De börjar bli omöjliga att fotografera, Elias, Simon och Noel, men jag försöker. Idag har de matchat varandra, sötnötterna. Bjuder på en suddig bild, men den får en att le lite i alla fall. Älskade killar.       :) 

 

 

Nighty-Night! 

 

 

 

 

Idag har bröderna Wisén fått en varsin spruta Twinrix på ElindaVård inne i Gävle. I förmiddags rotade jag fram Elias och Simons vaccinationskort (Noels hade de kvar på Elinda), och efter mellanmålet åkte vi sedan in till stan för att få det hemska överstökat. För både Elias och Simon var det tredje och sista dosen Twinrix, och nu har de ett fullgott skydd mot Hepatit A och B när vi ska ut och resa, ett skydd som räcker i 15-20år. Så skönt. (Trots att vi på båda hade glömt att ta denna dos inom ett år efter att de fick sina två första doser, men det gick bra ändå.) För Noels del var det andra dosen Twinrix, och nu ska vi bara komma ihåg att se till att han får sin tredje dos inom ett år så att han också är skyddad. 

 

P och jag har gått och dragit oss för det här med vaccination (för att inte tala om blodprovet som Simon måste lämna) och bestämde oss för att vara med båda två idag på Elinda och hjälpas åt. Och, det behövdes. Då Simon är jätterädd för läkare, vårdcentraler, utrustning, sprutor, ja allting, bestämde vi att Simon skulle få sin spruta först så att han slapp bli ännu mer rädd och stressad när han skulle få höra sina bröder gråta. Och ojojoj, så han skrek. Stackars lille killen. Det gick inte att varken förbereda honom, tala lugnande till honom, eller försöka lura honom, utan det var bara att hålla i honom och ge honom sprutan. Jag är så tacksam för att P tog den biten och gjorde det så bra. Medan Simon fick lugna ner sig i väntrummet med P efter sprutan följde jag med Elias in till sköterksan Ina (som för övrigt var jätteduktig och som vi ska vända oss till om killarna behöver vaccineras fler gånger), och Elias var jätteduktig när han fick sin spruta, skrattade till lite, men sedan kom tårarna i slutet. Noel, ja han visste vad som väntade och började protestera redan innan han fick sin spruta (vilket man kan vänta sig efter att ha fått fyra sprutor på mindre än två månader), men när den sedan var tagen blev han snabbt nöjd igen. Nu är dock allt fixat och killarna är redo för Thailand. Så skönt.  

 

Älskade sötnötter som landade i soffan för att spela Mario efter turen in till stan: 

 

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Nu är det kväll och dags att lägga de små. Imorgon väntar en ny dag, och jag hoppas att killarna slipper feber efter sprutan och allt är som vanligt. Älskade sötnötter, som jag älskar er! 

 

Bye!

 

 

foto taget med min iPhone 

 

Nu är visserligen alla bilar utrustade med hastighetsmätare, men (nästan) varje gång jag är ute och åker har jag min egna lilla hastighetsmätare med i bilen. 'Sakta ner! Sakta ner! Du får bara köra 50 här!' gastade han i baksätet på väg hem från stan idag, Elias. Sötnöten. (Och nej, jag körde inte för fort utan började redan sakta ner från 60 som hastighetsgränsen på sträckan innan var.) Om inte annat så har han i alla fall lärt sig alla tiotalen nu och ofta säger han: 'Mamma, här får du köra 60.' eller 'Här får man köra 80'. Han har full koll.           :) 

 

Igår, på väg till simskolan, berättade Elias vad han och några av förskolekompisarna hade lekt på förskolan. Och, det är så kul att sitta och lyssna på honom:  

 

'Mamma, idag när vi lekte tjuv och polis, då var A och T poliser och jag var tjuv. Och då, då åkte jag motorcykel, och jag åkte 10, men då sa A och T att jag åkte 40. Men det gjorde jag inte. Jag sa att jag åkte 10. Sen, så kolla dom på min termomet och då åkte jag 40, men den gick på sommartid så den visade fel.' 

 

 

Så härligt med fantasi!       :) 

 

Idag har vi för övrigt under förmiddagen hängt på lekparken och sedan har vi varit in till stan och köpt en födelsedagspresent till kompisen T som har kalas på lördag. Nu blir det eftermiddagshäng här hemma, sedan är det dags att laga middag och kvällen ska vi bara spendera tillsammans med familjen och mysa då P åker till Polen imorgon och blir borta hela helgen.

