I förmiddags var jag och småkillarna iväg på skolavslutning. Jag tycker att denna dag är en speciell dag, framför allt för alla ungdomar som kämpat hela läsåret och de senaste veckorna verkligen längtat efter att få gå hem på sommarlov. Nu är det inte riktigt samma sak för mig som är hemma och mammaledig jämfört med när jag jobbat och själv sett fram emot sommalovet, men jag får fortfarande samma känsla denna avslutningsdag trots det. Tyvärr fick jag inte lyssna på kören eller sångerna i aulan då Elias var lite uttråkad (Simon var å andra sidan nöjd och klappade händerna för fullt), men istället passade vi på att strosa runt på skolgården så att Simon kunde somna i vagnen och fick en mysig stund i alla fall. Som vanligt fastnade inte jag på kort, men ett fint fint kort på Maddi med -i och hennes Charlie blev det i allla fall.      :)

Och.... visst var de fina, våra småkillar idag! (Även om de inte lyckades titta upp samtidigt på något kort.) 

Välkommen sommarlov!
Bye for now!



Jo, måste även få tillägga att jag verkligen tycker att alla musiklärare nu inför skolavslutningar etc gör ett riktigt bra jobb. Bra kämpat och njut av sommarlovet sedan!    :)

Idag har jag fått spendera eftermiddagen med arbetslaget. Det var jätteskönt att komma iväg hemifrån och göra någonting helt annat. Och åh, vad jag tycker om mitt arbetslag!!!! Visst saknar jag jobbet lite grann; att undervisa, träffa elever och att hålla mig sysselsatt, men främst saknar jag min klf-kollega och mina arbetskamrater. Så, idag blev det en del prat och skratt och sedan riktigt god mat som Maritta hade förberett. Simon var med hela tiden och skötte sig helt ok, och Maritta fick också rå om honom mellan varven. 

Den enda som saknades idag var Maddi med -i som var iväg med sitt andra arbetslag. Måste boka in en träff med henne också snart, men tyvärr dröjer det nog till juli. Men, bättre sent än aldrig.   :)

Hursom, TACK Maritta för att vi fick komma och hälsa på, samt för den jättegoda maten! Tack alla för ett bra läsår och ett riktigt bra arbetslag!
Bye Bye!

Jag har packat och förberett i några dagar och nu till slut har jag flyttat ut. Det är inte det enklaste att få ner allting i kartonger och pappkassar, men nu är det gjort och jag kommer att så småningom få gå igenom och sortera upp allting ordentligt. Det viktigaste är att skrivbordet är tomt och att jag inte behöver åka tillbaka till jobbet mer - jag är med andra ord mammaledig nu. Konstigt, men sant. Tråkigt, men sant, för jag kommer att sakna mina närmaste arbetskamrater så otroligt jättemycket. (Har sagt det jättemånga gånger, jag vet, men det känns så tråkigt att lämna dem.)  

Lite roligt i eftermiddags var när jag fick hjälp av sex jättesnälla elever, som jag i vanliga fall aldrig har. De fick alla en pappkasse full med saker att bära och följde mig sedan genom personalrummet ut till parkeringen där jag hade gubbsingens bil. Vi måste ha sett roliga ut där vi gick i karavan med alla kassar då till och med chefen kikade ut från ett konferensrum för att se vad det var som pågick egentligen.  :)   Måste komma ihåg att tacka dessa elever på skolavslutningen.

Tack för detta läsår, härliga elever och underbara kollegor!!!!!!! Jag kommer att sakna er!!!!!
Bye!

Då är den här, sista arbetsdagen på väldigt väldigt länge. Igår sade min klassföreståndarkollega att det inte är någon kort semester jag ska på, utan snarare på en väldigt lååång segling jorden runt, i en eka. Och jaaa.... det är en ganska bra liknelse. Åh, vad jag kommer att sakna mina två rumskollegor, alla skratt och alla tokigheter!   ;)

Idag har jag några lektioner som jag ska hoppa in på, och sedan ska jag försöka hinna med att bli färdig med allt plock. Om jag inte blir det, ja då får jag lämna över allt som det är istället. Jag får sänka kraven på mig själv.

Några timmar kvar, sedan går jag hem. Bye Bye!

