande hamnar på golvet), men köttfärssås och mat med bitar är fortfarande lite kämpigt. Att smaka på vår mat, våra såser, är däremot jättespännande.

Annars sitter Simon fortfarande där han sitter. Nästan. Han har fortfarande inte börjat krypa, men sträcker sig efter saker när han sitter på golvet och förflyttar sig då några centimeter åt gången utan att förstå det själv. Han älskar fortfarande sin gåstol och med den springer han gärna efter sin storebror när de busar. Han har även kommit på det här med att gå och hålla någon i fingrarna, så det gör han gärna nu.

Pappa är favoriten, men igår sade Simon för första gången någonting som lät som 'mamma' och jag blev jätteglad. För några dagar sedan lärde han sig att vinka, och han tycker om att pussas (med öppen mun precis som Elias gjorde när han var liten). Frisyren har han dock slutat sköta själv och han har blivit långhårig. Någon gång de närmsta dagana ska jag försöka klippa honom. Frågan är bara när? När han sitter i sin stol viftar han gärna med händerna, han vänder och vrider på sig, samt slänger sig plötsligt framåt och bakåt - så att ha en sax i närheten är lite risky.     :) 

Tänk, hela tio månader.....  
Bye Bye!