 

Jo, ska även nämna att jag imorse hade ett problem här. Förra veckan upptäckte jag att jag kommer i mina jeans som jag inte har haft på mig på fyra år, vilket var riktigt kul. Dock har jeansen inte suttit som de ska, och idag fick jag leta reda på ett skärp för att lösa det. Gissa om jag blev snopen, men väldigt glad (!), när jag upptäckte att skärpet var alldels för stort på mig och att jag måste se till att göra nya hål i den. Så, det fick bli ett jättegammalt och inte så fint skärp, men det fungerade. Trevligt problem så här en torsdag.           :)

 

Hoppas ni har en bra torsdag! 

Bye! 

 

Som Elias har längtat efter att få börja på simskolan igen! Sedan vi tog en paus i våras har Elias titt som tätt frågat när han får börja på simskolan, och vi har hela tiden sagt att han ska få göra det efter sommaren. Uppe i stugan i somras plaskade han glatt på i sjön och tog då några simtag utan simpuffar, och både P och jag kände då att han verkligen måste få fortsätta simma under hösten då han är nära på att knäcka det här med simningen.  

 

Sagt och gjort, vi anmälde Elias till simskolan tidigt i höstas, juli/augusti-skiftet innan simföreningen ens börjat ta emot anmälningar, och sedan glömde vi bort att se om han fick plats eller ej. Gissa om vi fick panik när vi tillslut kom på att kolla upp om han fick plats och fick information om att föreningen inte skulle ha simundervisning i år. Åh, så jag kände mig dum. Alternativet blev privat simundervisning, eller låta honom gå på privat simskola. Dock försvann platserna jättesnabbt på den privata simskolan också och ett tag kändes det hopplöst. Som tur var beslutade sig föreningen ändå, för två veckor sedan, för att driva simundervisning och Elias fick en plats. Så skönt. Tänk om vi hade klantat till det och han inte hade fått gå på simskola, så ledsen han hade varit då... 

 

Så, igår var Elias äntligen iväg på simskolan. Det var en nöjd och glad (för att inte glömma trött) kille vi hade här igår kväll då simskolan håller på mellan kl.18.00-18.30 på onsdagskvällar. Imorse när han vaknade frågade han vad det är för dag idag, och sedan räknade han hur många dagar det är till nästa onsdag. Japp, han älskar att simma och plaska - och längtar redan till nästa gång.           :)  

 

foto taget med min iPhone

 

 

Dock däckade jag i soffan igår kväll då P och jag inte fick ihop våra tider/planer och jag fick ha med alla tre killarna till Fjärran. Elias simmade, så han var upptagen med det. Simon spelade spel på min iPhone, och han var upptagen med det. Noel var dock överallt och ingenstans och jag var helt slut (och genomsvettig) efter att ha försökt hålla honom på ett och samma ställe, där han inte alls ville vara och skrek rakt ut av ilska när jag tog upp honom. Badhus med klinkergolv, jättetoktunga dörrar, (sten)trappor, blött halkigt golv, och människor som går överallt = ingen bra kombination för Noel. Nästa vecka hoppas jag verkligen att Simon och Noel kan vara hemma och vi får ihop det med tiderna... 

 

Nu blir det lekparkshäng med killarna. Ha en bra torsdag! 

Bye! 

 

Dagarna går så fort; det är morgon, det är kväll, sedan är det ny dag igen. Jag tycker helgen försvann utan att vi egentligen gjorde någonting speciellt alls, igår var det måndag med förskola som vanligt, tacomiddag och sedan var den dagen slut. Idag är det tisdag, Elias och Simon är på förskolan nu, om en timma är det dags att åka iväg och hämta hem dem, och sedan kommer det plötsligt vara kväll igen. Kan man på något sätt förlänga dagarna? Jag antar att det är hösten och mörkret som gör det, att kvällarna kommer så pass tidigt och vi inte är ute länge längre. Eller? Oavsett så går dagarna alldels för fort och jag är rädd för att den här hösten kommer att rusa iväg och snart ska sötnöten nedan börja på förskolan, han också.... 

