Sista skidskoledagen och diplom

Idag var det sista gången på skidskolan för Elias och Simon. Innan det var dags för dagens lektion hann Elias och jag åka några åk i två backar, medan Simon och Noel åkte snow-racer med P. Efter en McD-lunch var det sedan dags för sista skidskolelektionen och det var så kul att se Simon våga åka ner för hela skidskolebacken mot slutet. Tänk så mycket han har utvecklats sedan han ställde sig på ett par skidor för första gången förra söndagen. Elias, han blir mer och mer säker för varje åk och älskar slalom. 
 
Så, nu är skidskolan avklarad, Elias och Simon har fått ett varsitt diplom och för att fira det hela åkte killarna två åk till i en annan grön backe tillsammans med sin pappa. Det var så coolt att se dem komma åkande ner för backen. Tänk att de åker utan större hinder ner för gröna backar nu, Elias och Simon. Så coolt! *stolt mamma här*       :) 
 
 
 
 
 
 
 
foton tagna med min iPhone
 
 
 
Nu när Elias och Simon har lärt sig åka lite slalom ser vi fram emot sportlovet och ett besök till Kungsberget. Spännande!       :) 
 
Bye Bye! 
 

Tillbakablick på året 2015

Det har varit ett 2015 som har gått i ett nästan hela året. När januari började, började även jobb och förskola för mig och killarna, vilket blev en stor omställning. Medan P tog inskolningen av killarna på den nya förskolan började jag jobba, och nu i efterhand är jag tacksam för att jag fick ett lugnt schema utan mentorsskap så att vi alla hann vänja oss vid omställningen och vårt nya liv. Dock kantades våren av magsjuka i allt för många omgångar, många vab-dagar, öroninflammation och då Noel inte alls trivdes på sin förskola (och vi heller inte var nöjda med den) var det en tung vår. (Varje gång jag åkte och hämtade på förskolan på eftermiddagarna hade jag ont i magen, vilket var jättetunt och jobbigt.)  Ljusglimtar var dock tillfällen då Elias och Simon exempelvis åkte skridskor för första gången i Hemlingby, Elias fyllde 6år och hade discokalas, Elias tappade sin första tand, alla gånger vi hängde på olika lekparker med killarna, och första gången då vi gick på bio med Elias och Simon.        :) 
 
 
 
 
Våren bjöd på påskfirande hos mummu och ukki, och sedan en tur till Karlskrona där vi hälsade på killarnas faster K, kusiner J och L, samt J. Det var skönt att möta upp våren lite där hos dem, och flera gånger under vår vecka tog Elias av sig jacka och mössa då det blev så varmt när han sprang runt ute och lekte med sina kusiner. I slutet av april började Elias träna fotboll, vilket visade sig vara jättekul för både honom och mig, och efter första träningen hoppade jag med som tränare i Elias lag. Så kul! Valborg spenderade vi hemma, men på kvällen tog sig Elias och P iväg och tittade på en majkase vilket var stort för Elias då han aldrig tidigare har sett en. Och, i maj deltog jag tillsammans med några härliga arbetskamrater i Vårruset vilket också var härligt. Måste säga att april och maj månad inte alls var dumma. Speciellt nöjda var vi när vi tog beslutet och fick möjlighet att byta förskola igen då det inte blev bättre för vare sig Noel eller oss. Det var en otroligt tung sten som lättade när beslutet väl var taget.        :) 
 
 
 
 
 
Under våren brukar Simon flera gånger fråga när sommaren börjar, och P och jag svarar alltid att sommaren börjar när han har fyllt år. Den sista maj firade vi äntligen Simon som fyllde 4år och han var jättenöjd med sitt poliskalas som vi ordnade. Midsommar firade vi i Furuviksparken och trots ett ganska regnigt sommarlov blev det en del badhäng på altanen, några veckor uppe i stugan (med magsjuka som hälsade på även där), samt bara-varande tillsammans med killarna. Killarna provade på att rida för första gången hos sin tremänning J och alla tre tyckte att det var fantastiskt kul och spännande. En vecka var Elias och Simon, som vanligt, iväg på husbilssemester med mummu, ukki och kusin O, och det gick jättebra som vanligt. En härlig sommar!  
 
