Ingen supermänniska.

Hur gärna jag än skulle vilja vara en supermänniska, så får jag erkänna att jag inte är det. Jag skulle gärna orka med allting som behöver orkas med, exempelvis städ, tvätt, lek, shoping etc, jag skulle gärna orka med att hjälpa andra som behöver hjälp, göra det som förväntas av mig. Men, så är det inte nu och jag börjar förstå och acceptera det själv. Så, istället för att städa, fixa och trixa medan Elias sover lunch så sover jag också nu för tiden lunch. Det är så jätteskönt och även gubbsingen har lite glädje av det på kvällarna då jag inte längre däckar klockan sju-åtta.

Så, jag erkänner det: jag är ingen supermänniska. Och, det är nog bara jag som har haft den pressen på mig själv, jag tror inte att någon annan i min omgivning har sett mig som en sådan. Men, det är stort att erkänna det för sig själv - och det har jag nu gjort!

(Drömmen om att bli en lever dock kvar....)   ;)
Bye!

Kommentarer

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com

Bilder i headern frÂn weheartit.com


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!