Då så, då är det onsdag och åter jobb. Imorse var det dock tungt att stiga upp ur sängen, och jag ser fram emot lite sköna sovmorgnar från och med nästa vecka.  ;)

Får som sagt se om jag ska hoppa på vik idag, eller om det blir fortsatt plock i arbetsrummet, och kanske även på språkinstitutionen. Jag är ändå lite imponerad av mig själv att jag lyckats släppa mina klasser/grupper så pass som jag har gjort och överlåtit allt till min vikarie/efterträdare. Då hon tillhör ordinarie personal som är tillbaka från föräldraledighet nu, vet jag att hon fixar undervisning galant och inte alls behöver mig där som stöttning, så jag håller mig tillbaka. Men, för en person som mig, som vill ha kontroll på allt, är det inte alltid det lättaste.  ;)

Nu kläder på och iväg till jobbet. Bye!

Idag blev det ett mysigt avslut på detta år med min klass. Min klassföreståndarkollega och Maddi överraskade sista halvtimman med lite fika, blommor och ett jätteägg, vilket jag blev jätteglad för. När jag hemma visade gubbsingen vad jag hade fått skrattade han lite och konstaterade att de känner mig och vet vad jag tycker om.   ;)   Kommer att sakna alla, speciellt mina närmaste kollegor, jättemycket!

Jag fick även tre rosor under veckan, så någonting rätt har jag gjort under året. Bye!

Är åter hemma efter en hel arbetsdag. Är dock något vilsen och känner att jag inte har koll på någonting nu när schemat är rubbat och det händer en massa annat på jobbet. Idag, klockan fyra, blev jag jättestressad då jag satt och skrev ett mail och kom på att jag skulle hämta Elias på dagis en kvart senare. (Det tar en halvtimma att åka från jobbet till dagis.) Så, jag sparade mailet jag skrev på, slängde ner allt pappersarbete som jag har att fixa och stressade iväg hemåt. I bilen, på vägen hem, kom jag efter en stund på att det faktiskt är torsdag idag, och att Elias brukar vara på dagis ända till halv sex då vi i normala fall har konferens på eftermiddagen. Så, inte hade jag behövt stressa hemåt utan kunnat jobba på nästan en timma till. Men, jag hämtade Elias ändå och dagisfröken blev jätteglad då hon fick sluta en timma tidigare idag.   :)

Imorgon är det sista dagen på Kärleksveckan och klassen har jobbat på jättebra med allting. I och för sig är det alltid svårt att sysselsätta alla elever mot slutet, när en arbetsuppgift nästan är klar, men alla har ändå skött sig och jag är så stolt över 'min' klass. Kommer verkligen att sakna dem när jag går hem på mammaledighet.

Här kommer Kärleksveckan i bilder:

 

Bye Bye!

Är hemma med mina killar efter en arbetsdag igen. Idag var det faktiskt riktigt roligt på jobbet, och jag är så stolt över mina elever som bjuder på sig själva, som ställer upp på alla uppdrag och som gör det bra. Idag har det dansats en del (och hade jag orkat hade jag själv varit med), det har sjungits, och sedan har klassen börjat göra en tavla som jag tror blir riktigt bra. Dessutom har jag fått en ros, som jag blev jätteglad för. Bilder kommer, troligtvis imorgon eller fredag.

Nu ska vi grilla här hemma, sedan ska Elias och jag spendera kvällen ihop då gubbsingen ska på klubbmöte på flygklubben.
Bye!

Idag kickar Kärleksveckan igång på jobbet och jag ser fram emot alla glada elever som får ta ett avbrott från lektioner och prov och ägna sig åt lite roligare aktiviteter i några dagar. Jag har själv missat Kärleksveckan då jag varit mamma-ledig de två senaste åren, så det ska bli roligt att ta del av shower, föreläsningar och allt annat som det kommer att bjudas på.

Tydligen är det 15e året som Kärleksveckan är inne på, och igår berättade chefen om hur allting hade börjat. På ett BIG-läger var det en elev som sista dagen hade undrat om de inte skulle kunna ha en temadag om blommor och bin, och detta blev starten till Kärleksveckan. Det som är lite roligt är att det var Thomas Dilevas systerson som en gång kom med förslaget, och tydligen var han väldigt lik sin morbror på den tiden.   :)

Så, nu iväg och fixa till klassrum och annat som behöver förberedas inför dagen/veckan.
Bye!

Sista arbetsveckan börjar och jag säger åter igen: Jösses!