 
 
 
 
I augusti var det dags att återgå till vardagen med jobb och förskola, och för Elias var det stort då han började för1an på skolan. Det var stort för mamma och pappa också. Dessutom trivs han jättebra på sina nya skola och i sin nya klass vilket är jättebra. Att få skola in Simon och Noel på vår gamla förskola, Blå-avdelning, kändes också helt underbart och vi har hela hösten varit så nöjda igen. För att inte tala om Noel som varit en helt annan lycklig kille varje gång vi har lämnat och hämtat honom på förskolan.        :)
 
Här någonstans ändrade jag även storlek på bilderna på bloggen, vilket det nu i tillbakablicken ser konstigt ut.
 
Förutom att jobbet drog igång i rasande fart passade vi i augusti på att njuta av de sista dagarna i Furuviksparken, jag och killarna. Fotbollsträningarna drog igång i några veckor för att sedan avslutas inför hösten. Med hösten kom även vattkopporna med prickiga killar, och det blev en hel del vabbade. P var iväg till Polen, och jag är tacksam för att mummu kunde komma upp och hjälpa oss att pussla ihop dagarna och veckorna när sjukstugan fortsatte. Simskolan började i september, och denna gången började även Simon på simskolan vilket var stort för honom. Noel, vår store lille Noel, fyllde också 2år!
 
 
 
 
I september förlorade vi plötsligt vår älskade farfar och svärfar, vilket har fått oss ur balans en del i vår familj. Detta är även den del av anledningen till att bloggandet har kommit av sig. Fortfarande, tre månader senare, är det jättesvårt att greppa det som har hänt, och det är många Tänk om- som vi har tänkt. Jag kan inte låta bli att le tacksamt när killarna pekar på månen och vinkar till farfar, och vanhaukki, då de håller fast vid hans minne fortfarande på ett fint sätt. Vi till och med glömde bort en del av Noels 2års-firande, på grund av detta. F'låt Noel!!!
 
Efter höstlovet har jag tyvärr ej hunnit blogga alls, och heller ej egentligen kunnat blogga även om jag velat då mycket som vi ej kunnat prata om har varit på G. Nu kan jag i alla fall berätta att jag sökt och blivit erbjuden en Förstelärartjänst, vilket känns jättekul även om det kommer att innebära en hel del mer jobb framöver. År 2016 kommer även att innebära ännu större förändringar för vår familj, och både P och jag hade trott och önskat att allting hade varit klart nu, men det är det tyvärr ej. Samtidigt som vi ser fram emot allting som år2016 kommer att föra med sig, vet vi att vi framöver kommer att ha mycket mycket mycket jobb framför oss. 
 
Sista veckan detta år har vi i alla fall spenderat uppe i Sälen och det roligaste har varit att se Elias och Simon i skidskola och lära sig åka slalom. Båda har varit så jätteduktiga. Noel, han har mest åkt snow-racer och haft roligt. Nyårsafton bjöd på trerättersmiddag, fina killar och sällskap. En perfekt avslutning på detta år.  
 
 
 
 
En fullspäckad 2015 och vi ser fram emot 2016 och allt det nya året för med sig. 
Gott Nytt År!  
 

Skidskola i Lindvallen 2015

När vi i söndags kom hit upp till Sälen, hade varken Elias eller Simon stått på några slalomskidor tidigare. Då de fick en 5dagars-slalomkurs i julklapp av mummu och ukki denna julen, var det bara att hyra utrustning och bege sig ut i backen i söndags - och det var lätt förväntansfyllda och spända killar som ställde sig på skidorna där i backen utan att veta vad de skulle göra. Sötnötterna var jätteduktiga där de kämpade med att finna balansen och lära sig glida ner. 



I måndags var det äntligen dags för skidskola och då Elias och Simon är nybörjare fick de börja i gruppen Snögubbarna. 75minuters skidskola/dag i fem dagar är det som gäller och både Elias och Simon kämpar jättebra. Jag är så stolt över Simon som nu börjar få koll på knappliften och på att ploga ner och svänga när han åker. Elias har gjort jätteframsteg och fick idag byta grupp till Snöstjärnorna och åka i de större backarna, vilket han har fullkomligt älskar. (Speciellt då han nu får åka med kusin O hela tiden.) 

