Man ska inte blogga när man är upprörd, irriterad eller arg. Jag vet det, men nu gör jag det ändå.

Tänk så mycket enklare livet är för själviska personer: de gör det som är bäst för dem själva hela tiden och behöver inte tänka på någon annan eller ta hänsyn. Så ska jag också vara. Eller, jag kanske egentligen är en självisk person bara det att jag försökt förtrycka det hela tiden? Om någonting betyder mycket för mig så är det självklart att jag vill ha det på mitt sätt. Om jag insisterar och insisterar på saker och ting så är det för att jag vill ha det på det sättet för att det är viktigt för mig. Om jag inser att jag har fel och att det är bättre på något annat sätt, som någon annan föreslår, då gör jag det givetvis för att jag är självisk och det är just bättre för mig på det andra sättet. Låter rimligt, eller hur.

Så, jag är en självisk person. Det är nog så. Jag bryr mig inte om någon annan. Take it or leave it.

Bye Bye!