Ullared - det är väl ett fenomen för sig!?! Under ett och samma tak finns hur mycket som helst: elektronik, kläder, mat, hemtextil, leksaker, en restaurang, frisör, ett café för att nämna bara några saker. Under högsäsong kan det vara mer än 20 000 personer som shoppar loss på Ullared per dag, och man räknar med att varje kund i snitt spenderar 5000:-. Det är mycket det!

Idag (läs onsdagen den 13juli 2011) har det varit gråmulet här, precis som jag önskade, så vi i vår familj for iväg till Ullared och shoppade loss i åtta timmar. Gubbsingen och Elias hittade skor, och Elias ville givetvis ha på sig sina sandaler direkt när vi betalat dem. Sedan var det faktiskt gubbsingen som shoppade mest idag: han hittade två jackor och hur många par jeans som helst. Jag hoppades på att hitta kläder jag med, men fick endast med mig en jacka och två par byxor. Till killarna blev det dock endel, och Elias valde kläder till både sig själv och Simon. Lite roligt. Dock blev notan mindre rolig och jag har nog aldrig förut fått ett så långt kvitto.

Roligt idag var att bror och Karin mötte upp oss på Ullared. Vi hann med lunch tillsammans, samt eftermiddagsfika. På något sätt lyckades vi springa på dem några gånger inne i varuhuset, men våra andra kompisar som också var där såg vi inte alls på hela dagen. Tack, bror och Karin, för sällskapet i alla fall!

En mindre rolig sak var att Elias lyckades springa ifrån oss, och det tog säkert tio minuter innan vi hittade honom. I mindre än fem sekunder tappade vi Elias med blicken och sedan var han borta. Gubbsingen och jag gick runt runt och letade runt Röda Fiket, där vi hade suttit, men hittade honom inte alls. Tillslut utökade gubbsingen sitt sökande och möttes av två kvinnor som kom gående med Elias mellan sig i en av gångarna. De hade haffat Elias när han kom springande i full färd mot barnavdelningen. Och, ni som vet hur det ser ut på Ullared, så är det långt mellan det Röda Fiket och barnavdelningen. Nästa gång ska vi absolut göra som Karin föreslog: sätta ett armband med namn och mobilnummer på Elias och ifall han springer bort kan de ringa oss och tala om var han finns. I bilen på väg hem kom gubbsingen och jag även på att det bästa, om vi tappar bort någon av killarna eller de tappar bort oss, är att en utav oss går och ställer sig vid utgången tills dess att informationen efterlyser oss. Gör vi det bör ingen kunna kidnappa killarna i alla fall då vi ser när de försöker ta sig ut. Denna gången gick det bra, men man vet aldrig... 
 
En annan mindre roligt sak skedde när jag provade kläder i provhytten. Jag upptäckte i spegeln bryskt och brutalt hur jag verkligen ser ut, och det var ingen vacker syn! Usch och fy!!! Jag har verkligen gått upp hur mycket som helst, och så mycket godis och bullar som jag har moffat i mig på sista tiden så är det inte konstigt. Så, nu har jag satt upp en plan och fram till jul ska jag gå ner 10kg. Jag ska försöka göra en Zytomierska. Så, då är det sagt. Punkt slut. Från och med imorgon blir det nyttig bra mat. (Jag vet att jag aldrig kommer att bli lika smal som Zytomierska, men jag ska försöka äta bra, träna och gå ner i vikt så bra som hon har gjort. Jag beundrar hennes vilja.)  

Sedan var vi, tillsammans med en annan familj, sist ut från Ullared idag. Helt tomt var det i varuhuset så att till och med gubbsingen ville dokumentera det. Även parkeringen var nästintill tom. Kändes konstigt.





 

Nu är det hursom natt och killarna sover. Alla vettiga människor sover. När vi kom tillbaka till husvagnen ikväll var vi jättetrötta, så vi hoppas på sovmorgon imorgon. Jag säger: 
Nighty-Night!