Fy, för att hämta hem en trött gnällig skrikig kille. Det tog oss en halvtimma att ta oss från ytterdörren på dagis till parkeringen, en sträcka som alltid annars tar cirka en minut. Hade jag kunnat hade jag gärna lämnat kvar Elias på dagis, skrikandes. Varför han skrek? Han ville att jag skulle bära honom till bilen, vilket jag inte kan då jag måste bära Simon. Tidigare har Elias alltid annars accepterat det och varit nöjd med att bara hålla handen, men inte idag. När vi väl parkerat här hemma på uppfarten fortsatte han att skrika ute i cirka tio minuter, sedan kom han in och var på bra humör. Jag vet att han skrek eftersom han var trött, men ååååh så det tar på krafterna. Stackars grannar, dagisfröknar och förbipasserande som var tvungna att lyssna på allt skrik.

Så, snälla herren där uppe - låt inte Elias vara en trött gnällig skrikig kille nu, speciellt inte nu när gubbsingen ska åka iväg till Polen imorgon och vara borta i några dagar. Snälla! Elias har fått i sig mellanmål nu och jag hoppas slippa utbrott. Och jag, jag ska ta mig något stärkande så att jag orkar med.

Tji fick jag för förra inlägget. Inte alls mysigt att hämta idag.
Bye!