Idag har eleverna ledigt och vi ska ägna dagen åt ämnesarbete, iordningställande samt förberedelser inför temaveckan som börjar imorgon. Min plan är att jag ska försöka vara så effektiv som möjligt, och försöka hinna få in lite eget arbete mellan varven också. Det borde gå, på något sätt....

Nu, fixa det sista innan jag ska dra mig iväg. Ha en bra vecka! Bye!

Idag har jag haft två praktikanter med mig på förmiddagens lektioner. Jättekul! Jag kan inte låta bli att sakna lektionerna jag hade med dem (och deras klass) då jag undervisade just dessa två för några år sedan. Men, idag var minst lika kul, och roligast var nog sista lektionen när de skrev stafettsagor med min 6a. Dessutom blev resultaten riktigt bra.  :)

På eftermiddagen följde tjejerna med en annan lärare på hans lektioner, och jag hoppas att de fick ut någonting av sin APU. Jag är hur som jättenöjd med mina praktikanter: de var riktigt duktiga, gjorde ett jättebra jobb, och jag hade roligt. Tack tjejer!

Bye Bye!

Förmiddagen på jobbet idag var faktiskt givande, och jag är glad att jag kom iväg på den. Jag har tidigare sagt att jag har riktigt bra arbetskamrater, och idag blev jag åter påmind om just detta.

Det finns en lärare på skolan som är riktigt inspirerande, duktig och rolig, och som alltid lyckas fånga sin publik, oavsett om det är elever eller lärare det handlar om. Precis detta gjorde han idag när vi påbörjade arbetet kring värdegrunden som läroplanen vilar på, och han höll en riktigt bra presentation. Under tiden han pratade tittade jag mig omkring i aulan, där vi höll hus, och många satt och småskrattade och nickade instämmande. Jag är övertygad om att budskapet gick hem, och förhoppningsvis inspirerade presentationen en och annan i lokalen. Den inspirerade helt klart mig. Och, gav mig lite att tänka på.

Det som är så fascinerande med just denna lärare är att han verkligen lyckas inspirera alla sina elever, och jag tror att alla hans elever går ut med betyg i ämnena. Även de skoltröttaste eleverna vill gå på hans lektioner, och det säger ganska mycket. Jag tror att alla hans elever håller med om det jag har skrivit ovan. Tyvärr vet jag att jag aldrig kommer att bli så duktig, rolig, impulsiv och bra som han är, men han är helt klart en förebild. Och, det nyss skrivna är kanske dumt att säga högt i lönesamtalstider, men det är helt enkelt sanningen. Det är kul att ha en sådan duktig bra arbetskamrat, och jag önskar att alla mina elever skulle kunna ha honom i hans ämnen.

Nu är jag dock hemma från arbetet och spenderar eftermiddagen med Elias, men jag ska erkänna att det är lite tungt att VAB'a när man själv är krassligare än barnet. Elias leker själv just nu, och jag kämpar för att hålla mig vaken. Kanske vore idé att gå ut och få frisk luft igen....

Bye!

Idag, måndag, är det studiedag för hela skolområdet där jag jobbar. Vi ska ägna dagen åt att sätta oss in i delar av den nya läroplanen, Lgr11, och jag hoppas att dagen kommer att bli bra. Risken, när så många människor ska jobba ihop i stora grupper, är att alla inte kommer till tals och därmed inte tycker att dagen ger dem någonting. Men, vi får se hur det blir och vad dagen ger.

(Och, nej, jag är inte helt kry än. Visserligen har jag och Elias fått sova fyra sköna timmar inatt helt utan avbrott, men jag är inte frisk. Får se hur länge jag orkar med dagen, eller hur länge mina arbetskamrater orkar med min rethosta. Elias får stanna hemma med sin pappa för att vila upp sig idag också.)

Ha en bra måndag! Bye! 

Ibland borde man kanske ta och lyssna till sina egna råd? Det är så lätt att hamna i en ond cirkel där man inte längre ser vad som är viktigt för en, eller där man inte längre orkar prioritera det som är viktigt, och istället rullar den onda cirkeln på utan att man får stopp på den.