Kort tagna de senaste dagarna:   




foton tagna med min samt Ps iPhone 


Det ska bli spännande att se om killarna kommer att fasta för det här med slalom. I bilen på väg tillbaka till stugan efter skidskolan idag frågade Elias om det finns backar nära oss hemma så att vi kan åka fler gånger i vinter, och det är så härligt att höra hur ivrig han är när det gäller att åka. Men, framför allt är det mysigt att åka slalom med honom ner för backarna. Ett helt nytt steg i föräldrarollen, och jag älskar det!      :)

Nighty-Night!


S I M O N

 

 
Äntligen har han lärt sig skriva sitt namn, Simon! Duktige killen! Trots att vi gav honom en första bokstav som är lite klurig att få till. Förra lördagen, den 24okt, skrev Simon plötsligt sitt namn för första gången och nu skriver han Simon Simon Simon Simon Simon Simon över allt på listor och papper som han får tag på. Sötnöten. Idag har han även övat på att skriva MAMMA och PAPPA, och det är så kul att se honom så intresserad av bokstäver. Nu har han inte kommit att bokstav och ljud hänger ihop, utan han memorerar hur man skriver orden, men det kommer. Det ska bli kul att följa hans utveckling nu.

foton tagna med min iPhone

 
*stolt mamma här*
Bye for now!
 

Välkommen vattkoppor!

Vi har gruvat oss för den här dagen, P och jag, men nu är den här. Trött kille, röda utslag och 38,2graders feber i förrgår kväll, en intensiv natt med en massa kliande - nu har Simon vattkoppor. Just nu är det endast röda utslag han har på kroppen, och främst ansiktet, men det kliar redan och han ser lite eländig ut. Stackarn. Noel börjar också smått få röda utslag på armar, rygg och i nacken, så check på vattkoppor även där. 
 
 
Samtidigt som det känns skönt att vattkopporna äntligen kommer (-för de måste komma, det är ingenting man kommer ifrån) känns det som att de kommer vid en lite illa vald tidpunkt. Eller, kan de någonsin komma vid en bra vald tidpunkt? När jag berättade för min chef igår att Simon har vattkoppor tittade hon på mig och konstaterade helt enkelt att vi får försöka lösa de kommande veckorna på bästa sätt vi kan. Jag har redan missat en hel del lektioner då jag har vabbat, varit på ombudsutbildning, begravning, samt varit på samråd, och mer kommer det alltså att bli då P och jag får pussla ihop dagarna så gott vi kan fram tills killarna är friska. Tur i oturen är att Simon och Noel verkar få vattkopporna ungefär samtidigt, vilket innebär att vi inte behöver vänta ytterligare två veckor innan den andre av dem insjuknar. Hoppas bara att Elias får vattkopporna snart, han också, så att han har det gjort. Och, att alla tre får en relativt mild variant av vattkoppor! 
 
Ett plus ändå till BVC idag där jag stack in huvudet som hastigast medan jag väntade på min tur i kön på apoteket (apotek och BVC ligger i lokalerna precis intill varandra). Jag skulle hämta ut starkare kortison på Apoteket till Noel som har böjveckseksem, och frågade på BVC om jag ska återkomma imorgon under telefontid för att fråga om någonting mot kliandet vid vattkoppor eller om jag kunde fråga där och då. Svaret var "Vi behöver inte göra det krångligare än det är", och fick Aerius utskrivet till Simon direkt (och Noel som ska ta samma mängd när det blir aktuellt för honom). Så, när det sedan var min tur att hämta ut kortison på apoteket, kunde jag även hämta ut medicin till Simon också på en och samma gång. Så skönt. 
 
Slutligen, jag har varit (och, är!) helt inställd på att vi ska vara hemma med killarna under nästan hela tiden de har vattkoppor då de smittar otroligt lätt. Idag när jag pratade med en av fröknarna på förskolan sade hon att barnen får vara på förskolan om de orkar, trots att de har fullt med vattkoppor, men att man måste vara medveten om att de kan bli smittade av streptokockor som i sin tur kan förvärra tillståndet ganska kraftigt. Även på BVC sade sköterkskan att det är allmäntillståndet man går på, och att det inte finns några krav på att man som förälder måste vara hemma med barn med vattkoppor. Det kan till och med vara bra att barn ibland är på förskolan så att andra barn blir smittade då det bästa är att barnen har sjukdomen innan de blir allt för gamla, speciellt med tanke på att vattkoppor smittar som mest innan de ens dyker upp. (Just nu är det åtta barn i Simon och Noels förskolegrupp som är hemma med vattkoppor.) För mig känns det nog bäst att killarna är hemma tills blåsorna börjar torka ut smått, och sedan får vi se. Men, det kommer att bli ett pusslande för mig och P. Jag har i alla fall lämnat in Simon och Noels tider på förskolan för vecka 44, höstlovsveckan, och vi får se om de är tillbaka tills dess. 
 
