Idag var det dags för Simon att göra 4årskontrollen på BVC, och han skötte sig jättebra! Jag är så stolt över Simon (för med honom vet man aldrig riktigt hur det kan gå)! Då vi varit med om en 4årskontroll tidigare med Elias visste vi nu vad som väntade, och igår kväll förberedde vi Simon lite inför vad som skulle komma; inför hörseltestet han skulle få göra, pinnarna som han skulle få plocka med, att han skulle få titta på bilder och prata med en doktor. 

 

Idag gick allt som sagt jättebra, även om han var lite väl uppspelt och satt och småskrattade under hörseltestet när pipen kom. När det var dags för syntestet pekade han på samma bokstäver på plattan framför sig, som doktorn pekade på skärmen med bokstäver. Inte för att vi har varit oroliga för syn eller hörsel, men det är alltid skönt att få saker och ting kollat. (Dock slog det mig att Elias faktiskt kunde bokstäverna som doktorn pekade på när han var på sin 4årskontroll, och det är intressant hur olika det är bland barn. Inte det att jag vill jämföra, utan bara konstatera att de är olika killarna och är intresserade av olika saker.) 

 

Efter hörsel- och synkontroll pratade Simon sedan på med doktorn (sköterskan) som kunde checka av det ena efter det andra på sin lista. Simon föjer sin vikt- och längdkurva vilket också känns skönt, och han har vuxit under våren då han nu har fått gå upp i storlek på främst jeans och byxor till stl.98-104. (Och jo, jag vet att han är liten jämfört med andra, men vi har små killar och det viktigaste är att han håller sin kurva.) Någonting som vi dock ska återkomma till, och jag tror att vi väljer det när det är dags för 5årskontroll, är Simons uttal. Jag fick frågan om sköterskan ska skicka en remiss till logopeden då vissa ljus inte sitter riktigt hos Simon, men varken P eller jag, nu när vi har diskuterat det, känner att det är aktuellt i dagsläget. Jag tar gärna emot hjälp när vi behöver det, det är inte det. Men, varken P eller jag är oroliga för Simons uttal och det är vanligt att sådant mognar med tiden och vips kan bli bra. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på alla långa köer till logopeder i vår och andra kommuner, och då är det bättre att skolbarn i alla åldrar som står i kö får tiderna i första hand medan vi kan vänta lite. Jag vet inte om det är rätt eller inte, men så känns det just nu. 

 

Efter vårt BVC-besök firade vi det hela med att köpa glass. Eftersom Simon är en känslomänniska och tidigare har tyckt att besök på vårdcentralen är läskiga, tyckte jag att det passade bra att fira med glass och stärka den positiva känslan vi hade med oss efter vårt besök idag. Allt gick verkligen jättebra och vi kan stämla Simon i rumpan med ett ok.         :) 

 

Vår snart 4årige fina kille, bus-Simon:

 

 

 

De närmaste dagarna nu är det kalasförberedelser som gäller och gissa om Simon längtar till sista maj!       :) 

Bye!