Han är så go, vår Elias. Inatt vaknade jag av att han snyftade, nästan grät, i sin säng, och det händer inte alls ofta. För att lugna gick jag dit och Elias var så pass vaken så att han bad mig krypa ner och sova med honom. Efter en liten stund bad han om att få dricka lite vatten, och trots att jag är emot dricka vatten på natten (då det lätt blir en vana) så fick han dricka lite då han kändes varm. När Elias druckit sitt vatten lade han sig till rätta i sängen igen, vände sig om, tittade på mig där jag stod bredvid sängen (redo att krypa ner igen) och sade:

- Sov gott. Vi ses imorgon.


Där behövdes tydligen inte jag längre, så jag fick gå och lägga mig i vår säng igen. Jag gjorde det med ett leende på läpparna. Han är så söt, Elias. Han hade tydligen blivit tillräckligt tröstad och lugnad, fått sitt vatten, allt var bra och då ville han fortsätta sova själv. Imorse fick jag sedan veta att han troligtvis drömt om tandtroll som kommit, och blivit rädd för dem. Stackarn. Måste fortsätta prata om det där med tandtroll och lugna honom då han faktiskt är jätteduktig som själv vill borsta tänderna. Nästan så att han gör det för ofta om man inte säger åt honom att det inte behövs hela tiden. Eller, kan barn borsta tänderna för ofta?  

När vi lämnade av Elias på dagis hade dagisfröknarna fullt sjå med att få ut alla barn, utom de fyra som skulle pyssla varav Elias var en, så jag stannade kvar inne med dem och höll dem sällskap. Elias var jätteglad åt att jag var där en stund då det inte händer alls ofta. Var så klart tvungen att knäppa ett kort på Elias som staplade klossar och räknade för fullt. Inte för att det var något speciellt, men han är så fin.    :)

Väl hemma efter dagis upptäckte jag att elen gått och då jag varken kunde dammsuga, stryka tvätt, tvätta, koka kaffe etc etc etc, så kröp jag ner i sängen samtidigt som Simon skulle sova förmiddag och somnade jag med. Skönt. Det händer inte ofta och idag behövde jag tydligen det. Nu är det dags för lunch.

Bye!