Idag, onsdag, jobbar jag heldag och killarna får ha en pappa-dag. Jag ska försöka passa på att planera upp för vikarien inför nästa vecka så att jag kan vara hemma en del och byta av P då. 
 
Ha en bra onsdag! 
Bye Bye! 
 

Noel - 2år!

 
 
 
Måndagen den 28september fyllde Noel två år. Med sång och presenter firade vi honom på morgonen i sängen och det var en stolt kille som till och med sjöng en egen version av Ja må han leva för sig själv medan han öppnade sina födelsedagspresenter. Sötnöten. Efter förskola, skola och jobb avslutade vi dagen med lite födelsedagsfirande igen, men denna gången med farmor, grannkillarna M & M, samt grannen C. Det blev åter presentöppning och sedan fika och glass i stora lass för killarna som var mer än nöjda. Nöjdast var Noel som fick en stoor polisbil i tvåårspresent! (Dock tog det honom en dag innan han upptäckte att han faktiskt kan köra sin polisbil själv.)        :) 
 
 
 
Annars har vi en väldigt envis tvååring här som håller på att utvecklas enormt just nu. Storebröderna är förebilderna och allt de gör vill även Noel prova på att göra, allt från att klättra i staket, hänga i stång, pärla, måla, leka med samma leksaker, duka bordet etc. Att åka bil, dvs sitta i framsätet i pappas bil och låtsas köra, är favoritleken medan att följa med pappa och åka lastbil är det bästa som finns. När det är dags att kliva ut bilarna blir det skrik varje gång. När vi pausar i leken och tittar på film är Pippi och Alvin (i Alvin och gänget) favoriterna. 
 
Precis som sina storebröder är Noel en liten kille och just nu är han även väldigt liten i maten. (Så pass att BVC är oroliga och vi måste föja upp längd och vikt.) Noel äter lite tills han tycker att han är mätt, sedan är han nöjd. Han älskar dock chips, cashewnötter och glass, och det skulle han kunna äta hur mycket som helst utav.  
 
Det är coolt att se hur mycket Noel förstår när man ber honom göra saker, exempelvis fixar han lätt att stoppa ner sin fleecetröja och mössa i sin korg i hallen när vi kommer hem och man säger åt honom att göra det. Han kan hämta saker när man ber honom, och när man frågar honom var han har lagt någonting går han ofta iväg och hämtar det man har frågat efter och har full koll även där. Just nu kommer det mest två ords-meningar ur munnen på Noel, men ibland slinker det in en tre ords-mening lite här och där. 
 
En liten ordlista typiskt Noel just nu: 
bat = vatten 
kööt = gröt 
gummi = tuggummi (= men han menar vitamin då han inte får tugga tuggummi) 
kopper = helikopter 
 
 
Det känns som om det var igår vi höll en liten bebis i famnen och klappade på rumpan och ryggen så att han skulle rapa. Nu är han två år, vår älskade älskade Noel. Tiden går alldeles för fort.... 
 
 
 
Till Noel.
Det har gått flera veckor sedan du fyllde två år och jag är så ledsen att jag inte hann eller orkade få ut ett inlägg om din födelsedag på dagen, som jag alltid annars försöker få till. Det här året hamnade din födelsedag lite i skymundan då farfar gick bort, och både pappa och jag är ledsna för det. Nästa år ska vi ha full fokus på dig och din dag - vi lovar! 
 
Nighty-Night! 
 

Fotbollssäsongen slut

Igår var det dags för säsongens allra sista fotbollsträning för mig och Elias. För två helger sedan var det avslutning för alla klubbens fotbollslag där alla barnen fick medaljer då de har varit så duktiga och deltagit på träningarna hela våren och hösten. Efter avslutningen hade vi två träningar till, och igår var den sista. Det blev lite skjuta på mål, passa, och sedan fick barnen spela match med halvlek och sidbyte. Så kul. Jag kan inte låta bli att vara stolt över Elias då han faktiskt har utvecklats en del sedan han gick på sin allra första fotbollsträning, och det är både kul och coolt att se honom spela nu.       :) 
 
 
foton tagna med min iPhone


 
Då det var ojämt antal barn på träningen igår fick även jag vara med och spela match, och det var en lätt svettig och trött ami efter träningen som somnade skönt i sängen efter duschen.        :) 
 
Nu ser vi fram emot våren och när fotbollsträningarna drar igång igen. Hoppas att Elias vill fortsätta träna och spela, då också. 
 
