När jag och Simon idag hämtade Elias på dagis fick vi veta att Elias under dagen fått ögoninflammation. Stackarn. Han var så ledsen och hade länge länge suttit i knä på en av dagisfröknarna, och när jag kom satt han bra länge i knät på mig och grät innan vi kunde ta oss hemåt. Jag hade hoppats så att småkillarna nu kan få vara friska, men istället rinner och guckar ögonen på Elias och han är givetvis ledsen för det. Än så länge har ögonen inte blivit röda och jag hoppas att Elias slipper det och att det är en mild ögoninflammation. Finns det sådana? Åter baddar jag med kamomillvatten och efter ex antal gånger har Elias börjat acceptera det och slutat gråta. Det som underlättar nu, jämfört med förra veckan när Simon var sjuk, är att man faktiskt kan förklara och resonera med Elias. På BVC, där jag önskade att vi kunde få salva eller droppar nu direkt, sade de åt oss att avvakta till på fredag ifall det går över av sig självt. Så, vi avvaktar och hoppas på det bästa.

Tråkigast är nog att vi har fått ställa in lördagens inplanerade kalas. Elias har pratat om sitt kalas så länge nu, verkligen sett fram emot det, och så blir det ingenting. Stackarn. Och, med ögoninflammation blir det heller ingen ÖppnaFörskolan imorgon. Stackarn. Vi blir hemma i några dagar nu istället. Jag hoppas att natten kommer att gå bra och att Elias inte kommer att gripas av panik om ögonen guckar igen helt. Stackarn.....

Bye!