Idag har det varit en fantastiskt rolig dag på jobbet, en dag som jag har kickat av ordentligt. Vissa dagar och lektioner fungerar inte alls på grund av olika saker, elevernas dagsform, min dagsform, teknikstrul, eller oväntade mindre roliga händelser. Idag har dock allting gått jättebra, och det är så kul att få dessa dagar lite då och då. 

 

Att lektionen med mina 6or som jag undervisar i svenska gick så bra som den gjorde när de fick testa på att läsa en Instruktion, sedan visa att de kan följa den och att allting avslutades med en tävling där vi kastade våra pappersflygplan ute (det var det instruktionen gick ut på) för att se vems plan som flög längst och jag vann - var jättekul. Att Moderna-gruppen i år 6, som alltid annars har så svårt att fokusera och istället ägnar tid åt varandra så att jag får vara polis och peka med hela handen, idag plötsligt jobbade jättebra med läsförståelse och började läsa mellan raderna, var coolt att se. Att få lyssna till elever läsa en dialog i engelska och höra hur de utvecklas, var också coolt.

 

Men, det jag är mest nöjd över med mig själv idag är att jag vågade stå framför mina kollegor, hålla i och leda en pedagogisk timma om Kollegialt lärande och formativ bedömning. Mitt första uppdrag som förstelärare. Nu är det inte så seriöst som det låter då jag endast kickade igång arbetet, visade en film som Skolverket har publicerat, sedan lät mina kollegor gå iväg och sätta sig i ämnesgrupper för att diskutera det vi ska jobba med, för att slutligen knyta ihop allting i slutet - men ändå var det stort för mig. Jag älskar mitt jobb och att undervisa, men jag tycker att det är jätteläskigt att stå i fokus framför andra kollegor, framför andra vuxna människor. Och, med det i åtanke är det konstigt att jag är arbetslagsledare och just nu även sitter i ledningsgruppen. För att inte tala om att jag sökte och fick en av försteläraruppdragen på min arbetsplats nu i november. I bilen på väg hem var jag dock så nöjd med mitt jobb idag (och nej, jag var inte perfekt och jag har hur mycket som helst kvar att lära) men jag har en känsla av att jag faktiskt kommer att växa och utvecklas av dessa uppdrag, och det är bland annat därför jag har sökt dem. Jag älskar att jobba utvecklande, jag vill driva och leda arbeten, även om det är hur läskigt som helst att stå där framför mina otroligt duktiga kollegor. 

 

Så, det är med en otroligt härlig känsla av att lyckas som jag nu ska krypa ner och ta kvällen. Jag vågade stå där framför alla, jag överlevde min första pedagogiska timma, och jag ser fram emot de kommande pedagogiska onsdagarna under våren. Jag hoppas alla ibland kickar så här av sitt jobb, för det är en helt underbar känsla att ha. 

 

Nighty-Night!