 

foto taget med min iPhone 

 

 

 

Idag, när jag lämnade killarna på förskolan, berättade för övrigt en av fröknarna att Elias hade hamnat i slagsmål med två tre av sina förskolekompisar igår (och då det var vikarier där när jag hämtade igår kom informationen aldrig fram förrän idag). Åh, så ledsen och ont i magen jag hade när jag åkte från förskolan. Tydligen visade det sig att de tre andra hade varit på Elias trots att Elias hade sagt åt dem att sluta många många gånger, och tillslut hade Elias känt sig trängd och det hade blivit slagsmål. När jag sade åt Elias att han måste gå iväg om andra är på honom, retar honom, eller gör något han inte vill, fick jag svaret att han inte kunde gå iväg då de tre andra hade hållit fast/hängt på honom. Stackarn. Jag är inte den som tror att våra killar är oskyldiga och aldrig kommer göra något dumt, utan snarare tvärt om, jag frågar alltid vad de gjorde för att hamna i bråk eller vad de gjorde om de gråter. Men, den här gången var Elias inte den skyldig till situationen, och jag hoppas hoppas hoppas att det som hände igår var den första och enda gången. Egentligen har jag lust att kontakta föräldrarna till de andra barnen och prata med dem så att vi alla pratar med våra barn om det som hände, men jag ska inte förstora upp saken utan istället låta förskolan ta hand om det. Jag tar för givet att även de föräldrarna har fått informationen och hoppas att de hemma pratar med sina barn ändå. Jag har varit rädd för att någonting liknande ska hända då Elias bästa kompis G, som han alltid har lekt med på förskolan, nu har börjat i förskoleklass och Elias är ensam kvar. Åh, så jag hoppas att detta läsår ska gå bra..... men det som hänt gör mig mer orolig...... 

 

Nu, lite lek till med Noel innan det är dags att hämta hem killarna på förskolan. 

 

Ha en bra tisdag! 

Bye! 

 

Då sommar och semester, samt magsjuka förra veckan, kom emellan har vi först idag fått hembesök av vår BVC-sköterska så att hon kunde göra 10månaderskontrollen på Noel. Bättre sent än aldrig. Och, allt är som det ska; pincettgreppet är på G, han kan slå två klossar ihop med händerna, han förstår vissa ord/uttryck, han hör bra, och han får tröst när man lyfter upp honom i famnen när han är ledsen. Sedan pratade vi amning och BVC-sköterskan tycker inte alls att vi behöver stressa med att sluta amma, inte för Noels skull. Om det är så att vi, P och jag, vill göra det för vår skull är det en helt annan sak och då får vi bara besluta oss för när vi ska ta orka fighten med Noel. Usch, så jag inte ser fram emot det..... 

 

 

Vi har haft lite otur och fått nya BVC-sköterskor lite då och då till killarna, och åter igen ska vår BVC-sköterska sluta och till hösten får vi en ny. BVC-sköterskan som var här har träffade jag mycket när Elias var liten, mellan två sköterskor, och då jag tycker jättebra om henne skulle jag nästan vilja ha henne igen istället för en ny, trots att hon jobbar på en annan vårdcentral. Kan man be att få henne ändå tro, och välja att åka till den andra vårdcentralen istället när det är dags för kontroller (trots att vi inte tillhör hennes område)? Då jag skulle iväg och hämta hem Elias och Simon från förskolan hann jag aldrig ställa frågan innan vi sade hejdå. Hmmm.... måste fråga nästa gång vi ses. 

 

Nu, läggning av killar här. Hoppas ni har haft en bra dag! 

Bye! 

 

 

 

 

Elva månader gammal kille här och han börjar bli svår att fotografera nu. Det är inte långa stunder han sitter still, Noel, utan istället är han hela tiden på väg för att utforska världen och leka med nya saker. På dagarna går Noel helst runt längs med möblerna och väggarna här hemma, och leker med det som kommer i hans väg. Gåstolen har snart gjort sitt och det ska bli spännande att se när han släpper taget helt när han går. Så snart Noel hamnar i soffan reser han sig upp för att försöka få tag på blommorna och riva i dem. Är han på golvet och ser att Elias eller Simon lägger ifrån sig en leksak är han snabbt där för att norpa åt sig den. Och, storfavoriten just nu är trappen där Noel, så snart han ser att dörren till trappan är öppen, glatt, enkelt och fort klättrar upp utan minsta problem. (Hur man kommer ner har han dock ingen som helst koll på utan rasar om man inte är med.)  

