Varje dag, mellan ungefär fem till sju på eftermiddagen/kvällen, har vi en dust med Simon då han bara skriker och skriker och skriker. Han är inte hungrig, han har torr blöja, han är inte ensam utan har sällskap och närhet då han sitter i famnen på någon utav oss, utan han är helt enkelt trött. Supermegatoktrött. Det är den enda förklaringen vi kan komma fram till. Han skulle kunna ha ont i magen, men det brukar ge sig efter en stund och kan inte vara orsaken till att han skriker i två-tre timmar. Och, fy så jobbigt det är att lyssna på honom. Varje kväll.....

För en stund sedan slocknade han själv i babygymmet där han låg och skrek, slocknade av trötthet (inget annat). Vi, Elias, gubbsingen och jag, passade då på att äta middag och det var hur skönt som helst att göra det i lugn och ro. Annars brukar gubbsingen och Elias äta middag tillsammans, medan jag sitter med Simon, och så lyssnar vi på hans skrik. Så jobbigt...... Jag hoppas att denna period går över snart. Mycket snart. Suck.....

Bye Bye!