Härom veckan pratade jag med en kollega om arbetsbördan vi har, och vad vi ska göra när vi inte längre orkar med den (då på grund av olika saker; exempelvis själva arbetsbördan, privatlivet, ekonomin, förluster eller vad det nu är som kan ställa till det). Det jag kom fram till var att man måste strunta i jobbet och koncentrera sig på sig själv istället, för det måste vara det man ska göra när man inte orkar längre. Eller? Det är ingen som egentligen tackar en för att man sliter ut sig på jobbet, och i slutändan inte orkar med alls längre. Inte är det eleverna som tackar en om man jobbar trots att man är nästintill slutkörd och inte orkar längre, nej de vill har rast eller håltimma istället för lektioner. Inte heller är det chefen som tackar en för att man jobbar trots att man egentligen inte orkar, det är det chefen förväntar sig att man ska göra: att utföra sina arbetsuppgifter.

Missförstå mig inte nu när det gäller min chef. Jag är jättenöjd med min nuvarande chef och hon är en av de bästa cheferna jag har haft sedan jag började jobba. Visst har hon för mycket att göra ibland så att man knappt hinner träffa henne, men hon är ruskigt duktig på att ta elever, ta tag i samt följa upp situationer som uppstår i vardagen. Riktigt bra. Däremot är det nog vanligt att chefer glömmer bort att berömma och ge feeback, då de själva har fullt upp med sin vardag.

Det som fått mig att fundera kring detta på sistone, förutom samtalet med min kollega, är att en person jag känner har fått en stroke. Personen är en helt underbar person; snäll, omtänksam, frisk, lycklig och harmonisk, en person som älskar friluftsliv, att resa och hjälper andra människor. En person som gick i förtidspension för att kunna njuta av livet och som verkligen förtjänar det allra bästa. Trots detta har världen plötsligt helt förändrats för denna person, vilket är helt orättvist. Om det plötsligt, bara så där, kan hända denna person - vad är det då som säger att det inte kan hända mig????

Jag måste börja omprioritera i mitt liv, och jag tror att det är många andra med mig som också borde göra det. Nu har jag bara fyra veckor kvar att jobba, sedan ska jag vara hemma i minst ett år och pyssla om det som är det viktigaste här i livet; mina barn (tänkt att de snart är två! jösses!!!), gubbsingen, huset, familjen, mina vänner och mig själv. Återigen borde jag kanske omprioritera även här då jag själv alltid hamnar sist på listan, men det är så mycket enklare sagt än gjort. Samtidigt, det är något som jag måste göra för att orka med allting - för i slutändan påverkar vi varandra och är jag trött, mår dåligt och inte orkar, ja då mår hela familjen inte heller bra....

Lite djupa funderingar så här på morgonkvisten. Ute skiner dock solen, det är blått på himlen och jag ska bara sitta och njuta på vägen in till jobbet. Njuta av våren och försöka komma på hur jag ska finna mer egentid i vardagen.
Bye Bye!

Äntligen! Utvecklingssamtalen är avklarade och de har gått bra allihop, så underbart härligt det känns. Föräldrarna till mina elever är faktiskt bra och det är kul att träffa dem, men samtidigt tar det på krafterna. Jag känner mig så otroligt lättad nu så att jag till och med skrattade till av lycka (konstigt nog) när jag kom hem och såg en soppåse på yttertrappen som skulle slängas. (Vi brukar ställa soppåsarna där om vi inte kan slänga dem direkt.) Att solen fortfarande är uppe, trots att klockan hann bli halv fem innan jag kom hem, bidrar nog också till den härliga känsla jag har.

Idag har även Elias varit med mig på jobbet en sväng, och han har nog charmat en och annan elev och kollega under dagen. Nu vet jag att det inte är riktigt bra, och heller inte meningen, att ha med sig sitt barn till jobbet, men när man inte finner någon annan lösning så är det inte så mycket att göra åt saken. För tro mig, det är mycket enkare att jobba själv utan att ha en liten kille att samtidigt hålla koll på när man undervisar. Den som tror något annat tror fel.

Elias såg i alla fall ut att sova riktigt skönt i sin vagn medan jag satt vid skrivbordet och rättade prov. Söte lille kille! 

Nu snart ska vi grilla och sedan blir det nog mys ikväll.
Bye!

Jobb - Familj   2 - 0

Efter gårdagen var jag helt toltalt slut. Och inte var det egentligen någon bra dag på jobbet heller, så inte heller det piggade upp. Nej, allt jag orkade göra igår när vi väl kom hem var att gå och lägga mig och sedan sova. Hade helst av allt krypit upp med Elias i soffan och gosat med honom då stackarn ramlat och slagit i huvudet så att han blödde på dagis. (Gubbsingen fick åka hem från jobbet och hämta honom.) 