 

När det gäller mat smakar Noel vår mat mer och mer, och han börjar kunna äta små små bitar nu utan att han sätter i halsen. Vid lunch och middag sitter han och plockar med det vi lägger framför honom på bordet. Dock hamnar en del av maten på golvet, så också tallriken, men Noel verkar nöjd. Skönt. Nu har jag en månad på mig att sluta amma (Hur många gånger har jag sagt det, tro?) då Noel fortfarande ammar och jag vill att vi slutar innan han blir ett år. Noel har dock inga planer på att sluta amma, så vi får se hur det går med den saken. Den fjärde tanden har även tittat fram.

Hembesöket som man har vid 10månader har vi ännu inte hunnit ha då det först krockade med sommar och semester, och idag fick jag åter ringa BVC och boka om då Simon blev magsjuk. 

 

 

Bye! 

 

Hursom. Idag, sådär fem månader för sent, kom vi äntligen iväg till fotografen för att knäppa babykort på Noel. Både Elias och Simon har varit med i Babyklubben på Gimlins och då har vi knäppt kort på dem när de har varit sex månader samt 1år gamla. Med Noel har vi inte hunnit ta oss iväg. Suck... Så, idag klämde vi in alla möjliga typer av kort och körde sex månaders- och 1årskort ihop. Stackars Noel var helt slut efteråt och somnade i bilen nästan direkt när vi skulle åka hem. Men, jag tror att några kort blir riktigt fina och det viktigaste är att vi har tagit babykorten. Så skönt att kunna checka av det på listan. 

Utanför Gimlins tänkte jag knäppa kort själv på killarna, men det gick inte alls då Noel hellre ville dyka ner i fontänen. Så, istället var det bara Elias och Simon som fastnade. Och, de skötte sig för övrigt jättebra medan vi knäppte kort på Noel.       :) 

bild via Instagram - iamisvarld

Hopas ni har en bra onsdag!

Bye! 

Då har Simon varit iväg på 3årskontroll och allt gick bra. Simon fick hoppa jämfota och visa att han kan det, rita lite fritt (man ska tydligen kunna rita cirkelliknande saker vid 3årsålder), för att sedan peka på vilka kort som BVC-sköterskan pratade om, och slutligen kika i en liten broschyr om mat. Även om han emellanåt blev rastlös och ville ut i korridoren så skötte han sig bra, Simon, och nu är 3årskontrollen avklarad vilket känns bra.

 

Fina Simon på väg till BVC idag: 

 

 

 

Nu ska vi vänta på att en vårdcentral i en närliggande ort hör av sig om tid för provtagning då vi fortfarande inte, trots att det nästan har gått ett år sedan vi fick papper om det, har varit iväg och lämnat blodprov för att utesluta födoämnesallergi. Simon är en liten kille, han har alltid varit liten, men han är frisk och har vuxit det senaste året och då P och jag ser utveckling har vi inte tagit tag i det där med blodprovet. Jag får en sådan stor klump i magen och det bara vrider om i hjärtat då jag tänker på att jag måste tvångshålla Simon, hårt så hårt, medan han skriker ut sin jätterädsla det allra högsta och värsta han kan från det att vi sätter oss där i stolen tills han har lämnat blodprovet. Jag vet att vi måste ta proverna, och det ska bli så skönt när det är gjort så att vi vet att det inte är någonting vi har missat när det gäller Simon, men jag vill inte göra det. BVC-sköterskan föreslog att vi, tillsammans med Simon, ska få komma iväg på förberedelsesamtal för att förbereda honom på vad som komma skall, och jag hoppas hoppas så att det kommer att lugna honom en del. Jag tror inte det, men jag hoppas. Ibland känns det nästan som att det vore bättre om han inte visste vad som väntade och att det hela sedan var över efter några minuter. Med förberedelsesamtal kommer hans rädsla redan börja kvällen innan (om vi nu dagen innan väljer att berätta för honom vad vi ska göra), eller så börjar den i bilen, eller när vi kliver in på vårdcentralen. Jag vet att det är för Simons bästa, men det gör ont i mammahjärtat....... Älskade älskade Simon. 

 

Klokan är mycket, killarna sover här hemma och det är dags även för mig att krypa ner i sängen. Ny dag väntar imorgon. 

Nighty-Night! 

