Äntligen sover småkillarna. Gubbsingen har den lättaste uppgiften om kvällarna, att lägga Elias, då det tar Elias ungefär fem minuter att somna. Jag, ja jag kämpar på med Simon som själv inte vet vad han vill. Efter att ha skrikit hur mycket som helst ikväll var han sedan jätteglad och pigg när han väl skulle sova, han pratade och skrattade. Efter ett tag var dock det roliga slut och det blev åter en del skrik och gråt innan han somnade, snyftandes. Stackars liten. Vi vet inte alls vad det tar åt honom ibland, men jobbigt är det. För alla. Stackars svärmor, som vi åkte och hälsade på en stund för att fördriva tiden ikväll, fick även hon lyssna på Simon.

Nu ska jag bara vara och njuta av tystnaden. Det är helt underbart lugnt här hemma nu.
Bye!