Det som stressade mig hela dagen var det att jag inte hinner med allt pappersarbete, samt för- och efterarbete. Har redan konstaterat detta tidigare, men jag tycker att det borde komma någon dag då jag hinner ta igen lite i alla fall. Hur som är så inte fallet nu, och igår fick jag lösa allting i sista minuten och det tar på krafterna. Det är heller inte alls roligt. 

Sedan tycker jag att, oavsett hur mycket jobb jag har eller hur stressad jag är, så är det mitt jobb att vara proffsig när jag möter elever och föräldrar. Jag hade, förutom lektioner och situationer som skulle lösas, även tre utvecklingssamtal igår eftermiddag som faktiskt gick bra. Jag är glad att jag hann träffa eleverna tillsammans med sina föräldrar, och samtalen var givande. Att jag sedan var helt slut efter dagen och samtalen är en sak, men det kändes ändå skönt att ha dessa gjorda.

Så, åter igen: jag har hur mycket som helst att göra på jobbet. Det är bra att Maddi finns och kan hjälpa till. Och, det är bara fem veckor kvar - så jag ska inte klaga så mycket egentligen. Nu är det åter jobbet som gäller och jag hoppas att denna dag blir något lugnare än igår. Håller tummarna.

Ha en bra dag! Bye!

Idag var det tomt på jobbet. I och för sig var nästintill alla mina kollegor på plats, men inne i rummet jag sitter var det tyst och lugnt. Jag fick en himla massa gjort, men det var inga skratt och inget skvaller. Maddi har varit hemma med en liten sjuk kille, och min klassföreståndarkollega fick inatt/tidig morgon tillökning i familjen och kommer att vara borta ett tag nu. Är jätteglad för hans skull, och när jag fick höra att de fått en liten bebis kunde jag inte alls sluta le. Sedan slog det mig att gubbsingen och jag, om allt går bra, kommer att befinna oss i precis samma situation om några månader, med en liten bebis i vår famn. Känns jättekonstigt att tänka sig in i situationen. Vi vet vad som väntar, typ, men det känns ändå overkligt då vi redan har vår lille kille här hemma.

Nu ikväll har jag en del jobb kvar att ta tag i, frågan är om jag orkar. Både gubbsingen och jag är trötta, och den enda som orkar hålla igång just nu är Elias. Så, det blir nog till att ta en tidig kväll och försöka jobba mer imorgon istället. Jo, så får det nog bli.

Bye Bye!

Idag har jag haft två bra lektioner. Jag har i och för sig bara två lektioner på fredagar, men speciellt den sista stunden av den sista lektionen var hur bra som helst. Fortfarande, och det är nu snart fyra timmar sedan jag slutade, så är jag jättenöjd med att eleverna börjar förstå.

Det är nämligen inte så lätt att läsa mellan raderna. På skolan har vi det som ett mål redan i år6 i svenska, och det är kanske egentligen någonting som vi behöver se över då det kan vara svårt för 12åringar att läsa och förstå det som inte sägs direkt i noveller, romaner och texter. Hursom så är läget som det är just nu, och då gäller det att öva läsförståelse och förklara hur man ska göra när man läser mellan raderna. Men, hur förklarar man det på ett enkelt sätt???

Idag läste jag tillsammans med den ena klassen en kort novell och gav dem sedan nio frågor att svara på. Den andra frågan som jag ställde var "Hur gammal är huvudpersonen?". En elev kommenterade direkt att det inte stod i texten, och undrade hur man skulle kunna veta det. Jag var då tvungen att säga att det är det "att läsa mellan raderna" handlar om, att man måste försöka förstå det även om det inte står ordagrant i texten. Då sade en annan elev plötsligt att huvudpersonen måste vara kring 15år då han kör moped. Gissa om jag blev lycklig. Jag var tvungen att tillägga att huvudpersonen visserligen kunde vara lite yngre om det var så att han körde moped olagligt, men att han absolut var kring 15års-åldern. Då sade en annan elev att huvudpersonen troligen också var under 18år då han annars skulle ha flyttat hemifrån utifrån det man fick veta om hemförhållandena. Åh, så nöjd jag var med deras slutsater. När lektionen sedan slutade var det annan elev som kom fram och var jättenöjd med att äntligen ha förstått vad "läsa mellan raderna" handlar om, och lovade att öva på detta nu på lektionerna.

