För precis ett år sedan släppte Elias taget och lärde sig gå, då var han 11 1/2 månader gammal. Idag, två veckor innan sin 2årsdag, har han gått på pottan för första gången. Han har i och för sig kissat på pottan två gånger tidigare, och då har gubbsingen varit med. Men, idag blev det den andra varianten och jag fick äran att vara med. Det kanske egentligen inte räknas, men jag är stolt och jätteglad. Nu gäller det att försöka få Elias att på riktigt koppla ihop pottan med det man ska göra på pottan, och sedan kan vi påbörja potträningen på allvar.

Det händer mycket under ett år och jag är jättestolt över alla framsteg vår lille kille gör. På vägen hem från jobbet idag ringde jag gubbsingen en kortis för att höra om jag skulle åka förbi en affär. Han och Elias var nere i källaren och pysslade, och då Elias tycker om att prata i telefon ville även han så klart prata med mig. Och, Elias och jag hade faktiskt ett samtal; han berättade att han var nere i källaren, jag undrade vad han och pappa gjorde, han berättade att de busade i stora sängen, jag undrade vem han hade lekt med på dagis, han svarade, och jag avslutade med att säga att jag var på väg hem. Jättecoolt att kunna prata så här med en liten kille som snart fyller två.   :)

Så, jag kan bara konstatera att tiden går fort och det händer saker hela tiden. Gubbsingen påminner mig lite då och då om att njuta av denna tiden; då vår lille kille är liten, då det bara är vi tre. Snart kommer vi ha fullt upp och vara fyra stycken (om allt går som det ska). Det kommer att bli spännande. Och, det kommer att bli spännande att se hur vår lille kille växer och utvecklas. Undrar jag vad han lyckas med om ett år....???

Bye Bye!