Har hela min uppväxt varit blond, men av någon anledning har håret börjat mörkna de senaste åren. För att testa hur det känns att verkligen vara mörkhårig blev jag det i vintras, och det kändes bra att vara det då. Jag var inte mig själv riktigt, men det kändes bra. Det smidiga med mörkt hår är givetvis att utväxt och andra skavanker inte syns lika lätt, och håret är lättare att underhålla. Anser jag.

Dock kan jag nu i efterhand konstatera att jag redan tidigt i våras började längta efter ljust hår igen, och nu är jag där. Äntligen blond igen. Tack, Madde! Men, nu kan jag istället konstatera att jag själv är väldigt blek då jag inte hunnit jobba på solbrännan i år. Visst har solen varit framme jättemycket och möjligheterna till solning har funnits, men jag har då inte tagit vara på stunderna! Så, nu är det bara att hoppas att solen tittar fram så mycket som möjligt resten av denna vecka, innan jobbet börjar och man inte längre har tid att vara ute. Annars kommer det nog bära av till Solarie-öarna inom kort.

Nu, efter en intensiv eftermiddag med fika och en del cykling, är det dags för sängen. Vår lille kille Elias har sovit oroligt de senaste dagarna, eller är det veckorna (???), och all sömn jag kan få tar jag. Känner att jag inte har riktigt koll på saker och ting då jag konstant är småtrött. Så, nu säng och sova!

Nattinatt!