Jag vet inte om det är det att vi faktiskt lyckas tajma in det, eller om det är för att jag befinner mig mitt upp i det och det känns som så nu. Men, när gubbsingen jobbar långa dagar passar i alla fall någon av småkillarna, om inte båda, på att ha en skrikdag. Idag är det Simon som inte vet vad han vill, förutom att skrika - för det gör han. Högt och tydligt. Eller, så är det jag som inte helt enkelt förstår vad han vill. Kan vara så också. Men, åh så trött man kan bli på skrik.......  

Nu har i alla fall Simon ätit lunch och jag hoppas att det blir lugnt en liten stund nu så att även Elias och jag kan äta i lugn och ro. Tricket med Simon, när han är alldeles jättehungrig eller trött och inte riktigt förstår att han får mer ork om han äter, är att ge honom en sked mat och sedan stoppa in nappen i munnen på honom efteråt. Så får man göra ett antal gånger innan han som sagt kommer på att det faktiskt var gott med mat och börjar gapa av sig självt. Jag hade nog hoppats på att efter Elias få en liten som gapar och äter utan kringelkrångel, men nepp så blev det inte. It's karma, som min käre bror brukar säga. (Tycker nog att jag har fått igen dubbelt nu.)    ;) 

Äntligen kikar solen fram ute och efter lunch blir det nog en promenad någonstans. Vi behöver komma ut. På förmiddagen var Elias ute lite på gården och lekte i sandlådan, så han har redan fått lite frisk luft, men det vore skönt att komma ut alla tre och få njuta av solen och det fina vädret. Först, lunch och vila.

Bye for now!