Det är jätteskönt med egen tid. Som mamma, eller förälder antar jag, är det inte alltid man får till det, så när man får vara själv och själv bestämma vad man vill göra är det guld. Jag tycker det, absolut. Idag har jag faktiskt hunnit vila en del, vilket har varit jätteskönt.

MEN, jag har ingen att prata med!!!! På jobbet hade jag mina två i arbetsrummet som jag pratade med på morgnarna, mellan lektionerna, på luncherna, efter sista lektionen etc, de fanns där jämt. Och det var alltid kul att prata med dem. Nu, när jag är hemma, saknar jag det jättemycket. Alla mina nära, vänner och bekanta jobbar, så de har inte tid med mig dagtid och när Elias är på dagis blir jag då själv. Helt själv. Mina diskussioner med mig själv är inte alls givande då jag tydligen håller med mig själv i nästan allt jag tycker. Jag kanske borde börja säga emot mig själv lite mer för att få fart i samtalen....???? (Ni ser hur det går utför redan nu!)   ;)

Om några minuter är det dags att cykla iväg och hämta Elias på dagis och äntligen får jag någon att prata med igen. Stackars Elin och Madde, som jag ska träffa över lite fika senare, de kommer vara trötta på att höra min röst efter fikat. Och, för att inte tala om Föräldrarådet på dagis som ska träffas ikväll........

Bye Bye!