 

Varje kväll innan läggdags bökar Noel runt runt i sängen innan han kommer till ro. I en, kanske två veckor, har han, medan han bökar runt som mest, lyckats sätta sig upp i sängen och varit jätteglad. Sängen är tacksam att öva på att sätta sig upp i då man inte glider runt som man gör på golvet, och detta har Noel som sagt övat på. I tisdags kom Noel på att han kan sätta sig upp då han låg på golvet, och det gick galant. Yeay! Han kan sätta sig upp! Nu hamnar Noel inte på mage så ofta då han helst av allt går längs med väggar, möbler, leksaker, ja allt, men om han gör det så kan han lösa situationen. Nu återsår att se när han kommer på att han kan ställa sig upp och gå iväg. Spännande!          :)  

 

En glad sprallig och nöjd Noel: 

 

 

 

Och, upptäckte nu när jag lade upp korten på datorn att de är jättesuddiga. Tur att jag och P även filmade när Noel satte sig upp, så att vi har det dokumenterat. I filmsnutten fick vi även med när Elias och Simon låg i soffan och bråkade om AppleTV-dosan. Kanske inte det roligaste att ha på film, men samtidigt hör det till vår vardag så varför inte!?        ;) 

 

Om en timma är det dags för Simons 3årskontroll på BVC och det är det enda vi har inbokat idag. Får se vad dagen i övrigt bjuder på. 

 

Hoppas ni har en bra dag! 

Bye! 

 

Jag är en väldigt okunnig person, jag får helt enkelt konstatera det. Elias ställer så många och bra frågor nu för tiden, frågor som jag inte riktigt kan svara på. Det är inte längre Varför?-frågor, utan Hur?-frågor och de är mycket klurigare att svara på. Tycker jag. 

 

- Mamma. Hur kan elden vara så varm? 

 

- Mamma. Hur kan flygplanen få upp vatten i flygplanet? 

 

- Mamma. Hur kan det börja brinna i skogen? 

 

- Mamma. Hur kan bilens motor vara så stark? 

 

- Mamma. Hur kan gräsfrön bli till? 

 

- Mamma. Hur kan kobajs bli till gödsel? 

 

 

Hur?-killen i bilen på väg hem från stan idag:  

 

foto taget med min iPhone

 

 

Jag hoppas att denna nyfikenhet håller i sig länge länge, att Elias aldrig slutar ställa frågor och undra om saker och ting i världen, och att han lär sig ta reda på svaren om det är så att någon inte kan svara på hans frågor. Duktige nyfikne kille! Jag älskar dig!  

 

Bye! 

 

Idag har Elias varit iväg och fiskat här i Saltsjön tillsammans med sin pappa för första gången, och han fick napp! En stor abborre blev det och gissa om Elias är stolt. P filmade honom i båten och man kan se hur det lyser i ögonen av både spänning och stolthet när Elias får upp en fisk. Första fisken Elias fick upp var liten men den andra var lagom stor, och den har han rensat tillsammans med mummu, sedan har P grillat den. Till middagen blev det grillad abborre till snacks och Elias vågade även tillslut smaka på sin fångst.

 

Vår stolte fiskekille idag: 

 

 

 

 

Idag har vi bara tagit det lugnt här uppe i stugan (som alla andra dagar i och för sig), men umgåtts med mina kära föräldrar som överraskade oss och dök upp. Medan Elias var iväg och fiskade med sin pappa, passade Simon på att bada och plaska medan ukki höll koll, och mummu lekte med Noel. En bra dag, som avslutas med att Elias och Simon ska sova med mummu och ukki i husbilen inatt.          :) 

 

Hoppas ni har det bra! 

Bye! 

 

 

 

Vår Noel blir tio månader idag och den här månaden har han utvecklats en del. För ungefär en vecka sedan började Noel gå längs med fotpallen och soffan hemma, och nu snurrar han runt stolar som står utställda på golvet, samt går från möbel till möbel. Ibland glömmer han bort sig när han håller i sig i en stol med en hand: han greppar plötsligt en leksak med båda händerna, står själv några sekunder tills han börjar vingla, för att därefter greppa tag i stolen igen. Sötnöten. Sedan älskar han fortfarande att hålla någon i handen, vem det är spelar ingen större roll, och gå runt runt i hemma eller var vi nu än är. Han sitter heller inte kvar där man sätter ner honom på golvet, utan hasar sig medvetet fram på rumpan dit han vill. 

