Hur ska man balansera jobb och familjeliv???? Jag vet verkligen inte hur jag ska göra, hur jag ska lyckas. Nästan varje dag jag åker hem från jobbet är jag stressad för att jag kommer sent till dagis för att hämta vår lille kille. Jag har en klump i magen, hjärtat bankar jättehårt och jag försöker ta mig fram så snabbt jag kan i trafiken, men misslyckas ofta då jag hamnar efter en söndagsåkare (trots att det är vanlig arbetsdag) och samtidigt får en massa möten. Typiskt.

Gubbsingen och jag har gått igenom våra tider och lämnat in ett schema till dagis för Elias. Tre av fem dagar hinner jag inte med mitt jobb i tid, utan kommer iväg för sent från jobbet utan att ha gjort klart det jag ska. Orsakerna till att jag kommer iväg sent varierar från dag till dag. Ibland handlar det om rena förberedelser inför kommande dags lektioner, förberedelser som måste göras på plats. Ibland handlar det om elever/händelser som måste följas upp. Ibland är det elever som stannar kvar efter sista lektionen och har behov av att prata. Jag har jättesvårt för att be dessa elever vänta till dagen därpå med sina tankar och problem. Och, skulle jag göra det kan jag garantera att det den dagen skulle inträffa något som upptar all min tid, och de stackars elever som jag bett vänta med sitt blir bortglömda.

Jag tog upp allt detta med Elias dagisfröken när jag hämtade honom idag, och undrade hur andra mammor och pappor löst det. Vi konstaterade ganska snabbt att det egentligen inte finns så jättemycket man kan göra när man jobbar med människor, oavsett om man är lärare, sjuksköterska, vårbiträde etc. Händer det personer något, ja då måste man ta hand om det, man kan inte skjuta upp det till dagen därpå. Tydligen är dagisfröknar vana vid detta, och får lösa situationen på bästa sätt när föräldrar inte kommer ifrån jobbet i tid. Precis som jag får lösa situationen på bästa sätt när någonting inträffar på jobbet.

Om det är någonting jag kan göra för att lyckas balansera jobb och familj så är det kanske att sänka ambitionsnivån på jobbet och bara göra det allra nödvändigaste för att få lektioner och jobb att gå ihop. Detta känns dock jättesvårt då jag alltid velat göra mitt bästa, oavsett vad det gäller. Ska även nämna att jag har lönesamtal med chefen inbokad imorgon, och det skulle kännas väldigt svårt att motivera en löneförhöjning om jag inte har någonting att komma med.

Jag beundrar de lärare som har småbarn och får allt detta att gå ihop. Jag beundrar dem oerhört mycket. Nu på sistone har jag funderat på om det är så att jag måste byta yrke, och börja jobba på exempelvis fabrik, för att få fasta tider och slippa efterarbete hemma. Är det det som är lösningen? Jag som verkligen älskar mitt yrke. Eller, kommer allt falla på plats så småningom när jag, förhoppningsvis, får rutin på saker och ting?

Nu ska jag tänka på någonting helt annat en stund och leka med lego. Dessa tankar kommer säkerligen komma tillbaka imorgon när jag sitter i bilen och åter är stressad över att jag är sen. Usch vad det inte är kul. Får redan ont i magen.

Bye.