Stackars stackars Elias. Igår morse vaknade Elias med magont och kröp ner i vår säng för att efter en timma börja kräkas. Jag trodde vi klarade oss undan magsjukan som var och hälsade på förra veckan när Simon var sjuk. Var kom denna ifrån!? Hursom, Elias låg utslagen hela dagen igår och vi ställde in oss på att hålla oss i karantän i 48timmar igen. 

 

Nu lite kräks-prat, men denna magsjuka fick oss ur balans igår. Kanske inte helt rätt uttryckt, men killarna har haft magsjuka ganska många gånger och vi känner igen den, vet hur de/den fungerar (killarna börjar kräkas på morgonen, kräks i ca sex timmar för att sedan vara jättehungriga, äta middag som vanligt och vara igång igen). Igår kräktes Elias i stort sett mellan klockan nio-tolv, för att sedan inte kräkas mer. Istället fortsatte han att ha ont i magen nästan hela tiden, med jättesmärta med jämna mellanrum (som ett tryck på magen beskrev han det som), ända fram till sena kvällen. Varje gång han fick sådär jätteont låg han ihopkrupen i fosterställning och grät av smärta. Jättekonstigt. Det har vi aldrig varit med om tidigare. Då smärtan fram emot eftermiddagen fortfarande inte hade gått över ringde jag tillslut 1177 för att rådfråga då vi inte alls visste vad vi skulle göra, och de gav oss rådet att avvakta. Vilket vi gjorde. Runt 21-tiden på kvällen ringde jag in till sjukvårdsrådgivningen igen då smärtan fortfarande inte gett sig och Elias var helt slut av smärtan (och, vi av att se honom gråta och kvida). Denna gången fick vi rådet att åka in till akuten, och vid 22-tiden hade vi klätt på oss och packat ihop för att åka in till Örnsköldsviks akutmottagning. Innan vi hoppade på fyrhjulingen för att åka genom skogen till bilen kräktes Elias plötsligt, och väl framme i bilen började han verka piggare även om han hade ont. Vad gör man då?! Det kändes lite konstigt att åka in till akuten då smärtan börjat avta, men samtidigt kändes det riskabelt att åka tillbaka till stugan utan att åka in och kolla upp magen då smärtan lika väl kunde komma tillbaka och varken Elias eller någon annan hade fått sova på hela natten då. Så, Elias och jag åkte in, kom fram vid 23.45 till sjukhuset i Örnsköldsvik och lades in. Efter alla möjliga prover (de kollade verkligen allt; feber, klämde på magen, tog blodprov, lyssnade på hjärta, på lungor, kände på testiklar, tittade i munnen/svalget och även öronen) visade de att Elias är frisk, inte har någon inflammation (ingen inflammerad blindtarm vilket de ville utesluta) och vi kunde åka tillbaka till stugan igen. Vad smärtan berodde på kunde de inte riktigt säga, men högst troligen är det en vanlig magsjuka han har, Elias. Tydligen kan det ta upp till en vecka, från det att man smittas, innan man blir magsjuk. (Jag som trott att man insjuknar inom två dagar från det att man blivit smittad.) Hursom, vid fyra-tiden rullade vi tillbaka hit till stugan och gissa om vi har trötta, både Elias och jag (även om vi hade slumrat till lite på sjukhuset), men även P som halvt och halvt hållit sig vaken och även hämtade oss med fyrhjulingen då vi kom.  

 

 

foto taget med min iPhone

 

 

Så, idag har vi haft en Bara vara-dag och inte gjort många knop alls. Elias har fått hålla sig ifrån sina bröder, och då de och P hoppade i badtunnan som P fixat iordning, åkte Elias och jag fyrhjuling för att göra någonting annat. Han mår bättre nu, Elias, men det märks på honom att han är sjuk och han har bara på ett dygn magrat av jättemycket i ansiktet. Stackarn. Nu de närmsta dagarna ska han få äta precis vad han vill för att äta upp sig lite igen. Vi håller oss som sagt i karantän i 24timmar till, halva tiden har gått, och hoppas hoppas att vi andra klarar oss. På sjukvårdsupplysningen sade de faktiskt att man vid vanlig magsjuka ska hålla sig i karantän i 24timmar, och att man vid vinterkräksjukan, som är mycket värre, ska hålla sig i karantän i 48timmar. Jag med min noja tänker hålla oss i karantän i 48timmar i alla fall i fortsättningen då magsjuka är så hemskt att få och jag vill inte smitta någon med den. 

 

Ska avsluta med att berätta att akutmottagningen på Örnsköldsviks sjukhus har ett jättefint väntrum för barn. Önskar att alla sjukhus har det så, men Gävle har det exempelvis inte. Det gör mycket att komma in och kunna sätta sig i väntrummet och ha lite leksaker/barnTV att titta på (eller, leka med om man inte är för smittsam och har krafter till det) istället för att bara stirra på bänkar och väggar. Personalen var också otroligt duktiga med Elias. Elias själv var jätteduktig som orkade igenom allt även om han tyckte att vissa saker var läskiga emellanåt. Älskade älskade Elias.  

 

Nu dags att krypa ner, ta natten och sova gott. 

Nighty-Night!