Jag tror, och jag hoppas, att eleverna så smått kommer på att böcker, och olika typer av texter, ibland har budskap som ligger dolt och att de kan upptäcka dessa. Det finns nog ingenting som säger att 12åringar inte kan läsa mellan raderna, utan det handlar om att börja öva och öva på detta i tid. I och för sig spelar ens egna erfarenheter och kunskaper en roll när det gäller att tolka och förstå, men visst kan man ändå börja öva och diskutera texter tidigt. Så, nu ska vi göra det under våren och det gäller bara för mig att finna bra, roliga, intressanta texter att läsa. Idag var det en bra dag på jobbet.   :)

Bye Bye!

Är hemma igen efter en heldag på jobbet. Hade tänkt att sluta lite tidigare idag, men inte blev det av inte. Typiskt mig att bli sittande med diverse saker istället för att ta mig iväg som jag har tänkt mig. Men, så blev det idag och jag får försöka planera in en tidig dag någon annan dag istället. På dagis undrade en av fröknarna på en annan avdelning om jag fortfarande jobbar heltid och hur det går, och jag tror inte jag ens hinner reflektera över det under dagarna då det är fullt upp med olika saker hela tiden.

Sista lektionen, eller rättare sagt de tio sista minutrarna av den sista lektionen på jobbet, var dock sådana minutrar som jag kan leva länge på. Jag kunde inte låta bli att sitta och le. Mina elever har nämligen denna vecka börjat jobba med sagor och idag föll det sig så att det blev spontan högläsning av en saga, och nästintill hela klassen satt och lyssnade. Det som var så roligt var att det inte var jag som läste högt, utan en elev som varit iväg till biblioteket och lånat på sig några sagor. Det hela började nog lite på skoj då eleven skulle underhålla sin kompis som satt bredvid: eleven läste högt, med härlig inlevelse, och frågade sedan (precis som man frågar småbarn) var saker och ting fanns på bilderna i sagoboken. Kompisen hängde på, pekade och sade "Där!". Allt eftersom eleven läste sin saga började fler och fler av de andra eleverna att lyssna, och tillslut var det en jättehärlig sagostund i klassrummet. Åh, så härligt det var att se!    :)

Jag gillar verkligen elever som bjuder på sig själva och tar för sig i klassrummet. På rätt sätt givetvis. Jag hoppas att dessa elever verkligen förstår hur duktiga och modiga de är när de vågar stå för det de gör, och bjuder till. Det som känns lite tråkigt, nu när jag ska gå hem, är att jag inte kan följa min klass längre och inte heller försöka bygga upp eleverna så att alla blir så självsäkra och trygga som de kan vara. Givetvis kommer den lärare som tar över efter mig göra jobbet jättebra (och dessutom har klassen kvar min klassföreståndarkollega vilket är riktigt bra för dem), men det hade varit så kul att få följa eleverna under deras utveckling, att träffa dem igen efter sommarlovet och se hur det går. Nu får jag istället njuta av de veckor och lektioner som är kvar, och hoppas på fler stunder som denna som var idag. Det var verkligen jättekul.

Sagan som engagerade eleverna idag var:
 

Nu till vardagen här hemma.
Bye Bye!

Inspirationsföreläsningen idag var riktigt bra. Tyckte jag, ska jag kanske gardera mig att säga så att andra som inte håller med säger något annat. Jag tycker det är alltid det är spännande att lyssna till föreläsare och John Steinberg som vi lyssnade till idag var bra, rolig och inspirerande. Verkligen lyckat! Passade även på att köpa en av hans senaste böcker och hoppas att den är lika bra som han var när han talade.  

Sedan måste jag få säga att jag tycker att den stora lokalen i Gasklockorna är cool. Det var första gången jag var till Gasklockorna, och till och med min bror och Karin som bor i Göteborg hann se lokalen innan mig. Jag kan tänka mig att ett bröllop, som bror och Karin var på, just i denna lokal är riktigt imponerande, och annorlunda. En kollega tipsade om teaterföreställningar i lokalen, och att de är mäktiga att se där. Måste försöka komma iväg på något sådan någon gång.

Efter inspirationsföreläsningen var det tid för lite fika, och sedan läromedelsvisning i en annan lokal. Bäst var fikat, och det är bra att kunna skylla på magen nu så att man kan ta två bitar kaka om man så vill.   ;)  

Några bilder från eftermiddagen:

Och, slutligen John Steinberg själv som åker runt och föreläser.
Bilden är hämtad från hans egna hemsida: www.steinberg.se

Bye!