Det har de senaste dagarna lagt sig ett lugn inom mig. Jag vet inte vad det är, vad det beror på, men så är det. Det finns alltid någonting att göra här hemma, det är så mycket som jag vill fixa, men nu tar jag det som det kommer. Jag känner inte längre samma stress. Visst har jag blivit smått arg på tjat och gnäll, visst har jag varit trött så att jag inte har haft riktigt ork, och jag har haft ont i huvudet vilket gjort att jag inte har varit hundra. Men, trots det känner jag mig så lugn. Allt oftare kommer jag på mig själv att jag hamnar på golvet, tillsammans med småkillarna, och bara det får mig att må bra. Kanske är det den underbara solen som gör mig lugn? Det underbara vädret och våren som är på gång? Oavsett vad som ligger bakom så är jag glad och tacksam. 

Idag har det varit mysig dag och jag hoppas att helgen blir fin så att vi kan vara ute så mycket som möjligt. Jag hoppas att våren blir fin, sommaren och nu ser jag fram emot hösten. Undrar jag om jag inte helst vill vara hemma, mammaledig, nästan en termin till? Bara vara med småkillarna och njuta av denna tid. De säger att denna tid inte kommer tillbaka - och då är det väl bäst att ta tillvara på den? Eller!?!

Bye Bye!