Bye! 
 

Simon på simskola

Det är ett stort steg han har tagit idag, Simon - han har börjat simskolan och gått på sin allra första simlektion. Är så stolt och imponerad av honom! Älskade killen! Då Simon har varit lite nervös inför simskolan bestämde vi igår kväll att P och jag idag skulle turas om att vara med honom i bassängen, och det gick jättebra. Duktiga älskade killen! Han kommer att lära sig så mycket och växa som person denna höst, och det är så coolt. Tänk så kul för honom att han blir van och trygg i vattnet, och får prova på det här med simning. 
 
Tillsammans med sin pappa på allra första simlektionen: 
 
bild tagen med min iPhone


 
Nu är Simon åldersmässigt precis på gränsen att klara av simskolan, men vi bestämde oss tillslut för att han också ska få gå på simskola precis som Elias. Vi har inga som helst krav på att han denna termin ska lära sig simma alls, utan vi vill bara att han ska bli vattenvan då det nästan är ett måste när vi har badviken uppe vid stugan. När Elias gick på sin allra första simlektion var han halvåret äldre än Simon, och även mer 'mogen' än Simon, men vi upplever ändå att det är viktigt för Simon att få komma iväg och simma då han badar på ett helt annat sätt tillsammans med Elias, kompisar, tremänningar etc jämfört med vad Elias gjorde när han var i Simons ålder. Simon vill hänga på och göra samma saker som sin storebror, så han måste bli vattenvan. Elias, han hade aldrig någon att hänga på och var dessutom lugnare när han var fyra år, vilket gjorde att vi inte hade någon brådska med simskola för hans del.
 
Ikväll har P och jag dessutom insett att det faktiskt kan bli riktigt mysigt och lyxigt hela hösten med simskola. Noel var lycklig, han också, över att få bada, plaska, åka vattenrutchkana och kommer nog älska våra fredagar framöver. (Simon har simskola i nybörjargruppen mellan kl.16-16.30, och Elias simmar i fortsättningsgruppen kl.16.30-17.) Både P och jag köpte idag kort på FjärranHöjder och ska passa på att avrunda fredagarna med att bubbla, simma, leka och bara ha det skönt, vilket känns väldigt lyxigt. Att jag dessutom fick mitt simkort till halva priset genom friskvårdskuponger från kommunen var perfekt.  
 
Nu dock är det dags att krypa ner i soffan intill P och somna där. (Ja, jag vet att jag sover bäst i sängen, men jag vill inte vara en allt för tråkig sambo och låta P sitta ensam hela kvällen, så jag gör honom sällskap i soffan och så får han bestämma film/serier och jag kan somna.) Det var lättlagda killar här ikväll, och även jag är jättemegatrött efter en intensiv vecka som toppades med bad och mys. Så, soffa it is. 
 
Hoppas ni har en bra fredagskväll! 
Nighty-Night!
 

Tack, farfar, min fina svärfar, för allt......

Det har varit tyst här ett tag. Tre veckor för att vara exakt. Det känns så overkligt att sitta här och försöka skriva ner alla känslorna, när allting känns overkligt och jag känner mig totalt lurad. Samtidigt vill jag ägna denna stunden åt att minnas och att föreviga, inte bara för min skull utan även för Elias, Simon och Noel.
 
För tre, eller är det fyra(?), veckor sedan fick P och jag veta att killarnas farfar, min fina svärfar, P's bästa vän, har levercancer. Levercancer!? Hur kan man ens ta in det!? För åtta veckor sedan var vi alla uppe i stugan, åt frukost ihop, spenderade kvällarna ihop (eller, P spenderade kvällen ihop med sin pappa, sina kusiner och sin faster R medan jag hade killkoll på kvällarna uppe i stugan). Fina dagar drack vi kaffe utanför stugan och tittade ner över sjön. Åtta veckor sedan. Fyra veckor sedan det hemska hemska beskedet. Nu, finns han inte med oss längre. Hur kan man ens börja att förstå, att acceptera, allt som har hänt?! Allt har gått så jättefort och vi har inte hunnit med. Inte alls..... Allting är så overkligt.... 
 
