Usch och fy vad jag inte tycker om de dagar Elias inte sover efter lunch på dagis. I måndags sov han inte och vid fem-tiden på eftermiddagen var han så trött så att han grät och skrek för ingenting. Igår när vi hämtade på dagis var det en glad utvilad Elias som kom hem och hela eftermiddagen och kvällen var mysig. Idag hade han åter ej sovit och efter en stunds gråt och skrik här hemma somnade han på en minut när vi väl gosat ner oss i sängen.

Jag vet att Elias inte orkar med hela dagar om han inte sover lunch. Speciellt inte de dagar då han vaknar redan vid sex-tiden på morgonen, som idag. Nu är Elias tre år och jag vet inte om det är så att treåringar ska lära sig vara vakna hela dagar och inte sova lunch? Trots att Elias sover lunch somnar han lätt klockan åtta på kvällen och vi tycker inte att kvällsrutinerna eller kvällarna är jobbiga. Men, det kanske är dags att ändra på rutinerna? Att Elias inte sover lunch och istället lägger sig för att sova redan klockan sju på kvällen? Är det som med allt annat då: att det kommer att vara x antal jobbiga eftermiddagar och kvällar med en övertrött Elias men att han vänjer sig och det går över efter ett tag? Hur ska man tänka och göra?  

Jag är helt slut efter gråt- och skrikstunderna som Elias har. (Och, så gråter och skriker han givetvis efter pappa för att jag är elak som vill att han ska vila/sova en stund.) Då Simon inte tycker om att vara så mycket själv, och givetvis reagerar på att storebror är ledsen och skriker, börjar han oftast också skrika. Suck. Gråt och skrik tar på krafterna.  

Nu sover i alla fall Elias lite. Simon har fått i sig mellanmål och läser tidning på sitt vis. Jag ska dricka kaffe.
Bye Bye!