Jag vet inte hur många gånger jag har spritat händerna idag, och då är klockan bara tre. Elias ligger och vilar i vardagsrummet så att jag kan hålla ett öga på honom, och för att inte Simon från köket ska kunna smita in till sin storebror har jag satt för två tunga flyttkartonger i dörröppningen. (Här gör jag allt för att försöka förhindra att vi blir smittade.) Jag spritar händerna så snart jag går från ett rum till ett annat, när jag hjälpt Elias med vad det nu kan vara, så snart jag har lekt med Simon, när jag har gett Simon vatten, när jag ska in i kylskåpet, nu när jag har bloggat, när jag ska plocka undan vad det nu kan vara, när jag, när jag, när jag..... Måste allvarligt lokalisera min handkräm då händerna börjar bli smått torra av handspriten vid det här laget. 

 

Sedan vet jag inte hur många gånger jag har frågat Elias hur han mår. Stackarn, så jag tjatar på honom. Men, det får han ta för jag vill veta vad magen säger när han har druckit lite vatten och nu smakat på två skedar mellanmål. Jag vill vara snabbt på plats (jag flyger över kartongerna i dörröppningen) när han börjar må illa så att jag kan hjälpa till.  Måste även ringa till dagis och tala om att han blir borta hela veckan i och med att han har legat sjuk idag. Han kämpar på bra, Elias, och jag hoppas att illamåendet har gått över snart och att han får behålla maten. Nyss bad jag om ursäkt för att jag tjatar så och fick ett "Tack!" till svar. Älskade killen. 

 

Bye!