Jag ska hålla hårt i de minnen vi har skapat tillsammans. Den allra första gången vi träffades (då P inte berättade att det var hans pappa som skulle flyga upp oss till stugan) för att sedan bli strandsatta där då en jättedimma drog in över sjön och gjorde så att vi inte kunde lyfta och flyga tillbaka hem på söndagkvällen, utan fick ta en extra ledig dag när jobbet började på måndagen. Jag ska minnas de gånger du har passat på att ta en kaffe med mig under mammaledigheten, när du har haft tid över och ändå passerat. Jag kommer alltid att minnas stunderna i stugan, då du har eldat i brasan på kvällen för att få upp lite värme, och tänt brasan på morgonen för att det är så mysigt. Alla de gånger P har kommit hem sent på kvällen efter att ha pratat med dig i timmar om allt mellan himmel och jord. Jag ska minnas dig.... 
 
Ikväll, innan läggdags, hörde jag Simon och Elias prata, och deras tankar och upplevelse av verkligheten skänker mig lite tröst. Simon frågade: 
 
- Elias, hur åker farfar upp till månen? Åker han rymdraket? 
- Nej, han flyger upp. 
- Hur då? 
 
Elias hade inget riktigt svar på Simons fråga. Men, när vanhaukki gick bort enades vi om att han nu sitter på månen och tittar ner på oss ibland för att se hur vi har det och för att se vad vi gör. Himlen känns för abstrakt, för stor. Månen är där han är. Fina kvällar, när månen lyser klar, har jag och killarna kikat upp på månen och sagt Hej till vanhaukki. Ikväll konstaterade Elias att när farfar kommer upp till månen får han träffa vanhaukki och Roger, och göra dem sällskap. Jag tycker det är en sådan fin tanke och den skänker mig tröst. Vi kommer att kika upp på månen och hälsa på farfar också nu. Killarna saknar dig redan.... 
 
Fina Fina farfar. Min svärfar. Du togs ifrån oss alldeles för tidigt..... Tack, för allt..... 
 

Inskolning på förskolan!

Idag har även inskolningen på nygamla förskolan börjat för Simon och Noel. Klockan 9.30 var det dags att åka till Blå och P, som skolade in idag, sade att Simon lekte på som om han aldrig hade varit därifrån. Så härligt att höra. Tyvärr var inte hans kompisar K eller V där idag, så han längtar efter att de ska börja, men annars hade han roligt. Noel, han hade tagit för sig och gått iväg med fröken C utan problem och lekt på både ute och inne. Så kul att höra. 
 
Simon och Noel på väg till förskolan: 
 
foto taget av P


 
Imorgon har jag äran att få vara med och på inskolningen. Det blir första gången för mig då P alltid har tagit den biten och jag alltid har jobbat vid terminsstart. Ska bli jättespännand och kul! (Risk är dock att jag inte kommer att få vara med så mycket utan prova på att vinka hej då och sitta i personalrummet på förskolan och jobba.) 
 
Bye! 
 

Första dagen på Fritids!

Idag har Elias börjat på Fritids. Åh, så spännande och kul! (Tyckte både han och vi!) P lämnade av honom på Fritids runt nio-tiden och pratade kort med mottagande fritidspedagog, och de bestämde att Elias skulle få vara kvar fram till två på eftermiddagen. Gissa om Elias blev glad då det innebar att han även fick äta lunch där idag.  (Jag hade tänkt mig en kortare dag med bara två timmar på Fritids medan P skolade in Simon och Noel på förskolan, men då nästan alla kompisarna finns där vill såklart Elias gå där mest hela tiden.)  
 
Vår fina stora kille som börjat på Fritids: 
 
 
foto taget av P 
 
 
Första dagen på Fritids gick jättebra och Elias ser fram emot nästa dag. Och, nästa, Och, nästa. Och, nästa. Älskade store killen.       :) 
 
Bye for now! 
 

Första ridturen!

Idag har Elias, Simon och Noel ridigt på en liten häst, Romeo, för allra första gången. Tremänning J bor tillsammans med sina föräldrar på sin gård med jättemånga traktorer, fyrhjulingar, snöskotrar, en hökulle och tre hästar, så att hälsa på dem är alltid spännande. Idag fick killarna rida, och alla tre tyckte att det var kul och spännande. Även Noel, sötnöten, som skrek rakt ut när han inte fick rida mer.          :) 
 
Killarna på sin allra första tur: 
 
 
 
 
 
Nu ska vi packa det sista och sedan åka iväg hemåt. Räknar med att killarna däckar i bilen efter denna dag. 
Bye! 
 