 

Förutom att börja gå längs med möbler har Noel fått sin tredje lilla tand nu. Han har de senaste dagarna börjat äta med gaffel mosad mat (jag vågar fortfarande bara ge honom puréer då han sätter i halsen så snart jag försöker ge honom något med bitar i) och det är P som sköter lunchen och middagarna. Favoritmaten är just nu köttbullar med gräddsås och morötter, och den gapar han efter och äter oftast utan att vi behöver underhålla eller luras på något sätt. Hoppas att han fixar detta med bitar snart så att även jag vågar ge honom vanlig mat. Jag har för tillfället gett upp det här med att sluta amma, dels då Noel inte vill sluta och dels för att jag helt enkelt just nu inte orkar ta fighten. Jag antar att han har ett behov av att amma, och hoppas nu på att han snart slutar amma självmant, eller att mjölken helt enkelt tar slut. Jag är tacksam för att Noel, nu när han ammar, än så länge inte bits trots att han har fått tänder. Är han busig och ammar, då kan han nafsa men han gör det försiktigt. Tur det, för den dagen han börjar bitas på riktigt är den dagen då jag faktiskt slutar amma på direkten. (Och, bara för att jag skriver det kommer han säkert börja bitas snart. Peppar peppar....) 

 

För övrigt kommer nog P och jag högst troligen bli snuvade på Noels första ord, hans första ord kommer varken vara "mamma" eller "pappa". Redan nu ropar Noel nämligen 'Iia' efter Elias. Han ropar det lite då och då rakt ut i luften också, så jag kan inte säga att 'Iia' endast är Elias, men snart är det det och det kommer då bli Noels första ord. Det är så kul att se Noel ropa efter sin storebror, samt se hur glad han blir när Elias svarar honom. Älskade killar. 

 

Eftersom vi är uppe i stugan, och jag idag inte kom iväg till vårdcentralen med Noel då mörka moln drog in och jag trodde att det skulle börja spöregna (vilket det sedan inte gjorde och vi har fortfarande inte fått regn här), har vi ingen vikt att föra in precis på 10månadersdagen. Jag ska försöka komma ihåg att lägga till den när vi kommit iväg och vägt vår lille store kille. Det känns som att Noel har vuxit denna månad, men vi får se. 

 

Vid 10månadersfotograferingen hade vi idag en busig liten kille som började blinka och flirta med oss. Älskade lille kille, som vi älskar dig. 

 

 

Bye! 

 

Jag hade egentligen bara önskat mig en liten sak idag: sovmorgon. Imorse fick jag det, men firades även med ett litet paket och jättefina blommor. De senaste åren har jag inte alls saknat större födelsedagsfirande än så, och idag var perfekt. Sedan har jag, Elias, Simon och Noel idag bara varit hemma och hängt vid poolen, vilket även det har varit perfekt. Medan Noel sov eftermiddag, och även Simon då han var så trött på grund av värmen, badade och lekte jag och Elias i poolen, vilket var hur mysigt som helst. Vi har haft en underbar sommardag, och jag har fått göra det jag tycker mest om under sommaren; spenderat dagen med mina killar, solat och badat. En perfekt födelsedag.        :)  

 

Finablommor och god efterrätt får avsluta denna födelsedag: 

 

 

bilder via Instagram - iamisvarld 

 

 

Tack alla ni som har gratulerat mig idag! Nu är jag ett år äldre, men inte så mycket klokare.       ;) 

 

Night-Night!

 

foto taget med min iPhone

Bye! 

 

 

Det är enklare att ha tre barn än bara ett. Eller, fler barn än bara ett. Det är bara så. (Jag tycker det.) Jag tror Noel, utan att veta om det, saknar sina storebröder jättemycket. Och, jag gör det också. Den här veckan har det blivit så påtagligt att Elias och Simon, omedvetet, sysselsätter Noel jättemycket då Noel följer efter dem för att se vad de gör och leker där de leker. Nu när inte storebröderna är hemma följer han efter mig och protesterar högljutt när jag inte leker med honom (när jag måste ta disken, gå på toaletten, gå ner i källaren och ladda tvättmaskin/tumlare, laga mat, inte vill bli biten i axeln och sätter ner honom, eller bara sätter mig och pausar då jag inte orkar bära runt på honom hela tiden). Eller, han protesterar mest hela tiden känns det som. Visst är det intensivt med alla tre killarna hemma, men det är intensivt på ett annat sätt med bara Noel. Det är inte lugn och ro alls. 

