Elias lärde sig för någon vecka sedan sin bokstav "E". Han lärde sig känna igen den bland andra bokstäver, samt lärde sig skriva den, och sedan dess har han skrivit E varje gång han har målat med vattenfärger, ritat eller skrivit listor. Jättestolt har han varit, precis som P och jag är. 

 

Den senaste veckan har vi övat lite på bokstäverna "L" och "I" som faktiskt är väldigt tacksamma bokstäver att skriva. Nu kan Elias endast skriva bokstäverna om han blir påmind om hur de skrivs, han kan dem inte lika bra som bokstaven "E". "L" är lite lika bokstaven "E" men har bara ett streck där nere och "I" är bara ett rakt streck, brukar vi säga. Bokstaven "A" har vi också nämnt, och just den bokstaven övar han på ibland och tycker nog att den är lite kul. Två sneda streck åt varsitt håll och sedan ett streck i mitten. 

 

Idag, med lite hjälp och direktiv, fick han ihop nästan hela sitt namn på tavlan som står på altanen här hos mina föräldrar. "E L I A" har han lyckats skriva, och nu ska vi bara öva på det där kluriga "S"et som slingrar sig som en orm. Så småningom kommer han nog att kunna skriva sitt namn. Så coolt! (Tycker då jag.)     :) 

 

 

 

Måste dock konstatera att Simon kommer att få det svårare att få ihop sitt namn när han väl börjar intressera sig för bokstäverna. Hur tänkte vi egentligen när vi valde namnet Simon? Några av våra kriterier när vi funderade kring namn var att det inte skulle vara för långt, och det är inte namnet Simon. Vi tänkte dock aldrig på att vi kanske skulle kunna underlätta för barnet och välja ett enkelt namn att stava. "Emil" hade varit bra. Det hade dock varit helt fel, det var ändå en Simon som kom in i vår värld.    ;) 

 

Bye Bye!