Uppe i ett träd....

Nu är kortet nedan en vecka gammal, men jag vill ändå publicera den. Simon har kommit på det här med att kättra i träd och hur roligt det är. Jag måste säga att han faktiskt är ganska duktig på att ta sig upp, men behöver helt klart öva mer på att ta sig ned. I samband med att kortet nedan togs pratade vi om att han måste komma ihåg att han faktiskt behöver klättra ner om han klättrar upp, och att om han inte klarar av att klättra ner så kanske han inte riktigt är redo för att klättra i träd. Samtidigt önskar jag att han fortsätter att utmana sig själv då det är så härligt att se så glad han blir när han lyckas. Söte killen. 
 
foto taget med min iPhone


Det kommer helt klart bli mer klättra i träd när vi kommer hem igen. Just nu är det mest fyrhjuling som gäller här uppe i stugan.        :) 
 
Bye for now! 
 

Min födelsedag idag!

 
 


 
Idag har vi firat min födelsedag här lite smått, precis som jag önskade. Vid frukosten fick jag blommor, ett Grattis-kort som får mig att le, och min födelsedagspresent (min iPhone6 som jag redan har använt ett tag då det var en kombinerad mordag- och födeseldagspresent). Istället för tårta gjorde jag till kvällen jordgubbspannacotta, vilket var alldels lagom. Jag har kommit fram till att jag inte egentligen vill fira min födelsedag med ståhej, utan är allra nöjdast med att få fira med mina killar eller träffa släkt och vänner under avslappnade former. Inte det att jag inte gillar fester, men jag gillar nog inte att all fokus ligger på mig. Att få Grattis-hälsningar räcker så gott så gott.      :) 
 
kort tagna med min iPhone


 
Nu är det dags att lägga killar och när P kommer tillbaka från mötet med stugföreningen (=alla kusiner, fastrar och sin pappa och syster) ska vi unna oss ett glas rosé och skåla för dagen. 
 
Hoppas ni har haft en bra dag! 
Och, TACK alla som har gratulerat och kommit ihåg mig idag, på min födelsedag!!! 
Bye! 
 

Saknad....

Det är inte lätt när man plötsligt saknar någon. Elias och Simon sade idag: 
 
- Mamma, jag saknar kusin O. (Elias) 
- Jag med. (Simon) 
- Ja, ni har hängt ihop i en och en halv vecka så jag förstår det. (jag) 
- Ja, och plötsligt är han borta... (Elias) 
 
 
Sötnötter. Men, jag förstår dem. När man bor så långt ifrån varandra och inte hinner träffas så ofta så blir saknaden stor när man väl åker hem igen efter att ha tillbringat all vaken tid ihop flera dagar i rad. Det är bra att man kan prata och minnas det man har gjort i alla fall och titta på kort. Så, det får vi göra tills vi ses nästa gång igen. 
 
Kortet nedan togs för två helger sedan när jag och Noel åkte iväg för att lämna Elias och Simon hos mummu och ukki och killarna skulle iväg på sin efterlängtade husbilssemester. Hoppas nu att vi får till fler tillfällen att ses under hösten, men tyvärr brukar tiden rinna iväg alldels för fort med jobb och vardag. Tills vi ses får vi helt enkelt sakna kusin O.        :) 
 
 
bild via Instagram- iamisvarld


 
Nighty-Night! 
 

Fulltaliga igen!

 
 
foton tagna med min iPhone 
 
 
Det är så underbart skönt att ha killarna runt om sig igen. (Även om det pratas, kivas, trotsas och småbråkas om vartannat.) Som vi har myst ihop både idag och igår. Älskade killar. (Det är bara P, som är hemma och jobbar, som saknas nu.) Nästan roligast dessa dagar har nog varit de fotbollsmatcher vi har spelat tillsammans här på mummu och ukkis gräsmatta; jag, Elias, Simon, Noel ibland (han har sprunigt med oss, suttit målvakt, eller hängt med i min famn och spelat match), morbror T, kusin O, moster K, samt mummu och ukki. Elias har skrattat av förtjusning och sprungit sig svettig varje gång. Jag, ja jag har också spelat fotboll, sprungit, försökt dribbla (men misslyckats nästan varje gång då jag är urusel på det), busat och skrattat. Idag när vi spelade slog det mig att det var precis det här som jag satte upp som mål tillsammans med min sjukgymnast för över ett år sedan: att kunna få leka, springa och spela fotboll tillsammans med killarna. Så underbart härligt att jag inte har, eller fick, ont i ljusken. Så underbart härligt att kunna springa runt med killarna precis som jag alltid tidigare har drömt om.       :) 
 