 

Jag kommer ihåg att jag var jättetrött på att vara hemma med Elias när han var i Noels ålder och jag ville bara börja jobba igen. Samma känsla fick jag aldrig riktigt med Simon eftersom Elias fanns och vardagarna sprang iväg ändå. Känslan har heller ej dykt upp nu när jag är hemma med Noel, och Elias och Simon finns. Men, nu plötsligt denna vecka kommer jag ihåg känslan nu när det bara är Noel och jag som är hemma. Idag är det femte dagen med storebröderna iväg och endast Noel hemma, och idag kom till slut tårarna då jag inte orkar med gnället mer. Så, visst är det enklare att göra vissa saker med bara ett barn och man inte behöver anpassa dagen efter tre viljor (som att ta en PW exempelvis), men tre barn är också enkelt. Det är enklare. Jag tycker det. Jag längtar tills Elias och Simon kommer hem så att det blir som vanligt här hemma. Saknar de stora killarna. Hade det inte varit för att de har så kul på sin husbilssemester hade jag nog ringt till mina kära föräldrar och sagt att jag vill ha våra killar tillbaka. Hoppas söndagen kommer snart..... 

 

En trött mamma önskar er en bra och härlig fredag! 

Bye! 

 

Noel har sedan han föddes skrikit rakt ut när vi har badat eller duschat honom. Det har inte alls varit roligt att han inte har tyckt om vatten, och på grund av det har vi heller ej anmält oss till någon babysim (vilket jag egentligen hade velat gå på då det har varit så mysigt med både Elias och Simon när de var små bebisar). 

 

Igår, efter att P kom hem från jobbet och hoppade i poolen som var +28grader, bestämde vi oss för att testa vad Noel skulle säga om han fick bada, han också. Vi var säkra, både P och jag, på att Noel skulle skrika rakt ut, men vi skulle testa ändå. Först satt Noel på poolkanten och plaskade ordentligt med både händer och fötter, och tyckte att det var jättekul även om han blev blöt. Sedan fick han hoppa i till pappa - och han älskade det! Oj så han plaskade, och fick kallsupar lite då och då, men lika nöjd var han hela tiden. Han skrek inte en enda gång. Älskade sötnöten!         :) 

 

Lite svårt var det att fånga Noel på kort, men förevigat badet har vi ändå gjort: 

 

 

 

Nu måste jag bara köpa en badmössa till Noel, såvida han inte ska få Simons gamla då Simon har fått en ny under husbilssemestern (vilket jag har sett på min kära mammas Instagram). Sedan har jag spanat in snygga badbyxor till honom på FjärranHöjder (måste se om de säljs någonstans mer) som måste inhandlas. Tänk så roligt att börja bada med Noel!       :)

 

Idag har Noel ett tandläkarbesök inbokat kl.10, och jag räknar med att det kommer att gå ganska fort då det bara är information nu när han börjat få tänder. Vi har fått den där informationen redan två gånger, men det skadar säkert inte att bli lite påmind igen om vad som gäller. Sedan blir det nog altan och poolhäng här igen. Jag kan inte slita mig ifrån solen nu när den äntligen är här. Underbart! 

 

Hoppas ni åter har en fin torsdag! 

Bye! 

 

Vi är bortskämda med sovmorgnar här hemma, och lite lyxigt kändes det att imorse vakna kl.07.55 för att sedan hoppa in i duschen, klä på mig och gå iväg till sjukgymnasten som jag hade tid hos kl.08.30. I vanliga fall brukar jag vilja ha minst en timma på mig innan jag ska ta mig iväg någonstans, men jag har kommit in i sommarmood och känner att jag inte behöver fixa till mig så mycket (inte för att jag gör det så mycket annars heller) vilket gör det hela mycket enklare. Härliga sommar!        ;) 

 

Hursom, idag blev min sista gång hos min sjukgymnast och jag är förvånad över att ryggövningarna som jag fick faktiskt hjälper. Jag vet att jag har skrivit det förut, men tänk att jag i nästan 20årstid har gått med ont i ljumsken, som jag dessutom har trott inte går att fixa så enkelt, och så är det troligen ryggen jag har haft problem med. Så fel jag har haft, och ont, helt i onödan! Då träningen ger resultat, då jag sakta men säkert blir starkare i ryggen, då jag inte har ont i ljumsken lite mycket längre, ja då ska jag helt enkelt fortsätta att träna upp ryggen och förhoppningsvis på sikt bli av med smärtan i ljumsken (nästan) helt och hållet. Jag ser fram emot att kunna springa, leka och spela fotboll, med killarna. Jag vet att det kommer att ta lite tid, och min sjukgymnast höll med om att det bara är att fortsätta träna, göra övningarna och hålla i. Omdömet: "Du är en duktig elev. Eller.... patient!"      :) 

 

Nu dock blir det varken PW eller träning. Solen skiner, det är underbart ute, Noel sover - så jag ska lägga mig i solstolen och bara njuta av sommaren. 

