Äntligen sover småkillarna. Elias har som vanligt somnat utan problem, och jag hoppas att han kommer att sova hela natten i sin säng. Simon har å andra sidan varit jätteledsen och orolig hela kvällen, han har haft jättesvårt att komma till ro trots att han har fått Alvedon i sig. Han somnar till för att sedan plötligt vakna igen och storgråta, om och om igen. Gubbsingens teori är att Simon känner sig olustig i kroppen efter sprutan och varken vet vad det är eller hur han ska hantera det, samt att han säkert behöver och vill ha närhet. Jag håller nog med. Så, ikväll går gubbsingen och jag åt varsitt håll: han går ner och sover i källaren för att få en lugn natt så att han orkar med en lång arbetsdag imorgon, och jag sover i sängen med Simon tätt intill mig. Jag hoppas att jag orkar med, eller att Simon faktiskt blir lugn av att sova nära och därmed sover en stor del av natten. Vi får helt enkelt se imorgon.

Nighty-Night!