Fick härom dagen med mig en skvallertidning hem som svärmor hade läst, och då jag älskar skvallertidningar tog jag glatt emot den. Medan Simon sov lunch, satt jag en liten stund i fåtöljen och bläddrade i den och läste en artikel om Mia Skäringer. Jag har inte alls mycket koll på henne som varken skådespelerska, författare eller radioprofil, allt jag har sett och hört henne i är Solsidan. Tyvärr måste jag säga att jag tycker karaktären Anna i Solsidan känns jättekonstig och jag har inte alls gillat Skäringer som skådespelerska.

När jag härom dagen började läsa boken Avig Maria som är skriven av just Mia Skäringer, och som bland annat består av delar av hennes blogg men även innehåller krönikor, har jag börjat ändra uppfattning helt. Jag kan inte avgöra om hon helt enkelt har intagit rollen som lite mörk och dyster i bloggen, eller om hon faktiskt har haft det så tungt som hon skriver. Att bloggen har varit hennes forum att få vräka ur sig tankar och känslor? 


Några lösryckta meningar ur boken, men som fått mig att tänka till lite:

"Jag är inte så enkel. Jag är fucking komplicerad. Jag slirar omkring och landar ofta i diket." (s.30)

"Jag vill inte att det ska vara så. /.../ Jag märker också att samtalen mellan mig och någon jag inte träffat på länge oftast kommer att handla om mig. Vad jag har gjort /.../ Efteråt har jag dåligt samvete för att jag tog så mycket plats."   (s.22-23)  

"Du är väl inte lika trött idag, mamma? frågar min son. Han gillar inte när mamma är trött. Hon är lättirriterad då. Flyktig."  (s.54)


Jag känner igen mig titt som tätt när jag läser boken, vilket är både positiv och kanske mindre positivt. Positivt i den bemärkelsen att det är fler än jag som krisar, är trött och inte orkar med, mindre positivt då det hela slutar med att Mia Skäringer gick in i väggen hösten år2010. Det skrämmer mig lite. Inte det att jag är på väg att gå in i väggen, för så illa är det inte här. Jag är bara trött. Jag är småbarnsmamma. Jag skyller på det. Men, samtidigt är det väl så att de som är på väg att köra slut på sig själva inte ofta märker det förrän det är för sent?  

Jag har, som sagt, ändrat uppfattning om Mia Skäringer, helt klart. Jag kommer nog att läsa hennes andra bok (eller, har hon skrivit många?) och se fler filmer. Jag är glad för att hon har hittat balans i livet, som det står i skvallertidningen. Nu ska jag också försöka göra det. På något sätt.   :)

Bye!