 

 

bild via Instagram - iamisvarld

 

Hoppas ni har en underbar dag, ni också! 

Bye! 

 

Då är P, jag och Noel hemma igen efter att ha varit iväg och lämnat Elias och Simon hos mummu och ukki. Det känns tomt: tomt i huset och tomt i mammahjärtat. Som jag kommer att sakna dessa två älskade killar. Och, som de kommer att leka och ha kul på sin efterlängtade husbilssemester! Älskade älskade Elias och Simon! 

 

Två killar redo med väskorna packade: 

 

 

 

Nighty-Night! 

 

 

 

 

Ytterligare en månad har passerat och Noel blir idag nio månader. Jösses. Lika länge som han var i magen har han nu varit utanför. När vi igår var på BVC för att väga och mäta honom såg vi två nykläckta små bebisar, och Noel är nu stor när man ser en riktigt liten en. Noel väger 9010g, är 70cm lång och det är dags för oss att byta ut hans kläder till stl.80. Lille store älskade kille.        :) 

 

Den senaste månaden har faktiskt rullat på utan att det har hänt så jättemycket, vare sig utvecklingsmässigt eller i Noels liv, känns det som. Hans stora favorit är pappa; så snart P kommer in i rummet vill Noel upp till honom och så snart P lämnar rummet blir det skrik, gråt och stora tårar. Stackarn, inte lätt när P ska åka till jobbet varje dag. Annars älskar Noel fortfarande att springa runt i sin gåstol, så när den gick sönder härom veckan kom han av sig lite. Visserligen var det lite bra att gåstolen gick sönder då Noel lite smått tvingades att vara mer på golvet och börja röra på sig, men han har ännu inte kommit på det här med att krypa och han gillar fortfarande inte att ligga på mage. Däremot skjuter han sig bakåt på rumpan när man sätter honom på golvet, så nu sitter han inte kvar där man sätter honom. Sedan har Noel upptäckt hur roligt det är att hålla någon i händerna/fingrarna och gå runt. Ställer man honom några dm framför sig, när man sitter ner på golvet, tar han några stapplande steg framåt innan han rasar. Han har dock inte kommit på att han faktiskt kan gå längs med saker, såsom soffan, fotpallen och andra möbler. Gå, det vill han ändå göra, så istället för att gå längs med möbler vänder han sig om och tar några steg rakt ut i tomma intet - så man måste hela tiden vara med och fånga upp honom när han står upp. Han lever lite farligt, vår sötnöt. 

 

Maten går det sådär med. De senaste fem dagarna har Noel faktiskt gapat efter mat när han har ätit, så det känns som att det finns hopp och att han någon gång kommer att börja äta som han ska. När Noel blev åtta månader pustade jag ut lite och hoppades att jag skulle få till det här med maten nu så att han ska fortsätta gå upp i vikt. Men, Noel har nästan inte gått upp någonting alls sedan förra månaden, ändå tyckte BVC-sköterksan inte att jag skulle tänka på det eller stressa upp mig då han ser ut att må jättebra och fortfarande har hull på kroppen. Så, jag hoppas att det här med maten ger sig denna månad. Och, även sömnen - fortfarande sover Noel nattetid helst mellan P och mig i vår säng, och det nära nära. Dagtid kommer han inte riktigt till ro och sover därmed inte alls mycket, trots att han behöver det. 

 

Imorgon är det dags att sänka spjälsängen till bottenläge då det bara är en tidsfråga innan Noel blir allt för nyfiken där han ligger i sin säng, häver sig upp, häver sig över kanten och rasar ner i golvet. Även liggdelen till Emmaljunga-vagnen är utbytt då Noel har vuxit ur den, och sittdelen har fått ta plats. Så, visst har det hänt lite ändå denna månad - för han växer Noel. Älskade lille kille. 

 

Bye!