Det är så fint med solsken och vår ute. Jag är full med påskkänslor (om det nu finns några sådana känslor) och idag ska Elias och Simon få ge sig ut på äggjakt, vi ska äta påsklunch hos svärmor och sedan hoppas jag att Elias ska få se påskkärringar här på gatorna. 

Elias är lite rädd för påskkärringar, och tyckte att de var läskiga när de plötsligt dök upp på dagis nu i veckan. Så, för att avdramatisera det hela har vi pratat om att påskkärringarna som kommer idag är barn som vill klä sig som påskkärringar, att de har målat påskbrev, att de går runt och säger Glad Påsk och delar ut påskbrev. Hoppas nu att han inte kommer att tycka att det är för hemskt. I år kommer inte Elias och Simon att vara påskkärrinar, men nästa år kanske.

Igår, i väntan på middagen, passade Elias och jag på att måla några påskbrev och jag har verkligen på senare år ändrat uppfattning om teckningar målade av barn. När jag var yngre tyckte jag att påskkärringarna som hälsade på hos oss inte hade lagt ner så mycket tid på sina teckningar utan istället bara målat några färgglada streck på sina teckningar, och det kändes lite tråkigt. Nu förstår jag att beroende på hur långt barn har kommit i sin utveckling så målar de olika. Klart det är så. Och, idag blir jag så glad när jag ser hur Elias utvecklas och för alla teckningar han gör. Fånigt kanske, men med tanke på att han bara var ett litet knyte för tre år sedan så är det riktigt coolt tycker jag.    :) 

 


Bye Bye!