Nu dags att krypa ner, imorgon väntar en ny dag med fler fotbollsmatcher och massa lek. 
Nighty-Night! 
 

En selfie...

 
foto taget med min iPhone
 
 
Bjuder på en selfie (eller, är det en groupie?) såhär på en fredag. Allt bra med vår, just nu, lilla familj. Tiden går så fort och i övermorgon får vi hem Elias och Simon. Vi längtar allihopa, till och med Noel som igår fick se ett mms på storebröderna som mummu skickat och han kunde/ville inte sluta titta på det. Sötnöten. 
 
Hoppas ni har en bra fredag! 
Bye! 
 

Furuviksparken med Noel

Just dagar som dessa älskar jag att vi har Furuviks-kort. Medan P jobbade denna förmiddag åkte Noel och jag iväg till Furuviksparken en stund och det var jättemysigt; vi kikade på apor (Noel var dock mer intresserad av blommorna och vattnet runtom istället), vi kikade på små tamarin-apor, fiskar, får, en gigantisk gris, samt strosade runt. Att träffa getter för första gången var nog mest spännande idag, tyckte Noel, och var inte alls rädd för dem utan ville klappa och krama dem så mycket han kunde. Sötnöten. 
 
Några kort från vår tur idag: 
 
 
 
 
 
foton tagna med min iPhone


 
 
Efter att Noel hade ätit en korv med bröd-lunch och somnat unnade jag och P oss en lyxlunch på Furuviksbrygga. Inte bara lyxlunch då de serverar verkligen jättegod mat där, utan även för att priset lätt drar iväg och det kostar att äta där. Men, vi unnade oss en stund helt själva, och stunder som idag är något jag bär med mig hela sommaren och hösten. Mer än någonsin tycker jag att det är viktigt att P och jag hittar stunder för bara oss två då vi i vardagen inte hinner med det, speciellt inte med tre pratglada killar som hela tiden vill ha vår uppmärksamhet. Så, Furuviksbrygga fick det bli idag. (Lite orättvist mot Noel att han bara fick korv med bröd, men han var jättenöjd och skulle nog inte ha uppskattat maten på Furuviksbrygga mer ändå.) 
 
 
foton tagna med min iPhone


 
Hoppas att ni har en bra torsdag! 
Bye for now! 
 

Redo för husbilssemester!



Då är Elias och Simon på plats hos mummu och ukki och en efterlängtad semester med husbilen väntar. Om jag redan längtar efter dem? Ja. Om det blir enklare att lämna dem för varje år som går? Nej. Om jag vet att de kommer att ha en jättebra och jätterolig vecka? Åhja! Älskade fina sötnötterna.      :) 

Bye! 
 

Glad Midsommar!

 
 
foto taget med min iPhone
 
 
Idag, midsommarafton, blev det premiär för oss i Furuviksparken. Som killarna har längtat, och jag också för den delen. Medan Noel sov lunch passade Elias och Simon på att åka lite karusell, och när det blev dags för glasspaus vaknade även Noel till och fick vara med. Dagens tur avslutades med lite midsommarkänsla i kroppen då vi såg midsommarstången hissas innan vi for hem. Elias blev alldeles genomblöt då han utmanade ödet vid det hoppande vattnet vid brunnarna, men lika glad var han för det. Där hann killarna även leka några minuter med kompisarna T och K som vi sprang på, och alla var nöjda och glada.
 
Kvällen har vi sedan tillbringat tillsammans med faster K, kusinerna J och L, samt J som kom på spontanbesök. Glass och jordgubbar i stora lass fick sedan avsluta kvällen och det var nöjda killar som somnade lite här och där här hemma.        ;) 
 
Glad midsommar önskar vi er alla! 
Bye! 
 

Tidigare inl‰gg Nyare inl‰gg
RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!